.. har jag haft svårt att hitta något
parti att rösta på i det här valet. Ända in i det sista var jag tveksam och nu
när det är gjort är jag fortfarande osäker. Men å andra sidan så spelar kanske
inte min enda röst så stor roll?
På Johan Westerholms blogg klädde Jens Kittel en stor del av mina tankar om invandringen i begripliga ord och för mig är det
egentligen den största frågan. Inte individerna .. utan sakfrågan, politiken, ekonomin och den icke-existerande framförhållningen/planen för hur vi ska hantera en så
pass stor befolkningsökning som det trots allt handlar om.
Mina hjärtefrågor är vård och omsorg.
Särskilt den delen som handlar om dem som helt saknar förmåga att göra sig
hörda .. dementa, psykiskt funktionshindrade, psykiskt sjuka och socialt
utslagna. En grupp som Stefan Löfven vill använda som övningsobjekt för
arbetslös ungdom.
Mina hjärtefrågor hör egentligen ihop
med invandringen. Vad gör vi med dem som är mest beroende av vårt stöd? På
asylboenden trängs människor på små ytor under lång tid .. en del skadade för
livet, andra under falska förutsättningar .. utan att se en framtid, utan hopp
och i fullständig passivitet. Vi välkomnar fler .. men de som redan finns
kommer inte vidare. Sådan föder frustration och vrede .. samtidigt som det
kostar otroliga summor som måste komma någonstans ifrån.
Ett mänskligt trafikkaos på en
alldeles för smal väg, som inte leder någonstans?
Ju fler människor som måste dela på
samhällets resurser desto mindre blir det till var och en .. det är ju inte så
svårt att räkna ut, även om det i valrörelsen låtit som om Sverige har
outtömliga resurser.
Inget parti vill tala om det här.
Inget parti kan presentera en lösning .. än mindre en plan?
INGET parti. Inte ens
Sverigedemokraterna kan berätta HUR vi ska komma tillrätta med den situation vi
är i just nu. Så en röst på dem blir en röst på ett vågmästarparti som alla
andra partier kommer att förhålla sig till så till den milda grad att de hellre
släpper igenom illa genomtänkta förslag som är till men för den grupp jag
värnar om allra mest, än samarbetar med SD.
Ett förhållningssätt som är förödande
för Sverige. Särskilt för dem som är mest beroende av samhällets stöd.
Jag har lagt hela invandringsfrågan åt
sidan i mitt val. Det är en fråga som vuxit sig så stor, prestigeladdad och
komplex att vi faktiskt inte fått några valmöjligheter. Om nu inte
Sverigedemokraterna får majoritet och regeringsmakten .. vilket jag inte tror
någon vill. Men jag har all respekt för alla som sett SD som sin enda möjlighet
att visa upp kravet på svar i en fråga som engagerar allt fler.
Jag var väldig nära att välja det alternativet själv .. särskilt efter att ha upplevt det förakt som våra största tidningar visat mot Sverigedemokraternas väljare och deras fria val.
I stället har jag sökt information
bakom kulisserna och försökt följa hur viktiga frågor har hanterats av dem som
inte pryder kvällstidningarnas löpsedlar.
Det jag kom fram till är att det är
två partier som särskilt engagerat tagit strid för samhällets sköraste
medborgare .. Folkpartiet och Vänsterpartiet.
Vänsterpartiets representant hade jag
gärna röstat på .. om h*n tillhört ett annat parti. Men om Vänsterpartiet får
bestämma så kommer alla att få det så jämlikt dåligt att "min grupp"
människor får framleva sina dagar på dolda institutioner för att inte inverka
menligt på den svajiga ekonomin och den vackra visionen. För så ser det ut i
andra socialistiska länder, så varför skulle det inte bli så här?
Så i dag lade jag min röst på Folkpartiet
.. på en grupp människors äkta engagemang ..inte särskilt övertygat i övrigt,
men i brist på bättre och med fokus på en enda fråga.
Lite mer övertygat stödde jag ett
litet lokalt uppstickarparti med läkare som ville in i Landstinget och eftersom
jag bor i en knallröd kommun som verkligen visat upp hur ett sådant alternativ
ser ut .. så röstade jag på de synnerligen vassa representanterna för
Moderaterna för att skapa lite välbehövlig oreda i beslutsfattandet och kanske
en aning mer respekt för kommuninvånarnas pengar.
Spretigt, eller hur?
Jag var inte ensam om min spretighet.
I vallokalen var vi många som samlades runt valsedlarna och uttryckte vårt
vankelmod och vår obeslutsamhet. Under några minuter kändes det nästan som om
vi spelade någon slags sällskapsspel där vi bytte röstsedlar med varandra?
Som folk har vi blivit lite mer öppna
när det gäller hur vi röstar, har ni märkt det?
Det är en bra följd av politikerföraktet
men i övrigt är det här ett värdelöst val. Men nu är det som det är .. och
resultatet kommer förmodligen att bli därefter.
Ingen kommer att vinna och väljarna
blir de stora förlorarna .. det är väl ingen som tror något annat?
