Kollision
med älg, knivskuren man, försök till dråp, kollision med cykel, drogpåverkad
kör i diket, rattfylleri, motorcykelolycka, kollision mellan flera bilar med
misstänkt drogfylleri, försök till att köra över polis, dikeskörning med
påföljande vapenhot, rattfull hittad i diket tillsammans med sin bil, naken
drogpåverkad man uppträder störande på camping, mordförsök, skottskadad man
anklagar ingen, man misshandlar kvinna och barn, skottlossning och ett offer
som hittas på sjukhuset, kvinnomisshandel, två berusade personer kräver
polishämtning, fylla, fylla, fylla, misshandel, slagsmål och så vidare och så vidare ..
.. ännu en midsommarafton är avklarad och
tidningarna arkiverar sillrecepten och traditionslistorna till nästa storhelg
och det tycker jag känns betryggade eftersom sillkravet inte uppstår förrän
till jul nästa gång.
Eller hur? För inte finns det väl
någon mer sillhelg före jul?
För mig som inte tycker om sill i
någon form är det obegripligt att sillen är så fast knuten till våra helger.
Det är julsill, påsksill, midsommarsill och liten silltallrik på
sommarkvällarna. På något lika obegripligt traditionellt sätt så är det nästan
omöjligt att servera den nubbe, som verkar vara förutsättningen för en lyckat
afton av något slag, utan sill.
Sill och nubbe ... DET är svenskt!!
Efter det så har man uppfyllt alla
sociala krav och kan kolka i sig precis vad som helst.
Så får det vara påsk, midsommar, jul
eller vadsomhelst .. ett riktigt folkligt traditionsfyllt firande KRÄVER sill
och nubbe!
I år har vi som vanligt gjort vårt
bästa för att undvika att fira midsommarafton .. bortsett från jordgubbarna som
ligger på samma nivå som julskinkan och påskäggen. Utan dom så känns det som om
jag sviker alla tidigare generationer som plikttroget serverat och ätit det vid
rätt tid på året. Av samma orsak har jag skuldkänslor och nästan smyger med de
kräftor som jag pillar i mig på "fel tid" .. mina anfäder gör sig
kraftfullt påminda med sitt ogillande.
Jag försöker tänka efter om jag har
någon minnesvärd midsommarafton i minnesbanken, men de enda jag kommer ihåg
helt och hållet är den då det var 9 grader kallt och ösregn och vi hyrde en
barnfilm som vi såg tillsammans med Dottern som slapp hoppa runt en
midsommarstång med en motsträvig mamma och så minns jag med en rysning de
gångerna hon inte slapp det. På det området har jag helt misslyckats i min
modersroll, för jag tycker inte det är kul .. även om andra förmodligen tycker
det ser roligt ut.
Men ett år gjorde vi en egen
midsommarstång .. det var kul, minns jag .. men vad vi gjorde sedan är helt
bortglömt?
Så det borde vara midsommarfirandet
före föräldraskapet som triggar igång glada minnesbilder .. men av någon
ofattbar anledning så ligger det ett ogenomträngligt minnesdis över den tiden.
Trots att jag aktar mig för att komma
i närheten av en sill??
Jag minns ett midsommarfirande i
Furusund dit jag och min bästa kompis åkte för att möta de kärlekar som tyvärr
och tydligen firade midsommar någon annanstans, och när jag nästa gång åkte
till samma plats var det med en ny kärlek som blev fullständigt dyngrak och låg(!)
på marken och ville slåss med alla som gick förbi. Det var sista strofen på den
kärleksvisan och så liftade jag hem och hamnade tre mil åt andra hållet .. och
hur det slutade kommer jag faktiskt inte ihåg.
Av ett midsommarfirande på Blidö
återstår bara minnet av en gurkstöld på väg mot färjan en tidig
midsommardagsmorgon när hungern slet i magen och det inte fanns någonting annat
ätbart inom räckhåll.
Jag ber om ursäkt i efterhand och om
någon känner igen händelsen så här långt efteråt så skickar jag gärna två
gurkor även fast fallet är väl preskriberat vid det här laget.
Av de övriga midsommaraftnarna i mitt
liv kvarstår bara minnet av oändliga mängder av silltallrikar, nubbar i immiga
glas och allas obegripliga behov av att sjunga allsång.
Men håll med om att det är märkligt
att det inte finns någon organisationen eller något politiskt parti som har
uppmärksammat sillens fördärvliga inflytande på svenska folkets helgfirande?
Svenska folket kan inte hantera sillen
och därför urartar alla helger och tillställningar som börjar med sill.
Allt är sillens fel ... för utan sill
finns ingen anledning till att svepa den nubbe som öppnar portarna till de
alkoholhaltiga dryckernas mångfald och de fördärvliga, våldsamma eller
sedeslösa handlingarna som följer.
För att inte tala om den blykeps som
många bär omkring i dag som ett tecken på kraftigt sillmissbruk i går.
Så låt mig bli den första att höja
rösten och utropa .. FÖRBJUD SILL I FOLKHÄLSANS NAMN!!!
