Det här är MIN födelsedag och ...

... jag vill ha den tillbaka!!

Jag minns så tydligt när den Internationella Kvinnodagen började uppmärksammas, 1977 eller -78. Jag arbetade på ekonomikontoret på ett större företag och glädjen stod högt i tak när det visade sig att det var jag som fyllde år just den dagen.

Det fanns en majoritet som tyckte att jag borde bjuda på tårta den dagen som tack för utmärkelsen.

Det kunde man ge sig fan på .. sa sonen till ägaren, lite surt. Den här dagen är som skräddarsydd för sådana som dig!!

Men det var bara för att vi varit lite oense om umgängesformerna på arbetsplatsen. Han tyckte jag var osmidig och visade prov på dålig samarbetsvilja när jag inte ville bli nerdragen i hans knä och inte ställde upp på att koka kaffe på rullande schema "med de andra tjejerna".

Då ska du inget kaffe ha heller .. lät det. Då finns det ingen anledning för FIRMAN att BJUDA på frukostsmörgås!!

Ok .. men det får du ta med mitt fackombud .. sa jag som för övrigt var måttligt intresserad av facket .. men det visste ju inte han.

Så då fick jag min macka och mitt fika i alla fall .. och ett antal sura kvinnliga kollegor. Man kan inte få allt här i livet.

De första 20 åren var jag faktiskt riktigt stolt över att fylla år på en dag som så många bekanta förknippar direkt med mig och som är så lätt att komma ihåg .. det syns i min mail i dag! .. men nu för tiden känns det nästan pinsamt.

Feminismen har blivit som politiken .. ett stängt rum för särskilt utvalda. Där sitter alla de RIKTIGA kvinnor och bekräftar varandra, har det solidariskt myyyysigt och hatar feltänkare som inte släpps in. Det är varmt och fint, tjejigt och starkt .. och kvävande lufttätt.

Här i vår lilla stad har Vänsterpartiet haft en opolitisk jämställdhetsmanifestation på Stora Torget??

Jag vill ha min födelsedag tillbaka! Kan ingen annan stackare få ta över den här dagen .. eller så kan jag nöja mig med ett nytt personnummer?

Eller, om det absolut måste bli en helg/röd dag av det hela, så kan vi kanske göra ett Kvinno-Pride av hela biddevitten .. så att vi också får åka flakbil genom storstaden iklädda guldlamé, fjäderboa, peruk och kilovis med smink, sjungande jämställdhetens lov med en rosa dildo bakom örat eller en rosa/vitblommig egen fana i handen?

I dag finns det absolut INGET opolitiskt över den Internationella Kvinnodagen. Åtminstone inte i vårt land. Feminismen har blivit som en öststatsarmé på 40-talet .. en åsikt, taktfast framförd av kvinns med modigt, orakade armhålor.

I Sverige ÄR jämställda kvinnor VÄNSTER. Är de inte det, så är de kapitalister eller fascister

.

En del kvinnor är dessutom så dåliga på att vara kvinnor så att det nästan är tveksamt om de ens har rätten att kalla sig kvinnor.

För att inte tala om de kvinnor som alla gör sitt bästa för att undvika att se ... de psykiskt funktionshindrade och de senildementa åldrande. För jag kan satsa en bra slant på att det inte har varit varken politiska eller opolitiska manifestationer där de förvaras i dag.

Jag tror också att det kommit att vila en förbannelse över den 8:e mars .. för det första som hände i morse var att jag bet sönder en tand och upptäckte att det bara fanns en enda tandläkare .. kvinnlig! .. ojämställt?? .. som hade ansvaret för akuttandvården i HELA LÄNET??

Det finns tandcement på Apoteket .. sa hon och instruerade mig hur jag skulle göra för att laga min egen tand om det blev värre. I och för sig ingen dålig lärdom .. men i alla fall??

Såå röksugen som jag blev då har jag inte varit på fyra dagar!!

Något som jag botade på ett typiskt kvinnligt sätt .. med en flärdfull, shoppingorgie tillsammans med en MAN!


DN, DN, SvD, SvD, Expr., Expr.,