Dagar kvar till riksdagsvalet 2018

lördag 23 juni 2012

Allt är sillens fel!!!


Kollision med älg, knivskuren man, försök till dråp, kollision med cykel, drogpåverkad kör i diket, rattfylleri, motorcykelolycka, kollision mellan flera bilar med misstänkt drogfylleri, försök till att köra över polis, dikeskörning med påföljande vapenhot, rattfull hittad i diket tillsammans med sin bil, naken drogpåverkad man uppträder störande på camping, mordförsök, skottskadad man anklagar ingen, man misshandlar kvinna och barn, skottlossning och ett offer som hittas på sjukhuset, kvinnomisshandel, två berusade personer kräver polishämtning, fylla, fylla, fylla, misshandel, slagsmål och så vidare och så vidare ..

..  ännu en midsommarafton är avklarad och tidningarna arkiverar sillrecepten och traditionslistorna till nästa storhelg och det tycker jag känns betryggade eftersom sillkravet inte uppstår förrän till jul nästa gång.

Eller hur? För inte finns det väl någon mer sillhelg före jul?

För mig som inte tycker om sill i någon form är det obegripligt att sillen är så fast knuten till våra helger. Det är julsill, påsksill, midsommarsill och liten silltallrik på sommarkvällarna. På något lika obegripligt traditionellt sätt så är det nästan omöjligt att servera den nubbe, som verkar vara förutsättningen för en lyckat afton av något slag, utan sill.

Sill och nubbe ... DET är svenskt!!

Efter det så har man uppfyllt alla sociala krav och kan kolka i sig precis vad som helst.

Så får det vara påsk, midsommar, jul eller vadsomhelst .. ett riktigt folkligt traditionsfyllt firande KRÄVER sill och nubbe!

I år har vi som vanligt gjort vårt bästa för att undvika att fira midsommarafton .. bortsett från jordgubbarna som ligger på samma nivå som julskinkan och påskäggen. Utan dom så känns det som om jag sviker alla tidigare generationer som plikttroget serverat och ätit det vid rätt tid på året. Av samma orsak har jag skuldkänslor och nästan smyger med de kräftor som jag pillar i mig på "fel tid" .. mina anfäder gör sig kraftfullt påminda med sitt ogillande.

Jag försöker tänka efter om jag har någon minnesvärd midsommarafton i minnesbanken, men de enda jag kommer ihåg helt och hållet är den då det var 9 grader kallt och ösregn och vi hyrde en barnfilm som vi såg tillsammans med Dottern som slapp hoppa runt en midsommarstång med en motsträvig mamma och så minns jag med en rysning de gångerna hon inte slapp det. På det området har jag helt misslyckats i min modersroll, för jag tycker inte det är kul .. även om andra förmodligen tycker det ser roligt ut.

Men ett år gjorde vi en egen midsommarstång .. det var kul, minns jag .. men vad vi gjorde sedan är helt bortglömt?

Så det borde vara midsommarfirandet före föräldraskapet som triggar igång glada minnesbilder .. men av någon ofattbar anledning så ligger det ett ogenomträngligt minnesdis över den tiden.

Trots att jag aktar mig för att komma i närheten av en sill??

Jag minns ett midsommarfirande i Furusund dit jag och min bästa kompis åkte för att möta de kärlekar som tyvärr och tydligen firade midsommar någon annanstans, och när jag nästa gång åkte till samma plats var det med en ny kärlek som blev fullständigt dyngrak och låg(!) på marken och ville slåss med alla som gick förbi. Det var sista strofen på den kärleksvisan och så liftade jag hem och hamnade tre mil åt andra hållet .. och hur det slutade kommer jag faktiskt inte ihåg.

Av ett midsommarfirande på Blidö återstår bara minnet av en gurkstöld på väg mot färjan en tidig midsommardagsmorgon när hungern slet i magen och det inte fanns någonting annat ätbart inom räckhåll.

Jag ber om ursäkt i efterhand och om någon känner igen händelsen så här långt efteråt så skickar jag gärna två gurkor även fast fallet är väl preskriberat vid det här laget.

Av de övriga midsommaraftnarna i mitt liv kvarstår bara minnet av oändliga mängder av silltallrikar, nubbar i immiga glas och allas obegripliga behov av att sjunga allsång.

Men håll med om att det är märkligt att det inte finns någon organisationen eller något politiskt parti som har uppmärksammat sillens fördärvliga inflytande på svenska folkets helgfirande?

Svenska folket kan inte hantera sillen och därför urartar alla helger och tillställningar som börjar med sill.

Allt är sillens fel ... för utan sill finns ingen anledning till att svepa den nubbe som öppnar portarna till de alkoholhaltiga dryckernas mångfald och de fördärvliga, våldsamma eller sedeslösa handlingarna som följer.

För att inte tala om den blykeps som många bär omkring i dag som ett tecken på kraftigt sillmissbruk i går.

Så låt mig bli den första att höja rösten och utropa .. FÖRBJUD SILL I FOLKHÄLSANS NAMN!!!

DN, DN, SvD, Expr., AB,

9 kommentarer:

  1. Eller hur..
    http://www.youtube.com/watch?v=YK4s_PgVvUk

    SvaraRadera
  2. Kusinen från landet23/6/12 19:37

    Jag instämmer till fullo i fråga om sillen, den är läskig!

    Men hur gick det med Rackarkotten?

    SvaraRadera
  3. Maja .. usch jag ryser vid tanken på hur vi misstolkas av en oförstående omvärld .. och får obehagliga flashbacks, av någon anledning? ;-)

    Kusinen .. jodå, Rackarkotten börjar bli sig lik även om en viss svullnad finns kvar, hon måste hållas i stillhet i minst 14 dagar och så gör det jätteont att skälla. Det där med skällandet är nog värst för hon "gråter" när hon försöker.

    Men att vi svek och övergav henne satte sina spår och vi var punktbevakade hela första dygnet efteråt.

    Från och med i dag står det en spade på varje sida om huset och jag struntar blankt i om huggormar är fridlysta eller inte!! Grrrrrrrrrrr.........

    SvaraRadera
  4. "Från och med i dag står det en spade på varje sida om huset och jag struntar blankt i om huggormar är fridlysta eller inte!! Grrrrrrrrrrr........."

    Du reagerar ungefär som en del reagerar av att bo i vargrevir å en artfrände till Rackarkotten och även älskad familjemedlem återfinns så här...
    https://www.google.se/search?q=vargd%C3%B6dade+hundar&hl=sv&prmd=imvns&tbm=isch&tbo=u&source=univ&sa=X&ei=kS3mT_DXA6j04QSPq5GsAQ&ved=0CFoQsAQ&biw=1280&bih=861

    eller får sina liv beskurna så här
    http://michaelericson.wordpress.com/2012/01/20/de-kallar-oss-varghatare/

    http://www.jaktojagare.se/smabarnsforaldrar-i-vargprotest

    same shit but different, det beror bara på vilken sida om "staketet" man befinner sig typ..

    SvaraRadera
  5. Minns ett år när dottern tjatat sig till att vi skulle göra en egen majstång på tomten. Det blev bara hon och jag som gjorde den. Både broder och pappa svek.

    Det var stekhett, men jag tänkte tappert att hon ska få så hon blir nöjd. Pappan hade bistått med att snickra stommen. Annars gjorde vi allt själva. Från att plocka blommor, skära lövruskor, binda kransar och klä hela skiten.

    Svetten rann i floder om oss, men vi gav inte upp. När allt var klart, fotograferat och förevigat så säger dottern: "Mamma, nästa år så klär vi väl ingen egen stång?" Det kunde jag verkligen lova henne.

    SvaraRadera
  6. Maja .. jag ser likheten i reaktionen .. även om det i mitt fall mest är munväder .. och jag kan förstå den som greppar bössan när vargen är på tomten och hotar den egna hunden eller barnet.

    Men jag skulle aldrig drömma om att överskrida tomtgränsen och leta efter huggormar i närområdet bara för att döda dem i förebyggande syfte.

    Det är också stor skillnad mellan ord och handling. Vid det enda tillfälle jag har stått med en spade i handen över en huggormsnacke så förmådde jag inte använda den .. så jag misstänker att jag inte skulle kunna göra det i dag heller.

    Jag får nog göra som jag gör med möss ..fånga in och bära ut i naturen .. ;-)

    SvaraRadera
  7. Det kom några alkoholfria snaps till bolaget i år. Det var ett väldigt bra initiativ.

    Inte för att jag testade dem själv, men alternativet finns ju i alla fall :-)

    SvaraRadera
  8. Jag är inte heller någon sillälskare och nubbe vägrar jag.
    Men jordgubbar är ett måste!
    Ingen midsommar utan jordgubbar.
    Skönt att allt gick bra med stackars Rackarkotten.
    Kram=)

    SvaraRadera
  9. =) Any, jag förstår precis känslan och munvädret. Nu är ju jag "ormkramare" å blir jätteglad då jag ser en orm hehe!

    SvaraRadera