Hur är det möjligt? - 2

Det verkar vara helt omöjligt att komma till rätta med den ökande kriminaliteten, våldsbrotten och våldtäkterna och efter att ha läst justitieminister Morgan Johanssons djupsinniga analyser på twitter börjar jag förstå varför.

Det är som att kliva in i en mycket ung aftonbladdret-skribents pojkrum, under en förfest tillsammans med polarna vid datorn en nyårskväll, där resultatet blir en förvirrande blandning av påstådda fakta (grundade på kändiskrönikor eller regeringstrogna ledarskribenters personliga upplevelser och känslor), utlovade politiska verktyg och RIKTIGA politiska frågor som i sig inte leder till någon form av faktiska fakta, fungerande verktyg eller handlingskraftiga politiska beslut, men som ändå är bättre för folket än högerpopulismens post-sanning där symboler och känslor är viktigare än vetenskap. 

Morgan Johansson ägnar sig därför inte alls åt ”känslor och symboler” när han påstår att det ”är ett oerhört uttalande” som visar bristande på ”respekt för demokratin” när Ivar Arpi säger att han tycker att regeringen är ”en styggelse på alla sätt”.

Att ens ifrågasätta om regeringen verkligen är sammansatt enligt Folkviljan i det allmänna valet, förvandlar tydligen vem som helst till en fruktansvärt dålig person, som påstår att den demokratiskt valda regeringen inte bara är odemokratisk utan också illegitim. Vilket den då inte är eftersom den är demokratiskt vald och om någon tycker att den är en styggelse på alla sätt kan ingen skylla på regeringen eftersom Folkets VAL visade att de ville ha just den här regeringen i det senaste valet.

All kritik mot regeringen är därför odemokratisk och alla kritiker är odemokratiska högerpopulister, eftersom vi har en regering som är ett resultat av politiska verktyg, baserad på RIKTIGA politiska frågor och socialdemokratiska fakta.

Den som påstår något annat är ute på en farlig väg, enligt landets justitieminister och vi får väl anta att den farliga vägen till och är mer odemokratisk och mer högerpopulistisk än själva åsikten som lagen om åsikts- och yttrandefriheten ger vem som helst rätten att tycka vad som helst om vilken styggelse som helst.

Morgan Johansson till exempel, tar sig ju själv rätten att fritt uttrycka sig hur som helst och om vad som helst när det handlar om andra partier och partiledare, oavsett om det är sant eller inte?

Eller har jag fel nu? Är yttrande- och åsiktsfriheten numera en förmån enbart avsedd för socialdemokrater?