Jag har tänkt ..

.. på döden och livet den här helgen. På tillit, förtroende, ärlighet, vänskap, bekräftelse .. sånt som vi värderar så högt och är så livsviktigt att få, men som är betydligt svårare att komma ihåg att ge.

Det finns självgodhet och självförakt och ingendera är något att ha .. men vad finns det däremellan? Oegennytta?? Finns det verkligen, eller är det bara ett ord som beskriver en egenskap som man vill hitta hos någon annan?

Jag har tänkt på förljugenhet, lögn, falskhet, bedrägeri och svikna löften eller krossade förhoppningar .. allt det som slår sönder drömmarna vi bygger våra liv på. För även om vi kanske har lite väl optimistiska förväntningar och lite för höga tankar om vårt eget värde ibland, så är det förödande att få dem krossade av ett svek eller en lögn.

Om jag tänker för mycket på det här blir i alla fall jag antingen djupt deprimerad, totalt förvirrad eller i bästa fall .. rätt nedstämd.

Så då tänkte jag att .. det måste vara himmelskt att vara religiös? Att tro så totalt på Gud att man lägger sina problem och existentiella funderingar .. (om man ens har några då?).. i Hans händer och sedan trallar vidare i absolut förvissning om att allt sker till det bästa efter någon annans vilja.

Eller om man nu är mer världsligt lagd .. så önskar jag att jag åtminstone var sosse och kunde tro på att Margot Wallström eller Stefan Löfven är frälsarna som löser alla problem och skingrar alla orosmoln som kan segla upp på min himmel.

Men kanske räcker det bara med att tro på vad som helst? Bara man slipper tänka, ta beslut eller hantera verkligheten själv?

SVT, DN, SvD, SvD, Expr., AB, AB,