Dödläge?

Vi vet inte NÄR vi får en ny regering. Vi vet inte HUR den i så fall kommer att se ut. Vi vet inte ens OM vi kommer att få en ny regering eller om hela spektaklet slutar i ett nyval.

Vad vi vet är att nästan 60% röstade mot den sittande regeringen, att Socialdemokraterna återigen blev det största enskilda partiet och att de som representerar de väljare som vill byta regering avsatte den sittande statsministern.

Det är vad vi vet och vad våra riksdagspartier vet, men trots att resultatet inte kom som en överraskning verkar ingen riktigt ha räknat med situationen som följde.

Så medan sju partier fortsättningsvis stirrar sig blinda på den åttonde partiet, vars röster alla vill ha men ingen vill be om, så får vi andra bara hoppas att det tar så lång tid som möjligt innan en ny regering är på plats.

För det enda positiva med den här situationen är att ingen kan fatta några beslut som ytterligare förvärrar situationen för de allra svagaste i samhället.

Är det något jag har med mig efter de senaste fyra åren så är det hur den rödgröna regeringen med millimeterprecision riktat sin besparingsiver mot äldre, funktionshindrade, psykiskt sjuka/de som drabbats av psykisk ohälsa, hemlösa och andra vårdbehövande.

Jag har aldrig röstat rött, men trots det förvånar det mig att det var Socialdemokraterna som blev det parti som rev sönder det som deras egna väljare trodde varit deras heligaste löfte till folket –välfärdsgarantin som skulle garantera alla ett hållbart skyddsnät från vaggan till graven.

Redan vid regeringsbildningen 2014 förklarade den tillträdande finansministern att hon hade för avsikt att se till att så få som möjligt skulle kunna behålla eller få del av den personliga assistansen som utlovats i LSS.

Efter det kom beslutet om olika grader i det helvete som människor som lider av psykisk ohälsa befinner sig i. Ett resultat som gjort att många sjuka, särskilt de som slitit ut sig för att få vansinneskarusellen - som började 2015 - inom vård, skola och omsorg att fungera, fortfarande inte kan gå tillbaka till arbetet men inte får någon sjukpenning eftersom överklaganden och beslut kan dröja mer än ett, eller flera, år.

Många med psykiska sjukdomar tar sina liv i köerna till en psykiatri som inte fungerar. Fler unga än tidigare drabbas av depressioner och självmordstankar.

Äldrevården har kollapsat efter att kommunerna fått bära ansvaret för ”befolkningsökningens” alla krav på bostäder, försörjning, vård och utbildning samt ansvaret för alla funktionshindrade som Försäkringskassan befriat sig från.

I dag lever många psykiskt sjuka/psykiskt funktionshindrade samt rörelsehindrade, sjuka och ibland också dementa äldre i total ensamhet i det egna hemmet. Den hemtjänst som de får, och också betalar för, är minutanpassad och består tyvärr alltför ofta av personer som saknar utbildning och/eller inte talar samma språk som vårdtagaren.

I en kommun vet jag med säkerhet att många äldre kvinnor är så rädda för de unga män – eller ska jag skriva barn? - som kommer hem till dem för att sköta deras mest intima hygienbehov att de vägrar släppa in dem eller gömmer sig hos grannar eller bekanta tills de gett sig av med oförrättat ärende.

Hemtjänsten är inte gratis och innebär också att kommunen delar ut nycklar till vårdtagarnas hem utan att ta ansvar för vad som händer när de anställda vistas där. Tyvärr så innebär detta också att hemförsäkringen inte gäller eftersom den boende helt frivilligt gett kommunen rätt att lämna ut nyckeln till i princip vem som helst.

Äldre som plötsligt förlorar sin livskamrat har på senare år också fått erfara att detta kan innebära att de förlorar sitt hem. För den som har fattigpension, klarar sig hyfsat på egen hand men inte kan betala hyran finns inget äldreboende och inga jättebilliga hyresrätter. Inga hyresrätter alls, om sanningen ska fram. Men det är fullt möjligt att vräka dem och det görs det också, utan att samhället direkt verkar reagera.

Jag skulle kunna mala på i evigheter om hur mycket som försämrats för de äldre, funktionshindrade och psykiskt sjuka och även skriva en bitter harang över köerna i sjukvården som allt oftare leder till döden i stället för till behandling men vad gör det för skillnad egentligen?

Jag har skrivit tillräckligt mycket i det ämnet, känner jag.

Men om jag uppfattat det hela rätt, så är det Socialdemokraternas högsta önskan att den äldre delen av befolkningen ska dö så fort som möjligt och helst samtidigt med de mest kostnadskrävande funktionshindrade och psykiskt sjuka.

Och hellre än att se hur systemet långsamt och plågsamt sorterar ut de ”tärande” ur välfärdssystemet skulle jag önska att beslutsfattarna ärligt stod för sina mål och skickade ut ett ”frivilligt” självmordspaket till alla oönskade, kostsamma medborgare. Gärna med en morot som ..

.. utnyttjar du detta erbjudande inom 6 månader får din närmaste anhörig en gratis elcykel i belöning!