Man vet ju aldrig? En
aldrig så liten spontan mening kan tolkas som diskriminerande eller kränkande i
dagens debattklimat och jag har ingen större längtan efter att bli beskriven
som en näthatare, någon slags -fob eller - ist på någon av kvällstidningarnas
löpsedlar.
Jag har också en låda
på vinden som innehåller dagböcker som jag funderar på att bränna upp .. när
jag hunnit läsa igenom hur livet har varit och tagit reda vad jag glömt eller
förträngt. Men jag gör mitt bästa för att glömma och förtränga att de ens
finns, så jag hoppas att den som hittar dem någon gång bränner dem olästa.
Men nu har Expressen
fått ta del av opublicerat material från det som till slut blev en bok av
Jimmie Åkesson, som han sedan signerade på Nytorget, vilket fick en kvinna att trycka
upp en tårta i ansiktet på honom, vilket sedan gav henne möjlighet att få sina
minuter av kändisskap i TV .. och en svarstårta i sitt eget ansikte.
Så det kan bli??
Nu börjar jag bli
lite nervös. Tänk om någon låter någon på en kvällstidning ta del av mitt
opublicerade material som jag inte ens tänkt publicera, men som kanske
innehåller en eller annan gliring eller förklenande tanke om någon kändis eller
känd företeelse .. kan jag hamna i tidningen då?
Bli publicerad fast
jag valt att låta bli att publicera?
I så fall måste jag
byta hårddisk och krossa den gamla så att jag kan sova gott om natten, vilket
förmodligen kommer att innebära äktenskapliga slitningar och förmodligen
skilsmässa eftersom Maken har en hel del som han upplever som värdefullt på
samma hårddisk? Och OM jag ändå skyddar mig själv mot angrepp från dem som vet
hur jag bör tänka, tycka och skriva .. var ska jag då bo med allt skräp som jag
samlat på mig genom åren?
Och hur ska det gå
för katten??
Hur ska hon kunna acklimatisera
sig på en ny plats nu när hon är så gammal?
Det är kanske bäst för katten att jag slutar tänka, tycka, skriva eller ha åsikter? För vem vet .. plötsligt är de kanske publicerade under rubriken .. HÄR ÄR DE FÖRSKRÄCKLIGA OCH HEMLIGA ÅSIKTERNA SOM HON ALDRIG PUBLICERADE!!
Och så blir det rubriker om att jag är utskämd och ifrågasatt, om jag vägrar att svara på frågor om det som jag en gång valde att inte säga?
Det är inte lätt att navigera i dagens Sverige?
Vilken sorts liv måste jag leva för att bli godkänd?
