Var är vrålet från samhället? .. ropar Annie Lööf.

 Var är vrålet ”från mina politiska kollegor? Var är kommissionerna, de hårda tagen? Den gemensamma signalen? Jag är redo för att sätta mig ner på partiledarnivå för krafttag mot mäns våld mot kvinnor när som helst”.

Märta Stenevi svarar omedelbart med att bjuda in till partiledarsamtal för att diskutera vad Sverige borde göra åt problemen och Stefan Löfven hänger på med att ”det går inte att känna annat än djupaste förakt för de män som förnedrar, slår och mördar kvinnor” samtidigt som Ulf Kristersson meddelar att ”hans parti vill höja straffen för den typen av brott”.

Polisen som twittrar under namnet ”YB_Sodermalm” säger att ”här krävs att alla, samhället, angriper det här gemensamt. Media måste skriva om det, politiker måste sätta press, och alla andra aktörer måste förfina sina metoder och få bättre verktyg”.

Det låter väl bra?

Men det finns ju redan lagar mot kvinnofridsbrott, våldtäkter och mord? Vad mer kan samhället, media, våra politiker och ”andra aktörer” göra för att förhindra det som för det mesta sker innanför hemmets stängda dörrar dit ”vrålet från samhället” inte når?

Vad kan våra partiledare komma fram till? Vilka ”krafttag mot mäns våld mot kvinnor” kan de erbjuda? Ett gemensamt fördömande? Ytterligare förstärkningar av de lagar som gärningsmannen inte kommer att ta någon hänsyn till när han slår första slaget? Eller en utredning? Och vad kommer den då att ha för uppdrag?

Att utreda varför män våldtar, misshandlar och mördar kvinnor, varför de anser sig ha den rätten och vilka de är? Är det en fråga som kan besvaras i en utredning?

Är det möjligt att hitta en gemensam nämnare hos de män som misshandlar, våldtar och mördar kvinnor? Ett gemensamt DNA från våldsamma neandertalare för länge sedan, en särskild funktionsnedsättning eller en speciell personlighetstyp som kan förses med varningstecken? Men en sådan utredning faller ju på att den vore extremt integritetskränkande, precis som om någon skulle peka på sociala orsaker, intelligens- eller bildningsnivå eller, gud förbjude, kulturella skillnader.

Och om det går att identifiera vilka män som anser sig ha rätten att begå våldshandlingar mot kvinnor, vad gör vi då med den kunskapen?

Kvinnor våldtas, misshandlas och mördas dagligen av män, överallt i hela världen. Detta har pågått i århundraden, så VAD, exakt vad, kan samhället, media, våra politiker och ”andra aktörer” bidra med för att skapa den trygghet som varje kvinna förtjänar?

Mer än ännu mer vrål på facebook, mer uttalat förakt från makthavarna, fler tomma ord, fler meningslösa utredningar, hårdare krafttag i lagtexten och starkare gemensamma ”signaler” som ännu inte förhindrat ett enda slag. Eller fler känsloframkallande samtalsgrupper för män och fler skyddade boenden som kvinnor och barn kan tillfälligtvis gömma sig i?

Det är lätt att vara upprörd när media rapporterar om hur skyddslösa kvinnor slås sönder och samman eller mördas på öppen gata, men vilket svar finns det på frågan – hur ska vi förhindra att det fortsätter att ske? Vilken hjälp kan vi erbjuda kvinnorna som bor tillsammans med våldsamma män eller som möter dem ensamma i hemmet eller på vägen till och från hemmet?

Finns det någon enda människa, inklusive deltagarna i partiledarsamtalet, som tror att det går att komma fram till ett konkret och effektivt svar på den frågan?

Jag skulle ge bra mycket för att få vara en fluga på väggen under Märta Stenevis partiledarsamtal.

https://www.gp.se/ledare/stenevi-och-l%C3%B6%C3%B6f-har-fel-om-manlighet-och-v%C3%A5ld-1.45364881