Det finns KVINNOR .. och så finns det ..

.. kvinnor.

Den första gruppen är den minoritet som lyckats med ALLT. De har en bra utbildning, ett rejält driv och meningsfulla, välavlönade jobb och dessutom lyckas de av någon outgrundlig anledning med konststycket att alltid se välvårdade, vältränade och välorganiserade ut.

Förmodligen avspeglar sig deras effektivitet i hemmet också? Rena ytor, välartade barn och en man som deltar engagerat i alla aktiviteter i det välorganiserade sällskapslivet??

Jag känner inga sådana kvinnor .. men har en enda gång kommit i kontakt med en av dem genom Dotterns skolkamrat och min känsla av underlägsenhet och tillkortakommande var ENORM. Bara naglarna .. jag kan fortfarande se mina avbrutna, inte alltför rena i jämförelse med hennes välmanikurerade underverk vid kaffestunden i ett glänsande, superdesignat kök .. där JAG var det enda ostädade, ohygieniska inslaget .. suck!!

Av någon anledning är det ett STORT och SAMHÄLLSVIKTIGT problem att dessa KVINNOR inte tillräckligt ofta kvoteras in i STYRELSER???

De andra kvinnorna .. majoriteten av alla kvinnor i Sverige räknas liksom inte??

Det är inget stort problem att de flesta av dem som arbetar med samhällsbärande och ansvarsfulla uppgifter inom vård och omsorg belönas med de lägsta lönerna i landet?

Det är ingen som på fullt allvar engagerar sig i kvinnor som har få .. eller inga .. möjligheter att få egentid, förverkliga sig själva eller påverka sin egen situation medan de spinner runt i ett aldrig stannande ekorrhjul av plikter och krav. Ett liv som inte alltför sällan avslutas med en söndervärkt kropp och en urusel pension.

Vården och omsorgen ger bara goda löner och pensioner till dem som INTE är aktivt engagerade i själva förutsättningen för en god vård .. och den uppretade debatten om privatisering och valfrihet glömmer en sak .. det handlar inte bara om rätten att få stå i samma vårdkö för svenska folket, utan också om möjligheten att välja arbetsgivare för tusentals kvinnor som i dag inte har något val alls.

Jag har svårt att se att Landstinget skulle vara effektivare, tryggare och mer jämställt än en privat aktör. Och det är väl inte möjligt att en privat vårdgivare skulle överadministrera sin verksamhet så till den milda grad som Landstinget gör .. på vårdtagarnas och personalens bekostnad??

Det är kvinnor som vaknar med kraven inför barnens vardag, fortsätter med att försöka uppfylla kraven från vård- och omsorgstagare och deras familjer, får ta emot den vanmakt och kritik som inte når längre men är avsedd för någon annan, avslutar dagen med att uppfylla kraven från hemmet och familjen och tvingas vara familjens arbetsledare och vårdare .. innan de utmattade och frustrerade somnar in och drömmer om att bli sedda, älskade och få en framtid.

Det är inte konstigt att det är kvinnorna som är överrepresenterade inom förtidspensioneringar eller långtidssjukskrivningar .. vart ska de annas ta vägen när de behöver andas?

Kvinnors drömmar handlar INTE om en styrelseplats och mer ansvar. De flesta kvinnor drömmer små drömmar om små stunder för sig själva, ett EGET RUM och EGEN TID som kan tillbringas där .. och en ekonomi som tillåter en aning av guldkant på tillvaron.

Det finns FEMINISTER, JÄMLIKHETSIVRARE och KVINNOR .. och en och annan man .. som forskar om genustänk, klyftor mellan könen, kvotering och mer makt för de KVINNOR som redan lyckats klättra upp till det så kallade "glastaket" ..

.. medan de flesta kvinnor önskar sig ett EGET LIV ... åtminstone några timmar per dygn!