Dagar kvar till riksdagsvalet 2018

onsdag 19 oktober 2011

Språket, glädjen och värdeord.

Jag har arbetat med ord och siffror i hela mitt liv. Tråkig kanslisvenska, offerter, affärskorrespondens, bokföring, överklaganden .. jättesakligt, jättetråkigt och inte det minsta fantasirikt. I varje fall inte i språket, däremot kan bokföring, deklarationer och offerter uppvisa en hel del fantasi och idérikedom.

Så när jag av en händelse presenterades en blogg så var det med blandade känslor jag kastade mig ut i det okända. Och jag drabbades av en fullständigt oväntad lyckokänsla.

Där var det .. det språk som jag förlorat genom åren .. och jag skrev och skrev. Under de första tre månaderna vågade jag inte ens ha någon kommentarsfunktion av rädsla för att någon skulle komma och förstöra nöjet med en kritisk anmärkning.

Jag skrev om ALLT!! Jag tror till och med att jag skrev ett inlägg om mina trosor?? Jag skrev mycket.. 5-6 inlägg om dagen, misshandlade språket, använde VERSALER, strösslade med ????? och !!!!!!!! kursiverade, fetmarkerade och gav fanken i korrekta styckeindelningar och meningsuppbyggnader.

Ahhh .. det var en fullständig njutning det första året. Jag var som berusad av min nyfunna tvåspråkighet och det var rent fantastiskt.

Naturligtvis gick det inte i längden .. allt blandades samman. De texter som jag hjälpte andra att författa i samband med överklaganden till olika instanser blev lätt blogglika och blogginläggen stramades upp.

Till min förvåning tjänade alla på det? En kvinna som slitit ut sin kropp på ett ofattbart handikappande sätt, under många år i vården men som inte ansågs behöva varken stöd eller hjälp fick .. helt oväntat och mot alla odds? .. sin 75% sjukersättning och ett erkännande, en advokat hörde av sig och uttalade sig berömmande om ett överklagande .. (jojomensan! det växte jag flera meter på!) .. och jag fick kontakt med fler människor genom bloggen?

Och jag som verkligen är ”nobody”, inte alls har någon ställning eller högre utbildning och går omkring som vilken ”anybody” som helst i verkliga livet .. jag började fundera över samhället, politiken och vilken skillnad språket gör.

Varför måste det språk som vi använder oss av när vi skriver om politik och samhällsfrågor vara svårbegripligare än det vi använder när vi talar?

Varför tror vi att ett budskap blir bättre ju mer ”myndighetsspråk” och ”värdeord” det innehåller?

Jag läser en hel hög av de största politiska bloggarna. Kd:s representanter bloggar inte särskilt ihärdigt så där är det svårt att få grepp om partijargongen .. men de jag hittat, är lättillgängliga, trevliga och förvånansvärt opolitiska, de Centerpartister jag läser har också ett trevligt vardagsspråk och vill gärna samtala om sin politik. Moderaterna är socialt välanpassade i tonläget, väluppfostrade i bemötandet och en aning pösiga, medan Folkpartisterna balanserar på en tråd mellan Moderaterna och de andra .. språkmässigt, rent generellt och utifrån de få bloggar som jag följt genom åren.

Och oj så fel jag förmodligen har om en språkforskare sätter tänderna i det här påståendet och sätter samman en statistik och faktisk forskning.

Vänsterpartister och Sverigedemokrater har inget gemensamt politiskt .. men språket! Oj .. där kan vi tala om ÖVERTYGELSE utan utrymme för tvivel. Ibland undrar jag om de verkligen förstår hur motsägelsefulla deras egna budskap är? Alla är jämlika … utom vissa grupper som inte förtjänar någon jämlikhet eller respekt alls?

Socialdemokraterna är ett fascinerande parti just nu och särskilt när det gäller språket. Här kryllar det av värde-ord, propagandaord och meningar som är som hämtade från en förgången storhetstid eller ett traditionellt förstamajtal. Jag tror ärligt talat inte att jag läst ett enda blogginlägg från en socialdemokrat som inte varit ett angrepp på ett annat parti eller någon annan ”fiende”? De andra partiernas ”felaktiga” politik, ”rädsla” för det egna partiet, de dolda agendorna, angreppen eller motståndarnas ”farlighet” verkar vara själva förutsättningen för de socialdemokratiska åsikterna.

Det finns en tydlig fiende .. men inget sökande efter ”vänner”.

Det är ett svårtillgängligt språk på vänsterkanten. Det är tungt, oemotsägligt, svårbegripligt och når inte fram till väljarna utan vänder sig i första hand .. och nästan enbart .. till den egna kretsen. På något sätt påminner det om det språk och de värdeord som religiösa, frikyrkliga bloggare hämtar ur bibeln .. ett språk som stelnat och formats i ett stängt sammanhang tillsammans med redan troende och ger bilden av en grupp som slutit sig samman i ett sektliknande självförhärligande tillstånd. Här är det stängt, kyrkan är full .. men applådera gärna utanför.

Med tanke på mina egna erfarenheter av att fastna i ett träsk av korrekta uttryckssätt, så undrar jag om inte den politiska debatten och väljarkontakten skulle må bra av om våra politiska företrädare använde sitt eget vardagsspråk, sina egna tankar och uppfattningar när de försöker skriva om sin politik.

Om de nu verkligen vill nå fram till väljarna?

Det kanske skulle berika politiken om de talade MED de människor som valt dem och som de är beroende av, i stället för TILL dem?? Lyssnade lite?

Nu när möjligheten finns.

För mig var det en oerhörd tillgång och en befrielse när jag förstod att det var möjligt .. och kanske finns det anledning för våra politiker att granska alla de politiska värdeord som de blåser upp i varje politisk debatt .. Jämlikhet? Utanförskap? Solidaritet? Lika värde? Tillväxt?

Vad innebär de … egentligen?

Värdeord kan lätt bli både ovärdiga och värdelösa om vi använder dem på ett vårdslöst sätt.

Men språket .. åhh, det kan bli som ett glas bubblande champagne om man hittar en likasinnad att dela det med.

5 kommentarer:

  1. Visst är språket en glädje. Att hitta de där perfekta ordern när man vill uttrycka något.

    Samtidigt kan man använda språket till att trycka ner någon annan. Vissa myndigheter är fenomenala på detta. Jag har inte kommit underfund om det är medvetet eller omedvetet.

    Både jag och sambon kan uttrycka oss väl både skrift och tal. Vi tycker inte heller att vi är speciellt dumma i huvudet. Ändå satt vi som två fån och försökte tolka ett svar från Migrationsverket i våras.

    I våras jobbade vi intensivt med att överklaga ett utvisningsbeslut som rörde vår kära svärson. Han hade kommit hit på luddiga grunder, träffat sambons dotter, blivit förälskad och det hade blivit ett barn, vår underbara, lilla vackra dotterdotter.

    Allt var fantastiskt och underbart förutom den lilla detaljen att han hade inget uppehållstillstånd. Där hamnade vi i våras. Efter flera år av kamp mot Migrationsverket så beslutade de helt plötsligt om en snabb utvisning. Vi ryckte in och försökte göra vad vi kunde, med telefonsamtal och skriftliga överklaganden.

    Det var då vi fick det oläsliga brevet i vår hand. Migrations-verket hade använt sig av en kanslisvenska som inte kunde läsas av mer än de speciellt invigda. Vi fick bena ut det ord för ord för att kunna klura ut vad de egentligen menade. Detta för att på ett korrekt sätt kunna bemöta dem.

    Det som störde oss mest då var att det är så det skrivs till människor som inte pratar svenska, eller i alla fall inte har en sådan språkförståelse att de kan tolka budskapet i ett sådant brev. Det blir i mina ögon en form av maktmissbruk genom att använda sig av dessa komplicerade ord. Att på det viset trycka ner andra människor.

    För övrigt så har du än en gång förgyllt min dag med ett klockrent och humoristiskt inlägg.....:-)

    SvaraRadera
  2. Cicki .. åh vad jag känner igen mig i det du berättar. Det jag brukar få i mina händer är brev från Försäkringskassan eller kommuner, med fullständigt obegripliga avslag på självklara hjälpbehov. Och visst är det ett slags maktmissbruk att använda detta fikonspråk som dessutom maskerar rena felaktigheter.

    Nu senast användes en liten del av försäkringskassans egen medicinske rådgivares utlåtande till att styrka ett avslag. När vi sedan fick se utlåtandet i sin helhet visade det sig att vi kunde använda det i överklagandet för att styrka behovet.

    Fullständigt vansinnigt?? Men mycket besparingar blir det på alla stackare som inte har någon som kan hjälpa dem att få sina lagstadgade rättigheter.

    Det finns ett förfärande systemfel och attitydproblem hos våra myndigheter och om vi flyttade blicken från vilken regering som gjort vad till vad som faktiskt sker på själva myndigheten så kanske det fanns en chans till förändring??

    SvaraRadera
  3. Vilket fantastiskt inlägg du har skrivet. Fick läsa det två gånger för att ta till mig allt. Kan bara instämma och fortsätta följa dig och dina strålande inlägg! Kram

    SvaraRadera
  4. Du svarade så här: Det finns ett förfärande systemfel och attitydproblem hos våra myndigheter och om vi flyttade blicken från vilken regering som gjort vad till vad som faktiskt sker på själva myndigheten så kanske det fanns en chans till förändring??

    Jag kan bara hålla med. Det är så man ska tackla det som är fel i samhället. Inte skylla på varandra.

    SvaraRadera