Dagar kvar till riksdagsvalet 2018

onsdag 27 december 2017

Ytterligare en jul att minnas?


Så är ännu en julhelg avklarad. Eftersom vi i vår familj nästan kan sägas ha en tradition av julkatastrofer så är det alltid med en viss spänning vi nalkas dagen J. Men kan väl hända under bara tre dagar efter så många år av träning?

Julaftonen avlöpte programenlig, bortsett från att personen som styckade julegrisen förmodligen hade gått loss på julspriten något lite för tidigt. ”Men annars” .. som är dotterns favorituttryck när livet trasslar till sig .. så var det en fantastiskt skön och avspänd dag.

Juldagen följde troget julaftonen i spåren och då är det väl inte så konstigt att man slappnar av och är lite oförberedd när annandagen börjar med ett telefonsamtal som med 20 minuters varsel vänder upp och ner på hela dygnet.

Men annars”, gick det ju ändå … man är väl flexibel och kan tänka om och omplanera planerna som inte gick som planerat, tänkte vi.

Och så fick vi raskt planera om omplaneringen efter att ha ertappat Rackarkotten tuggande på en råttgiftsautomat som var totalt tömd på råttgift!!

Hur i helvete har hon kunnat få tag på den!! .. frågade jag geniet som jag är gift med, och det visade sig att han hade haft hunden med sig när han fyllde på automaten som han placerat på ett ”garanterat säkert ställe”.

Jag fick slänga mig i bilen med hund och råttgiftsförpackning och köra 10 mil kryssande fram och tillbaka i hemvändarköerna mot huvudstaden. Det gick på trekvart och det var en resa som jag inte rekommenderar någon.

Det fanns inget motgift (!) men tack och lov så kom vi så snabbt att det mesta gick att få ur henne med hjälp av en spruta med ett kräkningsframkallande ämne. Det var en brutal metod som jag inte avundades henne och eftersom det fanns risk att giftet kunde ha tagits upp av kroppen så fick hon stanna ett dygn för observation.

Det blev en kostsam historia men nu ligger hon på ”sin” plats i min säng och hoppas att jag ska välja att sova på hennes plats på golvet i natt.

Och jag, jag är så tacksam över att hon lever att jag nästan gör ett undantag och gör det.

För tänk om jag inte sett vad hon höll på med. Tänk om vi inte märkt det förrän det var för sent .. då hade hon inte överlevt. Vi HAR talat mycket allvarligt om det nu efteråt, och nu är det garanterat säkert att det från och med nu inte finns .. och aldrig mer kommer att finnas .. något råttgift i närheten av vårt hus.

Jag börjar bli mer och mer övertygad om att julen borde förses med någon slags varningstext.


11 kommentarer:

  1. Sov på golvet stackars vovven

    SvaraRadera
  2. vovven behöver mkt omtanke nu

    SvaraRadera
  3. Kusinen från landet28/12/17 09:37

    Vi har ett par musskrämmor i vägguttagen i uterummet och en under diskbänken. Sedan de kom på plats har vi i alla fall inte haft någon muspåhälsning. Kanske något att pröva?

    SvaraRadera
  4. Hej.

    Vilken panik; jag känner med din hund och med er!

    Hoppas att hon klarar sig utan men!

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

    SvaraRadera
  5. Finnes inget obligatoriskt test för att få bli matte och husse?
    Fast, vänta nu!
    Då hade jag aldrig fått tillåtelse att bliva fader.
    Garanterat.
    God fortsättning i alla fall.

    SvaraRadera
  6. OJ! Ja, vilken oerhörd tur att du upptäckte det i tid!!! Och vilken förfärlig bilfärd, kan riktigt känna både rädslan, stressen och ilskan. Råttgift är verkligen ett elände, minns när Gustav ätit en förgiftad mus. Vi har grannar som lägger ut råttgift. Men han fick sprutor som skulle motverka det blodförtunnande i giftet. Kanske är det annorlunda när man ätit giftet direkt? Och är hund. Hoppas verkligen att Rackarkotten ska återhämta sig fullt ut!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det giftet som Gustav fick en spruta mot var det gamla råttgiftet. Det som Anticimex rekommenderar nu är ett gift som slår mot centrala nervsystemet och, till råga på allt, saknar motgift.

      Om det kan sägas att det finns någon fördel med det är att, om hunden eller katten klarar sig utan kramper eller andra hemska symptom under första dygnet så är faran över för all framtid.

      Det hemskaste som hände vår Rackarkott var att hon fick kräkas våldsamt. fick ligga med dropp och en extra kanyl i händelse av kramper och som belöning för utståndet lidande,fick klorna klippta. HON märkte inget, men jag dog nästan.

      Vi hade tur som fick hjälp så snabbt.

      Radera
  7. Arma hund! Hoppas hon klarar sig utan men och att ni får ett fantastiskt nytt år!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ett fantastiskt nytt år är något att hoppas på, eller hur? Men just nu är jag så tacksam över att jag får börja det tillsammans med min hund att bara det är fantastiskt nog.

      Radera
  8. Gillar din start.
    Så är ännu en julhelg avklarad...

    Så väl jag känner igen det.

    Mer förr än nu. Kanske för att jag förr hade en illusion en bild av hur en god jul skulle vara.
    Som jag slet.
    Som jag ansträngde mig.
    Så mycket jag höll igen.
    Allt för den att den goda julen skulle infinna sig och mina närstående skulle få det så bra som möjligt.
    Hann inte ens reflektera över vad som bra i deras ögon.
    Var mest präglad av vad jag trodde skulle bli bra och lyckligt.

    Ack ja.
    Så händer allt det som händer i livet och det som händer bryr sig inte om att det är jul och ska vara idel lycka.
    Folk blir sjuka, de dör, blir ovänner, arga besvikna och missunnsamma.
    Inget har ändrats mer än att förhoppningarna har grusats.
    Fast det är ju inte julens fel.
    Mer att vi har uppskruvade förväntningar.

    Så tänker jag på gamla förr som var nöjda med ölen och skinkmackan medan de hörde evangeliet på radio.

    Det är nog vår förmåga till förnöjsamhet som saknas mer än något annat.

    SvaraRadera
  9. Jag känner exakt som du. Hur jag i min eviga kamp för att skapa en ouppnåelig fantasi har förstört allt vad julstämning borde ha varit för mig själv.

    Nu är jag helt nöjd med att slippa sätta upp julgardiner, stryka juldukar och baka sju sorters kakor och jag kan inte fatta varför jag överhuvudtaget gjorde det?

    Jag gör det ju aldrig annars?

    SvaraRadera