Ett rökfritt helvete ..

Eftersom jag sa A och skrev om att jag för första gången i mitt liv levde utan att ha ett cigarettpaket bekvämt inom räckhåll .. så är det väl inte mer än rätt att jag fortsätter till B och berättar hur det har gått så här långt.

Men först måste jag berätta vad jag förväntade mig. En granne fick för ett halvår sedan en allvarlig sjukdomsdiagnos som fick hennes läkare att kräva ett totalt rökstopp. Jag var djupt imponerad när hon direkt blev rökfri och lika chockad när hon började röka igen efter tio dagar?

Jag menar .. efter TIO DAGAR?? Då borde väl ändå det värsta vara över??

Hahahaha .. första rökfria veckan var en lätt resa. Jag skämdes nästan över att den var så förargligt besvärsfri men tog i alla fall emot omgivningens bifallsrop, trots att jag nog inte riktigt förtjänade dem .. för även om jag är rökfri så är jag inte nikotinfri, utan suger på en nikotintablett med jämna mellanrum.

Dag tio slog det till med full kraft .. RÖKSUGET!! Jag var på väg in i livsmedelstemplet på orten och precis vid bankomaten vid ingången hade någon kastat nästan en HEL cigarett .. och jag LOVAR och svär .. hade inte en förarglig kvinna suttit och rökt på bänken intill, så hade jag kastat mig över den.

Sedan dess har det varit lite uppförsbacke måste jag erkänna.

De utlovade vinsterna har inte heller infunnit sig? Att alla rökare skulle lukta illa till exempel?? För min del så är de rent beroendeframkallande väldoftande och jag kan gå ett extra kvarter sniffande på någon annans utandningsluft. Åh jag skulle nästan kunna kasta mig över dem och andas, andas, andas om jag var övertygad om att inte bli missförstådd.

Alla smakupplevelser som alla fd nikotinister talar så lyriskt om har inte heller visat sig? Däremot så smakar allt som jag verkligen tycker om inte alls som det ska, utan mycket sämre.

Jag sover som en gris .. det är bra, för det har jag aldrig gjort förut. Jag är piggare när jag är vaken, vilket också är bra .. men ännu bättre vore det om koncentrationsförmågan följt samma kurva i stället för att ge sig iväg åt andra hållet.

Jag är ärligt talat inte såååå förfärligt röksugen .. av varje timme så tänker jag nog inte på cigaretter mer än en kvart .. men jag känner mig obeskrivligt ledsen, sorgsen och deprimerad.

Det känns som om jag är helt värdelös och ingen tycker om mig .. sa jag till Maken alldeles nyss ...

Mmmmmmmmmmm .. svarade han utan att lyfta blicken från tidningen.

Suck!