Möjligheter i stället för omöjligheter?

Igår skulle vi ha ätit en smaskig gratäng med massor av grädde, potatis och strimlor av dovhjortskött. Det var Maken som stod för både idé och utförande och när själva gratängen var färdig för ugnen så planerade han ett snabbt bad medan den gräddade sig själv.

Problemet var bara att han inte satte in formen i ugnen innan han sänkte ner sig i badkaret, utan lämnade den på kanten av bänken bredvid spisen.

Jag som satt i allsköns ro i rummet intill trodde däremot att den var på gång och reagerade inte nämnvärt när jag hörde Rackarkotten rumstera runt med vattenskålen i köket .. som vanligt.

Vad som var mindre vanligt var att det tog sådan tid? Så efter ett tag gick jag ut i köket och .. ja, ni har nog redan räknat ut det .. hittade en Rackarkott som slafsade i sig grädde för glatta livet.

Suck, jag visste vad som väntade.

Maken blev ARG! Jag blev också arg .. men gjort är gjort och med tanke på att detta bara har hänt en enda gång tidigare på nästan 3 år så var det väl inte hela världen.

Maken ville vidta ÅTGÄRDER! Han frossade i detaljer .. stänga dörren till köket under matlagningen och andra tillfällen när det fanns matvaror i riskzonen, sätta upp grindar när köket och eventuellt också när matrummet var obemannat .. skapa nya REGLER som skulle förhindra framtida nidingsdåd och ge honom en känsla av att ha total kontroll över läget.

Jag påpekade att det minsann fanns katter i familjen som inte var så lätta att stänga ute från köket. Två förtjusande damer som lätt hoppar upp på bänkar, bord och diskbänk och som dessutom har ett mycket digrare brottsregister än någon av hundarna.

Det var väl en bättre idé att försöka tänka på var vi placerar ätbara grejor?. Vi har ett utmärkt kylskåp, en lättåtkomlig sophink och ett rymligt skafferi som vi till och med kan gå in i??

Det är 100 gånger jobbigare för mig att lyssna på ett oavbrutet ältande om något som inte går att ändra på än att laga en annan middag!!

Men man måste väl i alla fall få älta liiiite? .. sa Maken som inte ville gå närmare in på den typen av frågor och som hellre vill lösa problem med staket, stängda dörrar, grindar och annat som begränsar tillvaron men ger en illusion av att han har full kontroll. Men eftersom han är en lösningsinriktad och kreativ man, så passade han på att i stället uppfinna ett enmans "Ält-tält" till nytta för honom själv och andra som har svårt att släppa kränkningar och oförrätter. (Tälten skulle tillverkas i både blått och rött.)

Jag tänker på det samtidigt som jag tänker på alla som jag mött som uttryckt en längtan efter att få förverkliga drömmar eller idéer. Drömmar om att få ha en egen liten butik, ett litet fik, en liten bilverkstad, ett litet katt/hundpensionat, en hantverkslokal med försäljningsmöjligheter, ett snickeri för speciella möbler, skåp eller prylar, eller vintageförsäljning av kläder i en friggebod, loppis i garaget, massage eller fotvård hemma .. vid sidan av det ordinarie vardagslivet.

För jag tror att många människor drömmer om att få GÖRA något! Lägga ner tid och engagemang på något som enbart är till lust och glädje .. och som kanske ger tillräckligt för att täcka kostnaderna för att kunna fortsätta att utvecklas och förverkliga nya idéer som följer med dem som redan är förverkligade.

Men det går ju naturligtvis inte an. Så fort någon kommer med ett nytt initiativ .. i likhet med vår Rackarkott .. så finns det en nitiskt myndighetsperson som sätter upp en grind eller stänger en dörr, för att skapa en illusion av kontroll.

Hade Ingvar Kamprad varit ung i dag hade han inte orkat snickra ihop sin första köksstol ens en gång .. eftersom hans garage inte var fabriksutrustat, saknade handikapptoalett och inte erbjöd full skyddsutrustning. Dessutom så betvivlar jag att han ens redovisade den första stolen han sålde?

Det är så att säga väldigt mycket stängda dörrar, grindar och staket på vägen om du vill göra något som andra kan få ta del av. Det kostar både tid och pengar, och räcker tiden bara till för det du tycker är roligt så blir det ingen tid över till att hålla staten informerad om vad du gör, var du gör det, under vilka förhållanden du gör det, hur du förebygger de risker som ditt skapande för med sig, varför du gör det, hur mycket det kostar att göra det och hur mycket det eventuellt blir över.

Ibland kan jag känna medlidande med dem som kommer från andra länder med erfarenheter av småföretagande som är betydligt mer tillåtande än här. Det kan inte vara lätt att komma hit med förhoppningen att fortsätta en lönande verksamhet, som det dessutom finns behov av .. och finna att företrädarna för Sveriges Myndigheter står uppradade som en ogenomtränglig mur och spärrar vägen.

Det finns eldsjälar som orkar och jag beundrar dem oerhört.

När det gäller småföretagande så är det lite märkligt att så fort politikerna diskuterar den frågan, så handlar det om "små" företag som har 20-30-50-100 anställda och uppåt? Jag vet inte riktigt vad de kallar de företag som bara har en eller två anställda .. eller som bara sysselsätter företagaren själv och möjligen en familjemedlem?

Men en sak vet jag, det börjar bli ont om dem!

Det går inte längre att slå ett telefonnummer och be en hantverkare; rörmokaren, målaren, golvläggaren, elektrikern eller byggaren att komma hem och fixa det som behöver fixas snarast .. helst NU!! .. eller i alla fall innan fullskalig panik utbryter i hemmet.

De som finns och som kan, börjar bli så till åren att de trappar ner och bara ägnar sig åt sina lika gamla kunder. Dessutom så vill deras barn sällan ta över det lilla företag hela familjen levt på i alla år och ingen är intresserad av att köpa en verksamhet där de själva ska stå för den största arbetsinsatsen och dessutom uppfylla myndigheternas krav på redovisning och statistik.

De försvinner sakta men säkert allihop.

Förmodligen kommer det att bli framtidens lyx för dem som har råd att unna sig lite extra .. en hantverkare som fixar de skavanker och fel som uppstår i ett hus av äldre modell.

Vi andra får ta lån och byta ut det som går sönder. I värsta fall hela avloppssystemet, eftersom dagens rörmokare på Det Stora Företaget inte har en susning om hur det gamla fungerade. Dessutom så behöver Det Stora Företaget ha minst 2 personer på plats under några dagar för att utföra det "Röris" gjorde ensam på några timmar. Trots att han dessutom hann ta en kopp kaffe som han inte debiterade som arbetstid på fakturan.

Var finns det någon som kan laga en kakelugn?

Hur hittar jag en lösningsinriktad och kunnig byggkille som varsamt kan bygga till ett rum på vinden i ett hus med många, många år på nacken och en rätt omöjlig planlösning?

Hur i hela fridens dar ska jag få nya ledningar till det nya rummet utan att alla andra gamla ledningar i hela huset måste bytas ut .. eftersom elektrikern från Det Stora Företaget aldrig någonsin arbetat med gamla tiders elsystem?

Och vem ska spänna nya innertak när de gamla blir förstörda när de nya ledningarna dras in och de gamla försvinner?

En gammal vedpanna som måste få lite hjälp när den mår dåligt .. vem förstår sig på den?

Och det som är jobbigast av allt .. vem är lika rädd om företagets namn och rykte som den lilla företagaren på orten? Vem är lika mån om ett välgjort resultat som den lilla företagaren när killarna från det Stora Företaget hastar förbi med en lång lista på kunder i handen.

Att göra om det som inte blev bra, är lika dyrt som att göra det två gånger .. för kunden, men dubbelt så lönsamt för det Stora Företaget.

Jag är nog förmodligen inte riktigt klok .. men jag tycker att det är bättre om människor GÖR NÅGOT i stället för att tvingas till passivitet när deras drömmar inte passar in i samhällsnormen.

Om vi vill ha människor som lyckas .. så måste det finnas utrymme för misslyckanden.

Jag har inga som helst problem med att subventionera andra så de får en möjlighet att skapa något eget, uppfylla en dröm eller tjäna en hacka vid sidan av och jag har inte heller något emot om människor, som trevande vill pröva en idé medan de fortfarande yrkesarbetar/är sjukskrivna/får sjukbidrag/a-kassa eller försörjningsbidrag, får betala en fast års- eller månadsavgift en kortare tid för det i stället för att drunkna i papper och lagtext.

Engagemang, drömmar, kreativitet och företagsamhet är i alla lägen bättre och skapar friskare, gladare människor och ett bättre samhällsklimat än passivitet, uppgivenhet och utanförskap.

Alla kan inte bli företagare .. men om det finns en möjlighet att få försöka utan att riskera allt man har, så tror jag att det finns många som skulle lyckas med konststycket att åtminstone försörja sig själva.

Var och en av dom är en vinst för hela samhället. Bara känslan av att det finns möjligheter är också en vinst för samhällsklimatet .. och bara denna enda fråga tycker jag är intressantare än hela Centerns omdiskuterade idéprogram även om de ska ha ett erkännande för att de åtminstone försökte tänka till!

Hur tar vi tillvara på alla kreativa, idérika och företagsamma människor i landet utan att kväva dem i regler, förordningar, lagar och krav redan innan de ens kläckt sin första idé?

DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, Expr., AB, AB,

En sak är våra politiker rörande överens om ..

.. det behövs fler privata företagare i Sverige!

Vi kan inte sysselsätta större delen av befolkningen i den skattefinansierade Offentliga Sektorn och avlöna dem med skattemedel utan tillskott av verkliga pengar från det privata näringslivet.

Men sättet att lösa den frågan skiljer sig från Allians till allians.

Alliansen tycks tro att en vanlig svensk som vill starta eget, går ut och skaffar sig en mindre industri som .. vips .. sysselsätter ett hundratal människor! Stödet till företagarna handlar därför om fonder för teknisk utveckling, stöd till forskning, exportserviceverksamhet, regionala utvecklingsbolag, branschpolitiska program .. ?????? .. och jag fattar inte hälften och behöver inget av det om jag vill försöka mig på ett eget litet företag.

Den rödgröna alliansen har andra problem .. hur ser man till att företagaren sysselsätter så många som möjligt utan att han tjänar några pengar???

Alla insatser bör därför riktas så de gynnar de anställda som ett nystartat litet företag inte har råd att anställa men som ändå ska betalas av företagaren i form av skatter. Stora eller små förtjänster på eget företagande bör begränsas eller motarbetas för att främja rättvisan och jämlikhet i landet. Annars så är den rödgröna alliansen också obegripligt förtjust i ord som utveckling, utvecklingsstöd, branschpolitiska åtgärder/stöd, behovsberäkningar och tusen och en till intet förpliktigande floskler.

En småföretagare är en vanlig människa som drivs av en längtan efter att få kontrollera sitt eget liv, sin egen tid och som har en affärsidé. Det kan vara en elektriker, rörmokare eller annan hantverkare, kanske någon som vill ha ett café, en kiosk eller en butik eller någon som inser att h*n har en produkt eller kunskap som det visat sig finnas en efterfrågan på.

Att starta eget, även i liten skala, kostar pengar och tid. Det behövs lokal, utrustning, transportmedel, försäkringar, administrativt kunnande, dator, bokförings- och andra redovisningsprogram, bankkontakter, kassaregister och insatser för att skapa ett kundunderlag. Det tar TID .. lång tid, utan inkomster .. att bygga upp en lönsamhet och under den tiden ska hyran och lånen betalas både för företaget och det privata livet och helst så ska vår företagare också kunna sätta mat på bordet varje dag.

Starta eget bidrag .. säger någon?? Ja, jag tittade på det .. suck .. och den som orkar igenom alla turer runt det och får vinstlotten i form av en blygsam hjälp i ett halvår är att gratulera. Men läs gärna på själv .. jag har inte utrymme för alla om, men, undantag och villkor.

Många arbetar dubbelt, andra lever på partnerns lön och för många blir det en helvetesspiral i ett och ett halvt år fram till den dagen Skattemyndigheten vill ha sitt av den vinst man inte hade en aning om att man haft. Det är därför så många konkurser kommer efter 1,5-2 års egenföretagande.

Att ta hälften svart, är en lösning för den som har den typen av verksamhet där det fungerar. Jag är övertygad om att Ingvar Kamprad krängde åtskilliga "svarta" stolar av dem som han tillverkade hemma i källaren i tidernas begynnelse.

Jag vet inte hur man ska ändra på det här, hur vi ska få fart på alla som brinner för att göra något av sina liv men som tvingas till passivitet av ett regelverk som pressar små människor till marken?

Men det är inte min sak att presentera en lösning. Det väljer jag politiker till att göra .. med det sorgliga är att ingen av dem som står till buds verkar veta mer än jag?

De vet att det behövs men inte vad de ska ta sig till så det blir propositioner, voteringar, utredningar och den Offentliga Sektorn får material till ny statistik, nya möten, nya propositioner, nya byråkrater och nya utredningar och utredare. Patrik Egellau och Thomas Gür gör en jämförelse med kaniners fortplantningsförmåga i sin debattartikel i DN i dag .. det är en lysande jämförelse.

Så om våra folkvalda står handfallna och inte kan hitta på något annat .. varför inte överlåta hela biten till OSS?? Ge oss chansen att fixa det hela genom att jobba på i lugn och ro .. svart och okontrollerat .. under ett eller två år om vi under den tiden inte kostar samhället en enda krona?

Vad finns det att förlora??

Det är skillnad på folk och folk ..

.. även om vi gärna vill påstå annat. Lolkalpolitiker vill samarbeta över blockgränserna för att motarbeta SD:s främlingsfientliga politik och till och med våra oeniga allianser är eniga om att den sortens åsikter inte hör hemma i Sveriges Riksdag.

Med det gör ju inte att de försvinner för det, eller hur??

Elias Melki vet att en invandrare blir extra granskad just för att han har ett annat ursprung än en svensk. Hans städföretag har haft Skatteverket i hälarna i åratal vilket har medfört sämre goodwill, minskade inkomster och stora kostnader .. medan Stockholms Stads fastighetschef Torbjörn Johansson, som ägnade sig åt fakturafiffel för 180.000 kronor fick 2.2 miljoner för att packa ihop och försvinna.

Jag vet att ett utländskt ursprung kan vara ett handikapp som överstiger ett verkligt fysiskt handikapp. I min närhet finns en man som är rullstolsbunden med granatsplitter i ryggraden och med en multihandikappad, funktionshindrad son .. han ljuger påstår kommunen, trots alla läkarintyg .. och motarbetar honom och sonen i alla instanser enbart på grund av rykten, skvaller och förmodanden.

Men jag förstår också rädslan. Jag är själv inte bekväm med unga, agressiva, testosteronstinna, unga mörka män i grupp .. men å andra sidan får jag samma klump i magen vid åsynen av samma typ av män utan hår och med stora skor i grupp. Sammanfattningsvis kan jag väl säga att jag skräms av grupper med agressiva, testosteronstinna unga män med mörkt eller inget hår!

Och det ser ju hur dumt ut som helst så här i text?

Men orsaken är nog att det är de här grupperna som lider mest av arbetslöshet och utanförskap .. vilket ger näring till just agression, hat, ilska, frustration och i vissa fall kriminalitet.

Det finns i alla fall en sak som tydligt skiljer många invandrare från oss infödda svenskar! De är inte så passiva som oss, utan mer företags- och sysselsättningsinriktade. Finns det ett invandrartätt område så finns det också gott om småföretagare.

Det beror nog på att de kommer från länder där det är bra och berömvärt att försöka ordna sin försörjning genom eget företagande ..

.. inte undra på att det blir en chock för driftiga män som Elias Melki när de upptäcker att de är dubbelt misstrodda. Först som invandrare och sedan som företagare .. samhällets fiender i dubbel bemärkelse??

Jag tycker att Skatteverket, kommunerna och andra myndigheter ska syna sina egna bedömningsgrunder lite bättre .. det man säger och står för måste faktiskt stämma överens med det man tänker och tycker när man kommer hem också!

Annars är det inte mycket idé med alla vackra ord!