Ensamhet .. vad är det???

Tidningen Physorg.com har tydligen publicerat en artikel/forskningsrapport om ensamhet som både Expressen och Aftonbladet tycker är intressant att vidarebefordra till oss.

Ensamhet är fullständigt livsfarligt .. den leder oss till en för tidig död, är att jämföra med 15 cigaretter om dagen och kan vara lika illa som alkoholism eller fetma.

Jag blir fullständigt chockad och räknar snabbt ut att mina dagar är räknade!!

Stämmer det här så lever jag faktiskt på lånad tid .. eftersom jag tillbringar större delen av mitt dygn i total ensamhet!! Om man inte får räkna med hunden och katterna???

Det värsta är att det är självvalt, eftersom jag faktiskt tycker om att vara ensam! En slags långsamt socialt och fysiskt självmord, verkar det som??

Däremot så kan ensamhet tillsammans med andra vara dödligt hemskt .. det kan jag hålla med om. Att vara felplacerad i ett sammanhang som jag känner att jag inte hör hemma i .. är jättehemskt.

Det är nog skillnad på FRIVILLIG ensamhet och OFRIVILLIG ensamhet .. och ensam ensamhet och ensamhet bland andra .. tror jag?

Aldrig har jag till exempel känt mig SÅ ensam som när jag deltog i F!:s första årsmöte i Örebro. SÅ felplacerad som jag var då .. med alla mina ovälkomna åsikter om bättre löner och arbetsvillkor för kvinnorna inom vård- och omsorg, invandrarkvinnornas isolering, tjejernas utsatthet i skolan och de funktionshindrade kvinnornas/flickornas skyddslöshet .. så felplacerad har jag ALDRIG tidigare varit! I TRE hela dagar!! Kom sen och säg att jag inte gav det en chans!

VÄLDIGT fina tillställningar är också VÄLDIGT ensamma .. utan sprit. Men med lagom tilldelning av alkoholhaltiga drycker blir de väldigt fina tillställningarna mindre fina och vi finner varandra i berusad och salig gemenskap.

Hur vi ser ut .. kan tydligen också föda ensamhetskänslor. Det blir som en slags social maskerad att förändra sig .. antingen kirurgiskt, kosmetiskt eller medicinskt .. för att slippa ensamheten utanför den typ av gruppering som utåt signalerar tillhörighet och godkännande .. men är man mindre ensam???

Att vara ensam tillsammans är förskräckligt! Jag tror .. eller har jag fel? .. att alla någon gång har vistats i samma rum som en livskamrat med luften fylld av anklagelser, missnöje eller total likgiltighet ... men ingen säger något av rädsla för vart konflikten ska leda. DET är ensamhet när den är som värst, tycker jag.

En del har det så i åratal, har jag förstått. En kvinna i bekantskapskretsen berättade att hon och hennes man nästan aldrig talade med varandra .. mer än rent informativt. "Är maten klar?" .. "jag sticker ut ett tag" .. "köpte du??, betalade du??, har det ringt någon eller kommit någon post??".

"En människa på en öde ö är ingen människa" .. stod det i Expressen. Så HEMSKT skrivet och så fel. För det är väl ändå inte så att det är andra som ger oss människovärdighet och att utan deras uppskattning eller sällskap är vi .. INGENTING?? Om vi inte själva kan uppskatta oss själva så .. finns vi inte??

Vad är det för fel på en öde ö .. förutsatt att det fanns möjlighet att överleva rent fysiskt?? En egen hydda, en egen trädgård med vackra stenar och vrakgods?? Blommor i håret .. och ingenting alls för övrigt .. och en tam .. någonting(?) att kela och prata med .. och ingen som klagar över att man sjunger falskt!!

.. vad ÄR ensamhet egentligen??

Är det något jag KÄNNER eller är det något jag ÄR???