Nu är det bara timmar kvar av 2014 och skönt är väl det, för i mina ögon
så har vi stått stilla i någon slags "på stället marsch"- beteende
under detta år.
ALLA har varit MOT något och de som varit mest MOT har till och med HATAT
alla som varit MOT deras egen åsikt och de hatade har hatat tillbaka och jag
känner att jag blir påverkad och blir emot alla som bara motarbetar allting som
kan leda till någon form av positiv förändring.
Ingenting har heller blivit bättre av att media visat färg .. rödgrön .. under 2014 och fullständigt
hämningslöst bedrivit en alldeles egen valrörelse, där ordet desinformation
fått en alldeles egen svensk version .. för att föra fram en regering som
effektivt kommer att krossa deras hopp om statliga subventioner. Fast det vet
de inte om .. än.
Feministerna har varit mot i princip allt .. språket, litteraturen, mode,
utseende, beteende, kön, tilltal, samtliga samhällsstrukturer, andras livsval,
de egna livsvalen, män och manligt beteende i största allmänhet och vita män i
synnerhet och särskilt då lite äldre vita män som dessutom är nästan
miljöfarliga ..
.. vilket för oss till miljöpartisterna som har varit MOT allt som rör
sig, människors livsval, landsbygden, verkligheten, allt utanför storstadens
trygga famn eller allt som leder någon form av utveckling eller ekonomiskt
ansvarstagande, vilket osökt för tankarna till ..
.. vänstern som varit MOT allt som gett vinst, allt utanför den egna
begreppsvärlden, alla som på något sätt kränkt någon enligt den förutbestämda
manualen, uttalat sig kritiskt på fel sätt .. och dessutom anser att allt eget
våld varit självförsvar eller sk "motvåld", allt annat våld bör bestraffas
med mer motvåld och alla som har något som helst samband med det land vederbörande
befinner sig i ska hålla käften i jämlikhetens namn och därmed blev ..
.. orden RASIST och FRÄMLINGSFIENTLIGT synonymt med ett socialt utanförskap,
som ändå är något att vara tacksam över, för finns det något mer föraktligt än
en människa som misstror och tar avstånd från en annan människa?
ALLA är antingen ANTI-facister, ANTI-nazister, ANTI-höger, ANTI-vänster
eller ANTI-någontingannat och varje liten grupp ställer sig prydligt i varsitt
litet hörn, hatar och känner sig kränkta, påhoppade och knäpper offerkoftorna
högt, högt upp i halsen.
Det tänks kollektiva tankar om jämlikhet och kollektiva, uttalade av navelskådande
människor som mer eller mindre kräver att få definiera vad som är en RIKTIG
människa. Stora egon lämnar lite utrymme och tar sig själva på så stort allvar
att det skapar absurda situationer där EN folkvald riksdagsledamot av 349 andra
folkvalda riksdagsledamöter riktar sig till en vald talman i Sveriges Riksdag
med orden .. du är inte MIN talman! Föreställ
er någon som representerar en annan politisk inriktning som säger detsamma till
Urban Ahlin?
Eller en moderatledare som föraktfullt säger .. du är inte MIN statsminister .. till Stefan Löfven?
Under 2014 har alla varit så mot allting att till och med kulturen verkar
ha stått stilla. DN:s läsare har utsett Sveriges viktigaste kulturhändelser
sedan 1864 och det är nästan löjeväckande att Pippi Långstrump från 1945 toppar
listan medan Nobelpriset i litteratur som delades ut för första gången 1901
hamnade på 10:e plats. De övriga uppskattade kulturhändelserna fördelas med en från
50-talet, en från 60-talet, fyra från 70-talet, en från 80-talet och bara en
enda från 2000 fram till i dag. Ingen från 90-talet .. vilket betyder att det
inte har hänt något minnesvärt inom kulturen, mer än Jonas Gardells "Torka aldrig tårar utan handskar" sedan
1982 då Fanny och Alexander hade premiär?
Trettiotvå år i en kulturell öken .. med ett lysande undantag .. trots alla
pekpinnar och ideologiska riktningsgivare? Hur är det möjligt?
1970-talet var tydligen kulturens år med ABBA, Myror och
elefanter, Bröderna Lejonhjärta och Karl-Bertil Jonssons julafton som största
kulturupplevelser?
2014 har varit det år då all kreativitet och skaparkraft kvävdes, alla
idér, framtidsvisioner och åsikter motarbetades om de kom från "fel
sida" och eftersom alla sidor var fel beroende på vilken sida de sågs
från, bevakade alla sin sida och debatten, engagemanget och utvecklingen
hamnade i "på stället marsch" eftersom det inte fanns något håll att
gå åt utan att trampa fel.
Ett argt och missbelåtet folk som trampade på stället marsch på en yta som
blev allt mer smetig och tungtrampad, eftersom det saknades både mening,
riktning eller mål? Typ.
2015 kan inte bli annat än bra .. om vi orkar förflytta oss ur våra låsta
positioner, törs tala med varandra, lyssna på varandra och inse att ingen har
alla rätt .. eller alla fel. Eller så står vi kvar .. kränkta, missförstådda
och kvävda i våra respektive offerkoftor.

