Att bevisa sin oskuld vid en anonym anklagelse ..

.. är det överhuvudtaget möjligt?

Peter Wolodarski skriver en balanserad ledarartikel i DN i dag .. en sån som borde ha skrivits redan första dagen när Aftonbladet började antyda att Littorin var inblandad i kriminell verksamhet.

Men avslutningsvis kommer han med tre frågor som jag inte riktigt förstår behovet av.

Låg det något i AB:s anklagelser? Var inte det vad AFTONBLADET skulle ha upplyst oss om redan från början? Det var väl knappast någon annans ansvar?

Varför vilseledde arbetsmarknadsminister svenska folket om det verkliga avgångsskälet? Det VERKLIGA avgångsskälet?? Hur VET vi att Littorin inte angav det verkliga skälet och att AB:s påhopp bara var det som slutligen fick honom att ge upp?

Och hur kom det sig att Reinfeldt bekräftade Littorins felaktiga version? FELAKTIGA version? Den frågan förutsätter att Reinfeldt tror att Littorin ljuger? Gör han det .. VET vi det .. måste vi anta det bara för att AFTONBLADET säger det??

Jag vet inte vad som är sant eller falskt i den här historien. Jag bryr mig ärligt talat inte längre om vilket ..

.. men om vem som helst kan komma med en anonym anklagelse och om en svensk tidning utan bevisning eller påföljd kan föra den vidare som en sanning .. är det då den anklagade som måste bevisa sin oskuld??

Det är i så fall ett steg i den riktning som skapar ett angiverisamhälle. Där en granne, ovän eller arbetskamrat kan anklaga dig offentligt och det är din sak att bevisa att du är oskyldig.

Det finns länder där det här har satts i system .. men aldrig, aldrig att jag trodde att vi skulle komma ens i närheten av det här i Sverige.