Bigge(s)t LO-ser.

Jag var dum nog att klicka in på Youtube och LO:s senaste bidrag i valrörelsen och blev så chockad att jag avhållit mig från internet mer eller mindre i en vecka.

Eller chockad och chockad? Det var väl mer en känsla av avsmak och äckel som åstadkom chockkänslan, tror jag.

I mina ögon är det värsta med den här filmen att den finansieras av en rörelse vars medlemmar till mer än hälften tillhör de partier som filmen vänder sig mot. Medlemmar som till död och pina inte vill ha kvar den regering som LO propagerar för och strösslar deras pengar över.

Att innehållet sedan är bortom fake news och all anständighet när den på ett osmakligt baktalande, falskt och lögnaktigt sätt skildrar en påhittad verklighet var väl inte mer än förväntat, även om jag aldrig någonsin sett något så påkostat utföras på en så låg nivå.

Jag skäms. Jag ställföreträdande skäms för LO, för Socialdemokraterna, för svensk politik och för vänsterrörelsens panikartade desperata sätt att försöka skrämma och lura okunniga, rädda människor att greppa efter ett icke-existerande halmstrå.

För det är inte Moderaterna eller något annat borgerligt parti som aktivt och målinriktat har arbetat för att försämra villkoren för de svagaste i samhället de senaste 4 åren. Att funktionshindrade inte längre har rätt till samma levnadsvillkor som andra, att fattigpensionärer hamnar på gatan, att psykiskt sjuka förvägras sjukpenning eller behandlas på ett sätt som i bästa fall gör dem sämre och i värsta fall gör att de dör, att hemtjänsten inte längre står för trygghet utan för det helt motsatta för många, det är också något som den sittande regeringen får ta ansvar för.

Att våldtäktsmän får inga eller milda straff, att brottslingar som vistas här inte utvisas och lagen inte gäller lika för alla, att människor som vistas här illegalt får försörjningsstöd som är skattefinansierat av människor som sedan desperat försöker få hjälp och stöd till dementa anhöriga som lever i misär eftersom kommunen inte har råd att ge dem den hjälp de behöver, det beror inte på att regeringen har motarbetats av något eller några andra partier.

Det vore smakfullt om LO och Socialdemokraterna kunde komma till insikt om att människor hellre röstar på ett parti som presenterar trovärdiga lösningar på deras och landets problem i stället för att använda andras pengar till att skyffla skit över meningsmotståndarna utan att presentera ett enda trovärdigt alternativ.

Oavsett hur det går i valet så kommer Socialdemokraterna att vara 2018-års Bigge(s)t LOser.

Om de lyckas klamra sig kvar vid makten med hjälp av dem som till äventyrs trodde på budskapet att borgerligheten skulle att göra precis det som regeringen gjort de senaste åren, dvs försämra villkoren för de lågavlönade, sjuka, funktionshindrade och äldre, kommer att inse att de blivit rejält förda bakom ljuset och om de förlorar så beror det på exakt samma sak.

I valrörelsen 2014 skrev jag .. vinner sossarna så förlorar de partiet. I år dör socialdemokratin i den form den tidigare var, oavsett vad som händer.

Det är det vi ser när vi ser LO:s senaste bidrag i valrörelsen.

Internet är inte en trevlig plats just nu. Till stor del beror det på paniken över de vikande siffror i statistiken och vänsteraktivisternas aggressiva försök att vända situationen genom att attackera, idiotförklara och underskatta de väljare som ser tomheten och handlingsförlamningen bakom löftena.

De problem som Sverige har i dag kan ingen lösa genom att begrava dem i väljarnas pengar.

Det som saknas är ett starkt ledarskap och en tydlig genomförandeplan. För finns det inte tillräcklig kompetens för ett fungerande rättssystem, inga poliser, inga sjuksköterskor, inga läkare, inga äldreboenden eller saknas andra viktiga delar i välfärdssystemet så spelar det ingen roll hur många miljoner eller miljarder som regeringen lovar i valrörelsen.

En valrörelse för rädda väljare?

För nästan exakt 8 år sedan började jag skriva på den här bloggen. Då som nu var det starten på ett valår och eftersom jag samlat valåren under etiketterna valet 2010, valet 2014 och valet 2018 är det inte särskilt svårt att gå tillbaka och se vad jag själv tyckte och vad de olika partierna lovade.

Det var intressant läsning eftersom jag klart och tydligt kan se skillnaden mellan vad jag tänkte och tyckte då jämfört med i dag och hur sorglöst jag skrev saker som jag aldrig i livet skulle skriva i dag.

Då behövde jag bloggen för att få kontakt med andra människor som tänkte som jag, eftersom ingen i min egen bekantskaps- och umgängeskrets var intresserad av att diskutera politik eller samhällsfrågor. Jag sågs lite som något av en ”party chrasher” .. Varför oroa sig, vi levde ju i den tryggaste tillvaro man kunde tänka sig?

I dag pratar ingen om någonting annat.

Man skulle kunna säga, att om det är något som den sk Samarbetsregeringen har lyckats med så är det att lägga en grå filt av oro (= ängslan, upprördhet, rädsla, olust, disharmoni, bekymmer, fruktan, stress, missnöje), vanmakt (= maktlöshet, svaghet, oförmåga, hjälplöshet, frustration) och desperation (förtvivlan, hopplöshet, misströstan; ursinne, raseri) över stora delar av väljarkåren.

Följer jag samhällsdebatten på sociala medier är det rädsla jag ser. Agressiva människor som är livrädda för miljökatastrofer, sverigedemokrater, nazister, socialister, islamister, kommunister, centerpartister, skattesänkningar, skattehöjningar, miljöpartister, Donald Trump, högerpropaganda (falsk), moderater, vänsterpropaganda (falsk), socialdemokrater, Stefan Löfven, Hanif Bali, utvisningar, invandring, polisbrist, vårdens, omsorgens och skolans sammanbrott, Margot Wallström, Ryssland, flyktingströmmens outtalade ”utmaningar”, rasism, kriminalitet, dödligt våld, brutala våldtäkter, samhällets och välfärdens sönderfall osv osv .. och alla klamrar sig krampaktigt fast vid sina egna meningsfränder, instängda i sina egna katastrofområden och attackerar våldsamt dem som ifrågasätter eller vill ha ett mer nyanserat samtal.

I min värld finns det inget farligare än en rädd människa och Stefan Löfvens handlingsförlamade regering har i sanning lyckats skrämma upp de flesta.

I dag är det .. till skillnad från för åtta år sedan .. lättare att samtala med verkliga människor i vardagen än att försöka få kontakt med okända oliktänkande som är villiga att samtala förutsättningslöst på nätet. En enda illa vald eller formulerad mening, som kan läsas och misstolkas av någon som har makten att åberopa tolkningsföreträde, kan faktiskt förstöra en människas hela liv om det vill sig illa.

Vi har åtta partier i riksdagen. Sju av dem deklarerar högt och tydligt att de under inga förhållanden kommer att samarbeta med det åttonde .. i någon som helst fråga. En taktik som de framgångsrikt(?) praktiserat i de två tidigare valrörelserna??

Trots detta kan vi läsa, i en undersökning som Aftonbladet/Inizio har gjort, att Sverigedemokraterna äger flest sakfrågor av riksdagspartierna. De tillfrågade litade mest på SD när det gällde Invandringsfrågor, Äldreomsorgen och Försvaret och så gott som lika mycket som på sossarna när det gällde Sjukvården.

Du behöver inte vara kärnfysiker eller raketforskare för att se vilken väljargrupp som sakta men säkert söker tryggheten hos Jimmie Åkesson.

Det verkar som att Stefan Löfven har lyckats med konststycket att skrämma bort partiets forna kärnväljare på mindre än en mandatperiod. De som nu närmar sig pensionsdagen eller redan har nått dit, i förvissning om att de har betalat för en framtid med en ”rejäl pension”, ”världens bästa sjukvård”, ”en värdig äldreomsorg” och en i övrigt trygg tillvaro .. de har nu börjat förstå vad det är som väntar i stället.

klockan 23.37 uppmärksammar jag helt plötsligt att Aftonbladet/Inizioundersökningen är ett helt år gammal. Där ser man värdet av att dubbelkolla ALLT som kommer att publiceras i sociala medier från och med nu och fram till valet. Men av debattklimatet på gräsrotsnivå att döma så tror jag inte att det senaste året har gjort någon nämnvärd skillnad.

 Skyll inte vår dåliga ekonomi på de äldre./GP