Dagar kvar till riksdagsvalet 2018

måndag 30 april 2012

Om sanningen ska fram ..?


Den här helgen har sossebloggarna samlats på bloggkonferensen Nätroots12 och för mig som följer många av s-bloggarna är det intressant att se att många, precis som jag, blir besvärade av den inskränkthet som råder inom den s-märkta debatten.

Om man nu ens kan kalla det debatt?

Men oavsett vad man kallar den, så är den är helt och hållet avsedd för socialdemokrater. Att försöka fråga, ifrågasätta eller diskutera frågor som presenterats som ekon från partitoppen är inte att tänka på för en vanlig väljare. Tänk om bloggaren i fråga svarar fel!! Och om det uppmärksammans!! Det kan kosta en karriär i det här sammanhanget.

Det finns inte utrymme för frågor .. bara svar som någon annan formulerade för länge, länge sedan.

Opinionssiffrorna har stabiliserat sig ser jag också. Det är väl ingen som blir förvånad?

För de som så hoppfullt skyndat till Löfvens sida tror jag är människor som i första hand går att hitta inom den offentliga ofantliga sektorn. De vill ha bättre arbetsvillkor, högre löner, tryggare skyddsnät, mer till äldrevården, sjukvården, skolan, fler lärare, mer personal i vården, högre a-kassa, lättare regler i sjukförsäkringen, mänskligare bemötande .. ja allt det där som vi inbillar oss var så otroligt mycket bättre förr och som bekostas av skatter från det privata näringslivet. Vad de däremot inte är särskilt intresserade av så är det politik, politiska bloggar eller politiska debatter.

Den här gruppen, som till stor del består av kvinnor i vården, vill inte höra talas om att bli handledare och redovisningsansvariga för trainees med individuella kontrakt .. samtidig som de ska utföra sina plikter under samma förhållanden som vanligt.

De är måttligt intresserade av stora belopp till forskning och mer tekniskt avancerad sjukvård och hoppar inte högt av glädje när de hör att de själva är ansvariga för att göra sig anställningsbara när kroppen tagit slut och Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen kräver att de ska söka jobb som belastar de kroppsdelar som fortfarande fungerar.

Den grupp som satsar sin tillit på sossarna kommer förmodligen  att ana att de inte tillhör dem som kommer att prioriteras i valet 2014. Annat än som exempel på Alliansens misslyckanden .. några löften och lösningar inom de närmaste 10 åren tror jag inte att vi kommer att få se. Några löften om återställare när det gäller jobbskatteavdrag eller den nya sjukförsäkringen skymtar inte ens på långt, långt håll .. däremot så är kritiken högljudd och påtagligt lösningsbefriad.

Om sanningen ska fram så är Socialdemokraterna tillbaka inom betongmurarna där ingenting har hänt de senaste 40 åren. Det är samma personer i toppen, samma myndighetsövertro, samma krav på likriktning och samma misstro mot dem som vill ta egna initiativ och gå nya vägar. Samma tro på att väljarna .. för sitt eget bästa .. behöver anpassa sig till partiets ideologiska bild av verkligheten och inte tvärtom och samma tro på att Miljöpartiet och Vänsterpartiet är underavdelningar i det stora s-blocket.

När Jonas Sjöstedt valdes till partiordförande och opinionssiffrorna steg för vänstern, jublade s-bloggarna, slog sig för bröstet och jublade? Medan Håkan Juholt drev ner de egna siffrorna i botten?

Om sanningen ska fram så är det faktiskt bara ett enda parti som aktivt och målmedvetet strider för de grupper som flockas runt en fantasibild av det forna s-partiet .. och det är Vänsterpartiet.

Mona Sahlin fick mycket beröm för hur hon förde fram det sk Klamydiabrevet som handlade om Annica Holmqvist. Än i dag finns det de som hyllar sossarna för att de stred för Annica och det ses som ett bevis på empati och goda framtidsutsikter för dem som vill ha bättre välfärd, något som tydligen också tog upp som en framgång för sossarna på bloggkonferensen.

Men Mona Sahlin lovade ingenting, kom inte med några lösningar utan gnuggade bara in ett enskilt fall i nosen på Alliansen. Ord, ord och fullständig tomhet bakom.

Den som verkligen lyfte frågan var ingen okänd bloggare utan vänsterpartisten Emilie Holmqvist, Annicas dotter. Utan Vänsterpartiet hade finalen på valrörelsen sett helt annorlunda ut, eller hur?

Om sanningen ska fram, så är det Vänsterpartiet som är fränast i tonen, arbetar och kräver mest för att åstadkomma en verklig förändring när det gäller de mest utsatta i samhället. Vänsterpartiet är också det enda parti som hellre står utanför ett regeringssamarbete än ger avkall på sina principer.  Det ska vi hålla dem räkning för.

Medan Maria Larsson cyniskt säger att hon vill vänta och se "hur det går" för alla dem som blir av med sin personliga assistans på grund av Försäkringskassans tolkning av lagen ..

.. så är det Vänsterpartiet som lyfter frågan, kräver en lagändring och förstår att det är akut när en ung 22-årig kvinna inte kan lämna bostaden annat än under tider som anhöriga kan avstå från.

Så i sommar sitter hennes vänner på gatuserveringarna eller badstränder och har trevligt medan hon helt plötsligt bara tillerkänns rätten att ensam äta ihjäl sig enligt RÅ2009 ref 57.

Att hjälpa någon ut med rullstolen ingår inte i den hemtjänstliknade "hjälpen", inte heller att ge någon möjlighet att handla mat och vin till en middag med vänner eller köpa de kläder en ung människa längtar efter för att få vara som alla andra. Skillnaden i att vara inlåst och beroende i sin egen lägenhet eller på institution, när det gäller en ung handikappad människa som vill leva som du och jag.. är hårfin.

Jag har skrivit tidigare om vad som händer med de psykiskt funktionshindrade unga kvinnorna som lämnas ensamma i egna lägenheter större delen av dygnet .. jag orkar inte göra det igen. Men tänk själva, det är samma kvinnor som inte ens är fredade när de åker färdtjänst till sitt dagcenter.

Men vi får vänta och "se hur det går" för alla de 900 handikappade som plötsligt fått förutsättningarna för sitt liv förändrade.

Förmodligen lika bra som för dem som nu införsäkras efter att ha varit utförsäkrade medan man "såg hur det gick", och där svaret var åratal av ekonomisk katastrof och lidande för individen bara för att politikerna skulle få "se hur det går".

Men jag skulle aldrig rösta på Vänsterpartiet, tyvärr. Det beror helt och hållet på tre saker, Simon Fors i Pajala, ofriheten och dubbelmoralen i det kollektiva, "jämlika" tänket och förhållandet till skatter och ekonomi. Bara Simon Fors ensam har skadat sitt parti lika mycket bloggportalen s-bloggar löjliggjort sitt, åtminstone när det gäller mig.

Risken att få människor av Simon Fors kaliber i en regering får mig att bli mörkrädd och när det gäller ekonomin så ska det mycket till för att jag ska bli så självmordsbenägen att jag lägger min röst på Vänsterpartiet.

Det är lite synd .. eftersom Vänsterpartiet som helhet känns som en frisk sommarbris jämfört med den socialdemokratiska vänsterfalangens ständiga och unkna mörker.


2 kommentarer:

  1. En het potatis som aldrig kommer att behandlas i S-bloggosfären är undersökingen som säger att två av tre LO-medlemmar vill att stödet till socialdemokraterna skall upphöra.

    Jag har försökt att kittla några men utan framgång - refuceras bort. Frågeställningen finns därmed inte i (s)innesvärlden.

    SvaraRadera
  2. Som vanligt amazonkvinna numero 1; Anybody! Tack för den fina analysen!

    och till den anonyme; jag snor storyn.

    SvaraRadera