.. så tolkas ordet
tjänsteman på Livet.se, och om jag sedan går vidare till Wikipedia så hittar
jag att .."en medlöpare är en
nedsättande benämning för en person som (i skiftande grad) sympatiserar med en
viss typ av rörelse eller organisation utan att själv vara en del av denna,
alternativt en som aningslöst låter sig utnyttjas av någon rörelse - vanligen
menar man då att individen borde veta bättre."
Att jag sitter och
googlar på tjänsteman och tjänstemannaansvar beror på att jag var lite nyfiken
på när det sistnämnda upphörde .. och varför?
Själv är jag tvungen att
ta ansvar för mina handlingar i livets alla skeden. Inte minst i kontakten med
våra myndigheter. Varje ord jag säger och varje skrivet ord jag lämnar ifrån mig
skärskådas, tolkas och vägs mot lagen, regelverket och domar som fattats i helt andra sammanhang och
gällande helt andra individer med helt andra problem.
Använder jag fel ord
eller utrycker mig tolkningsbart så kan det stå mig dyrt.
När det gäller tillstånd
och förseelser så är det lika svårt. Det är ointressant att husen på granntomterna, som byggdes långt före det jag vill bygga, bryter mot dagens miljöföreskrifter .. jag måste anpassa mig och ta ansvar för det jag gör i dag. Det spelar ingen roll hur jag bedyrar att
alla andra i trafiksituationen körde i samma hastighet som jag så att jag inte
insåg att det var "uppenbart"
att jag bröt mot lagen eller att varenda kotte lät bli att stanna vid
stopskylten så att jag inte förstod att det var "uppenbart" att jag ensam borde ha gjort det i lagens namn ..
jag får böta lik förbannat. Det är ju en självklarhet.
Lagen och regelverket
gäller lika för alla svenska medborgare .. utom för dem som stiftar lagarna,
regelverken och dem som är satta till att kontrollera dem .. tjänstemännen.
"För när vår grundlag gjordes om år 1974, såg socialdemokratin till
att göra den meningslös. Viktigast var att införa det så kallade
uppenbarhetsrekvisitet. Det innebär att domstolar kan ogiltigförklara lagar och
förordningar, som strider mot grundlagen, bara om felet är uppenbart.
Man inser lätt att något som hundratals riksdagsledamöter och ett dussin
ministrar ansett riktigt, inte kan vara uppenbart fel. Det har givit
regeringarna fritt fram att bryta mot grundlagen, vilket de också gjort,
oberoende av färg.
Näst viktigast var att tjänstemannaansvaret togs bort. Det har i praktiken
gjort politiker och tjänstemän immuna vid missbruk av sina åligganden."/ bloggen Medborgarrätt 2008
Så summan av kardemumman
är att om bara tillräckligt många gör samma fel .. till exempel festar
överdådigt på skattebetalarnas bekostnad .. så är det inte
"uppenbart" att de gör fel och de är därmed inte ansvariga för sina
handlingar?
Detta började efter 1974
.. så det är nog rätt meningslöst att sätta en blockpolitikstämpel på den
spenderarkultur som startade när tjänstemannaansvaret försvann.
Efter 1974 finns det
inte längre något tjänstemannaansvar när det gäller nycklar som
kommuntjänstemän tar hand om för att utföra hemtjänst hos försvarslösa äldre, inget
ansvar för statliga och kommunala tjänstemän när det gäller inkompetent
hantering av välfärdsfrågor i största allmänhet och äldrevården i synnerhet och
absolut inget ansvar för bristande kontroll av taxibolag som upphandlas för att
köra de mest försvarslösa i samhället till sina skolor eller dagcenter osv osv.
Bristerna är så
uppenbart vanligt förekommande att ingen behöver ta ansvar för dem?
Och på samma sätt
värderar våra skatteavlönade makthavare sig lika högt som näringslivets pampar
och menar att det som är vanligt förekommande bland näringslivets toppar
givetvis och uppenbart borde vara tillämpligt på dem själva!
Att fakturan hamnar hos
svenska folket i ena fallet och hos beställaren i det andra fallet är uppenbarligen
inte lika uppenbart.
"Regeringen har släppt sina myndigheter vind för våg" .. säger sossen Morgan Johansson uppbragt och vill tillsätta en granskning .. men vilka var det nu
igen som såg till att denna ansvarslöshet blev möjlig med hjälp av en liten fiffig ändring i grundlagen
..?
Jag hoppas att
återinförandet av tjänstemannaansvaret blir en het valfråga .. men inser att den,
i likhet med riksdagspensionerna, kommer att sopas under mattan och glömmas
bort så fort som media tappar intresset.
Bristerna är ju så
vanligt förekommande att ingen kan anse att det är uppenbart fel att våra
politiker och myndighetsutövare bryter mot lagen då och då.
"Alla andra"
gör ju det .. då kan det väl ändå inte vara ett enskilt ansvar?
Gillar inte AB men jag måste faktiskt säga: Fantastik artikel av Lena Melin!
SvaraRadera