Ytterligare en jul att minnas?

Så är ännu en julhelg avklarad. Eftersom vi i vår familj nästan kan sägas ha en tradition av julkatastrofer så är det alltid med en viss spänning vi nalkas dagen J. Men kan väl hända under bara tre dagar efter så många år av träning?

Julaftonen avlöpte programenlig, bortsett från att personen som styckade julegrisen förmodligen hade gått loss på julspriten något lite för tidigt. ”Men annars” .. som är dotterns favorituttryck när livet trasslar till sig .. så var det en fantastiskt skön och avspänd dag.

Juldagen följde troget julaftonen i spåren och då är det väl inte så konstigt att man slappnar av och är lite oförberedd när annandagen börjar med ett telefonsamtal som med 20 minuters varsel vänder upp och ner på hela dygnet.

”Men annars”, gick det ju ändå … man är väl flexibel och kan tänka om och omplanera planerna som inte gick som planerat, tänkte vi.

Och så fick vi raskt planera om omplaneringen efter att ha ertappat Rackarkotten tuggande på en råttgiftsautomat som var totalt tömd på råttgift!!

Hur i helvete har hon kunnat få tag på den!! .. frågade jag geniet som jag är gift med, och det visade sig att han hade haft hunden med sig när han fyllde på automaten som han placerat på ett ”garanterat säkert ställe”.

Jag fick slänga mig i bilen med hund och råttgiftsförpackning och köra 10 mil kryssande fram och tillbaka i hemvändarköerna mot huvudstaden. Det gick på trekvart och det var en resa som jag inte rekommenderar någon.

Det fanns inget motgift (!) men tack och lov så kom vi så snabbt att det mesta gick att få ur henne med hjälp av en spruta med ett kräkningsframkallande ämne. Det var en brutal metod som jag inte avundades henne och eftersom det fanns risk att giftet kunde ha tagits upp av kroppen så fick hon stanna ett dygn för observation.

Det blev en kostsam historia men nu ligger hon på ”sin” plats i min säng och hoppas att jag ska välja att sova på hennes plats på golvet i natt.

Och jag, jag är så tacksam över att hon lever att jag nästan gör ett undantag och gör det.

För tänk om jag inte sett vad hon höll på med. Tänk om vi inte märkt det förrän det var för sent .. då hade hon inte överlevt. Vi HAR talat mycket allvarligt om det nu efteråt, och nu är det garanterat säkert att det från och med nu inte finns .. och aldrig mer kommer att finnas .. något råttgift i närheten av vårt hus.

Jag börjar bli mer och mer övertygad om att julen borde förses med någon slags varningstext.