Att låta sig väljas på en lögn?

 Årets valrörelse är den öppet lögnaktigaste jag någonsin upplevt. Det förvånar mig, jag trodde inte att så många av våra journalister och politiker hade så lite självrespekt .. så dum och naiv är jag.

Men .. om majoriteten av svenska folket faktiskt tror på lögnerna så är jag ju inte ensam i min dumhet och naivitet .. fast kanske på ett annat sätt .. om vi ser det från ett annat håll? Typ?

Finns det verkligen någon som tror att regeringen tänker fortsätta med skattesänkningarna för att skada välfärden?? .. av ren ondska?? .. trots att de lämnat tydliga besked om att det lär dröja några år och trots att "skadorna" mer är att se som de skyldigheter som följer med samhällets rättigheter?

Är det rimligt att anklaga regeringen för allt som skett pga snörika vintrar, brinnande skogar och dåligt väder på semestern i fjol? Är det är möjligt att fatta majoritetsbeslut i en minoritetsregering?

Finns det fortfarande de som tror på tidningarnas råttan-i-pizzan-nyheter om vägda blöjor, att alla privata vårdalternativ bedriver avsiktlig vanvård för att tjäna pengar och att det går att göra enorma välfärdsvinster på en kraftig, arbetslös befolkningsökning, oavsett om det är i Sandviken eller i andra kommuner?

Det berättas historier om svenskarnas fördomsfullhet .. brandmän i synnerhet, de som bor i Boden påstås vara särskilt rasistiska?? .. och när de granskas så är det produkter av samma fantasi som andra på fullt allvar anser måste "värderingsutvärderas" så att den inte brukas på fel sätt?

Vilket gör att jag funderar över om sexuellt färgade fantasier rörande en faktisk, nu levande, person kan lagföras som sexuella övergrepp eller våldtäkt?? Bör det kanske till och med införas någon sorts fantasifilter, eller räcker det med 1800-talets regel .. "händerna på täcket" och tänk på något annat?

Och all tillrättalagd statistik som egentligen bekräftar det motsatta mot vad den påstås visa .. hur många är övertygade om att den är sann?

Hur många är det som lyfter blicken och tittar utanför landets gränser och inser att den svenska välfärden inte alls ligger i ruiner, att det råder en allmän aktning för hur Sverige har klarat den ekonomiska kris som andra klarat sämre, men att välfärden inte längre kan vara samma försörjningskälla för den som känner sig "lite trött och sliten" .. dagen efter kvällen före .. som den var förr när politikerna köpte röster med bidrag i stället för att ljuga sig till dem?

På den sista punkten kanske vi till och med kan påstå att "någonting har gått sönder i Sverige" .. eller?

Alla vackra ord om att göra insatser för varandra .. solidariskt och tillsammans .. som sedan följs av tvångsåtgärder, mer statlig styrning, mer administration och höjda skatter som ingen egentligen vet vad de nyttar till .. eftersom ingenting ska ske frivilligt och på eget initiativ.

Arbetslöshet som ska sopas under mattan genom att de arbetslösa unga tvingas in i hemmen hos försvarslösa äldre och funktionshindrade ..  där de plötsligt och oförklarligt ska förvandlas till kompetent vårdpersonal som glatt trallande förstärker landets sjukvård?

Det framställs som en win-win situation .. men vem frågar de gamla och de funktionshindrade om vad de tycker och vad det kommer att kosta dem?

Hur känns det för dem som slösar bort tiden på ett vårdprogram under flera år .. utan lön .. för att få samma status?

Det lovas hit och dit, men hur och med vem vet vi egentligen bara i det alternativ vi redan har. Det andra alternativet blir förmodligen en dyrare lightversion .. kombinerad med en svindyr miljöanpassad ekonomisk kris för alla som belånat sig utan en tanke på morgondagen .. och/eller med fyra år utan valfrihet, där de som driver privata alternativ till hemtjänsten, som tillhandahåller hjälp som gör att äldre slipper tvångsarbetstränarna, "föraktfullt kallas för tjänstefolk för överklassen".

Vad vi faktiskt VET är att vi kommer att få ytterligare en mandatperiod med en handlingsförlamad minoritetsregering, en opposition som kommer att blockera allt som går att blockera och ett vågmästarparti som avgör vilka frågor som bör lyftas eller läggas åt sidan.

Precis som det vi har nu ..

Det ljugs och det hyschas och hånas och pekas finger i ren desperation .. men hur mycket är makten värd om den bara kan vinnas med rena lögner?

Men lönen och förmånerna är kanske så pass bra att det är värt det? Eller så saknar de sökande formell kompetens för få samma villkor någon annanstans??

När människor ställer frågor om mottagandet av människor från andra länder och ifrågasätter årslånga beslutsprocesser, hopplösheten hos dem som klumpas ihop under begreppet "invandrare" i särskilt oattraktiva bostadsområden eller trånga asyl-boenden under ovärdiga förhållanden .. tystas de genom att ordet rasist körs ner i halsen på dem .. vilket bara bevisar att våra makthavare inte kan skilja på sak och person.

Men det är inte invandraren/människan/individen som är ansvarig för invandringspolitiken .. det är politikerna, vilket borde resultera i ett visst intresse för frågan?

Tycker man? Men det får vi nog tycka förgäves, verkar det som?

Allt som känns obekvämt ska i stället lösas genom att det får en ny beteckning som inte får ifrågasättas .. hen, rasifierad, cis-person, nysvensk, tjocklajva, fetshamea, vithetsnorm, inovationskatapult, etniska principer, det goda våldet, responshot/hat, ideologiska riktningsgivare, åsiktskorridoren, värderingsutvärdera osv, osv .. vilket är det nya sättet att sopa gamla problem under mattan för att slippa ta ansvar eller ställning.

Det fordras mer mod att säga en obehaglig sanning än att ljuga fram en behaglig dröm .. och jag tänker rösta på det parti som kommer närmast det modet .. om det nu finns något sådant.

Men det är fyra veckor kvar till valet och det finns inget äkta engagemang, inga frågor som tänder väljarnas intresse, ingen glöd vid borden på fikarasten, ingen känsla av delaktighet .. bara ett evigt gnällande och ett ängsligt smygande med åsikter som kanske är "förbjudna".

Vad har hänt med det svenska folket som ansåg sig vara bäst i världen? Landet där alla stod lika raka i ryggen, där alla var lika mycket värda, hade samma rätt till respekt och kunde stå för en åsikt och bemöta en annan?

Och vad har hänt med våra makthavare .. inom politiken, media och det övriga etablissemanget .. hur står de ut med sig själva, sina tomma budskap, falska innehållslösa twitterkampanjer, lögner och tillrättalagda sanningar?

DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, Expr., Barometern, Barometern, Barometern, Ystads Allehanda,

Maria Abrahamsson, Ledarsidorna, Ledarsidorna 2,