Vem är du???

Om 5 år kommer 85% av världens befolkning ha tillgång till 3G-internet och runt hälften kommer att kunna surfa via 4G, förutspår Eriksson .. läser jag i SvD.

Jag har ingen aning om vad 3G och 4G står för och Maken är inte inne så jag kan inte fråga, men en sak vet jag, det är en in i helsike massa människor som sitter och skriver om sina liv och tankar rakt ut i ingenting.

Jag själv till exempel.

Det är hur lätt som helst att få ta del av någon annans inköp, problem, graviditeter och måltider .. om du känner ett starkt behov av det. Många lämnar ut varje liten detalj i sitt sjukdomstillstånd på ett sätt som gör att jag förvånad över att de fortfarande lever .. bara för att i nästa inlägg berätta om strapatsrika resor till någon annan nödlidande person eller arenakonsert av en dyrkad idol.

Det är egentligen väldigt märkligt hur mycket av privatlivet .. både i bild och text .. som många lägger ut utan att tveka ett ögonblick?

Jag kan inte heller låta bli att förundras över med vilken tillit vi umgås på nätet? Vi vill så gärna tro att alla är den de utger sig för att vara att vi fullständigt förtränger att vi själva inte riktigt presenterar den hela och ocensurerade bilden av oss själva. 

Bortsett från de omskrivna fallen där människor generöst lämnat ut sina koder och lösenord till fullständiga främlingar som påstår sig vara deras vänner på facebook, så verkar vi vara mer tillitsfulla och öppnare mot varandra på nätet än i verkliga livet?

Och mer aggressiva och generösa med kritik än vad vi vågar vara i vardagen där vi faktiskt måste se den vi kritiserar i ögonen.

Det är mycket, mycket sällsynt att någon främling tilltalar mig när jag rör mig ute i vår lilla stad, även om så gott som alla jag tilltalar blir glada och beredda att prata bort en stund. Men på nätet kan en känd bloggare fråga och få ett ärligt(?) .. nåja .. svar på nästan vilken fråga som helst.

I dag frågar till exempel Amanda Schulman sina läsare  .. "Kan ni inte skriva ålder, kön, var ni bor, yrke/student och civilstånd?

Det vore så roligt!!!!!!!!"

Cirka 750 personer vill glädja Amanda och berättar glatt vilka de är och när jag försöker se om inte någon enda frågar samma fråga som jag skulle ha ställt .. hittar jag bara en.

VARFÖR vill hon veta det?

Så in i helsike kul kan det väl inte vara att sitta och läsa 750 kommentarer som innehåller ålder, kön, bostadsort, sysselsättning och civilstånd? 

Förmodligen handlar det hela om reklam och produktplacering till rätt målgrupp, jag kan inte tro något annat. Men drygt 750 personer ställer sig villigt och gratis till förfogande för att skapa en marknad för reklam som ska locka dem själva att köpa produkter de inte ens har en aning om att de behöver?

Bara för att göra Amanda glad!

Det är ju inte direkt osmart och med tanke på vem som skrev den första kommentaren så har hon nog fått lite hjälp med att räkna ut det.

Men jag kan inte låta bli att fundera på hur långt hon hade kunnat gå? Födelsenummer? Kontonummer? Bostadsadress? Plustjänst-svar på kommentarerna?

Var övergår vår tjänstvillighet till ren dumhet?


(.. och av ren nyfikenhet, hur många av de 750 skulle sätta en skylt på dörren med texten: GÄRNA REKLAM, TACK!)

SvD, Expr.,