Upprörande! Så här kan vi INTE ha det, eller hur?

Giljotinen är gillrad, media sitter på första bänk och filar på blodtörstiga rubriker och oppositionen har drabbats av lyckoinkontinens medan de dansar runt schavotten och pekar finger.

I dag är det Annie Lööf som ska avrättas för representation som till större delen någon annan gjort innan hon ens var tilltänkt som minister, i går var det Håkan Juholt och hans hyreskontrakt och före dem Mona Sahlin och hennes trassliga affärer,  Jan O Karlsson och hans kräftskiva, Mats Hult och hans spritnotor, Bosse Ringholms flygresa med regeringsplanet, Laila Freivalds bostadsaffärer, Sölve Conradsson och hans kumpaner som smorde kråset på Statshotellet i Motala och reste utomlands på sponsrade semestrar och en hel hög tilltänkta borgerliga ministrar som inte betalat sin tv-licens eller haft svart städhjälp/barnflicka .. och alla dem som jag upprörts över men nu glömt bort.

För att inte tala om de oskyldiga SSU:arna i landets norra delar som inte har vetat vaddevadeskullegöra och gjorde det ändå.

UPPRÖRANDE!! .. säger vän av ordning. Så här kan vi INTE ha det .. och så är drevet i full gång och målet är att .. vad då?? Avsätta någon? Få en förändring?

Hela den stora vinsten med att koncentrera kritiken på en enskild person är; för tidningarna, att sälja lösnummer och behaga sina uppdragsgivare, för oppositionen, att spy galla över motståndaren och skaffa sig en hjältegloria och dessutom ett sätt att mörka att det inte kommer att ske den minsta lilla förändring när dammet väl har lagt sig och blodtörsten stillats.

Så nästa år kommer nästa avslöjande om ovarsam hantering av skattemedel lika säkert som att den kom förra året när riksdagsledamöternas generösa boendekostnader och pensionsförmåner valsade runt på löpsedlarna och Håkan Juholt var ansvarig för hela röran.

Har det skett någon förändring där? Knappast.

Kommer det att ske någon förändring nu? Skulle inte tro det.

Kan vi komma överens om att vi förs bakom ljuset i en ovärdig kampanj som bara syftar till att locka lösnummerköpare, förminska den politiska motståndaren och dölja att ingen .. absolut ingen .. tänker ändra på någonting?

Hade syftet varit ett annat så hade regelverket redan sett annorlunda ut, hålen i systemet hade varit igenfyllda och respekten för våra skattemedel hade varit högre.

Upprördheten är alltid lika flammande och blodtörstig vid varje tillfälle när en myndighetsrepresentant representerat lite för mycket och lite för ofta eller när en kommun satsar pengar avsedda för välfärden på kreativa projekt som ska "sätta kommunen på kartan" eller skickar iväg folk till Cannes på personalresor för att stärka sammanhållningen. Upprördheten är precis lika stor och moralens väktare lika högljudda oavsett vilken färg slöseriet har och resultatet är alltid detsamma .. det händer ingenting.

Staten är inget företag, var det någon som skrev. Det är sant .. men ändå har man näringslivets regler och vanor som riktmärken när det gäller löner och representation.

Syftet med de här dreven och den här typen av undersökande journalistik resulterar tyvärr aldrig i någon förändring .. mycket på grund av att det aldrig är någon som orkar eller vill följa upp det hela när läsarna har tröttnat och gått vidare till nästa sensationella nyhet.

Det är som ett självspelande piano .. och eftersom jag inte känner något behov av att försvara eller anklaga Annie Lööf eller någon annan enskild politiker för rena systemfel .. så är jag innerligt trött på att höra samma melodi spelas om och om igen.

DN, DN, SvD, SvD, SvD, AB, AB, AB,