söndag 22 april 2012

Andas!!


Det senaste året har varit som en accelererande berg- och dalbana av ren stress och jag borde inte ha blivit förvånad när .. bomfallera .. alla muskler från nacken ända ner till knäna gick i totalt baklås och orsakade det mest grönjävliga ryggont jag någonsin haft.

Jag kunde inte stå, inte sitta, knappast gå och att sova var inte att tänka på .. det fanns inte en bekväm fläck i hela sängen eller på kroppen.

I min nöd ringde jag och beställde massage .. och tack och lov för att det finns människor kan göra livet lättare för sina medmänniskor.

Men visst är det märkligt att det går att se utanpå hur ont det gör inuti?? 

Gör det ont HÄR?? .. och med ofelbar träffsäkerhet trycker hon ner ett finger EXAKT på den punkt som gör att jag ser både stjärnor och månar och dessutom lättar en decimeter från behandlingsbritsen.

Eller där??

Självklart, var det också en fullträff ... ajajajaj.

Men det är skönt också när kroppen börjar slappna av och jag hade nog slocknat in totalt om hon inte tjatat hela tiden .. andas! Hördudu .. glöm inte att andas!

Men herregud .. jag andades ju hela tiden? Annars hade jag ju varit avliden, knalldöd, mulad och helt onödig att massera på?

Fast vid närmare eftertanke så har jag nog andats väldigt dåligt det senaste året. För när jag kontrollerade mig själv så inser jag att jag gått omkring och yt-andats, korta, tunna, stressade andetag.

Den här helgen har jag övningsandats.

Det behövdes och gjorde större skillnad än vad jag hade trott om någon sagt det till mig innan ryggvärken och massagen .. och det är svårare än vad man tror, när man som jag tydligen vant sig av med djupandning.

Just nu till exempel .. så får jag skärpa mig så jag inte håller andan medan jag skriver för att hinna klart innan jag ska äta.

Men det gör nytta, det gör det. För en stund sedan kunde jag ta av mig skorna själv .. det kunde jag inte i torsdags när jag till och med fick kasta strumporna på plats för att fiska tag i dem med yttersta fingertopparna och hala dem på plats .. under svåra plågor och mycket gnäll.

Det är egentligen inte klokt vad synd det har varit om mig .. om man tänker efter!

4 kommentarer:

  1. Kusinen från landet22/4/12 17:26

    Du har min absoluta medkänsla!

    SvaraRadera
  2. stanna innan stenmuren-ryggont är en skrattmatch mot för å mjöla till hela fejan så du ser ut som en pekines!

    Och ja, jag tycker synd om dig! Retreat någon?

    kloster,kontemplation, meditation och fullstädning tyyystnad...

    Kram =)

    SvaraRadera
  3. Aj, aj, aj. Var rädd om dig. Eftersom jag själv är/har varit en sån där duktig och snäll flicka som ställer upp på allt, så vet jag precis hur det slutar. Med ständig värk. Jag har, så att säga, numera facit i hand.

    Så djupandas, säg NEJ och ta hand om dig. Ordentligt! Kram.

    SvaraRadera
  4. Tina Häll23/4/12 12:34

    Ibland behövs en tankeställare...vi är många duktiga flickor, själv har jag också tyckt riktigt synd om mej denna vinter/vår efter vurpan som orsakade armbrott o 2 operationer. Har också migrän sen barnsben, men den ofrivilliga ledigheten nu har lett till en handlingsplan för att må bättre de år som finns kvar. Jag börjar jobba första maj, efter 2,5 månad hemma, nu ska det bli lite cykling, lite yoga, promenader, inte för hårt i början för då tröttnar man...sköt om dej, värk är för jäkligt!

    SvaraRadera