Medan de skarpaste hjärnorna ..

.. inom politiken, journalistiken och den kulturella och akademiska eliten sliter med frågan om hur onormalt det är med högerextremt våld, hur normalt det är med vänsterextremt våld, hur nödvändigt det sunda, friska och goda våldet är när det gäller att bekämpa det sjuka, ohälsosamma och onda våldet, så är den brännande viktiga frågan om demonstrationer och manifestationer alltid högst upp på agendan.

VARFÖR är det inte FLER som står upp på våra torg och manifesterar och demonstrerar!

VARFÖR vill inte fler slå ner alla som vill fläcka vår demokrati genom att misshandla och slå. Våld kan ju bara bekämpas med våld .. och våldsamma protester mot våld.

VAR gömmer sig medelklassen, liberalerna, borgarna och alla andra fegisar när vänstern ensamt får bära bördan att utrota de onda och vråla ut protester mot missförhållanden och förfallet i vårt land?

Tja .. en del engagerar sig i något som kallas Väntjänsten. Väldigt många frivilliga och oavlönade människor följer dagligen ensamma, isolerade gamla till tandläkare, läkare, frisör, affären eller bara ut på en promenad för att bryta en ensamhet som är förödande.

Många andra engagerar sig i föreningar som bistår med kläder, skor och leksaker när 100-tals människor kommer till sitt nya land .. från brännande hetta till isande kyla .. när de som har ansvaret är helt oförberedda på att de inte har fullständig vinterutrustning med sig. Många blir också den enda fungerande länken in i det nya samhället, trots språkförbistring och utan betalning.

Väldigt många privatpersoner är engagerade i olika ungdomsverksamheter. Helt oavlönade och på sin fritid är de ofta den enda räddningen och fasta punkten för någon som står i dörren in till livslång kriminalitet eller missbruk.

Andra ger av sin tid till människor med handikapp så att de får stunder av mänsklig kontakt, en illusion av vänskap och möjlighet att besöka restauranger, caféer och biografer .. precis som alla andra.

De som är hemlösa och/eller missbrukare kan få en säng att sova i, en måltid och en stund av gemenskap tack vare alla dem som engagerar sig i olika kyrkliga verksamheter och idrotten som hjälpt så många till ett nytt liv, kan inte fungera utan alla frivilliga krafter.

Överallt i samhället finns det engagerade människor som skänker sin tid .. små bitar av sitt liv. 

Det finns danskvällar för funktionshindrade, kurser i nästan precis vad som helst och här och där är det någon som hyr, eller lånar ut, en liten lokal där ensamma människor kan träffas, tala med någon, bjuda på medhavd sockerkaka och koka gemensamt kaffe.

Människor som tar sig tid att lyssna, som sträcker ut en hand .. och håller fast tills det finns fast mark att gå på.

I all vänskaplighet. Helt oavsett kön, ursprung eller klass. Omsorg, empati, medmänsklighet och bekräftelse .. i stället för vrål av hat.

Människor som kommer till undsättning när det värsta händer .. både i det stora eller lilla sammanhanget.

DÄR är medelklassen, borgarna, liberalerna och de andra fegisarna överrepresenterade och dessutom betydligt fler än dem som står på de sk barrikaderna och slåss mot "fienden".

ENSAMHET och PASSIVITET är det mest förödande en människa kan råka ut för. Det finns en konstaterad gemensam nämnare för demenssjuka, en del psykiska sjukdomar och depressioner .. de flesta av dem som drabbas är ensamma, passiva, helt utan familj och mänsklig kontakt, bortsett från korta blixtvisiter från hemtjänsten.

Vi behöver känna oss behövda och vi behöver bekräftelse för att orka leva.

Det som är gemensamt för de områden där kriminaliteten och upproren frodas tillsammans med arbetslösheten och den sociala utslagningen .. är isolering, ensamhet, passivitet och en känsla av att inte behövas.

Vi välkomnar tusentals människor till vårt land och erbjuder dem ensamhet, passivitet och "förvaring", men begär att de ska vara glada och nöjda i trånga asylboenden .. år efter år efter år efter år i total sysslolöshet och hopplöshet?

Är det då så konstigt att det blir oroligt på orter med stor invandring och hög arbetslöshet? Att människor känner sig osynliga och blir frustrerade och hatiska?

Allt går inte att dölja bakom ett plakat med ordet RASISM!!

Alla frustrerade arga unga som brinner av hat mot ett samhälle som de anser sviker dem är inte NAZISTER. Eller så blir de det på grund av sin frustration?

De blir synliga, fruktade och får ett gemensamt värde när de klottrar hakkors på husväggarna, hatar, hotar och kastar sten på välnärda demonstranter som responshotar och responshatar i en solidarisk manifestation,  innan de vandrar hem till sina trygga hem, i de trevliga bostadsområdena för att orka med nästa dags föreläsningar på olika högskolor. Eller till partilokalen för att höja ett gemensamt glas rödvin för en lyckad demonstration.

Meningen med livet är ju att du finner ett värde tillsammans med andra och bryter din egen osynlighet, ensamhet och passivitet.

Våld i solidaritetens och demokratins namn applåderas och belönas med braskande rubriker och erkännanden från makthavarna i samhället, medan mer stillsamma, osynliga insatser "bara" belönas med tacksamhet eller en kram som ingen ser eller uppmärksammar.

Orden SOLIDARITET och LIKA VÄRDE kan tolkas på många olika sätt. Kanske beroende på om du vill ha dem själv eller vill ge dem till andra?

SvD, SvD, SvD, SvD, DN, DN, DN, DN,

Cornucopia, Maria Skiddi 1, MS 2, MS 3,