Grejen med hela språket!

Jag har alltid tyckt om ord .. och bild. Problemet för mig är bara att ord blir bilder när jag hör dem, och förmodligen är det därför jag hade så svårt med matematik fram till det att jag insåg att jag kunde förvandla de meningslösa siffrorna till ord .. dvs pengar eller något annat vardagsnära. DÅ gick det betydligt lättare.

Likadant var det med grammatiken. Ordet verb förvandlades till ett gult ord som beskrev något någon gjorde.. till exempel en gul mask som ville larva iväg mot .. hmm .. vaddå?

.. och så var resten av den lektionen helt bortkastad eftersom jag följde med den gula .. vid det laget, långhåriga .. masken vart den nu var på väg?

En del ord i grammatiken golvade mig så till den milda grad att jag inte ens i dag kan redogöra begripligt för vad de står för. Ett sådant ord .. eller rättare sagt tempus .. är pluskvamperfekt.

PLUSKVAMPERFEKT.

Känn på det ordet. PLUSK VAMP PERFEKT. Jag blev fullständigt salig och än i dag är det ett av mina favoritord tillsammans med bl.a VÄNSÄLL som är som en äng med vitsippor och

saft och bullar serverade på en vit broderad duk.

Nu är det ju ett extra p i min bild av pluskvamperfekt, som föreställer en lättfotad saloonservitris med ett rosa paraply med mintgröna och gula prickar och med en rejäl, rynkad spetskant .. men visst är det väl så alla ser på pluskvamperfektet.

Lite vampigt, omoraliskt, flärdfullt och glamouröst? Pluskvamperfekt MÅSTE nog avnjutas tillsammans med rosa champagne?

IMPERATIV är också ett ord som många bara MÅSTE uppleva som ett ord ifört uniform. En armé av imperativ känns imponerande och IMPERFEKT måste vara den stackars soldaten som knäppt uniformen fel.

Jag lyckades inte så bra med grammatiken som grammatik .. men desto bättre med språket som berättande språk, så det löste sig ändå. Än i dag så bildsätter jag alla nya ord och upplevelser. Ni som kommenterar här, ni ska veta att jag vet PRECIS hur ni ser ut allihop.

Granntanten har jag till och med träffat .. och trots att jag visste på centimetern hur lång hon var så häpnade jag över att hon var kortare än mig. Min inre bild av henne var i alla fall betydligt längre .. och mer strukturerad!

Johan Westerholm som skriver på Ledarsidorna föreställde jag mig länge som en blandning av Raol Wallenberg och Nils Dardel .. tills jag fick se honom på bild och insåg att jag var helt fel ute. Men trots det .. när jag läser det han skriver så ...?

Den här julen fick jag en bok som jag längtat jättejättemycket efter .. Sara Lövestams bok "Grejen med verb". Hade den funnits när jag kämpade med .. eller mot .. grammatiken så hade det kanske inte gjort så stor skillnad på resultatet .. ett paraply är ju alltid ett paraply .. men gjort lektionerna betydligt roligare.

Men Sara Lövestams beskrivning av pluskvamperfekt hade kanske påverkat min bild i en annan riktning, för det känns som om vi är överens rent bildlikt .. på något obestämt sätt?

Pluskvamperfekt, för att äntligen komma till det viktigaste, är alltså tempuset som börjar med hade. "Jag hade limmat på bruden i två timmar när hon plötsligt vände sig mot mig och sa: Vet du vad pluskvamperfekt är? Trodde inte det heller."

Det här är en rolig bok OCH en bok som både ger dig intresse för grammatiken och en bildlik beskrivning som du verkligen har nytta av. LÄS DEN bara för nöjes skull eller för att komma till insikt om vad du missade när du hellre hängde efter en långhårig gul mask som larvade i väg mot närmaste nöjespalats.

AdLibris, Cdon,

Ord kan ha samma värde ..

... som pengar.

Den som har gott om pengar och/eller ett ordrikt språk har i de flesta sammanhang förtur före den som enbart får nöja sig med livets nödtorft oavsett om det handlar om pengar eller ord.

Ord kan värderas som pengar och brist på ord skapar lika stora klyftor som en dålig ekonomi, även om vi sällan talar om det? Ord kan också ha olika värde beroende på vem du är och var eller hur du har lärt in dem. För den som vuxit upp med hårda, grova ord och ett språk kryddad med kraftuttryck är ett litet, diskret och spontant "fanihelvetsjävlar" helt utan betydelse, medan det kan vara tecken på aggressivitet, underlägsenhet och låg klasstillhörighet för den som vuxit upp i ett akademikerhem.

Ibland värderar vi orden så olika att vi nästan talar olika språk?

Som till exempel ordet "kontext" .. det är nog värt en tusenlapp i motsats till det betydligt enklare ordet "sammanhang" som på sin höjd är värt en tjuga .. om ens det? Ordet "kontraproduktiv" kan nog värderas som en Gucciväska på Stureplan ungefär, till skillnad från "motverkar sitt eget syfte" .. som inte är mer värt än en billig tygkasse från Åhléns.

Den senaste tiden har jag stött på fler och fler samhällsdebattörer som vill rensa sina kommentarsfält från människor som har "fel" språk och använder fel ord. Ord har ju de senaste åren blivit en väldigt känslig sak, även våra dags/kvällstidningar har strypt debattutrymmet för sk "vanligt folk" som använder fel ord och baserar sina åsikter på "fel" erfarenheter.

Vi som inte fick alla ord eller sammanhang från uppväxten har förmodligen det gemensamt att vi inte har någon högre utbildning och har vuxit upp i hem utan samhällsengagemang, där det inte behövdes fler ord än nödvändigt. Det betyder inte att vi är ointelligenta eller dumma. En enkel mening där ett eller annat felaktigt ord sticker ut, kan vara mer genomtänkt och tänkvärd än en hel bloggpost/ledarkrönika som enbart har till syfte att framhäva skribentens förträfflighet.

Men det kräver ju att mottagaren läser helheten utan förutfattade meningar förstås.

Jag har till exempel en bekant som är fullständigt nerlusad med akademiska meriter och kryddar språket med de mest avancerade ord .. även på främmande språk och latin. H*n är mycket kunnig men ser aldrig de fullständiga sammanhangen orden befinner sig i, ser aldrig helheten och funderar aldrig över konsekvensen av de snillrika slutsatserna .. vilket tyvärr också gör att h*n alltid helt missar poängen när det gäller humor och ironi .. men det här är en av de, oavsiktligt, roligaste människorna jag känner!

Man behöver alltså inte vara den skarpaste kniven i lådan för att skaffa sig en imponerande utbildning.

Men har du tillgodogjort dig de rätta orden så kan du lätt skapa den illusionen. Se bara på våra politiker som svänger sig med "kvalitetsord" som .. värdeburen tillväxt, kunskapsbaserad ekonomi, ideologiska riktningsgivare, medborgarvärdet är större än penningvärdet .. vackra ord som inte förpliktigar till någon form av handling.

Det finns ett förakt hos våra samhällsdebattörer som känns extra otrevligt när de å ena sidan skriver solidariskt och hjärtevarmt om människor i utanförskap och/eller från förorternas utsatta miljöer ... samtidigt som de kallsinnigt avvisar samma personer när de lämnar kommentarer i den egna bloggen eller länkar till den egna krönikan.

Det är min blogg och jag bestämmer. Skaffa dig en egen blogg så kan du skriva vad du vill. Om följande ord .... finns i kommentaren kommer den att raderas. Om du inte uttrycker dig på rätt sätt kommer du att bli blockerad här. De här meningarna uppmuntrar inte direkt till kontakt med dem som bloggposten ofta handlar om .. de stackars, stackars obildade människorna som behöver samhällsdebattören för att kunna göra sig hörda.

Att samhällsdebattören själv inte har en susning om vad det innebär att växa upp i en miljö som är fattig på både ord och pengar är ju helt ovidkommande.

När ordet "kulturmarxist" förbjuds av en skribent, besvaras en enkel fråga ... Vad är en kulturmarxist?" .. med total tystnad. Herregud det vet ju ALLA!! Eller ...???

Det är ett fördummande debattklimat just nu när själva orden är viktigare än tanken. Det är också ett uteslutande debattklimat som påstår sig handla om solidaritet och jämlikhet .. men som bara förminskar människor och förstärker utanförskap och samhällsklyftor.

Just nu tycker jag att de goda, bildade orden bara tjänar som glasyr på en tårta av illa dolt förakt och navelskådande självbelåtenhet.

Den som sa det han var det ..

.. brukade vi skrika ilsket i småskolan när alla andra argument tagit slut och nu försöker Mona Sahlin och hennes allians sig på samma lilla trick.

Fredrik Reinfeldt kallade de rödgrönas budget för "bidragspolitik" .. vilket inte var helt fel tänkt och det limmade fast på ett obehagligt vis. I ett desperat försök att kladda tillbaka det hela på avsändaren har sossarnas partistrateg kläck den lysande idén att kalla Alliansen för "bidragsregering". Och så lysande kändes det, att han av bara farten kom på att de också kunde köra med "arbetslöshetsregering".

Skickligt, eller hur??

Sedan är det ju frågan om de FAKTISKA jobben?? Knivigt, men om nu Mona Sahlin upprepar orden jobb och arbete i varje uttalad mening fram till valet så måste väl "folket" ändå tro att det ska bli nya jobb?? Visst måste de göra det??

Fast ungdomsjobben, som är så viktiga .. som ska komma fram genom trainee-jobb som ska ge dem en chans på arbetsmarknaden som .. hoppsan .. är inom den offentliga sektorn?? Lättnaden i arbetsgivaravgifter som gjort det lättare för ungdomar att få jobb i den privata sektorn ska däremot bort??

Skattefinansierade lärlingsjobb i den offentliga sektorn .. vad kan det vara tro?? Hemtjänsten??? Och hur många kommer att "få in en fot på arbetsmarknaden" där?? Hur många har det som framtidsmål??

Jag är så trött på valstrateger som tror att människor är dumma som spån! Så trött på innehållslösa floskler och slogans??

Tom retorik, spel med våra skattepengar för att få makt, anklagelser och påhopp på motståndaren för att de för en politik som man själv kopierat och kallar för något annat .. tror de inte att vi har någon tankeförmåga alls???

I USA har väljarna ledsnat på de etablerade politikernas valser och underskattande av väljarna. Man har tröttnat på slöseriet med skattepengar, pösande politiker som säger ett och gör något annat och på att alltid få betala för alla felaktiga, illa underbyggda beslut, på allt ointresse mellan valen och på att få tillbaka sina egna pengar i form av bidrag.

Jag har en viss förståelse för det!