Ett medmänskligt bemötande kostar ingenting!

Jag har funderat mycket över när våra myndighetsutövares attityd gentemot sina uppdragsgivare började förändras och i dag när vi tog vår vanliga hundpromenad på morgonen tog jag upp frågan med Maken.

När och hur hände det??

Vi enades om att det skett en gradvis förskjutning under de senaste 10-15 åren, ungefär. Men det kan i och för sig vara tidigare också .. minnet kan vara lurigt ibland.

Men en sak vet jag. I dag betraktar och behandlar de flesta tjänstemännen inom våra största myndigheter i välfärdssektorn sina "kunder" som bedragare och/eller lögnare .. till motsatsen bevisats.

Utgångsläget för en arbetslös, handikappad, sjuk eller medellös är alltid att bevisa att h*n inte ljuger om sin nuvarande situation. Tills det har bevisats är h*n att betrakta som fienden .. någon som försöker utnyttja systemet .. och behandlas också därefter.

I svensk välfärd gäller omvänd bevisföring .. skyldig till motsatsen bevisats, alltså.

Och eftersom man förutsätter att "kunden" ljuger så är det ingen som tycker att det är helt fel att dra till med en liten lögn själv också för att förstärka det intrycket?

Jag har ett utlåtande från Försäkringskassans försäkringsmedicinske expert som säger att;

”Konsekvensen av angivna sjukdomstillstånd medför stort hjälpbehov i vardagslivet inklusive motivation samt hjälp med medicinering och även stöttning nattetid vid anfallsmanifestationer med utagerande beteende. I dokument understryks klientens behov av kontinuitet, trygghet och överblickbarhet.

Med de sjukdomstillstånd som anges är det sannolikt att några större förändringar ej skett.  Det får anses föreligga ett stort hjälpbehov och klienten bedöms ha stora svårigheter att klara förändringar såväl beträffande aktiviteter som bland personal som h*n interagerar med.”

Detta "översätter" försäkringskassans utredare till:

Av yttrande från försäkringsmedicinsk rådgivare framgår att det medicinska underlaget inte visar att dina behov är av den karaktären att ingående kunskap krävs. Inte heller finner den försäkringsmedicinske rådgivaren stöd i det medicinska underlaget att funktionshindret medför andra behov som förutsätter ingående kunskap”.

Jag skulle kunna plocka fram åtskilligt i den vägen .. men intresset är minst sagt lågt när det gäller de svagaste i samhället.

Nu är det säkert någon som tycker att jag överdriver och jag säger inte att det är så för alla. Men det är slående att det hårda, misstänksamma tilltalet och bemötandet ökar ju lägre social ställning vederbörande har. Jag har buntar av utdrag från bl.a Försäkringskassans egna utredningar som bevisar den saken.

Den som har svårast att uttrycka sig och försvara sig får sämst bemötande och minst hjälp.

Människor blir rädda, känner sig ifrågasatta och underlägsna och många söker desperat hjälp där den inte kostar något .. eftersom de saknar medel att få den som de i samma situation, men med bättre ekonomi, kan få när de överklagar uppenbart felaktiga beslut i landets Förvaltningsrätter.

I svensk välfärd kan du betala för rättvisa om du har tillräcklig utbildning för att inse att du utsatts för en orättvisa och tillräckligt med pengar för att betala en advokat eller annan lagkunnig som kan föra din talan.

Man vänjer sig gradvis vid ändrade attityder. Det känns numera helt normalt att rekommendera människor att anlita en advokat eller något annat "sanningsvittne" vid varje möte med Försäkringskassan. De stora privata Assistansbolagen har därför av lönsamhetsskäl anställt de få specialiserade jurister som finns, vilket gör att den som behöver rättshjälp får nöja sig med någon som inte är påläst i just de här frågorna.

Det är inte behovet som styr, utan var du är placerad på samhällstrappan.

Den lilla människan misstänkliggörs och kontrolleras alltså in på bara skinnet när h*n söker sin lagstadgade rätt men de som sitter lite mer bekvämt högst upp blir förvånade när de förväntas redovisa hur de handskas med skattemedlen.

Här är det noga med tilltalet, minsann. Här är man oskyldig fram till någon presenterat ett kvitto eller utdrag ur bokföringen som bevisar att något olagligt har skett. Högst upp på trappan är människovärdet högt, tilltalet är respektfullt och hänsynsfullt och skinnet tunt och ömtåligt när någon tar sig friheten att ifrågasätta hur de hanterar de skattemedel de har tillgång till.

Våra makthavare och deras företrädare har en slående likhet med de glättade reklaminslagen för diverse, miljöfarliga och ohälsosamma skönhetsmedel som tar upp tid under reklampauserna på TV.

En glättad yta i en bekväm och lyxig miljö och en välpolerad, välmående människa som självsäkert, och utan att ifrågasätta vad h*n egentligen sysslar med, som utbrister .. 'cause I´m worth it!!

Men tänk bara på hur mycket pengar vi sparar på att kasta ut handikappade människor ur systemet med personlig assistans, på att underkänna läkarintyg från statliga sjukhus och på att tvinga människor att sälja av allt som kan ge förutsättningar för en framtid innan de får hjälp och stöd att försöka skapa sig .. just en framtid?

Jag är övertygad om att alla dessa besparingar räcker till många fler trevliga middagar arrangerade av profesionella festfixare som kan rikta strålkastarljuset mot  fler myndigheter som kan skapas för att bereda fler tjänstemän arbetstillfällen där de kan göra fler besparingar på alla som påstår sig vilja ha del av svenska skattemedel.

DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, Expr., Expr., AB, AB, AB, AB,

Hur lång tid tar det att kissa?

Det finns forskning runt i princip allting, har jag märkt. Särskilt när det gäller våra levnadsvanor kan vi hitta de mest fantastiska forskarrön, som till exempel att vi lever längre om vi dricker mycket kaffe. Eller var det kortare, jag minns inte så noga?

Så när jag ger mig ut på nätet för att googla fram den normala tidsåtgången för en vanlig pinkning, utförd av en vanlig människa, så förväntade jag mig nästan att få fram det ganska lätt.

Men så var inte fallet .. det verkar inte finnas någon tillförlitlig forskning på det området? Möjligen togs den bristen upp under någon av de fester som Stiftelsen för strategiskt forskning har anordnat under de senaste åren? Jag hoppas det, för i Sverige är det livsavgörande att få riktlinjer inom detta område, för vissa utsatta grupper.

Jag sitter med ett avslag på personlig assistans för en 40-årig cp-skadad man med en utvecklingsstörning som lämnat honom på ett förskolebarns nivå.

Han kan inte röra sig utan sin rollator, benen är felvinklade både i höften och knäna vilket medfört svåra förslitningsskador och han lider dessutom av artros. För att kunna stå och gå behöver han specialtillverkade, ortopediska skor och ortoser för att fixera knäna.

Var och en som läser detta inser att ett toalettbesök inte är något som han klarar av själv. Släpper han rollatorn för att dra ner byxorna, faller han handlöst. Alltså behöver han hjälp .. det är det ingen som ifrågasätter.

Men hur lång tid får det ta? Hur mycket är samhället villigt att betala för att han ska kunna gå på toaletten?

FYRA minuter .. kommer Försäkringskassan fram till. Från det att toalettdörren öppnas till han stänger den bakom sig efter förrättat värv, beräknas det ta 4 minuter!

Alltså .. han behöver hjälp att ta sig in på toaletten, antingen stödd på rollatorn eller hängande över någon hjälpande person. (Mannen i fråga väger över 90 kg)

Sedan ska kläderna lösgöras, personen i fråga vändas i rätt riktning och placeras på toaletten och uträtta sina behov, få hjälp med avtorkning, vändas i rätt läge och få på sig kläderna .. hela tiden stödd mot någon eller något.

Nattetid måste mannen dessutom hjälpas ur sängen, få på sina ortopediska skor och ortoser innan han kan hjälpas till toaletten.

Fyra minuter? Var får man tag i någon som vill ha ett jobb som innebär att man är i tjänst/tillgänglig och får betalt 4 minuter varje gång en människa behöver gå på toaletten?

Jag undrar vad beräkningen grundar sig på och bestämmer mig för att klocka mig själv vid ett snabbt kissbesök på toaletten.

Jag bemödar mig om att uträtta mitt ärende så snabbt och effektivt som möjligt och går i mål på 3,5 minut.

Senare på dagen smyger jag efter Maken och tidsbestämmer honom också när han är helt ovetande om min tidtagning. Ha .. det var väl det jag visste, kvinnor är effektivare än män!

Fyra och halv minut tar det för en helt frisk, rörlig man i sina bästa år att slå en drill i lugn och ro.

Sedan kan man ju undra vem i all världen som hinner uträtta något tyngre behov på under fyra minuter?

TJUGO minuter ska det ta för den handikappade mannen att duscha, tvätta håret, raka sig och borsta tänderna?

Det är ungefär den tid det tar för mig att duscha från det jag kliver in i duschen till jag är torr igen.

Det är bra att Dagens Nyheter synar kvitton i myndigheternas representation. Det vore också intressant om de utökade sin gärning till kommuner och landsting också .. och varför inte ta sig en titt på Försäkringskassan när de ändå håller på?

Det finns också flytande pengar i form av tjänstemän som är anställda men av olika skäl inte fungerar på arbetsplatsen .. stat, kommun och landsting .. och därför går hemma utan arbetsuppgifter i väntan på pension. Tänk om DN kunde leta reda på dem och ge oss siffror på vad de kostar om året, för det är väl för mycket begärt att förvänta sig någon forskning i den riktningen?

Jag känner i alla fall personligen till två från mitt eget Landsting som har gjort/gör det sedan många år tillbaka och en från kommunen .. om det kan vara till någon hjälp.

Representation är bra i vissa fall. Människor behöver mötas, kontakter knytas och samtal påbörjas och det sker ofta vid representationsmiddagar/sammankomster. Vi ska därför inte uppröras över att den finns eller gå till personangrepp på dem som erbjuder den om det sker inom de regelverk som finns.

Men när den inte gör det då ska vi gå i taket och berätta vad pengarna kunde ha används till i stället när de själva inte verkar ha något vettigare att använda dem till.

När en handikappad man inte får tillbringa längre tid än fyra minuter på toaletten och därmed förnekas personlig assistans för annan tid, så är det lätt att förstå människors upprördhet över att en stiftelse för forskning (som inte ens kan komma fram med tillförlitliga forskarrön inom det området), lägger nästan två och en halv miljon på en galamiddag.

Hur lång tid tar det för dig att kissa? Att duscha? Att få på dig kläderna på morgonen?

Kanske vi tillsammans, och alldeles gratis, kan åstadkomma en vägledande statistik åt Försäkringskassan inom detta angelägna område?

Helt oberoende av Micael Bindefelds tjänster eller flytande förtäring betald av skattebetalarna.  

DN, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, Expr., Expr., Expr., Expr., Expr., AB, AB, AB,
HäxanMexan

(Gränsen för tidsåtgången för hjälp med de grundläggande behoven som Försäkringskassan kräver av en handikappad går vid 20 timmar i veckan. I detta fall beviljades mannen 19,65 timmar i veckan och blev därmed kommunens problem. Ett resultat Försäkringskassan uppnådde genom att trixa med minuter på ett absurt sätt vid toalettbesök och andra tillfällen där mannen krävde mycket hjälp och uppmärksamhet. Det är också en form av fusk, sett ur min synvinkel.) 

Fattigvården ..

Medan media skriver feta rubriker om den kungliga kalabaliken utanför en nattklubb i Cannes, googlar jag på "Fattigvården" för att se hur den såg ut vid förra seklets början och upptäcker att redan på 1860-talet försökte man lösa landets ekonomiska kris genom att dra in på hjälpen från fattigvårdssamhället. Sedan följer en oavbruten berättelse ända fram till i dag om hur belastande de svagaste i samhället är för dem som måste betala och om hur de som bär ansvaret på olika uppfinningsrika sätt försöker slippa bördan och utgifterna.

Förr låg ansvaret för de äldre som inte längre kunde klara sig själva, på grund av fysiskt utslitna kroppar eller demenssjukdomar, på familjen. Den gamle förvarades i hemmet och fick den tid och de medel som någon kunde, eller ville avvara. I dag ligger våra gamla ensamma i rum på äldreboenden eller i egna bostäder och får den tid och de medel som samhället kan eller vill avvara.

Det vill säga, så lite som möjligt.

Skillnaden mellan att ligga ovälkommen i en utdragssoffa i köket hos en låginkomsttagande barnrikefamilj och att ligga ensam i en egen bostad osedd för alla är förmodligen att i det första fallet var de gamla åtminstone delaktig i livet runt omkring dem medan de i det andra fallet är totalt isolerade och avskurna från all mänsklig kontakt.

I båda fallen får/fick de finna sig i snabba måltider, snabb tillsnyggning av dem som för ögonblicket hade tid och ville ta på sig uppgiften. Förr var det någon de kände, i dag är det vem som helst som kommunen kan hitta som får en nyckel och tillgång till den gamles hem. En nyckel som ingen ansvarar för, som vem som helst kan kopiera och använda för att förse sig av den dementes ägodelar .. och ibland också av den åldrande kvinnans kropp.

De psykiskt funktionshindrade .. då kallade idioter .. användes som oavlönad arbetskraft där det gick och förvarades osynliga för allmänheten. Det finns berättelser om unga människor .. barn .. som växte upp i stängda rum, uthus eller ladugårdar, dolda för alla av skam för att andra skulle se familjens misslyckande och olycka.

Under en tid har vi sett en förändring. Att vara psykiskt funktionshindrad har inte längre varit en skam utan ett sätt att vara annorlunda. Men i dag stängs dörrarna igen av samma besparingsiver som för över 100 år sedan och många unga människor drabbas av samma öde, samma isolering och samma osynliggörande som de äldre.

Ett livslångt tillstånd för en människa i 20/30-års åldern? Ett liv som en fullt frisk människa skulle bli sjuk av!

De fysiskt handikappade kan visserligen föra sin egen talan, men det är färre och färre som lyssnar eftersom regelverket som styr den hjälp de kan få har blivit så absurt reglerad att både de och de psykiskt handikappade i det närmaste måste vara helförlamade för att få den .. och då faller hjälpbehovet inte längre under omsorgslagarna utan under sjukvården.

Ett smidigt sätt att spara pengar.

Psykiskt sjuka människor kallades sinnessvaga förr i världen och spärrades in på inrättningar för att inte besvära allmänheten, vilket medförde att de också ansågs farliga och nästan rent kriminella.

Så är det inte i dag. Den som drabbas av en psykiskt sjukdom får trevliga tabletter av psykvården, goda råd av terapeuter och skickas hem och förväntas "pigga på sig" av sig själva med dessa hjälpmedel till hands.

Att det inte fungerar är alltså inte vårdens fel utan beror på den psykiskt sjukes bristande samarbetsvilja .. trots att själva tillståndet ofta uppstått på grund av uppgivenhet/bristande självkänsla, psykisk utmattning, oförmåga att hantera livet eller ett liv som innehåller så stora svårigheter och krav att de knäckt själva livsviljan.

Allt sån´t tjafs går att lösa med tabletter och arbete, eller hur? För nu har vi inga institutioner kvar att låsa in dem i längre. I varje fall inte förrän de i ren desperation gjort något som uppfattats som samhällsfarligt eller begått något större brott som berövat en medmänniska livet.

När jag läser det jag finner under "Fattigvården" på Google, så känns det inte så främmande och avlägset som det borde? Jag känner igen tankegångarna även om handlingarna de resulterar i är annorlunda .. men har samma syfte.

Och jag skäms. Inte bara för samhället och politikerna som tydligen alltid i första hand sparar in på stödet till dem som inte kan protestera eller göra sina röster hörda utan också för media som har en sådan genomslagskraft i dag och använder den så ytligt och för alla oss som ser det hända och ändå inte gör mer.

En dag blir både du och jag gamla, och det borde ligga i vårt eget intresse att kräva kvalitetsgarantier på den vård vi kanske kommer att behöva då. Risken att vi är dementa när den dagen kommer är ju överhängande och då kan vi inte begära något alls, utan får finna oss i att leva instängda i total isolering med avbrott från fullständiga främlingar som hanterar oss efter godtycke.

Vill vi ha det så?

En dag kanske du eller jag blir offer i en olycka som medför att någon av oss blir livslångt handikappad och totalt beroende av andras stöd och hjälp. Den dagen har vi inget alternativ utan måste acceptera ensamheten och tomheten samt ta emot det som erbjuds om vi inte höjer rösten för kvalitet och rimligt självbestämmande i dag.

Känns det som ett liv värt att leva?

En dag kanske marken rämnar under fötterna på någon av oss och vi faller handlöst i en svår depression eller psykisk sjukdom. Vill vi verkligen inte ha högre kvalitet på hjälpen än vad det är i dag om det skulle inträffa?

Även om vi inte känner någon större medkänsla eller solidaritet med de svagaste i samhället så borde vi väl ha någon form att självbevarelsedrift, tycker jag?

Eller är vi alla så dumma att vi inte tror att det kommer att hända oss? Precis som de trodde, de som nu ligger ensamma och gråtande oförmögna att ta sig ur sina egna bostäder i dag.

Dagens stora nyheter i media i dag handlar inte om så här trista saker utan om Carl Philip, Carl Philip, Carl Philip, Carl Philip, Carl Philip, Carl Philip och mer om den stackars Carl Philip, och om att vi köper mer och mer värktabletter som kan ta livet av oss i "förtid"(?), att fler och fler blir vänsterhänta och om hur vi ska klara av att jobba efter att ha haft semester.

Usch ja, livet är sannerligen fyllt av problem.

Jag borde ha skrivit om något viktigare inser jag.  

DN, DN, SvD,

Hallon-Ångest!

Jag är uppväxt med en mamma som bakade, saftade och syltade på ett sätt som jag aldrig kommer att kunna efterlikna. 

Tyvärr så hade vi aldrig några egna bärbuskar trots att vi flyttade vart och vartannat år hit och dit i vårt avlånga land, men vi utnyttjade allemansrätten, det gjorde vi. Vi ungar fick traska med ut i skogen och plocka bär tills det räckte för vinterbehoven och jag gjorde det gärna och med glädje och förväntan.

Min mamma gjorde nämligen den sötaste och mest onyttiga hallonsaft jag någonsin smakat. Mina kompisar avundades mig den på ett sätt som var minst sagt tillfredsställande. Ibland när det fanns en flaska öppnad i kylskåpet höll jag mig vaken tills det var riskfritt och smög mig ner i köket och missbrukade outspädd hallonsaft tills jag mådde illa.

Det kanske var därför som den räckte alldeles för kort tid?

Om någon är intresserad av sockerbomber och onyttigheter så är den lätt att åstadkomma:

1 liter nyplockade hallon mosas i en bunke, 1,5 liter kokande vatten hälls över och det hela får stå under lock i ca 12 timmar.

Sila bort bären och hiva i 2 kg socker .. (TVÅ KILO socker, det är inget skrivfel) .. och 20 gram vinsyra.

RÖR .. i en evighet, till sockret har löst upp sig.

Klart!

Vi plockade blåbär också. Min pappa var lika beroende av mammas blåbärskaka som jag var av hallonsaften och den var inte heller ett under av nyttighet trots sin enkelhet. Jag gör den själv när någon annan lyckats plocka ihop tillräckligt med blåbär.

En bit av en vanlig vetedeg kavlas ut till ett pajskal i en rund form. I med MYCKET blåbär och minst en REJÄL näve socker. Ytterligare en degklump kavlas ut till lock som nyps fast i kanterna och penslas med ett uppvispat ägg. Gör bullar utan blåbär av resten av vetedegen, grädda i ca 200 grader och njut av en kladdig och beroendeframkallande dröm.

I dag är min mammas paradgrenar inte något som jag visar upp för alla nyttiga, kostmedvetna människor som jag möter .. men det händer att jag gör en omgång saft som jag smygdricker outspädd i smyg när jag är ensam och som jag gör världens godaste saftkräm av någon gång vartannat år eller så. En gång i världen bjöd jag också besökande och oskyldiga, värnlösa barn på världens godaste och onyttigaste isglass också .. men det kan nog anses vara preskriberat vid det här laget!

Som allting som man upplever i barndomen så har det här satt sina spår. Jag har den mest plågsamma hallonångest man kan tänka sig när jag ser oplockade hallon och eftersom jag dessutom lyckats bosätta mig i ett hus som har en tomt med hur mycket hallonbuskar som helst så är det här en årstid som måste levas med skygglappar.

Jag vanvårdar mina hallonbuskar, kör brutalt över dem som ligger med gräsklipparen, hurrar när snön rasar ner från garagetaket och knäcker större delen av dem på vintern .. men de producerar fortfarande alldeles för mycket bär.

Men i år har något hänt? När jag släpar mig ut med ett litermått i handen hittar jag nästan bara halva bär?

Halva bär? Vad är det för slags parasit/insekt/fågel som gör så?

Men det kändes faktiskt inte särskilt ovälkommet.

Så går jag ut och hänger tvätt, i högerögat ser jag hur något rör sig i hallonlandet. Något svart som flaxar .. upp och ner, upp och ner, upp och ner?

När jag går närmare ser jag vad det är. En lycklig Rackarkott, invandrad från Irland, som har upptäckt ett ställe där det finns godis att hämta ... alldeles själv.

Och jag smyger försiktigt undan, för jag vet att om jag ger mig tillkänna så kommer hon att bli rädd och skämmas .. och då måste jag lära henne att det är tillåtet och då innebär det att jag måste plocka hallon åt henne och visa henne hur man gör .. genom att hoppa upp och ner, upp och ner ...

.. vilket hon redan gör så bra själv om jag håller mig undan.

Men nu börjar jag ana varför vi inte fick några trädgårdssmultron i år och så hoppas jag att hon hittar vägen till svartavinbärsbuskarna så småningom, för då blir det här en perfekt sensommar.

Nu går det väl ändå lite för långt??

AB producerar den ena anklagande rubriken efter den andra riktad mot Annie Lööf, efter att ha gjort den journalistiska bedriften att ha upptäckt bokföringsfel i centerledarens representation.

Men herregud, det är väl ändå ingen som tror att någon av våra partiledare personligen sitter och bokför sina utgifter och fungerar som revisorer på sina respektive ekonomiavdelningar?? Det fungerar väl likadant som för AB:s journalister och förmodligen som för den ansvarige utgivaren Jan Hedin .. de slänger in sina kvitton på ekonomiavdelningen och glömmer bort det hela.

Vad som gör att jag tycker att tidningen totalt klivit över gränsen är att nyheten om SSU:s långvariga, systematiska och planerade fusk uppe i Piteå inte ens fick ligga uppe på hemsidan mer än några timmar i jämförelse med Annie Lööfs krognotor .. dryga 20.000 kr som skulle ha betalats av Centerpartiet, sprit för 8170 som skulle betalats med löneavdrag och en sommarmiddag med staben på 8179 som också borde ha avvisats som centerpartiet .. som får valsa runt dag ut och dag in.

Ändå har SSU-fusket pågått under lång tid och förmodligen av människor som i dag avancerat inom partiet och nu befinner sig i en maktposition. Men det är alltså helt ointressant jämfört med en ministers krognota som vi inte ens har fått veta hur den såg ut när den lämnades in för utbetalning.

Det är rätt betydelsefullt, för antingen så skramlar de tomma tunnorna så vi blir lomhörda för sanningen eller så fungerar inte rutinerna tillfredsställande eller så handlar det om ett avsiktligt bedrägeri. Och hade det handlat om det sistnämnda så hade väl AB:s redaktion drabbats av kollektiv hjärnblödning av extas.

Men det är inte AB som ska avsätta och tillsätta partiledare, och det vore ju smakligt om de åtminstone låtsades visa lite intresse för miljonfusket riktat mot Norrbottens Landsting och bedrägeriet mot Piteå kommun .. även om det tar emot att kritisera de heliga Socialdemokraterna.

Det finns en gräns mellan granskande journalistik och personförföljelse. Den har överskridits av AB när det gällde Sven-Otto Littorin och när det gällde Håkan Juholt var det bara han själv som hjälpte till att hålla samtliga tidningars journalister på den rätta sidan.

"När du går igång som värst i glödgande rättvisepatos kan det vara bra och sätta sig ner och fråga dig själv vad du håller på med .. och för vems skull du gör det" ... brukar Maken säga och det är ett bra råd som jag själv tagit till mig då och då.

AB, AB, AB, AB, AB, SvD, SvD,

Alla har vi varit små ..

.. och behövt styrning och ledning från dem som lyckats klara sig genom barndomen utan synliga men.

Efter avslöjandet av att sossarnas plantskola för uppväxande ledare i Norrbotten systematiskt har plockat Norrbottens Landsting på bidrag på falska grunder så har SSU:arna i Piteå har blivit ertappade med fingrarna i kommunens syltburk och i Piteå-Tidnings kommentarsfält kan man ana medlemmarnas försök att sprida skuldbördan,

 .. Nu väntar jag bara att dom granskar dom andra ungdomsförbunden. Själv så blev jag bjuden på sprit i samband med en MUF fest här i Piteå för ett antal år sen plus att jag blev inskrivna i förbundet trots att jag aldrig ville bli medlem och aldrig skrivit på nån ansökningsblankett. Flera av mina vänner drabbades av samma sak. Dom använde sig helt enkelt av spriten för att locka till sig oss ungdomar till festen och jag erkänner att jag föll för det då. Gräv i den soppan också PT så blir ni mer trovärdiga ..

.. och,

Till alla som verkar vara så perfekta. Till alla som aldrig "fuskat". Till alla som varit 100% ärliga i alla sammanhang. GRATTIS! Eller i själva verket är vi bara människor som har både fel och brister i karaktär. Inklusive mig själv inräknat. Moralpanik? ...

.. samt följande förbryllande ordväxling?

.. om du inte hängt med så har vi haft borgerlig regering i många år nu och fusket har tudligen pågått under denna tid. Under den borgerliga tiden har ännu fler grupper fått bidrag till sina företag/verksamheter än under sossetiden.

.. Jag undrar om du är medveten om att Piteå kommun och Norrbottens Landsting har Socialdemokratiskt majoritet...så vad har den borgeliga regeringen med att detta att göra...stölderna av våra skatter som SSU Piteå och SSU Norrbotten systematiskt lurat till sig 2004-2011 och säkert under längre tid...det är nästan så jag måste skriva...Goddag yxskaft....ursäkta !

Det är inte utan att jag känner medlidande med de stackars sossebarnen i landets norra delar. Inte nog med att de tvingas dricka sprit på MUF-fester och blir tvångsinskrivna i samma förbund som fienden när drängfyllan sätter in .. de tvingas också stå till svars för de handlingar de begår när de är nyktra också!!

Det måste kännas jättejobbigt, när man nätt och jämt slutat få veckopeng av snälla föräldrar som köper vilken otrolig vals som helst.

Då är det är klart att man ser upprördheten runt en uppenbar kriminell handling som rena moralpaniken. Lite snatteri här och där drabbar väl ingen fattig .. bara äldre som ingen orkar tänka på och som ändå inte kräver så mycket .. för det var väl ändå uppåt i landet som någon kommun låste in sina åldringar utan personal över natten pga av ekonomiska begränsningar? Och Landstinget har väl hur mycket pengar som helst nu när man drar in tillgängligheten av ambulanser och sådant trams.

Som sagt Moralpanik!! En höna av en fjäder eller en knappnål som verkligen inte var tänkt att bli en silverskål.

Och oavsett vilken majoritet som kommunen och landstinget har så är det väl ändå ett faktum att Regeringen är BORGERLIG! Eller hur!!

Då MÅSTE allt vara Regeringens fel för om Regeringen hade varit Socialdemokratiskt så hade  .... hmm .. det varit någon slags skillnad?? Som en av kommentarerna löd .. Helt i sin ordning! Sossarnas politik går ju ut på ett samhälle uppbyggt på bidrag och bidragsfusk. Dom lever helt enkelt som dom lär...

Förmodligen hade bedrägeriet setts som en form av ideella riktningsgivare, vilket är Socialdemokraternas sätt att beskriva de löften och utfästelser som väljarna tror är sanna men upptäcker är omöjliga att genomföra .. efter valet.

Att söka bidrag med hänvisning till ideella riktningsgivare kan väl aldrig vara straffbart .. hur påhittade och lönsamma de än är?

Eller kan det?

Kanske finns det någon företagsam kommuninvånare som polisanmäler det systematiska bedrägeriet och stölden av kommuninvånarnas skattemedel och ger en annan form av riktningsgivare åt de uppväxande sossebarnen.

Då kanske de ärliga partimedlemmarna slipper läsa kommentarer som denna i framtiden;

.. Några ledande socialdemokrater har tidigare varit aktiva inom ungdomsförbundet, ja en del har varit medlemmar i just den ungdomsklubb som nu avslöjats som fuskare. Andra ledande socialdemokrater är fortfarande förtroendevalda inom ungdomsrörelsen, som revisorer. Att dessa personer inte tidigare skulle känt till hur ungdomsklubben finansierar sin verksamhet är helt orimligt. Det vore därför klädsamt om dessa nu tog sitt ansvar och lämnade den aktiva politiken, arbetarrörelsen kan inte företrädas av personer som ser mellan fingrarna när det gäller förskingring av skattemedel!

Piteå-Tidning, Piteå-Tidning, Expr., AB, DN, DN, SvD,

Varför krångla till det i onödan?

Tillväxtverkets GD Christina Lugnet har fått sparken därför att hon inte uppfyllde kraven och förväntningarna på en generaldirektör för ett statligt verk.

Nu är alla, med all rätt, upprörda över att Tillväxtverkets generaldirektör fortfarande får titulera sig generaldirektör och få behålla generaldirektörslönen och generaldirektörsförmånerna (t.ex gratis bostad!?) därför att;

"Man måste kunna rekrytera kompetenta personer till sådana här jobb och då måste man kunna erbjuda goda villkor".

"Hon har ett förordnande på ytterligare 3 år och det går inte att säga upp."

Det första faller ju på sin egen orimlighet .. om hon hade varit en kompetent person som passade till "sådana här jobb" så hade hon fortfarande varit generaldirektör, eller hur?

Det andra uttalandet känns lika galet .. förordnandet måste väl i allsin dar vara byggt på kravet att hon var en "kompetent person" .. vilket hon inte var.

Vad är det för konstiga avtal staten skriver när de förbinder sig att behålla och avlöna människor som inte kan uppfylla sin del av samma avtal?

Men varför krångla till det i onödan?

Christina Lugnet var kommunchef i Haparanda Kommun mellan 2004 och fram till 2009 då hon rekryterades till Tillväxtverket och blev generaldirektör. Ett jobb som hon uppenbarligen saknade kompetens för.

Naturligast är väl att återbörda henne till Haparanda Kommun med den lön som hon hade när hon var kommunchef under resten av det misslyckade förordnandet. Sedan är hon ju fri att söka vilka jobb som helst om inte Haparandas kommuninvånare känner ett starkt behov av en fd generaldirektör.

Är inte det en rimlig lösning? Tillbaks till ursprungsläget med alla generaldirektörer eller andra misslyckade myndighetschefer .. är man arbetslös när äventyret började är man det när det slutade och är man kommunchef när det började så har man i alla fall kommunchefslönen kvar avtalstiden ut.

Då slipper vi kostsamma "elefantkyrkogårdar", då riskerar ingen att "kastas ut utan trygghet" och in i samma hemska verklighet som de som fört dem till makten lever i.

Jag tycker det är en lysande idé och eftersom de inte är så många så erbjuder jag mig på stående fot att brodera ett korsstygnsbroderi till var och en som tar sitt pick och pack och återvänder till den plats de kom från innan de ändrade generaldirektörstronen .. och ramlade av.

HEM LJUVA HEM .. ska jag brodera med rött brodergarn på vit botten och en liten svensk flagga i ena hörnet.

Suck ..nu får jag sluta skriva, för här blir jag nästan rörd till tårar av min egen generositet.

DN, DN, Expr., AB, AB, SvD,