Medborgerlig Samling vill avskaffa rättigheterna, men behålla skyldigheterna ..

  

.. och det är jag helt övertygad om att samtliga partier skulle skriva under på. Tänk bara hur fantastiskt lätt det skulle vara regera om skyldigheten att betala skatt inte medförde förväntningar på rättigheter i form av ett socialt skyddsnät, om livet plötsligt tar en oväntad vändning.

Som jämförelse använder Ilan Sadé och Oskar Hagberg kostnaderna för assistansersättning som är en rättighetslag, som i dag är en nagel i ögat på samtliga politiker, och kostnaderna för den generösa tolkningen av FN:s barnkonvention som gjort att kostnaderna för ensamkommande "vuxna barn" har blivit minst lika besvärande.

Det är märkligt att våra folkvalda kan se att antalet elever och kostnaderna i skolan ökar dramatiskt vid en lika dramatisk befolkningsökning av människor som inte betalat något alls till vårt välfärdssystem.

De har inte heller några som helst problem med att se att sjukvårdens "utmaningar", äldreomsorgens "utmaningar" och bostadsbristen ökar på samma sätt .. av samma orsaker.

De vet också, men vill inte gärna tala om, att kommunernas utgifter för försörjningsstöd kommer att stiga lika dramatiskt under det här året av precis samma orsaker.

Men när det gäller kostnaderna för assistansersättningen som också stigit dramatiskt under samma tidsperspektiv .. då har man INGEN ANING om varför?

Lagen om stöd och service till funktionshindrade är en grundlagsskyddad rättighetslag med stöd av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. För att göra det lätt för mig så delar jag den i två delar .. timmarna och ersättningen.

Timmarna .. det är det faktiska behovet av stöd och hjälp som Försäkringskassan utrett att den funktionshindrade har. Om behovet understiger 20 timmar grundläggande behov i veckan ska ersättningen betalas av kommunen och om det grundläggande behovet är 20 timmar eller mer betalar Försäkringskassan.

Det är väl inte så svårt att förstå?

Vår nuvarande regering har uttalat krav på att Försäkringskassan ska dra ner på timmarna gällande de grundläggande behoven, när det gäller personlig assistans. Alltså .. skriva ner det behov som de tidigare godkänt?

Ersättningen .. det vill säga den faktiska kostnaden vill man däremot inte tala om.

Det finns en motsägelse i detta, men ser man inte den så tänker jag inte spilla tid på att peka ut den. Men målet är tydligt .. kostnaden för assistansersättningen ska bort från statens budget och läggas på kommunerna och kommuninvånarna .. som redan kämpar för att få ekonomin att gå ihop.

Men att ställa funktionshindrades rättigheter mot godhetsregnet som våra politiker låtit skölja över män som själva fått avgöra om de ska behandlas/försörjas som barn eller klara sig själva som vuxna .. det är, milt sagt, ingen bra jämförelse.

Jag ställde frågan .. Var snäll och klargör var ni står när det gäller Assistansersättningen. Har ni för avsikt att lägga över ansvaret för vuxna ”barn” på åldrande föräldrar om så krävs?

Och fick till svar ..

Vår text är av principiell natur. Det extrema rättighetstänkandet är inte hållbart. Det är knappt en åsikt, mest ett konstaterande. Men naturligtvis ska vi inte ducka för din frågeställning: Det handlar inte om att ta bort assistansersättningen, utan att skapa mekanismer som gör att sådana här kostnadsexplosioner inte bara kan löpa iväg. Vi är ett ungt parti som inte har detaljlösningar här, men om pensionssystemet kan ha broms bör väl andra system också kunna ha det? Alternativet är inte allt åt alla utan att någon som råkar sakna lagstadgad rättighet får maka på sig – en rättvisefråga alltså.

Jag vet inte riktig om det ens kan kallas för svar. Men jag tolkar det som .. ”Ett ungt parti”, "utan detaljlösningar", som uttrycker ”åsikter av principiell natur” som ”knappt är en åsikt” utan ”mest ett konstaterande” av behovet att ”skapa mekanismer” som kan ändra en rättighetslag till något som gör att den som för tillfället anses ”sakna lagstadgad rättighet får maka på sig”?

Men jag får väl vara tacksam för att de ”inte duckade för min frågeställning”.

"Rikard" frågade .. Avser BF återinföra institutionalisering av funktionshindrade som kostnadsbesparande åtgärd? Vad får kriminalvårdens hantering av dömda brottslingar kosta, om vi ställer den kostnaden i relation till LSS, invandring och äldrevård?

 .. och det ska bli intressant om det kommer något svar. Även om frågan riktas till det forna partinamnet innan partiet delades i två lika vilsna delar.

Det är oväntat och kaxigt när ett parti, som ännu inte skrapat ihop tillräckligt med namnteckningar för att kunna registreras, går ut med att de vill avskaffa de rättigheter som medborgarna tar för givet följer med beskattningen .. men nej tack .. det räcker så bra med de inskränkningar i välfärden som redan görs.

"Ett samhälle blir inte verkligt gott av uppblåsta fraser om absoluta rättigheter som saknar ekonomisk täckning, utan av demokratisk, ansvarsfull hushållning med de knappa resurser som finns" .. skriver Ilan Sadé och Oskar Hagberg.

Om medborgarna ska ha en skyldighet att betala alla skatter och avgifter som en regering kräver av dem tar de nog för givet att de har rätt att kräva att samma regering hushållar med de resurser som finns för att skydda de svagaste och mest behövandes rättigheter i samhället.

Vem vill rösta på ett parti som tycker att våra sociala rättigheter är en onödig börda?

Vilken är nästa rättighet som vi ska betala för att den ska villkoras?  Äganderätten? Åsikts- och yttrandefriheten? Rätten till sjukvård? Pensioner? Bostad? Försörjningsstöd? Utbildning?  

Att inte välja är också ett val som kan få konsekvenser ..

.. så kan jag väl sammanfatta Alice Teodorescus nyårskrönika i GP.

Det är nästan obegripligt att vi ska fortsätta med den regering vi har i 612 dagar till.

Jag KAN näringslivet .. sa Stefan Löfven och lovade både Innovationskatapult, Industrikansler och tiotusentals traineejobb.

Det är jättedyrt att tanka bensin som det är, vi ser inget behov av att höja bensinskatten .. sa Magdalena Andersson.

Sverige håller på att gå SÖNDER!!.. gastade alla rödgröna unisont. Och vi ser ju hur det gick. Ungefär lika bra som det gick för Gustav Fridolin att lösa skolornas problem på 100 dagar eller med den arma kolbiten som han så kärleksfullt svingade under alla partiledardebatter eller hur det fungerade med gratis välfärd till alla .. när som helst, var som helst, till vem som helst och hur som helst.

Men man ska ju inte hänga upp sig på detaljer och småsaker.

Det som verkligen gör att jag har svårt att stå ut till 2018 är att vår nuvarande regering inte riktigt verkar förstå vad de gör? Det har faktiskt hänt en hel del sedan Tage Erlanders tid då sossarna kammade hem 50,1% i valet och partiet är inte ens i närheten av Göran Persson 45,3% valet 1994.

Men trots det är det samma politik, samma politiker eller deras barn, vänner eller bekanta, samma skattehöjningar, samma bidragslösningar, samma oförmåga att se konsekvenserna av fattade beslut och samma häpnad över att inte skatteintäkterna räcker till allt åt alla .. trots att de används till skattefinansierade arbeten i offentlig sektor .. som enligt gammal god s-politik borde öka statens skatteinkomster. De verkar inte heller förstå hur de ska handskas med de problem .. förlåt, utmaningar .. som deras egen politik har skapat?

Det är också samma oförmåga att se den verklighet som majoriteten av väljarna lever i. Jag har haft den här bloggen sedan 2008 och gamla blogginlägg från 2010 känns rykande aktuella i dag?

Den tid det tar från att en fråga börjar upplevas son brännande aktuell bland gräsrötter som jag själv, till att den uppmärksammas av politikerna är mellan 4-6 år!

Och sedan tar det nästan lika lång tid innan de reagerar och fattar ett förhastat, ogenomtänkt beslut .. som skapar nya problem/utmaningar.

Problemen/utmaningarna inom sjukvården, hemtjänsten, äldrevården, med ökande antal bränder, sextrakasserierna, våld mot blåljuspersonal, svårigheten att få hjälp av polis, äldrerån, övergrepp och bedrägerier riktade mot funktionshindrade, fattigpensionärer, utmattningsdepressioner till följd av onormalt svår arbetsbelastning och hot bland offentliganställd personal som lärare, socialassistenter, kommuntjänstemän, domare och nämndemän .. allt detta har diskuterats och varnats för i åratal men verkade komma som årets stora nyhet och överraskning för våra folkvalda under 2016.

Den enda nyheten är att de nya socialdemokraterna tydligen bestämt sig för att göra besparingar på att förkorta livet för funktionshindrade, psykiskt sjuka och äldre som ändå inte är till någon större nytta för samhället .. trots att själva grundorsaken till vårt behov av ett yngre befolkningstillskott sägs vara vår åldrande befolknings behov av vård?

Men vad ska vi med alla lågutbildade nysvenskar till, om alla äldre dör av undernäring och vanvård redan innan de ens fått en chans att bli någon annans "lättare" arbetsuppgift?

Men varför klaga på regeringen när vi inte ens har en opposition som opponerar mot sakernas tillstånd. Hur gärna jag än vill tro att allt kan bli bättre om vi får tillbaka en alliansregering, så kan jag inte övertyga mig själv. Den forna Alliansens motvilja mot att utnyttja de möjligheter de faktiskt har, har faktiskt bara övertygat mig om att de inte vill regera och varför ska jag tro att den som inte vill förändra något NU .. trots att de kan, plötsligt vill .. eller kan .. göra det SENARE?

Vi har åtta partier. Sju av dem offrar villigt både medborgarna och alla sina hjärtefrågor för att blockera det åttonde .. hellre än att skapa lösningar med hjälp av representanterna för 13% av väljarkåren. Bara tanken på att 20%, eller mer, av väljarnas röster ska ogiltigförklaras under nästa mandatperiod gör att väljarna tappar förtroendet för samtliga sju och lämnas ensamma med bara ETT alternativ?

Vad är det för fel på våra folkvalda som hellre sitter passiva och stirrar sig blinda på Jimmie Åkesson än lyssnar på folkets skildringar av den verklighet som de upplever dagligen?

Våra ledande politikers sätt att ständigt förhålla sig till Sverigedemokraterna kan leda till ett politiskt blodbad nästa val, skriver Lena Mellin efter att ha läst AB/Inizio:s väljarundersökning av förtroendet för partierna. Risken att Sverigedemokraterna blir landets största parti 2018 blir plötsligt en skrämmande möjlighet för Lena Mellin och hennes kollegor.

För oss som är "vanligt folk" var det ingen överraskning. Den stora överraskningen är att insikten kom så sent och att det var så många som 19% som tyckte att sossarna var överlägset bäst i sjukvårdsfrågor!?

På UD verkar personalen i alla fall ha anat att något händer i det folkdjup de aktar sig för att komma i närheten av .. "Vi måste sluta läsa DI och börja följa folks vardag. Varför följer inte vår KOM-avdelning utvecklingen i sociala medier? Vad delas, vad läses, vad pratas det om?"

Men .. vanligt folk tänker naturligtvis inte själva! De påverkas av borglighetens onda ledarskribenter .. "Vi får inte bli oroliga av kritiska borgerliga ledarsidor. Det är uppenbart att de i vissa frågor bara är mot allt vi säger."

 :

Så frågan blir .. "Hur tar vi åter dagordningen? Vi måste sluta vara defensiva. Slå tillbaka mot borgerliga ledarsidor som aldrig kommer ge oss en vinst. Vi måste åter bli en proteströrelse!"

Den feministiska regeringen vill alltså bli en proteströrelse mot borgerligheten? Medan de själva sitter i regeringsställning? De ska sluta vara defensiva och gå till attack?

 Mot VAD??

Häromdagen kom jag rakt in i en intervju på radio där företrädare för i alla fall Socialdemokraterna och Centern hyllade sig själva för att de hade så många unga på sina riksdagslistor. Båda partierna .. eller om det var fler? .. kivades dessutom om vem som hade störst mångfald med bl.a personer med utländsk bakgrund och kvinnor och så kom frågan om pensionärer och då blev det lite pinsamt .. för vad har de på en ung och fräsch riksdagslista att göra?

Det är ju löjligt. Det enda som jag, som väljare, är intresserad av när det gäller partiernas riksdagslistor .. verkar vara helt ointressant för partierna?

Kompetens utanför ungdomsförbunden, utbildning och arbetslivserfarenhet på egna meriter utanför facket, landstingen eller politiken .. det är det svårt att hitta. På riksdagens hemsida kan du läsa ministrarnas CV .. det är en deprimerande läsning med tanke på den makt de olika personerna har fått över vår framtid och våra liv.

Om du är det minsta lilla politiskt utbränd eller deprimerad så ska du inte läsa där. Risken att du .. som jag .. ger dig ut i konsumtionsdjungeln för att lyckliggöra dig själv med FYND som du kan gotta dig åt i brist på något annat, är överhängande.

Sett ur den synvinkeln så kan jag också tycka att regeringen är skyldig mig 905 kr hittills för de vackra-lyckliggörande-må-bra-saker som jag redan i ren desperation  lyckas fynda under årets första vecka.

Men för att återgå till Alice Teodorescu och hennes uppmaning att vi måste sluta gnälla och välja Väg, eftersom det är det enda vi kan göra.

Men vad?

Om jag nu inte vill ha 7 veliga, ledarlösa partier och inte ser tillräckligt med kompetens, kunnande eller erfarenhet bakom den åttonde ledaren. Vilken väg väljer jag då?

Jag vill ha en joker i leken. Något som slutligen petar ut Miljöpartiet från Sveriges Riksdag samtidigt som detta Något förhindrar att Centern övertar rollen som flummigt godhetsparti utan gränser.

Bara timmar efter jag skrev det här läser jag ett inlägg på MED-bloggen som får mig att tveka om glädjen med MED. Tänker jag hoppa ur askan i elden? Det är frågan jag hoppas få svar på i MED-bloggens kommentarsfält. Så det som följer är under förutsättning att svaret inte blir det jag misstänker.

kl 20:16 .. underbart är kort. Jag lyckades inbilla mig själv att det kunde växa upp ett unikt alternativ i svensk politik i stället för olika varianter på samma urvattnade budskap. Det finns det inte, kommer kanske aldrig att finnas, så jag river min lista, ringer till mina bekanta och bekänner min tillfälliga förvirring. Det blir riktigt, riktigt pinsamt .. men å andra sidan är de vana. En bekant jämförde mig med en tändsticka som tänds lätt, flammar kraftigt och slocknar snart .. om den inte får näring. Det är bara att konstatera att den näringen som får mig att brinna inte finns hos Medborgerlig Samling.

För att få ett alternativ där det samlats kompetens och arbetslivserfarenhet utan påverkan från ett hjärntvättande ungdomsförbund, så börjar jag mitt nya mer aktiva(?) liv med att samla namn på en lista, som jag hämtat på Medborgerlig Samlings hemsida. En lista som sedan ska leda till registreringen av ett nytt parti som jag kan .. eller inte kan .. rösta på 2018.

Det kanske inte blir bättre .. men helt säkert en mycket roligare valrörelse .. med ett nytt parti som kan fungera som ett fyrverkeri under fötterna på våra rikspolitiker och få dem att se att det finns annat att oroa sig för än Jimmie Åkesson.

Jag VILL verkligen ha det!  

Gör en medmänniska glad .. dvs MIG! .. genom att, helt utan förpliktelser, skriva in ditt namn som stöd för registreringen av partinamnet och skicka den till ..

Medborgerlig Samling

I Otakt, HAX, Motpol,

Ett Gott Nytt År?

År 2016 går mot sitt slut .. förmodligen sörjt och saknat av ingen. Som jag upplever det var 2016 det år då godheten marknadsfördes så hårt att den förvandlades till ondska.

År 2016 var det år då de privilegierade i samhället skrev krönikor om att "Ta från de rika och ge till de fattiga" .. samtidigt som samhället offrade sjuka, funktionshindrade och äldre på den moraliska stormaktens altare.

År 2016 belönades välfärdens hjältar, poliser, sjukvårdspersonal, socialsekreterare, brandmän, lärare och omsorgspersonal, som trots en orimlig arbetsbörda ändå försökte hålla ihop systemen, med begränsade rättigheter i sjukförsäkringen i händelse av utmattningsdepressioner.

År 2016 var det år då Kulturen, Media och Feministerna gick samman i något som påminner om en religiös sekt och Svenska Kyrkan rationaliserade bort Gud och förvandlades till något som till förväxling liknar ett politiskt parti.

År 2016 var det år när jag slutligen förlorade förtroendet för våra etablerade riksdagspolitiker .. oavsett partifärg .. och år 2016 var också året när jag slutade tro och hoppas på år 2017.

Eller 2018 .. om jag ska vara riktigt ärlig.

Jag känner väldigt starkt att jag vill .. måste! .. GÖRA "något". Hitta NÅGOT att tro på eller välja en väg att gå på. Men vad .. och vart?

Hoppet om att jag ska hitta detta "något" är det enda jag bär med mig in i det nya året och om det är någon annan som redan har hittat det så, tar jag tacksamt emot alla förslag.

Men .. trots allt .. så önskar jag alla som läser här ett GOTT NYTT ÅR i det lilla, lilla sammanhanget, som är den verklighet där vi lever våra liv, medan kaos råder i de stora sammanhangen.

Re(s)pekt??

"Sedan vi tog makten har den genomsnittlige pensionären fått 500 kronor mer i plånboken varje månad – och vid årsskiftet höjs garanti- och inkomstpensionen med i genomsnitt 280 kronor till" .. berättade Stefan Löfven stolt i sitt jultal.

Vad han inte berättade var att riksdagens ledamöter fick 1200 kr mer varje månad år 2014 och 1400 kr mer varje månad år 2015 och år 2016.

Statsministern själv får en årlig höjning av lönen med 4000 kr mer varje månad varje år på samma sätt som övriga ministrar berikas med 3000 kr mer varje månad varje år.

Men 780 kr i genomsnitt(?), utslaget på två år, minus höjda levnadsomkostnader .. mer i plånboken till den genomsnittlige pensionären(?) räcker inte, säger statsministern generöst. Vi ska fortsätta att förbättra ekonomin för de pensionärer som har det tuffast, och steg för steg göra så att lön och pension beskattas lika.

Den respekten ska vi visa för de som byggt landet.

?????????????

Är det något som lagt en skugga över årets julhelg så är det den sista meningen .. den respekten ska vi visa för dem som byggt landet.

Vad innebär ordet respekt för socialdemokraterna och miljöpartisterna i regeringen, nu när fattigpensionärerna blir fler och fler och antalet hemlösa äldre ökar dramatiskt? Vad innebär feminism för den feministiska regeringen när det främst är kvinnor som anses kosta för mycket?

Respekt .. är det en smörgås till middag på julafton? Ingen middag på julafton? Filmjölk, gröt eller ostkaka till middag året om? 

Maten som serveras våra äldre .. som de själva betalar för .. är sämre än den som serveras helt kostnadsfritt på skolor, fängelser och asylboenden. Den är till och med så näringsfattig att den som får en åtråvärd plats på ett boende omgående tappar i vikt på grund av det dåliga näringsvärdet, vilket också .. som av en händelse .. leder till en snabbare död.

Respekt .. är det underbemannade äldreboenden där personalen inte ens har tid att tvätta händerna mellan behandling av sår, byte av blöjor eller fördelning av mat? Risken för sjukdom och en snabb död verkar nästan vara beställd?

Respekt .. är det att vara fullständigt rättslös när otaliga, helt okända människor .. med kommunens godkännande .. får tillgång till hjälpbehövandes hem och tillgångar och utnyttjar det till sin egen fördel?

Respekt .. är det att förses med ett morfinplåster som gör att du inte är så "svårskött" och dessutom dör lite snabbare till en lägre kostnad för samhället?

Respekt .. är det att dö ensam liggande på golvet i sitt eget hem, för att hittas av sin närmaste anhörig med en lapp från läkaren som konstaterat dödsfallet, men lämnat kvar kroppen som dagens sopor?

Respekt .. är det att tillbringa livets sista dagar i en säng, genomdränkt av urin, trots en .. många gånger outbildad .. hemtjänst som den hjälpbehövande själv betalat för?

Respekt .. är det ofrivillig isolering utan julljus till jul, utan att någon uppmärksammar din födelsedag, utan möjlighet till utomhusvistelse .. varje ensam dag, varje ångestfylld månad, varje innehållslöst år .. till döden kommer som en befriare?

Respekt .. är det att få duscha varannan eller var tredje vecka av en hemtjänst som tvingas hasta över tänderna så bristfälligt .. eller inte alls .. att det medför tandlossning, karies, tandvärk .. och i värsta fall hjärtbesvär som effektivt avslutar livet och därmed kostnaden för hemtjänst?

Våra folkvalda har talat så mycket om behovet av nya människor i arbetsför ålder för att möta effekterna av den växande andelen äldre i landet.

Det kanske är dags för den socialdemokratiska regeringen att också berätta HUR gärna och på vilket sätt de vill bli av med "de som byggde landet"? För de som nu med fast och målmedveten hand föses mot den nya tidens ättestupa är till stor del deras egna väljare. De som demonstrerade, bar banderoller med ordet SOLIDARITET och sjöng Internationalen på första maj .. den tiden då det fortfarande fanns socialdemokrater i det socialdemokratiska partiet.

Eller så kan kanske den sk oppositionen förklara varför de stillatigande tänker sitta passiva i ytterligare två år utan att ens reagera, agera eller protestera mot missförhållandena i "äldreomsorgen".

Vi kommer alla att bli gamla och vi kommer att möta samma respekt, solidaritet och empati som visas dem som är gamla nu. Det kan vara en bra idé att förbereda sig för det i tid, innan någon släcker tankeförmågan med ett rejält morfinplåster.

Och jag skäms. Skäms över den ”humanitära stormakt” som numera inte ens kan garantera gamla och utsattamänniskor den trygga ålderdom de gjort sig förtjänta av.  Det är inte rätt. Inte rimligt. Det räcker nu. SVT/Jessica Stegrud, Ekonom

Julia Caesar/Snaphanen,

Insändare 1 i Dala-Demokraten, Insändare 2 i Dala-Demokraten,

"Du lilla söta, fina kissekatt .. min egen lilla skatt"

.. så sjöng Dottern för vår egen lilla Hittekatt, när vi hoppades att hon skulle överleva efter sin dåliga start i livet.

Hon var så förtvivlat mager att vi inte vågade ge henne mer än lite mat i taget, fördelat över vårt dygns vakna timmar. Själv sov hon .. fullständigt utmattad .. i två veckor.

Jag satt i korgstolen med henne i knät, hennes trygghetsbehov var oändligt, hon klamrade sig fast vid mig och medan jag smekte hennes svartvita päls lyckades jag också befria henne från 50 äckliga fästingar som satt överallt på hennes utmärglade kropp. Veterinären sa att hon var så utsvulten att kroppen börjat tära på sina muskler för att överleva .. och att det var möjligt att hon tagit skada av det för all framtid.

Hon var en hjärtskärande uppenbarelse .. men en riktig överlevare och när hon väl insett att hon inte kunde jaga ut hundarna och de andra katterna ur huset, såg hon till att bli ledare för hela högen.

Men hon vägrade att gå ut. ALDRIG MER tänkte hon vara ensam ute, även om ytterdörren stod öppen och sommaren var varm och härlig. Jag tog henne i famnen och promenerade runt tomten. Hon klamrade sig fast och körde klorna i mig för att vara riktigt säker på att jag inte skulle överge henne, men så småningom började hon följa med till fots .. nära, nära.

Hela tomten utforskade vi tillsammans den sommaren. Vedhögen, staketet, uteplatsen, den raserade jordkällaren och alla träd och buskage. Vi kunde se hur hon skapade en mental karta över gömställen och flyktvägar .. och till slut, började hon utforska själv.

Men hon gick aldrig utanför staketet.

Jag glömmer aldrig den dagen då jag satt på verandan med min kaffekopp och fick se en mycket stolt liten katt komma gående över grusplanen med en sork i munnen. Hon spann så det hördes lång väg, medan hon skyndade sig fram till mig och lade gåvan framför mina fötter. Hon såg så lycklig och förväntansfull ut att jag bara inte kunde låtsas om att just den sorken förmodligen dog innan Hittekatten ens var född.

Men trots att den var fullständigt mumifierad, platt och stel som en pinne .. så hade hon ju faktiskt hittat den alldeles SJÄLV.

Ingen av alla mina fyrfota vänner har stått mig så nära. Hon visste att vi var hennes sista chans, vi visste att vi hade räddat hennes liv .. sådant betyder något och vi var så tacksamma hela livet att vi fick den chansen tillsammans.

I dag satt jag i samma korgstol med Hittekatten i knät, smekte hennes svartvita päls och lyssnade till hennes sista andetag.

Det gör obeskrivligt ont. Jag brukar säga att varje förlust gör ett hål i hjärtat .. men i dag när hon lämnade oss, blev tomheten påtaglig i hela hemmet och för hela familjen. Det känns nästan ofattbart att vi ska fortsätta som vanligt utan att hitta henne vid kylskåpet klockan tio med krav på lite filmjölk, och vid matbordet .. spik klockan tolv .. redo att dela vår lunch. Hon var alltid så sällsynt närvarande och varje kväll i tolv år har hon legat i soffan hos mig.

Vi saknar henne redan så oändligt .. vår lilla söta, fina kissekatt.

Vår egen lilla skatt.

God Jul!!

Skinkan är klar, revbensspjällen luktar underbart, kylskåpet är fyllt med sån´t som vi älskar att äta på julaftonen och det enda som återstår är att slänga in den traditionella Sockerbomben i ugnen så den är klar att fyllas med jordgubbar och grädde i morgon.

Just nu är det gott att leva.

Men jag måste säga att det här året har varit väldigt märkligt. Allt jag trott och litat på har visat sig vara lika opålitligt som den världsbild jag målat upp för mig och de politiker som jag .. faktiskt .. trott haft åtminstone liiite koll på vad de är avlönade för göra och vilka som står för lönen.

De senaste två åren har varit lite som hämtade ur Lewis Carrolls Alice i Underlandet.

Och precis som Hattmakaren i berättelsen vänder jag mig till den som finns till hands .. dvs katten och frågar ..

Har jag förlorat förståndet?

Och katten .. den Makalöse Maurice ser på mig med sina klotrunda safirblå ögon och svarar ..

Jag är rädd för det. Du är spritt språngande galen. Men jag ska berätta en hemlighet .. alla kloka och förnuftiga människor är det!

Och eftersom jag verkar ha enbart förnuftiga och kloka läsare så antar jag att ni också är komplett galna?

Det är julafton i morgon och eftersom det är den dagen vi ska ge varandra tecken på uppskattning så får ni .. precis som jag .. en bukett enorma amaryllisar av den sort som inte behöver vatten, men räcker en livstid ändå och ytterligare några ord från Lewis Carroll och hans Alice ..

If I had a world of my own.

everything would be nonsense.

nothing would be what it is

because everything would be

what it isn´t. and contrary

wise what it is it wouldn´t be.

and what it wouldn´t be.

it would you see?

God Jul önskar jag er alla ...

Äntligen har jag klarat av alla punkter ..

.. på min måste-göra-före-jul-lista och jag är omåttligt nöjd med mig själv.

Det absolut sista jag lade handen vid var berättelsen om året som gått, som är en tradition som min engelska väninna och jag lade grunden till när jag köpte en perserkatt av henne någon gång i mitten/slutet på 80-talet.

Så här med facit i handen, har det varit intressant att följa hur vi och våra liv har förändrats i takt med hur samhällsklimatet har förändrats i respektive land. Från början låg vinsterna hos mig men allt eftersom åren gått har fördelarna förflyttats till henne.

Men den stora fördelen .. att skriva på sitt eget språk .. den har alltid varit hennes, för jag tycker att det är svårt att skriva spontant, flytande och nyanserat på ett annat språk. Särskilt när det gäller samhällsfrågor. 

Det gick bra när det gällde Brexit, men i dag hade jag stora svårigheter att formulera meningen .. fd programledaren för Disneyklubben tillsatte författaren av "Julmustens historia" som ersättare för Barbie-klubbens fd ordförande som Sveriges samordnare mot våldsbejakande extremism.

För hur sjutton översätter man "julmust" så det blir begripligt?

Expressen