Det senaste året har varit som en
accelererande berg- och dalbana av ren stress och jag borde inte ha blivit
förvånad när .. bomfallera .. alla muskler från nacken ända ner till knäna gick
i totalt baklås och orsakade det mest grönjävliga ryggont jag någonsin haft.
Jag kunde inte stå, inte sitta,
knappast gå och att sova var inte att tänka på .. det fanns inte en bekväm
fläck i hela sängen eller på kroppen.
I min nöd ringde jag och beställde
massage .. och tack och lov för att det finns människor kan göra livet lättare
för sina medmänniskor.
Men visst är det märkligt att det
går att se utanpå hur ont det gör inuti??
Gör det ont HÄR?? .. och med ofelbar träffsäkerhet trycker hon ner ett finger EXAKT på den punkt som gör att jag ser både stjärnor och
månar och dessutom lättar en decimeter från behandlingsbritsen.
Eller där??
Självklart, var det också en
fullträff ... ajajajaj.
Men det är skönt också när kroppen
börjar slappna av och jag hade nog slocknat in totalt om hon inte tjatat hela
tiden .. andas! Hördudu .. glöm inte att
andas!
Men herregud .. jag andades ju hela
tiden? Annars hade jag ju varit avliden, knalldöd, mulad och helt onödig att
massera på?
Fast vid närmare eftertanke så har
jag nog andats väldigt dåligt det senaste året. För när jag kontrollerade mig
själv så inser jag att jag gått omkring och yt-andats, korta, tunna, stressade
andetag.
Den här helgen har jag
övningsandats.
Det behövdes och gjorde större
skillnad än vad jag hade trott om någon sagt det till mig innan ryggvärken och
massagen .. och det är svårare än vad man tror, när man som jag tydligen vant
sig av med djupandning.
Just nu till exempel .. så får jag
skärpa mig så jag inte håller andan medan jag skriver för att hinna klart innan
jag ska äta.
Men det gör nytta, det gör det. För
en stund sedan kunde jag ta av mig skorna själv .. det kunde jag inte i
torsdags när jag till och med fick kasta strumporna på plats för att fiska tag
i dem med yttersta fingertopparna och hala dem på plats .. under svåra plågor
och mycket gnäll.
Det är egentligen inte klokt vad synd
det har varit om mig .. om man tänker efter!
Du har min absoluta medkänsla!
SvaraRaderastanna innan stenmuren-ryggont är en skrattmatch mot för å mjöla till hela fejan så du ser ut som en pekines!
SvaraRaderaOch ja, jag tycker synd om dig! Retreat någon?
kloster,kontemplation, meditation och fullstädning tyyystnad...
Kram =)
Aj, aj, aj. Var rädd om dig. Eftersom jag själv är/har varit en sån där duktig och snäll flicka som ställer upp på allt, så vet jag precis hur det slutar. Med ständig värk. Jag har, så att säga, numera facit i hand.
SvaraRaderaSå djupandas, säg NEJ och ta hand om dig. Ordentligt! Kram.
Ibland behövs en tankeställare...vi är många duktiga flickor, själv har jag också tyckt riktigt synd om mej denna vinter/vår efter vurpan som orsakade armbrott o 2 operationer. Har också migrän sen barnsben, men den ofrivilliga ledigheten nu har lett till en handlingsplan för att må bättre de år som finns kvar. Jag börjar jobba första maj, efter 2,5 månad hemma, nu ska det bli lite cykling, lite yoga, promenader, inte för hårt i början för då tröttnar man...sköt om dej, värk är för jäkligt!
SvaraRadera