.. missar 35%-målet för 18:e månaden i
rad! Vänsterpartiet tappar väljare medan Kd ökar i motsvarande grad och C + Fp
ökar tillsammans mer än Miljöpartiet!!
Så skulle jag kunna tolka DN/Ipsos
resultat för februari 2014 och ingen skulle kunna motbevisa den
"analysen" av väljarnas besked .. för ALLA besked från DN/Ipsos så
långt jag kan se bygger på fria tolkningar av siffror inom felmarginalen.
Däremot så pekar siffrorna otvetydigt
på att det "rödgröna" blocket har ett procentuellt högre förtroende
än den sittande regering .. bland de
uppringda som ville svara på frågorna.
Varför skulle vara intressant att få
veta .. eftersom vi ännu inte fått veta hur de tänkt sig att samarbeta, hur de
tänkt sig att finansiera löften som endast kan finansieras genom höjda levnadsomkostnader
för väljarna och vad som skiljer resultatet av deras politik från den vi
redan har??
Men den skillnad som utpekas som
ointaglig .. 13,3% .. bör också ha en felmarginal på minst 3% .. eller mer? Med
tanke på att andelen osäkra väljare i undersökningen är 17,3% .. fler än Mp och V tillsammans .. och att
Sd är aningens större än Vänsterpartiet så bäddar det för en valrysare med ett
resultat som förmodligen ingen vettig människa vill ha..
Men det enda jag verkligen skulle
vilja veta är .. hur mycket kostar det
att ta fram dessa fullständigt ointressanta uppgifter varje månad och finns
det verkligen inget vettigare tidningen kunde lägga pengarna på??
Är det någon som har några förslag??
Undersökningarna kostar garanterat en hel del, men jag har ingen direkt idé om vad man borde göra istället. Däremot tycker jag att man kan fundera över varför det läggs ner så mycket pengar och fokuseras så hårt på alla dessa enkäter och undersökningar dag ut och dag in.
SvaraRaderaÄr det helt enkelt en slags service därför att många läsare/lyssnare faktiskt tror att de visar upp någon slags sanning? Eller är det för att övertyga dem som inte så gärna sticker ut hakan och tycker annorlunda än majoriteten? För att väcka stridslust? Eller är det bara för att skapa dramatik och pumpa syre åt hejarklackarna?
Eller är det bara ännu ett tecken i tiden på att vi inte längre tolererar nyanser och osäkerhet utan kräver att det ska finnas svar på allt – här och nu – svart eller vitt.
Jag vet inte. Men kanske skulle det bli mer intressant med undersökningar om de presenterades annorlunda, mer sällan och om fler av oss var lite kritiska och ifrågasatte resultaten? Det basala är ju att veta vem som ställt frågorna, vilka som svarat och hur det hela har gått till. Då visar det sig ibland att undersökningen saknar all relevans. Om det är riktigt illa - t.ex. ”svaren grundar sig på 693 personer som frivilligt svarat via nätet - brukar det ändå stå i någon fotnot (som ingen under 40 kan läsa utan skarpa glasögon).
Vilka individer, grupper, åldrar, geografiska områden etc är utvalda, är det ett personligt samtal, ska man skriva ner svaren, kan man svara via nätet, hur stort bortfall accepterar man? Redan innan man har ställt en enda fråga är möjligheterna goda att påverka svaren i olika riktningar.
Att sen själva frågorna påverkar svaren är förstås självklart. Det är inte svårt att få fram svar i den riktning man önskar bara genom att formulera frågan på rätt sätt.
Påverkansgraden är inte lika hög för opinionsmätningar där man bara ska lägga sin röst på ett visst parti – men den finns fortfarande.
Och därför finns det ingen anledning att ta dem heller på riktigt allvar förrän de så kallade vallokalundersökningarna börjar droppa in på valdagen – de brukar stämma riktigt bra. Och det kan ju bero på att de som svarar bara behöver svara på en enda sak – vilket parti de valde för någon minut sen - när röstade på riktigt.
//Gunnie