Under de senaste veckorna har jag fått
lära mig att om jag går på krogen och en feministisk vänsterpartist "låter sin hand" greppa om min rumpa,
så är det lika traumatiserande som om jag skulle omringas av en grupp män, som
inte begriper vad jag säger, men som mot min vilja söker, klämmer och rotar
igenom allt som jag till dess trott var både privat och dolt under kläderna.
Det är ingen som helst skillnad mellan
dessa händelser, hävdar den greppande handens ägare .. Måns Vestin, ledamot i Vänsterpartiet Storstockholms antirasistiska utskott .. män
är män och trakasserier är trakasserier.
Den som har en annan uppfattning inser
inte att sexuella trakasserier är "så
införlivat i vår kultur att vi knappt märker det. Vårt eget kvinnoförtryck har
blivit till vår vardag".
Vår kultur tillåter alltså sexuella
trakasserier utan att vi knappt märker det, vilket innebär att andra länders
syn på sexuella trakasserier också måste vara så införlivat i deras kultur att de knappt märker det ..
men om någon påpekar att det kan finnas en skillnad mellan vår kultur och andra
länders kultur när det gäller kvinnors rätt i samhället så har den personen fel.
Eller så har jag missförstått Måns
Vestins självbekännelse?
Sedan måste jag nog erkänna att jag är
så förtappad att jag ser en viss skillnad mellan Måns Vestins okontrollerat greppande
hand och ett tiotal rotande händer som sliter i mig om jag hamnar dold i en
ring bildad av män i en folksamling.
Men det beror förmodligen på att jag
varken är vänsterpartist eller feminist och därför får skylla mig själv om jag
upplever det ena som mer kränkande än det andra. Som kvinna är jag ju helt
utlämnad åt båda kulturerna eftersom minsta gemensamma nämnaren för de
övergrepp jag eventuellt utsätts för är MÄN.
Fast i min värld är den minsta
gemensamma nämnaren att det handlar om människor? Och människor lever i olika
kulturer under olika förutsättningar, om jag inte har fattat det fel?
Om man nu behöver en minsta gemensam
nämnare när en kvinna blir sexuellt trakasserad av flera män som döljer sina
övergrepp genom att trycka in henne i en ring så hon döljs för omgivningen?
I min vänstersocialistiska ordlista
finns begreppen responshot och responshat. Det betyder att den som utsätts för
politiskt färgat hat eller hot på nätet eller i verkligheten, har rätt att
bemöta det på samma nivå .. eller grövre.
Första gången jag hörde orden var när
någon ur våldsvänsterns arme försvarade angreppen mot vanliga barnfamiljers
hem. Att få fönster krossade, stenar inkastade i sovrummet mitt i natten, huset
nedklottrat och egendom förstörd var bara den logiska responsen på att någon
tagit sig friheten att fritt välja parti och bli sverigedemokrat.
Förminskningen av offren för
sextrakasserier i Köln, i ett större antal städer i Sverige, i landets badhus
.. kan det vara vänsterns responsfeminism mot dem som påstår att de som
utsatte dem för sexuella övergrepp agerade efter ett kvinnoförtryck som var så införlivat i deras kultur att de knappt
märkte det?
Responsreaktioner från människor som
är så förvirrade i sin egen begreppsvärld att de inte kan se utanför landets
gränser .. där det faktiskt finns både män och kvinnor som lever i en helt
annan verklighet än den Måns Vestin fostrats till lydnad i.
Och då är ju inte steget långt till
Kommunal, Annelie Nordström och Margot Wallström. Allt det som tidningarna
kallar för skandal kanske bara är fullt naturliga responsbelöningar?
De kanske tänker att .. efter allt som VI gjort och gör för ER är
det väl inte mer än rätt att NI gör något för OSS. Det vill säga betalar för
den avkoppling och det bekväma liv VI gjort OSS förtjänta av genom att ta
ansvar för ERA pengar.
Och då fattar jag plötsligt varför
allt är som det är och varför statsministern reagerar med total osynlighet så
fort det brinner i knutarna. Vi har en respons-regering som har rätt att
bestraffa hela befolkningen för att mer än halva befolkningen inte ville ha
den.
DHE, Bubbavel, Motpol, 6mannen, Dick Erixon,
