Dagar kvar till riksdagsvalet 2018

lördag 31 december 2016

Ett Gott Nytt År?


År 2016 går mot sitt slut .. förmodligen sörjt och saknat av ingen. Som jag upplever det var 2016 det år då godheten marknadsfördes så hårt att den förvandlades till ondska.

År 2016 var det år då de privilegierade i samhället skrev krönikor om att "Ta från de rika och ge till de fattiga" .. samtidigt som samhället offrade sjuka, funktionshindrade och äldre på den moraliska stormaktens altare.

År 2016 belönades välfärdens hjältar, poliser, sjukvårdspersonal, socialsekreterare, brandmän, lärare och omsorgspersonal, som trots en orimlig arbetsbörda ändå försökte hålla ihop systemen, med begränsade rättigheter i sjukförsäkringen i händelse av utmattningsdepressioner.

År 2016 var det år då Kulturen, Media och Feministerna gick samman i något som påminner om en religiös sekt och Svenska Kyrkan rationaliserade bort Gud och förvandlades till något som till förväxling liknar ett politiskt parti.

År 2016 var det år när jag slutligen förlorade förtroendet för våra etablerade riksdagspolitiker .. oavsett partifärg .. och år 2016 var också året när jag slutade tro och hoppas på år 2017.

Eller 2018 .. om jag ska vara riktigt ärlig.

Jag känner väldigt starkt att jag vill .. måste! .. GÖRA "något". Hitta NÅGOT att tro på eller välja en väg att gå på. Men vad .. och vart?

Hoppet om att jag ska hitta detta "något" är det enda jag bär med mig in i det nya året och om det är någon annan som redan har hittat det så, tar jag tacksamt emot alla förslag.

Men .. trots allt .. så önskar jag alla som läser här ett GOTT NYTT ÅR i det lilla, lilla sammanhanget, som är den verklighet där vi lever våra liv, medan kaos råder i de stora sammanhangen.


torsdag 29 december 2016

Re(s)pekt??


"Sedan vi tog makten har den genomsnittlige pensionären fått 500 kronor mer i plånboken varje månad – och vid årsskiftet höjs garanti- och inkomstpensionen med i genomsnitt 280 kronor till" .. berättade Stefan Löfven stolt i sitt jultal.

Vad han inte berättade var att riksdagens ledamöter fick 1200 kr mer varje månad år 2014 och 1400 kr mer varje månad år 2015 och år 2016.

Statsministern själv får en årlig höjning av lönen med 4000 kr mer varje månad varje år på samma sätt som övriga ministrar berikas med 3000 kr mer varje månad varje år.

Men 780 kr i genomsnitt(?), utslaget på två år, minus höjda levnadsomkostnader .. mer i plånboken till den genomsnittlige pensionären(?) räcker inte, säger statsministern generöst. Vi ska fortsätta att förbättra ekonomin för de pensionärer som har det tuffast, och steg för steg göra så att lön och pension beskattas lika.

Den respekten ska vi visa för de som byggt landet.

?????????????

Är det något som lagt en skugga över årets julhelg så är det den sista meningen .. den respekten ska vi visa för dem som byggt landet.

Vad innebär ordet respekt för socialdemokraterna och miljöpartisterna i regeringen, nu när fattigpensionärerna blir fler och fler och antalet hemlösa äldre ökar dramatiskt? Vad innebär feminism för den feministiska regeringen när det främst är kvinnor som anses kosta för mycket?


Respekt .. är det en smörgås till middag på julafton? Ingen middag på julafton? Filmjölk, gröt eller ostkaka till middag året om? 

Maten som serveras våra äldre .. som de själva betalar för .. är sämre än den som serveras helt kostnadsfritt på skolor, fängelser och asylboenden. Den är till och med så näringsfattig att den som får en åtråvärd plats på ett boende omgående tappar i vikt på grund av det dåliga näringsvärdet, vilket också .. som av en händelse .. leder till en snabbare död.

Respekt .. är det underbemannade äldreboenden där personalen inte ens har tid att tvätta händerna mellan behandling av sår, byte av blöjor eller fördelning av mat? Risken för sjukdom och en snabb död verkar nästan vara beställd?

Respekt .. är det att vara fullständigt rättslös när otaliga, helt okända människor .. med kommunens godkännande .. får tillgång till hjälpbehövandes hem och tillgångar och utnyttjar det till sin egen fördel?

Respekt .. är det att förses med ett morfinplåster som gör att du inte är så "svårskött" och dessutom dör lite snabbare till en lägre kostnad för samhället?

Respekt .. är det att dö ensam liggande på golvet i sitt eget hem, för att hittas av sin närmaste anhörig med en lapp från läkaren som konstaterat dödsfallet, men lämnat kvar kroppen som dagens sopor?

Respekt .. är det att tillbringa livets sista dagar i en säng, genomdränkt av urin, trots en .. många gånger outbildad .. hemtjänst som den hjälpbehövande själv betalat för?

Respekt .. är det ofrivillig isolering utan julljus till jul, utan att någon uppmärksammar din födelsedag, utan möjlighet till utomhusvistelse .. varje ensam dag, varje ångestfylld månad, varje innehållslöst år .. till döden kommer som en befriare?

Respekt .. är det att få duscha varannan eller var tredje vecka av en hemtjänst som tvingas hasta över tänderna så bristfälligt .. eller inte alls .. att det medför tandlossning, karies, tandvärk .. och i värsta fall hjärtbesvär som effektivt avslutar livet och därmed kostnaden för hemtjänst?

Våra folkvalda har talat så mycket om behovet av nya människor i arbetsför ålder för att möta effekterna av den växande andelen äldre i landet.

Det kanske är dags för den socialdemokratiska regeringen att också berätta HUR gärna och på vilket sätt de vill bli av med "de som byggde landet"? För de som nu med fast och målmedveten hand föses mot den nya tidens ättestupa är till stor del deras egna väljare. De som demonstrerade, bar banderoller med ordet SOLIDARITET och sjöng Internationalen på första maj .. den tiden då det fortfarande fanns socialdemokrater i det socialdemokratiska partiet.

Eller så kan kanske den sk oppositionen förklara varför de stillatigande tänker sitta passiva i ytterligare två år utan att ens reagera, agera eller protestera mot missförhållandena i "äldreomsorgen".

Vi kommer alla att bli gamla och vi kommer att möta samma respekt, solidaritet och empati som visas dem som är gamla nu. Det kan vara en bra idé att förbereda sig för det i tid, innan någon släcker tankeförmågan med ett rejält morfinplåster.







söndag 25 december 2016

"Du lilla söta, fina kissekatt .. min egen lilla skatt"



.. så sjöng Dottern för vår egen lilla Hittekatt, när vi hoppades att hon skulle överleva efter sin dåliga start i livet.

Hon var så förtvivlat mager att vi inte vågade ge henne mer än lite mat i taget, fördelat över vårt dygns vakna timmar. Själv sov hon .. fullständigt utmattad .. i två veckor.

Jag satt i korgstolen med henne i knät, hennes trygghetsbehov var oändligt, hon klamrade sig fast vid mig och medan jag smekte hennes svartvita päls lyckades jag också befria henne från 50 äckliga fästingar som satt överallt på hennes utmärglade kropp. Veterinären sa att hon var så utsvulten att kroppen börjat tära på sina muskler för att överleva .. och att det var möjligt att hon tagit skada av det för all framtid.

Hon var en hjärtskärande uppenbarelse .. men en riktig överlevare och när hon väl insett att hon inte kunde jaga ut hundarna och de andra katterna ur huset, såg hon till att bli ledare för hela högen.

Men hon vägrade att gå ut. ALDRIG MER tänkte hon vara ensam ute, även om ytterdörren stod öppen och sommaren var varm och härlig. Jag tog henne i famnen och promenerade runt tomten. Hon klamrade sig fast och körde klorna i mig för att vara riktigt säker på att jag inte skulle överge henne, men så småningom började hon följa med till fots .. nära, nära.

Hela tomten utforskade vi tillsammans den sommaren. Vedhögen, staketet, uteplatsen, den raserade jordkällaren och alla träd och buskage. Vi kunde se hur hon skapade en mental karta över gömställen och flyktvägar .. och till slut, började hon utforska själv.

Men hon gick aldrig utanför staketet.

Jag glömmer aldrig den dagen då jag satt på verandan med min kaffekopp och fick se en mycket stolt liten katt komma gående över grusplanen med en sork i munnen. Hon spann så det hördes lång väg, medan hon skyndade sig fram till mig och lade gåvan framför mina fötter. Hon såg så lycklig och förväntansfull ut att jag bara inte kunde låtsas om att just den sorken förmodligen dog innan Hittekatten ens var född.

Men trots att den var fullständigt mumifierad, platt och stel som en pinne .. så hade hon ju faktiskt hittat den alldeles SJÄLV.

Ingen av alla mina fyrfota vänner har stått mig så nära. Hon visste att vi var hennes sista chans, vi visste att vi hade räddat hennes liv .. sådant betyder något och vi var så tacksamma hela livet att vi fick den chansen tillsammans.

I dag satt jag i samma korgstol med Hittekatten i knät, smekte hennes svartvita päls och lyssnade till hennes sista andetag.

Det gör obeskrivligt ont. Jag brukar säga att varje förlust gör ett hål i hjärtat .. men i dag när hon lämnade oss, blev tomheten påtaglig i hela hemmet och för hela familjen. Det känns nästan ofattbart att vi ska fortsätta som vanligt utan att hitta henne vid kylskåpet klockan tio med krav på lite filmjölk, och vid matbordet .. spik klockan tolv .. redo att dela vår lunch. Hon var alltid så sällsynt närvarande och varje kväll i tolv år har hon legat i soffan hos mig.

Vi saknar henne redan så oändligt .. vår lilla söta, fina kissekatt.

Vår egen lilla skatt.




fredag 23 december 2016

God Jul!!


Skinkan är klar, revbensspjällen luktar underbart, kylskåpet är fyllt med sån´t som vi älskar att äta på julaftonen och det enda som återstår är att slänga in den traditionella Sockerbomben i ugnen så den är klar att fyllas med jordgubbar och grädde i morgon.

Just nu är det gott att leva.

Men jag måste säga att det här året har varit väldigt märkligt. Allt jag trott och litat på har visat sig vara lika opålitligt som den världsbild jag målat upp för mig och de politiker som jag .. faktiskt .. trott haft åtminstone liiite koll på vad de är avlönade för göra och vilka som står för lönen.

De senaste två åren har varit lite som hämtade ur Lewis Carrolls Alice i Underlandet.

Och precis som Hattmakaren i berättelsen vänder jag mig till den som finns till hands .. dvs katten och frågar ..

Har jag förlorat förståndet?

Och katten .. den Makalöse Maurice ser på mig med sina klotrunda safirblå ögon och svarar ..

Jag är rädd för det. Du är spritt språngande galen. Men jag ska berätta en hemlighet .. alla kloka och förnuftiga människor är det!

Och eftersom jag verkar ha enbart förnuftiga och kloka läsare så antar jag att ni också är komplett galna?


Det är julafton i morgon och eftersom det är den dagen vi ska ge varandra tecken på uppskattning så får ni .. precis som jag .. en bukett enorma amaryllisar av den sort som inte behöver vatten, men räcker en livstid ändå och ytterligare några ord från Lewis Carroll och hans Alice ..

If I had a world of my own.
everything would be nonsense.
nothing would be what it is
because everything would be
what it isn´t. and contrary
wise what it is it wouldn´t be.
and what it wouldn´t be.
it would you see?


God Jul önskar jag er alla ...

torsdag 22 december 2016

Äntligen har jag klarat av alla punkter ..


.. på min måste-göra-före-jul-lista och jag är omåttligt nöjd med mig själv.

Det absolut sista jag lade handen vid var berättelsen om året som gått, som är en tradition som min engelska väninna och jag lade grunden till när jag köpte en perserkatt av henne någon gång i mitten/slutet på 80-talet.

Så här med facit i handen, har det varit intressant att följa hur vi och våra liv har förändrats i takt med hur samhällsklimatet har förändrats i respektive land. Från början låg vinsterna hos mig men allt eftersom åren gått har fördelarna förflyttats till henne.

Men den stora fördelen .. att skriva på sitt eget språk .. den har alltid varit hennes, för jag tycker att det är svårt att skriva spontant, flytande och nyanserat på ett annat språk. Särskilt när det gäller samhällsfrågor. 

Det gick bra när det gällde Brexit, men i dag hade jag stora svårigheter att formulera meningen .. fd programledaren för Disneyklubben tillsatte författaren av "Julmustens historia" som ersättare för Barbie-klubbens fd ordförande som Sveriges samordnare mot våldsbejakande extremism.

För hur sjutton översätter man "julmust" så det blir begripligt?

onsdag 21 december 2016

Jag avstod från Stefan Löfvens jultal i lördags, ..


.. höll mig ifrån medias rapportering och gjorde allt för att slippa bli irriterad och frustrerad nu när jag mer än någonsin försöker mana fram lite julstämning.  Men trots det lyckades jag slå på tv:n och höra avslutningen och .. naturligtvis .. gå i taket av frustration över att det är omöjligt att ställa följdfrågor och få svar.

Jag hörde alltså inte hela talet, men hade verkligen klarat mig utan det jag hörde ...

.. Och så kommer vi då mot slutet av vår livsresa, till ålderdomen. Och jag tror det behövs tre saker för att säkra en trygg ålderdom i hela landet.

För det första: En trygg hälsa.

En trygg hälsa!! Bli inte sjuk, det är ju lysande tänkt! Se till att du håller dig frisk så får du bättre livskvalitet, kostar mindre och kan arbeta längre. I värsta fall kan du arbeta svart för att få möjlighet att dryga ut pensionen så att den räcker till tandvård.

Låt sedan bli att lyssna på s-märkta jultal så håller du dessutom blodtrycket på en hälsosam nivå.

Idag finns förödande skillnader i sjukvården, beroende på var du bor. Se bara till bröstcancervården. På ett sjukhus kan det vara fem gånger längre tid mellan remiss och behandling, jämfört med ett annat. Så kan vi inte ha det!

Nej .. så kan vi ju inte ha det .. men hur ska vi ha det då? Och kom nu inte dragande med vänsterns välfärdsmiljarder som var slut redan innan kommunerna fick dem.

Det är därför vi satsar 10 välfärdsmiljarder i hela landet ..

 .. jodå, här dök de upp. Igen! Lika lite värda som tidigare 

.. för att stärka inte minst sjukvården och den sociala omsorgen. Men vi gör också en specifik satsning för bättre cancervård i hela landet.

Om du får det där fruktansvärda beskedet, så ska du veta att du får snabbast möjliga behandling, oavsett var du bor. Det är inte bara en fråga om rättvisa. Det är en fråga om liv och död.

Men .. skulle det här inte vara "för det första" för "en trygg ålderdom"?? Menar statsministern att de allra äldsta ska prioriteras i cancervården, eller vad menar han? Eller lovar han i största allmänhet, i hopp om att någon ska få något?

För det andra, krävs ett tryggt boende.

Det är ju trevligt att landets regering inser det! Det var oväntat. Men bostäder behöver väl ALLA? Inte bara "för det andra" för "en trygg ålderdom" för de äldre som står sist i den väldigt långa kön av bostadslösa och trångbodda?

Vi tillför nu pengar så det kan byggas fler bostäder för äldre, och gör en miljardsatsning för fler anställda inom äldreomsorgen.

Och eftersom många av de äldreboenden som redan fanns har gjorts om till hem för ensamkommande flyktingbarn så antar jag att Stefan Löfven talar om dem som kommer att vara "äldre" om ca 20 år eller så?

För det tredje, krävs en trygg ekonomi, inte minst för de äldre kvinnor som jobbat deltid, varit hemma med barnen, eller vårdat sina sjuka föräldrar.

Det är så dags att tänka på dem nu! Nu när den sista tanden är utdragen, utevistelse är utesluten, de flesta av dem "som byggde landet" sitter inlåsta i sina hem .. hänvisade till snabbvisiter från stressad och utbränd hemtjänstpersonal. En plats på ett äldreboende eller en död på en palliativ avdelning är nästan lika sällsynt som en lottovinst.

Sedan valet har vi prioriterat pensionärernas ekonomi. Vi har gjort tandvården billigare, bostadstillägget bättre, inför gratis primärvård för alla över 85, och börjat sluta klyftan i beskattning mellan lön och pension.

Men akuttandvård för en fattigpensionär är ändå en tusenlapp minst i jämförelse med den 50-lapp som den papperslöse eller tiggaren får betala, gratis glasögon är väl inte att tänka på för den som bara har garantipension .. och har man inte råd med vårdavgifterna eller läkemedlen före 85 så spelar det nog ingen roll om de är gratis efter? Är det så det är tänkt .. om fler dör före 85 så kan vi kosta på de överlevande lite mer?

Och så har han mage att tala om respekten som vi ska visa för dem "som byggt landet" .. och där någonstans rann bägaren över och hade det varit val i lördags hade jag förmodligen röstat på Sverigedemokraterna som ren protesthandling. Och så kommer då den känslosamma avslutningen ..


Så till dig som tvivlar på framtiden, som tycker att politiken inte kan göra skillnad,
så vill jag svara: Ge inte upp. Vi har en lång väg att gå, men det är möjligt att skapa ett samhällsbygge där alla känner sin del, och ser sina egna livsmöjligheter förbättras. Men vi måste göra det tillsammans. Bara den samhällsförändring som skapas gemensamt blir uthållig och stark.

Och mitt budskap, i juletider och i alla tider, är det jag burit med mig hela livet:
Du är inte ensam.

Du är inte ensam!! Jag blev så upprörd att jag sprang över till grannen och öste ur mig all min frustration och upprördhet över en kopp kaffe. Du är inte ensam?!! Sug på den. Känn efter. När du upplever att du ÄR ensam, känner du verkligen att Stefan Löfven är med dig? Att han står vid din sida .. bredvid dig? KÄNNER du den varma gemenskapen? Va? Va!!! Eller??

Men hon tog det kallt .. han har ju rätt, sa hon. De som förlorar ÄR inte ensamma .. det finns ju jättemånga som har det lika illa, eller hur?

Aha!! Var det SÅÅ han menade. Jamen då så .. då blir det naturligtvis en slags (s)amhällsgemenskap av det hela? Ingen är ensam .. alla sitter i samma båt på väg mot samma okända mål, typ?

När jag ändå var förbannad så läste jag talet i sin helhet på sossarnas hemsida, vilket du också kan göra HÄR. Gör det, det är ett under av innehållslöshet, men den delen där Stefan Löfven talar om "Matproduktionen" är helt klart läsvärd för den som undrar hur vi ska klara den detaljen i kristider.

Påståendet .. jag vet också att många som arbetar och verkar ute i landet, ofta ställer sig frågan: Var är staten? Var är arbetsförmedlingen, försäkringskassan, skattekontoret? .. kan kanske få några fler att höja på ögonbrynen också? Men det är möjligen ett missriktat skämt? Eller ett humorinslag?





fredag 16 december 2016

Får en sverigedemokrat läsa Astrid Lindgrens berättelser för sitt barn??


Camilla Läckberg har läst en intervju med Jimmie Åkesson i Expressen. Hon RASAR över svaret på frågan .. Har du några andra förebilder?

– Jag brukar aldrig säga att jag har några förebilder, förutom mina föräldrar då så klart. Jag har inspirerats av Astrid Lindgren. Det hon beskriver i sina böcker är fantastiskt fint och något som jag vill föra vidare på olika sätt.

Ja, vem har inte inspirerats av Astrid Lindgren? Särskilt inspirerad har åtminstone jag blivit av hennes förmåga att verkligen SE människan bakom den yta som kanske andra tar avstånd från och hennes förmåga att skildra samhällets olyckliga som hjältar, medmänniskor och tillgångar i ett samhälle som vänt dem ryggen.

Men i Camilla Läckbergs själ gör det ONT när hon får veta att Sverigedemokraternas partiledare läser Astrid Lindgrens berättelse för sin son varje dag när han är ledig .. Jag är väldigt glad för det. Jag tror att det är väldigt bra för barn att läsa just Astrid Lindgren, för det är på en så fantastisk nivå. Dessutom är det en så viktig del av vårt kulturarv. Det beskriver vårt lands utveckling på ett sätt som få andra barnboksförfattare egentligen har lyckats med, så jag tycker det är jättebra.

Men det uttalandet landar inte bra hos Camilla Läckberg som annars brukar RASA över hur andra kommenterar hennes egen barnuppfostran. I det här fallet missunnar hon verkligen Jimmie Åkessons son att höra Astrid Lindgrens ord från sin olämplige far. Och det gör mig väldigt nyfiken på vilka sagor författarinnan anser vara lämpliga för barn till sverigedemokrater??

Hela min själ gör ONT när jag ser hur SD:s partiledare försöker claima Astrid Lindgren som ’sin’. Förlåt men hur fräck och okunnig kan man vara??? VET han inte vad Astrid stod för? Jag kände henne inte personligen men jag har hela mitt liv beundrat kvinnan, människan, författaren Astrid Lindgren. Hon var klok, modig och hon stod upp för de svaga och de utstötta. Hon stod upp emot främlingsfientlighet och rasism och jag tror hon skulle vänt sig i sin grav vid blotta tanken på att SD försöker införliva henne i den nationalromantik de försöker sälja in” .. skriver Camilla Läckberg upprört på sitt Instagram.

Jag har också alltid beundrat kvinnan, människan och författaren Astrid Lindgren. Men till skillnad från Camilla Läckberg tror jag inte att hon "skulle ha vänt sig i sin grav" om hon läst intervjun med Jimmie Åkesson.

Och det som gör att jag tror det, är hur hon bemötte den skinnskalle som ville ta henne i hand och tacka för hennes böcker .. Jag måste få hälsa och ta tant i hand. Jag har läst alla dina böcker och tycker mycket om dem. Är du en sån där skinnhead, frågar Astrid. Jo, svarar grabben lite generad. Då tycker jag att du ska sluta upp med att skinnheadsa. Pojken tittar ner i backen och blir röd i ansiktet. Astrid klappar honom på kinden. Jag tycker om dig pojke, men jag tycker verkligen att du ska sluta skinnheadsa.


Så bemötte Astrid Lindgren dem som andra bemötte med hot och hat. Med vänlighet förklarade hon sin egen ståndpunkt .. utan stora åthävor, utan avståndstagande och med sympati och medkänsla för människan bakom åsikten hon ville ta avstånd från.

Om Astrid Lindgren hade varit verksam i dag hade hon inte fått ont i själen över att Jimmie Åkesson läste hennes sagor för sin son .. men hon hade nog inte tyckt om att Camilla Läckberg ifrågasatte det.

Och så kanske hon hade sagt .. Jag tycker om dig pojke, men jag tycker verkligen att du ska sluta sd:a.

Men vad hon .. som krävde livsutrymme för burhöns .. skulle ha tänkt och tyckt om hur dagens mest utsatta äldre tvingas leva, det kan jag inte ens föreställa mig.




torsdag 15 december 2016

Kommer ni ihåg den Makalöse Maurice?


Det är nu drygt 2 år sedan vi drabbades av Kärlek vid första ögonkastet och utökade familjen med en liten, hjärtknipande gullig siameskille på knappt 2 kg.


Det hjärtknipande intrycket bleknade lite efter en vecka då vi tvingades låta Rackarkotten rasta honom i trädgården för att få en möjlighet att slänga i oss en middag som inte behövde skyddas från en mer eller mindre kriminell typ, fostrad i en av  storstadens förorter.

Efter ytterligare en vecka var Smekmånaden definitivt över och den Makalöse hade förvandlats till vår alldeles egen poliskommissarie Clouseau med eget kontor under trappan.

Nästa fas i hans unga liv var när han upptäckte lyckan i att klättra .. och att klättra högt. Att klättra ner var däremot något som det tog längre tid att lära sig och eftersom jag har fruktansvärd höjdskräck så har jag inget kärleksfullt förhållande till de stegar jag tvingade klättra uppför .. och nedför med en upprörd katt i famnen.

För när han väl var "räddad" så berättade han för alla och envar vilket ÖVERGREPP han utsatts för, och att han inte alls vrålat ut nödrop utan bara hojtat av hänförelse över UTSIKTEN!!

Och så kom jag och FÖRSTÖRDE ALLTIHOP!

Den mest dramatiska var när han för första gången mötte grannens jämnåriga katt som blev lika skrämd av honom som han av henne, vilket resulterade i att de flydde upp i samma träd, som ingen av dem vågade klättra ner från.

Båda två var så skräckslagna att de inte vågade släppa varandra med blicken samtidigt som de utstötte fruktansvärda hotelser och högljutt beskrev vad de skulle göra om den andre bara kom inom räckhåll.

Det oljud som hördes in i huset fick mig att rusa ut i bara strumpfötterna för att rädda den Makalöse från ett öde värre än döden .. eller något ännu värre. Men det enda som behövdes var en stege och lite bättre nerver än jag egentligen hade.

I dag klättrar jag inte så ofta i träd och hör jag några hotelser i omgivningen så tar jag för givet att det är den vita katten Lasse som kommit för nära VÅRT revir. Det brukar ta sin tid att få fienden att flytta på sig och vid ett tillfälle tappade vår hjälte koncentrationen medan ärkefiende passade på att gömma sig i ett dike. Jag, som iakttog det hela från verandan, roades av hans förvirring .. Vart f*n tog han VÄGEN?? .. innan han raskt följde spåret och hoppade ner i samma dike .. och landade ovanpå Lasse som sprang för livet åt ena hållet medan vår hjälte gallskrikande sprang åt det andra.


Han ANFÖLL mig! .. hävdade han. Men jag FÖRSVARADE mig och han blev JÄTTERÄDD. SÅG du hur han FLYDDE!! .. fortsatte han hysteriskt medan jag hivade in honom på tomten igen.


Nu är vår Makalöse Maurice en stor katt på 5 kg. En fullvuxen katt som har full kontroll på tillvaron.

Varje morgon äter han sin frukost innan han högljutt kräver att ytterdörren ska öppnas så att han kan komma ut och fånga sin morgonmus, som han gärna äter under uppsikt från sina fans .. två skator .. som gör sitt bästa för att han ska luras jaga den ene medan den andre snappar åt sig bytet. För det mesta misslyckas de .. men ibland går det, vilket gör att de håller hoppet uppe.

Jag tycker det hela är obeskrivligt äckligt och fattar inte varför han inte nöjer sig med den stadiga frukost han nyss hävde i sig?

Efter någon timme .. vintertid, eller några timmar .. sommartid, måste vår väluppfostrade gentleman uppsöka lådan inomhus. Vi försöker informera om att det går lika bra utomhus .. men hans mamma har tydligen präntat in att en RIKTIG siames sköter sina privata behov privat och inomhus?

Geniet har också lärt sig massor av nyttiga saker. Han sitter på kommando .. och får godis. Det har han lärt sig av Rackarkotten.

Av oss har han lärt sig kommandoordet GÅ NER. Det fungerar klockrent på ett avstånd på max en och en halv meter.

NEEJ!! .. kan fungera om det utropas tillräckligt nära och hysteriskt.

Ibland.

Att det inte uppskattas när han gör en rusning över matbordet för att .. förhoppningsvis .. få med sig en läckerhet, det har han till slut insett. Så nu inser vi att vi, i vår tur, får finna oss i att äta ackompanjerade av ett hörbart, lidande kvidande från stolen som är inskjuten långt in under bordet.

Men man vänjer sig vid det mesta, det är något som jag insett de senaste åren. Och då tänker jag inte främst på katten.

Maurice är också en mycket sällskaplig katt. Han och Maken har ett grundmurat Pettson/Findus-förhållande och så fort Maken tar i handtaget på ytterdörren tävlar Rackarkotten och den Makalöse om vem som hinner fram först till den djupt saknade Husets Herre.

Själv tillhör jag inventarierna. Det självklara möblemanget. Den som det går att sova på eller "hjälpa" med roliga saker som bakning, målning eller städning. För är det något som skiljer den Makalöse från alla andra katter vi har haft, så är det hans behov av sällskap, närhet, sysselsättning och VÄRME.

Han är som en värmesökande misil, När helst vi sätter oss så sover det en siames i knät och helst skulle han ligga på oss varje sovande inomhusminut. Nu är det ju lite svårt när vi är uppe och rör på oss .. men han har ännu inte gett upp, utan klättrar och klänger för att hitta en lämplig liggplats. Ibland lyckas han klättra upp på ryggen eller drapera sig över axlarna och eftersom han naglar sig fast med klorna måste vi ibland gnugga av oss katten mot soffan eller .. i värsta fall .. en dörrpost.



Då blir han sur och lägger sig på elementet.

Eller så ligger han så gulligt och fint i knät .. bara för att i nästa sekund ha hamnat innanför kläderna på ett sätt som gör att vi får klä av oss 5 kg katt eftersom det bara är huvudet som kan komma ut längst ner i ärmen.  


Två och ett halvt år och 5 kg .. 

.. det är en helt annan katt än den som fick plats i en blomkruka den första veckan och trots att de här senaste två åren har känts som en evighet .. så har de ur ett kattägarperspektiv plötsligt bara försvunnit?

Där ser man vilken skillnad det är mellan roligt eller oroligt .. och begåvat kaos och obegåvat kaos .. antar jag att den Makalöse Maurice skulle säga, om han nu överhuvudtaget skulle fundera över något så ointressant som tid.




lördag 10 december 2016

Tack, Bengt Ohlsson!!


Jag är så in till döden trött på Dagens Nyheter.

Det vanligaste trätoämnet mellan mig och Maken är hans ovilja att avsluta DN-prenumerationen som betalas av hans arbete .. och min brinnande önskan att den summan ska användas till något bättre.

De som växer upp nu har ingen aning om hur respekterade tidningar som Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet en gång var. De stod för "sanningen" .. en för medborgarna och en annan för övre medelklass/överklass och det var mils avstånd mellan morgontidningarnas kvalitetsartiklar och kvällstidningarnas skvaller- och sensationsrapportering.

Nu är den gränsen nästan utsuddad .. med undantag för märkligt hopsnickrade politiska ekonomikrönikor undertecknade av nöjesjournalister, kändisar, kännigendisar och halvt bortglömda representanter från kultureliten som ändå gör att det finns kvar ett visst avstånd nedåt.

Totalt sett är det inget större nöje att läsa dagens tidningar. Är du inte deprimerad innan så blir du garanterat det innan du orkat igenom dagens pekpinnar i form av särskilt utvald nyhetsrapportering, ledare och krönikor.

Det var länge, länge sedan jag lade ifrån mig en tidning och kände mig inspirerad, hoppfull och engagerad .. kanske till och med road.

Så hur illa jag än tycker om Peter Wolodarski och det han gjort med Dagens Nyheter och hur motvilligt jag än låter Maken släpa in tidningen i vårt hem, så måste jag ändå tacka Bengt Ohlsson för mitt första spontana gapskratt i år.

Det kändes välgörande befriat.

Nu har jag ju kanske inte ett riktigt politiskt korrekt sinne för humor och såå märkvärdigt roligt var det kanske inte och kanske borde jag också veta min plats och låta Bengt Ohlssons skämtsamhet ligga kvar där den föll .. under största möjliga tyyyyystnad!


Eller har blivit?


Så i stället tackar jag för att jag åtminstone en enda gång i år fick skratta, helt oväntat, överraskat och härligt befriande .. utan att behöva snegla ängsligt åt varken höger eller vänster.

.