Det skrivs så mycket om
vinster i välfärden nu för tiden. Människor är upprörda, vill FÖRBJUDA
valfriheten och media piskar upp stämningen i yttrandefrihetens namn. Väldigt
få sätter sig in i vad det egentligen handlar om, hur mycket det kostar att bygga
upp och driva en privat verksamhet i välfärdssektorn eller vad som egentligen
ingår i begreppet "VINST" som alla så lättvindigt svänger sig med. Är
det vinst de talar om eller överskott som kommer att behöva användas i verksamheten
eller en kombination av båda?
Ingen talar heller om
FÖRLUSTER. De förluster som är orsaken till att kommunerna med varm hand
överlåter verksamheterna till den som vill ha dem för samma kostnad som skapar
de kommunala förlusterna. Ingen undrar vart pengarna tog vägen INNAN de
oseriösa vårdgivarna började göra vinst på det som tidigare var en
förlustverksamhet. Ingen forskar i de kommunala fastighetsbolagen som låter
räntesnurrorna snurra och undrar över hur mycket hyror de tar ut från den kommunala
välfärden.
Det är kommunerna som
har ansvaret för välfärden som skriver de avtal som ger utrymme för
övervinster. Det är kommunerna som har tillsynsansvaret av de privata
verksamheterna .. det talas det inte så mycket om.
Det talas om VINSTER!
PENGAR!!
Mycket sällan om vad man
får för pengarna och ännu mer sällan om vart samma pengar tar vägen när privata
verksamheter återgår till kommuner som lyckas vända dem till förlust utan att
erbjuda ett biddevitt mer än den tidigare så lönande privata motsvarigheten?
Men det som det ALDRIG
talas om är det kommunala självstyret som känns som ett enda stort
misslyckande.
Det kommunala självstyrets
nackdel är att det ger utrymme för dumhet. Så länge det bara handlar om enstaka
tjänstemän kan det skrivas på det nödvändiga lärandets konto, men när dumheten
blir satt i system på grund av att kompetensen genomgående blir för låg, tappar
kommuninvånarna förtroendet och respekten för sina förtroendevalda.
Skolan är ett lysande
exempel på vad som hände när kommunerna tog över ansvaret från staten. Lönerna
blev sämre för lärarna, läraryrkets status sjönk, färre söker sig till
lärarutbildningarna som förstaval och resultaten bland eleverna är i fritt
fall. Från "världens bästa skola" till något vi skäms över och som
inte ger våra unga tillräcklig styrfart in i framtiden.
Kostnaden är förmodligen
den samma?
Äldrevården följer samma
mönster, omsorgen gällande handikappade/funktionshindrade likaså .. och vad kan man begära när vi
aldrig begär mer av dem som är satta att besluta om kommunens samlade
tillgångar, våra skattemedel, än att de står i rätt ordning på en valsedel?
Kommunernas och
landstingens beslut om låga lönetak för lärare och sjuksköterskor skapar
svårigheter att behålla kompetent personal, intresset för vårdyrket sjunker,
det blir färre och färre med önskvärd utbildning som ska vårda fler och fler
och medborgarnas förtroende och tillit inför det vi för inte så länge sedan
kallade "världens bästa sjukvård" har förvandlats till en slags
tacksamhet över att överhuvudtaget få kontakt med någon .. vem som helst!! ..
inom vården när behovet är akut.
Men förbjuder vi bara
valfriheten och privata alternativ så kommer allt att bli hur bra som helst,
eller hur? Huvudsaken är ju att kvaliteten och utförandet är lika bedrövligt
för ALLA i rättvisans namn och att alla överskott går in i det kommunala svarta
hålet.
Det är vad en del politiker verkar föredra i stället för att tvinga kommunerna till att upprätta så
detaljerade avtal och ställa så höga krav på kvaliteten att det inte går att göra
oskäliga vinster.
För nackdelen med det är
att befolkningen kommer att förvänta sig att kommunerna också efterlever sina
egna krav.
