En minister i vår regering ..

... närmare bestämt vår bostadsminister, miljöpartisten Mehmet Kaplan, anser inte att mordhot mot tidningsredaktioner är ett angrepp på yttrandefriheten, utan en fråga om provokation?

Om det är sant .. vilket det inte visade sig vara när det gäller gårdagens händelser, utan yttrandet handlade om dödshoten mot de danska tidningarna år 2006 .. så måste jag erkänna att jag både skäms och blir rädd. Meningen "Det handlar om en maktfråga, där en utsatt grupp provocerats och där man på förhand kunde förstå att de skulle känna sig kränkta" .. låter förvillande likt en ursäkt eller ett uttryck för förståelse. Att "kränkthet" kan vara en ursäkt för mordhot, kanske kan vara en privat åsikt för någon, men kan väl aldrig accepteras som ett uttalande från en minister i Sveriges Regering.

Eller kan det det?

Vet regeringen och hans parti att detta är hans inställning?

Sammanräknat med bostadsministerns minst sagt märkliga sätt att handskas med det förtroende som hans uppdrag innebär så skulle i alla fall jag bli väldigt förvånad om hans yttrande sopades under mattan utan åtgärd.

För att inte tala om hur oroad jag skulle bli om han får behålla sin plats i regeringen.


Edit .. efter att ha sökt källan finner jag att yttrandet kommer från en intervju 2006 i tidningen Dagen då Mehmet Kaplan ännu inte hade en aning om att han skulle lyckas bli minister.


DN, DN, DN, DN, SvD, SvD,
Ledarsidorna, Dick Erixon, 6mannen, Cornucopia, DHE,

Enligt 16 kap 8 § brottsbalken, är hets mot folkgrupp att ..

.. uppsåtligen, i uttalande eller i annat meddelande som sprids, hota eller uttrycka missaktning för folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt ursprung, etniskt ursprung, trosbekännelse eller sexuell läggning.

På juldagen uppstod en brand i en moské i Eskilstuna. Det angavs tidigt att det var ett attentat, ett hatbrott och en rasistisk handling .. vilket lika tidigt motsades av att det inte fanns någonting som tydde på att branden var anlagt.

I Eskilstuna talades det om en frityrgryta som lämnats obevakad .. vad det finns för sanningshalt i det har jag ingen aning om, men i dag talar polisen mer lågmält om det hela som en olyckshändelse.

Men oavsett detta gick journalister och politiker i spinn och de fick stöd i sina antaganden, att svenska folket var islamofober och rasister, i att ytterligare moskéer utsattes för vandalisering.

Något som faktiskt kan vara en följd av den massiva rapporteringen om islamofobiska terrordåd. För i likhet med alla andra händelser som slås upp stort i media .. rasistiska kommentarer på nätet, vandalisering av politiskt oliktänkandes hem, bilbränder i förorterna, bränder i skolor, förstörelse av pälsfarmer osv .. så inspirerar de till efterföljare som också vill ha sin andel av rubrikerna.

Företrädare för vår regering(!) .. bl.a justitieminister Morgan Johansson .. gick man ur huse för att fördöma. Vår kulturminister Alice Bah Kuhnke utlovade "en nationell strategi" som skulle se till att hela svenska folket fick kunskap om islam(?) .. så att vi skulle bli mer toleranta och sluta upp med våldshandlingar som den som tydligen inte skedde i Eskilstuna.

Det känns lite märkligt i förhållande till reaktionerna när judiska synagogor i bl.a Malmö vandaliseras och antisemitiska uttalanden som sopas under mattan då de uttalas av människor som rör sig i "rätt" kretsar i Stockholms kulturella innerstadsmiljö.

Jag säger inte att det är att betrakta som hets mot folkgrupp när vår kulturminister vill utbilda alla svenskar i islam för att undvika rasism och hatbrott. Men varför bara islam? Vilken sorts islam? Ska vi också utbildas om de olika konflikterna mellan oliktänkande muslimer som också ger sig uttryck i hatbrott och terrordåd?

Ska vi inte utbildas så vi förstår vandaliseringen av landets kyrkor och de assyriskt kristna gruppernas lokaler också .. eller är den "nationella strategi" som vi får förlita oss till samma gamla lagstiftning som gäller alla andra brottsliga gärningar?

Som svensk, tillhörig den Svenska Kyrkan, känner jag mig lite påhoppad av Alice Bah Kunhkes uttalande om att jag bör utbilda mig i islam, för att förhindra att jag förfaller till rasism och hatbrott. Jag kan till och med sträcka mig så långt att jag börjar känna mig missaktad som del av en folkgrupp .. den inhemska, hemska svenska som både politiker och journalister älskar att framställa som hatfull, rasistisk och främlingsfientlig.

Däremot så anklagar jag inte regeringen för hets mot folkgrupp och jag påstår inte att det inte finns både islamofober eller rasister .. men att den första gruppen fattar populistiska, korttänkta beslut, som skuldbelägger hela folket,  kommer inte att göra den att den andra blir mindre.

Men ju mer jag tänker på det desto mindre road blir jag av att den majoritet som jag tillhör, klumpas ihop med den minoritet som hatar, vandaliserar och förstör .. och då ligger faktiskt känslan av "hets mot folkgrupp" nära till hands.

Expr., Expr., DN, DN, DN, DN, SVT, SvD, SvD, SvD,

Ledarsidorna, Bubbavel,

Grejen med hela språket!

Jag har alltid tyckt om ord .. och bild. Problemet för mig är bara att ord blir bilder när jag hör dem, och förmodligen är det därför jag hade så svårt med matematik fram till det att jag insåg att jag kunde förvandla de meningslösa siffrorna till ord .. dvs pengar eller något annat vardagsnära. DÅ gick det betydligt lättare.

Likadant var det med grammatiken. Ordet verb förvandlades till ett gult ord som beskrev något någon gjorde.. till exempel en gul mask som ville larva iväg mot .. hmm .. vaddå?

.. och så var resten av den lektionen helt bortkastad eftersom jag följde med den gula .. vid det laget, långhåriga .. masken vart den nu var på väg?

En del ord i grammatiken golvade mig så till den milda grad att jag inte ens i dag kan redogöra begripligt för vad de står för. Ett sådant ord .. eller rättare sagt tempus .. är pluskvamperfekt.

PLUSKVAMPERFEKT.

Känn på det ordet. PLUSK VAMP PERFEKT. Jag blev fullständigt salig och än i dag är det ett av mina favoritord tillsammans med bl.a VÄNSÄLL som är som en äng med vitsippor och

saft och bullar serverade på en vit broderad duk.

Nu är det ju ett extra p i min bild av pluskvamperfekt, som föreställer en lättfotad saloonservitris med ett rosa paraply med mintgröna och gula prickar och med en rejäl, rynkad spetskant .. men visst är det väl så alla ser på pluskvamperfektet.

Lite vampigt, omoraliskt, flärdfullt och glamouröst? Pluskvamperfekt MÅSTE nog avnjutas tillsammans med rosa champagne?

IMPERATIV är också ett ord som många bara MÅSTE uppleva som ett ord ifört uniform. En armé av imperativ känns imponerande och IMPERFEKT måste vara den stackars soldaten som knäppt uniformen fel.

Jag lyckades inte så bra med grammatiken som grammatik .. men desto bättre med språket som berättande språk, så det löste sig ändå. Än i dag så bildsätter jag alla nya ord och upplevelser. Ni som kommenterar här, ni ska veta att jag vet PRECIS hur ni ser ut allihop.

Granntanten har jag till och med träffat .. och trots att jag visste på centimetern hur lång hon var så häpnade jag över att hon var kortare än mig. Min inre bild av henne var i alla fall betydligt längre .. och mer strukturerad!

Johan Westerholm som skriver på Ledarsidorna föreställde jag mig länge som en blandning av Raol Wallenberg och Nils Dardel .. tills jag fick se honom på bild och insåg att jag var helt fel ute. Men trots det .. när jag läser det han skriver så ...?

Den här julen fick jag en bok som jag längtat jättejättemycket efter .. Sara Lövestams bok "Grejen med verb". Hade den funnits när jag kämpade med .. eller mot .. grammatiken så hade det kanske inte gjort så stor skillnad på resultatet .. ett paraply är ju alltid ett paraply .. men gjort lektionerna betydligt roligare.

Men Sara Lövestams beskrivning av pluskvamperfekt hade kanske påverkat min bild i en annan riktning, för det känns som om vi är överens rent bildlikt .. på något obestämt sätt?

Pluskvamperfekt, för att äntligen komma till det viktigaste, är alltså tempuset som börjar med hade. "Jag hade limmat på bruden i två timmar när hon plötsligt vände sig mot mig och sa: Vet du vad pluskvamperfekt är? Trodde inte det heller."

Det här är en rolig bok OCH en bok som både ger dig intresse för grammatiken och en bildlik beskrivning som du verkligen har nytta av. LÄS DEN bara för nöjes skull eller för att komma till insikt om vad du missade när du hellre hängde efter en långhårig gul mask som larvade i väg mot närmaste nöjespalats.

AdLibris, Cdon,

Lovebombing ..

.. är en rätt ny företeelse och visst är det väl trevligare och gladare med färggranna hjärtan som uttrycker kärlek och solidaritet än ilsket vrålande vuvuzelor, rånarluvor och skränande hat?

Vi verkar ha tagit ett steg åt rätt håll så att säga .. även om lovebombingen och hatet inte startar förrän Någon Annan pekat ut riktningen. Oftast en rubrikhungrig kvällstidningsjournalist.

Det är så i grunden fel att förstöra det som andra byggt upp av kärlek, övertygelse, omsorg eller solidaritet, det är vi alla överens om .. men trots att ALLA säger samma sak och ger uttryck för samma godhet, solidaritet och kärlek, så finns det alltid NÅGON som ändå raserar eller förstör.

Sett ur den synvinkeln är den sista tidens moské-lovebombing ett friskhetstecken.

Men om vi googlar lite lätt på vandalisering+kyrka så blir proportionerna lite annorlunda. Jag hittar till och med en omvänd rasistisk omfattande skadegörelse på Kungsmarkskyrkan i Karlskrona i maj 2013 .. där fokus låg på att kyrkan fanns i "ett invandrartätt område".

Tänk vad journalisterna vågade skriva så sent som 2013??

Men är det någon som sett motsvarande kärleksförklaringar vid någon av landets alla vandaliserade kyrkor? Har någon sett några rubriker om att kyrkovandalisering är ett "hot mot Sverige" eller några kärleksfulla manifestationer på temat "Rör inte min kyrka"?

Eller vid de vandaliserade synagogorna? Synagogan i Malmö har vandaliserats ett antal gånger och även andra synagogor i landet har vandaliserats .. men jag har aldrig sett någon love-bombing, inga hjärtan och inga förstasidor med rubriken, "rör inte min synagoga"?

Det eldas och vandaliseras förskolor, skolor, brandstationer och diverse andra byggnader som vi gemensamt och solidariskt har bidragit till att bygga upp. Varför lovebombar vi inte och manifesterar mot den typen av skadegörelse?

Mot ALLT hat som tar sig uttryck i meningslös skadegörelse?

Medlidandet och kärleken portioneras också ut lite haltande. Rädslan och oron hos ett 40-tal fullvuxna män som möter snö och is på ett asylboende skapar hjärtsnörp hos en del .. medan ensamheten och utsattheten hos funktionshindrade, psykiskt sjuka och dementa, som tvingas leva i isolerad ångest i brist på bostäder, sällan inspirerar krönikörerna.

Jag kan inte låta bli att fundera över om det inte är bekräftelsen av den egna moraliska överlägsenheten som är målet, före omtanken om utsatta grupper?

Och .. INGEN .. ägnade en tanke åt Ronny Andersson, chauffören som blev strandsatt utanför Östersund när hans buss blev ockuperad och hans dator stulen. Fick han den någonsin tillbaka .. eller blev den ytterligare en kostnad för Migrationsverket?

Vi borde kanske lovebomba Ronny Andersson också, för det är ett helsike att bli av med allt som finns lagrat i en dator. Särskilt med tanke på att det är Någon Annan som numera har tillgång till det.

Kärlek, solidaritet och vackert dekorerade kärlekshjärtan är något fint och bra. Men när det börjar delas ut godhetspoäng på kärleksbetygelserna beroende på vem eller vilka de riktar sig till, så tycker jag mig höra en skärande falsk ton i kärlekssångerna.

ÖP, ÖP, SvD, DN, Expr.,

6mannen, Ledarsidorna, Dick Erixon, Fnordspotting,

I min enfald trodde jag att det inte var lagligt ..

.. att kapa en buss? Eller att ockupera en? Jag hade ingen aning om att möjligheten fanns ens en gång?

Jag leker med tanken på att köpa en billighetsresa till Ullared tillsammans med ett 40-tal andra vänner som också vill fly från man och barn. Väl framme kunde vi klaga på hur utanför allt det låg, hur fult det var, att kvaliteten på varorna var för dålig, vilket värdelöst väder vi möttes av, hur trist campingen såg ut, att maten var för dyr och fantasilös och att vi blivit lurade eftersom vi trodde att vi skulle åka till Göteborg när vi klev på bussen. Vi kunde KRÄVA att få åka till Göteborg i stället .. staden med Verklig Shopping, trevlig bemötande, god underhållning och lite klass på hotellen.. det är väl ingen orimlig begäran eftersom det inte är så långt?

Om vi förnekas denna självklara rättighet .. för vi har ju ändå betalat för en utlovad shoppingupplevelse .. så vägrar vi bara att kliva ur bussen.

Visserligen skulle vi då vara i ett betydligt sämre läge än de stackars syriska männen utanför Östersund, eftersom ingen skulle servera oss varma, regelbundna och kostnadsfria måltider och  att det inte skulle finnas  några kostnadsfria och bäddade sängar att sova växelvis i.

Men som svenska medborgare så har vi ju förmånen att kunna packa ner en matsäck i förväg eller betala för egen kost och logi .. så det kanske skulle fungera ändå?

I värsta fall fick vi klä av oss nakna och lägga oss ute i regnet .. i tragiska ställningar .. med bara "småbyxera" på oss. Den synen skulle utan tvekan framkalla någon form av reaktion. Jag behöver bara se mig själv i badrumsspegeln för att bli 100% övertygad om det.

Om vi i alla fall ändå inte blev bönhörda .. så kunde vi agera bromsklossar framför bussdäcken, 4 nakna kärringar åt gången, eller "låna"chaufförens dator .. vare sig han vill det eller inte .. och sprida vår eländiga situation på nätet så att lämpliga demonstrationer kunde uppstå över landet.

Kanske alla skulle följa vårt exempel och demonstrera spontan-nakna, som de betydligt slankare Femen-demonstratriserna brukar ägna sig åt? Fast utan färgläggning .. det fastnar så lätt på kläderna efteråt och vi vet ju alla vilka som måste tvätta när det roliga är över.

När vi sedan fått vår storstadsupplevelse, så köper vi varsin biljett till Borås, kapar bussen och åker hem igen. Det är ju fullständigt lysande .. varför har ingen tänkt på det här tidigare?

Man får liksom en annan syn på tillvaron när man ser den med andras ögon. Det kanske till och med går att kapa ett tåg? Eller ännu hellre ett flygplan .. jag tror jag kan skaka fram 50 glada kvinns som i likhet med mig vill se Australien eller shoppa i Tokyo.

Tanken svindlar ... men så besinnar jag mig och tänker att det nog är olagligt ändå? I alla fall för oss som redan har svenskt medborgarskap. Men annars!! .. som dottern brukade säga som barn, när jag påpekade att något var förbjudet.

ANNARS .. verkar det vara fullt lagligt.

Men precis när oändliga möjligheter öppnas framför mina ögon, så nås jag av nyheten att det visserligen verkar vara helt ok att ockupera en buss .. men alldeles omöjligt att få den att åka dit jag vill om jag inte är villig att provshoppa på Ullared i tre månader först.

Eller kanske inte alls!

Suck! DET är ett brutalt alternativ .. även om det levereras med en försäkran om storstadspuls, bättre villkor och vackert väder .. någon gång i en oviss framtid.

SvD, SvD, DN, Expr.,

Och eftersom riksmedia tycker att busskapar-dramat i Östersund är lite pinsamt och inte helt överensstämmer med den bild av svensk flyktingmottagning som de vill förmedla .. så utför jag härmed en förbjuden åtgärd och länkar till Avpixlat.

Om någon vill stena mig för det, så gör det varsamt eftersom jag saknar twitterkonto och därmed möjligheten till effektiva protester.

Vi hade i alla fall tur med granen ..

 .. är väl en rubrik som sammanfattar julen 2014. Annars kan vi ju lugnt konstatera att planeringen sprack redan på julaftonsmorgonen.

Men eftersom inget blev sämre .. utan bara annorlunda, så är det inget att spilla tid på. Granen däremot blev årets höjdare!

Den står fortfarande upprätt och orörd, vilket gör att jag nästan skäms över alla misstankar jag spridit omkring mig.

I stället för att bli ett klätterträd, blev den en SKOG .. en mystisk plats, där en liten siames kunde smyga och planera sina attacker mot allt och alla. Ju längre dagen led desto större blev likheten  med en sockerstinn 3-åring och när utdelningen av de söndertuggade paketen ägde rum så blev han till den milda grad engagerad att vi började oroa oss för hans hälsa.

Men när papper, pappersrester, snören och kartonger förpassats till en mer kattsäker plats så slog han ihop, förlorade medvetandet och förvandlades till en kattlik variant av Norwegian Blue-papegojan i en Monty Pythonsketch. Som en stelopererad, uppstoppad katt låg han växelvis i någons knä under flera timmar.

Eftersom vi är "smarta" och djurvana människor, så hade vi också inhandlat en kattleksak som skulle hålla honom sysselsatt under måltiderna .. men säg vilka måltider som överträffas av en pipande, uppstoppad "konstmus"? Vi lyckades i alla fall inte åstadkomma några, så måltiderna avåts med en svältande invandrare på verandan. (Maurice är försedd med lettiskt pass och numera en svensk identitet på SVERAK)

Däremot så var musen välanvänd mellan måltiderna. Den första timmen var det jättegulligt att både se och höra jakten. De följande timmarna började det envisa pipandet bli liiiite enerverande och när det slutligen blev alldeles tyst .. blev vi till en början lättade, men så småningom lite oroade.

Tänk om han ätit upp musen?

Det kunde ju vara livsfarligt!

Men i köket, framför den stora vattenskålen satt sadisten och såg den lilla musen kämpa för livet. Vi räddade den .. den kostade i alla fall dryga 50 kr! Efter att ha klämt ur överflödigt vatten så lade vi den på ett element ... och efter ett tag hördes märkliga ljud från hallen där elementet fanns.

Musen huttrade? Brr .. brrr .. brrr .. brr .. brr .. entonigt och envist utan uppehåll. Ju torrare den blev desto gällare och naturtrognare blev klagosången och vi LED och skämdes och mådde dåligt i största allmänhet.

Den huttrande musen åkte ut på verandan för att kyla ner sig. Genom fönstret hördes ett svagt huttrande som vi gjorde vårt bästa för att ignorera.

Men det var outhärdligt. Vi kastade den i soptunnan vid staketet men varje gång vi öppnade ytterdörren så hördes klagosången .. svagt, desperat och ynkligt.

Vi slängde en överfylld soppåse på den och gick och la oss.

På morgonen när vi gick ut med Rackarkotten hördes ett stillsamt pipande huttrande från soptunnan. Det var förfärligt .. vi kände oss som verkligt onda människor och eftersom alla som går förbi passerar vår soptunna, så började vi undra vad grannarna egentligen trodde fanns i den?

Men ingen har frågat .. än. Och nu är det garanterat dödstyst.

Jag känner mig som en mördare.

I dag köpte vi en hundleksak till Maurice. En ekorre på ca 50 cm. Han brottade ner den, kastade den upp luften, gav den ordentligt med stryk och en riktig rundvisning i hemmet utan att den klagade de allra lilla minsta ..

.. sedan rusade han med full fart mot vattenskålen.

Det blev en kollektiv livräddningsinsats och nu har vi bundit fast ekorren i ett snöre i dörrhandtaget.

Men nu är den inte alls kul längre.

Ett alldeles nytt år, en ny morgon, en ny dag och ..

.. det första jag säger är samma sak som jag sagt det senaste 10-20 åren!!

VARFÖR är det alltid någon berusad fårskalle som sover över 12-slaget, vaknar med ett fånigt leende på läpparna vid 02:30 ungefär och lallar ut för att bränna av det försenade nyårsfyrverkeriet.

VARJE år!!

Oavsett var vi bor?

Att finmotoriken inte är fullt fungerande bevisas av intervallerna mellan de olika explosionerna. Vi kan nästan se vilka som är förpackade i inbrottssäker plast .. de tar nästan 15 minuter att frigöra plus minst 5 minuter att tända på .. och de är alldeles för många. Jag antar att det är de som har bara en liten ensam stjärna som lite generat dalar mot marken efter att ha avgett en liiiten, men störande knall.

Så till dig som kanske kommer ihåg att du, någon gång under nattens sena timmar, yrvaken och förvirrad krälade fram under soffan eller slog huvudet i soffbordet och upptäckte att alla andra gått hem ..

Det var ingen bra idé att plocka fram ekonomiförpackningen med fyrverkerier och vingla ut på gårdsplanen för ett försenat nyårsfirande.

Det skrämde livet ur en redan ledsen hund som väckte en hel familj när hon skräckslagen kröp in under en säng som det inte borde ha varit möjligt att krypa in under.

Ditt fumliga och långsamma hanterande av fyrverkeripjäserna var förmodligen livsfarligt för dig själv, till inget nöje för något annat och alldeles för långdraget för att vara uthärdligt. Det komplicerade och tunga arbetet med att befria den platta hunden på ett så smärtfritt sätt som möjligt är inte heller något vi minns med glädje just nu.

Kort sagt .. jag hoppas du mår som du förtjänar i dag. Och trots att jag normalt sett är en tolerant och vänlig människa så måste jag säga .. jag tänker verkligen inga trevliga tankar i din riktning just nu .. vem du än är!

Det är tur att det bara är nyårsafton en gång om året!