söndag 23 december 2012

Stackars Stefan Löfven!


Nu när de flesta mentalt sparkat av sig skorna och förbereder sig för några dagars lugn och familjeliv så verkar Stefan Löfven ha fått order om att profilera sig och visa att han lever innan han får julledigt.

Och det är klart att det måste svida att opinionssiffrorna för S sjunker i nästan samma takt som de ökar för SD.

Men det är regeringens fel enligt Stefan Löfven. Det är de som skapat klyftorna i samhället som gör att människor blir oroliga och söker sig till andra partier?

Inte för ett ögonblick funderar han över varför S inte är "det andra partiet" som väljarna söker sig till
.
Stefan Löfven tror inte att svenskarna är "främlingsfientliga i grunden, men många av dem är rädda och oroliga när det gäller jobben" och då undviker han lika elegant som vanligt, frågan om sjukförsäkring, förtidspension, de funktionshindrades situation, äldrevård och försörjningsstöd. Frågor som människor dagligen upprörs och oroar sig över.

Försäkringar och bidrag som Socialdemokraterna fram till nu stått som garant för, i väljarnas ögon.

Nej, orsaken till att regeringen bär ansvaret för SD:s framgångar är "att Miljöpartiet bidragit till situationen genom att skapa en migrationspolitisk uppgörelse med regeringen som ökat arbetskraftsinvandringen från länder utanför EU med cirka 10.000 personer per år"?

" Det underlättar inte problemet."

Situationen?? 

Problemet? 

Jag måste ha missförstått det jag läser .. för inte kan han väl mena att orsaken till SD:s framgångar är att regeringen godkänt för hög invandring och att S i sin tur vill införa begränsningar på dessa "10 000 personer från länder utanför EU"?

Är det här en öppning mot SD om ett samarbete om en stramare integrationspolitik? Vill S gå till val med krav om minskad eller begränsad invandring??

Det här är ju omöjligt! Jag som skriver en pytteliten blogg blir kallad sverigedemokratuppviglare om jag antyder att sverigedemokrater har samma människovärde som alla andra .. och så kommer Stefan Löfven och säger att "problemet" med SD är att Miljöpartiet och regeringen har ökat arbetskraftsinvandringen? Med den logik som möter mig på nätet så är väl Stefan Löfven minst sagt smyg-sverigedemokrat.

Men Stefan Löfven vill inte tala om integrationspolitik alls .. därför att "integrationspolitik inte är ett politiskt område på sidan om, det har med tillgången på bostäder och arbete att göra".

Det har han i och för sig rätt i. Hade vi arbete och bostäder till alla så skulle vi leva i den bästa av världar. Men nu har vi inte det .. och det finns ingen politiker i världen som kan skapa bostäder och arbeten utan att använda allmänna medel på ett sätt som kräver kraftigt höjda skatter.

Det är inte möjligt att hålla alla sysselsatta och med bostäder genom att höja skatterna betydligt för de företag som redan nu skär ner på personal och brottas med vikande orderingång på grund av den ekonomiska kris som drabbar alla länder eller på transporter och konsumtion som drabbar en överbelånad befolkning. 

Men det är inte heller möjligt att utbilda alla arbetslösa och lågutbildade och samtidigt höja pensionerna för det största antalet pensionärer som landet någonsin haft, utan att göra just det?

Det är inget lätt jobb han har, Stefan Löfven. Han står inför exakt samma problem som den regering som han skyller sitt eget partis situation på.

Inför nästa år önskar jag att alla partier ägnar sig åt sin egen ideologi och sin egen målsättning i stället för att ägna all sin tid åt att svartmåla varandra, och att de helst också presenterar någon form av trovärdiga förslag till lösningar på de frågor som väljarna helst av allt vill ha svar på.

Det vill säga .. hur har ni tänkt att det ska bli med äldrevården, sjukförsäkringen, de arbetslösas, funktionshindrades och förtidspensionärernas framtidsförutsättningar?

Det är de frågorna som alla partier försöker undvika, men som ligger bakom missnöjesväljarnas val, tror jag? Och svaret från Sd är att .. det sociala skyddsnätet räcker inte till för alla om befolkningstalet ökar i den utsträckning det gör nu.

För övrigt är det tyst.

Kan någon bevisa att de har fel på ett trovärdigt sätt .. så åker förmodligen SD ut ur riksdagen nästa val.

DN, DN, AB, Expr., Expr., SvD, SvD,

lördag 22 december 2012

Jular jag minns .. del 3.


Som barn hade jag en alltid lika ouppfylld längtan inför varje julafton .. en alldeles egen kattunge eller hundvalp!

I och för sig så hade jag blivit lika lycklig över en undulat, sköldpadda eller ett marsvin också .. det var mest själva idén om att någon tyckte så mycket om mig att h*n såg hur innerligt jag önskade mig detta.

Som alla andra barn med samma önskan, ägnade jag inte en tanke åt katten/hundens behov eller vad ett husdjur skulle innebära i form av skötsel och passning .. det skulle bara vara MITT och älska bara MIG!

Så småningom blev jag vuxen och fyllde huset med husdjur alldeles själv, men barndomens drömmar och besvikelser har en förmåga att dröja sig kvar, eller hur?

Så blev det jul .. för inte alltför länge sedan.

Maken stack i väg på julaftonens förmiddag för att köpa något som saknades och en tidning, vilket var planerat, men han dröjde väldigt länge med att komma tillbaka? Jag blev irriterad .. det var ju ändå JULAFTON!! .. och så såg jag för mitt inre öga hur han träffat någon annan bilentusiast och stod och jämförde fälgar eller lack, medan jag väntade.

Så kom han tillbaka. Försvann in i ett rum vi sällan använder. Ett förskräckligt oväsen utbröt .. någon grät högljutt .. och Maken kom ilande med panik i blicken.

Kom fort .. och så rev han ut mig från köket där jag var sysselsatt med julmaten och släpade mig omilt in i rummet som han tidigare försvunnit in i.

Där var min julklapp!

En fullständigt otröstlig liten siames i en kattransport!

Och jag blev 8-9 år igen och grät av lycka medan jag befriade den lilla katten ur hans fängelse. Han var bara ett liten ynklig knippe lååånga ben med en silkesmjuk päls och imponerande röstresurser.

Och han var bara MIN!

Det blev en minnesvärd jul. För visst hade vi katter innan och hade haft många katter tidigare, men ingen hade varit siames .. vilket visade sig vara något helt annat.

Han nådde långt, kunde klättra högt, komma in i extremt smala passager och åt allt som gick att svälja.

När han sov gjorde han det på någons axel, hopkurad mot pulsslagen i halsen eller under min tröja som ett litet kängurubarn. Det visade sig senare vara förenat med livsfara, för varje gång hundarna skällde på något utanför fick han panik och gjorde en rivstart för att kunna uppsöka närmaste gömställe. Min mage var så småningom ärrad med ett rutnät av rivstarter, som än i dag är synliga som tunna vita streck om jag händelsevis blir solbränd.

Kulmen på siamesjulen kom när det var dags att knyta ihop tomtesäcken för kvällen. Siamesen skulle infångas och sova med de andra katterna, utom räckhåll för hundarna, men när han retfullt försvann in under granen såg vi något glittra där det sällan glittrar alls?

I granen hade vi lååååånga guldfolieband, eller vad man ska kalla det, 2-3 mm breda och minst 3 meter långa. Massor av dem hängde dubbelvikta från toppen av granen .. och ett okänt antal befann nu sig inuti själva siamesen!!

Fullständigt livsfarligt! Det som glittrade till var det som passerat från munnen till utgången så att säga. Men tordes vi dra?

Tänk om glitterbanden satt fast i tarmarna och vi skadade honom för livet? Måste vi åka till veterinären mitt på julaftonsnatten?

Men, försiktigt, försiktigt lyckades vi befria honom från det han stoppat i sig i ungefär samma takt som det blev synligt .. samtidigt som vi matade honom med fiberrik och fet mat för att underlätta passagen.

Granen strippades på allt livsfarligt .. vilket visade sig vara det mesta och siamesen överlevde.

Men aldrig har jag blivit så överraskad och glad någon julafton som denna. Någon tyckte verkligen om mig så mycket och såg min innerliga barnalängtan .. i alla fall just då.

Senare blev det gott om tillfällen när Maken klandrade sig själv för sin ofattbara dumhet. Men det är en helt annan historia.

fredag 21 december 2012

Järnröret från Pajala .. Simon Fors!



Det verkar som om Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna har samma problem när det gäller rekryteringen? För varför klamrar sig Vänsterpartiet annars fast vid Simon Fors, V-ledamot i kommunfullmäktige i Pajala och Norrbottens läns landstingsfullmäktige, trots att han under de senaste åren använt sitt twitterkonto som ett sverigedemokratiskt järnrör?

Tidigare har vi fått veta att borgare är svin och bör brinna i helvetet tillsammans med makthavare, Svenska Dagbladets ledarskribent bör avrättas, moderater förtjänar bly, ingen kärlek eller vänskap bör existera mellan människor i de politiska blocken och .. nu senast ..  att regeringen är "människofientliga svin" som han vill se "drabbas av sjukdomar och lidande".

När jag försöker följa Simon Fors twitterflöde börjar jag undra vad han egentligen uträttar som ledamot i kommunfullmäktige? Hinner han med någonting annat alls mellan tweeten eller är det detta som han ser som sin viktigaste uppgift i "det slaveri" som han upplever som sin verklighet?

Simon Fors ‏@simonfors Utopiska drömmar är en sak. Men nu sova för att orka med verklighetens slaveri. Och förstås den ständigt pågående kampen att krossa det.

Simon Fors ‏@simonfors I en rimlig värld skulle vi ha minst 20 veckor semester per år. Och max 4 timmars arbetsdag.

Simon Fors ‏@simonfors Borgarsvin, jag hatar er. Er människosyn är exakt som 1800-talets slavägares. Slavarna/arbetarna är lata och måste piskas.

Simon Fors är inte bara en revolutionär vänsterpartist som ständigt uppmanar till kamp och vrede ..

Simon Fors ‏@simonfors Folk är ofta förbannade på giriga direktörer, högavlönade politiker och allehanda utsugare. Elda på den ilskan för fan!

dec 14 Simon Fors ‏@simonfors Varför är Vänsterpartiet så jävla sämst på populism? Herregud, klasshatet finns ju här. Bara att elda på, uppvigla, agitera.

dec 14 Simon Fors ‏@simonfors "Jag tror att man inte ska vara rädd för att vara vänsterpopulistisk. Nästan på nivån 'feed the poor, eat the rich'" http://www.flamman.se/vaga-vara-socialister …

.. han är också en flammande feminist, om föremålen är värdiga och inser när de ska avstå från att ha avvikande åsikter i tidningar eller debattprogram ..

Simon Fors ‏@simonfors Satans jävla kukhelvetes fittiga jävla debattsamhälle! Tar inga redaktioner nåt ansvar längre? Perkele!

Simon Fors ‏@simonfors Ok, XXX är förståndshandikappad. Det är ju inget att göra åt. Men varför i helvete tar Studio etts redaktion in henne?

Simon Fors ‏@simonfors XXX är så jävla bränd i huvudet. (Hon pratar på P1 nu. Men lyssna inte, det är bara deprimerande.)

Simon Fors ‏@simonfors Lena Mellin har alltid varit ett hatobjekt för politiskt tänkande  människor. Men nu har hennes vidrighet passerat alla gränser.

Dessutom så tar Simon Fors striden mot den rådande utseendefixeringen genom att uttrycka sig klart och tydligt, förmodligen på uppdrag av Vänsterpartiet och Pajala Kommun, och med en sverigedemokratisk twist om bevarandet av våra ursvenska traditioner?

‏@simonfors Får inte fitta vara hårig? Nej nu jävlar har PK-eliten gått för långt!!! HÅRIGA FITTOR ÄR URGAMMAL SVENSK TRADITION!!!!!!!

Att det rödgröna samarbetet inte är dött framgår av månadens twitterkonversation med sossarnas framtidslöfte Veronica Palm, som Simon Fors inbjuder till Pajala för att hon ska få ta del av partiets framgångsrika strategi i området. För enligt Simon Fors så vore sossarna noll och inget om inte Vänsterpartiet tog på sig ansvaret för att formulera den politik som sossarna själva är för fega att torgföra.

Simon Fors ‏@simonfors @veronicapalm Så är det överallt. Nästan varje progressiv reform har först föreslagits av SKP/VPK/V. Sen har S genomfört några år senare.

dec 17 Simon Fors ‏@simonfors Nåja, framtiden kommer ge oss rätt. Vi går före och sossarna kommer följa efter så småningom. Tror jag. #PajalaKF

Och eftersom varken partiet eller partiledaren tycks reagera över Simon Fors twittrande så tar jag som väljare för givet att detta är den politik och de uttryckssätt som är accepterade inom vänsterblocket?

Det är svårt att se skillnaden mellan de drängfulla sverigedemokraternas sätt att kalla en kvinna för "hora" och Simon Fors helnyktra(?) påstående att en kvinnlig journalist är "helbränd i huvudet" och "förståndshandikappad"?

Det är svårt att se skillnaden mellan att fibbla runt med ett järnrör och att önska att människor ska drabbas av sjukdomar och lidande, förtjänar bly, bör avrättas eller att en hel samhällsgrupp bör brinna i helvetet?

I mina ögon visar Simon Fors upp Vänsterpartiet som något som är lika farligt för landet som Sverigedemokraterna.

Expr.,

Jular jag minns .. del 2.


När vi började vår krokiga väg framåt i livet, Maken och jag, så hade jag familjens hund med i bagaget. En gammal Border Colliekorsning, en mogen herre som var nöjd med rätt lite i livet .. och det var nog tur, eftersom Maken var hundräddare än vad han ville erkänna. Varje gång vi mötte någon med hund så bytte han sida med mig om han riskerade att komma för nära.

Men direkt RÄDD var han självklart inte!

Så småningom ville han ha en egen hund. En svart schäfer som skulle försvara honom mot alla andra livsfarliga hundar. Men vi var fullständigt barskrapade och hade inte råd med en lyxig rashund, så vi svarade på en annons om blandrasvalpar i stället.

Och kan man tänka sig .. vilken TUR!! .. just precis den kullen var nästan helt ren schäfer och alla var svarta!

I dag hade jag direkt sett att det inte funnits något schäferliknande i närheten under flera generationer så fort jag såg valpen, men då förtrollades vi givetvis av en rund, glad tik som bara ÄLSKADE oss.

Så värst stor blev hon inte och inte särskilt schäferliknande heller, men hon var den klokaste hund vi någonsin haft.

Gammelhunden tog det hela med ro och eftersom han var på väg mot sitt 13:e år så skrattade vi bara när omgivningen frågade om vi inte trodde det skulle bli problem när ungtjejen löpte .. vilket hon gjorde lagom till julafton.

Då blev det krut i den gamla hanhunden! Han föryngrades 10 år under loppet av några timmar och uppvaktade föremålet för sin heta låga så intensivt att bord och stolar rök åt alla håll i lägenheten.

Hon var däremot inte lika road .. och begrep inte ett smack av vad han var ute efter. När hon blivit jagad runt lägenheten i några timmar av en flåsande idiot så tog hon sin tillflykt till vår säng dit den passionerade förföraren kravlade sig upp och kissade ner hela sängen i ren upphetsning över att vara så nära målet för sin heta längtan. Eller kanske på grund av någon form av hopblandning av känslolivet.

Ut med rubbet på balkongen illa snabbt för att rädda madrassen!

Medan det pågick välte det eldiga paret köksbordet med adventsstaken som började brinna. Med ett snabbt och rådigt handgrepp fångade Maken den och vidarebefordrade eldsvådan till diskhon där jag .. korkat nog .. spolade vatten över den, vilket gjorde att stearinen på något sätt EXPLODERADE över diskbänk, skåp och golv .. vilket tog månader innan vi hittat alla små stearinfläckar.

Vi åkte ut i skogen för att trötta ut paret.

Efter flera timmar verkade hanhunden totalt utmattad och vi åkte hem. Snabbt åt vi vår julmat framför tv:n och började med julklappsöppnandet .. då vilan abrupt tog slut och dansen runt i lägenheten vidtog under upphetsat ylande.

När granen slutligen ramlade omkull och merparten av julkulorna förvandlades till mosaik i mattan .. så återvände vi till skogen.

Det är väldigt stämningsfullt i en skog på julaftonskvällen. ALLA andra är hemma i sina mysiga juldekorerade hem och tystnaden är total. Bortsett från det astmatiska flämtandet från den äldre hundherre som kämpar genom snön för att nå fram till sin själs älskade .. som aldrig haft så roligt tidigare.

Att han inte dog den julen var ett herrans under. Ett sådant under som bara sker på julafton, eller hur?

Hur vi överlevde resten av julhelgen kommer jag inte ihåg, inte heller minns jag var, när eller hur vi sov .. men nästa gång hon löpte bodde herr Hund hemma hos min bror vill jag minnas?

torsdag 20 december 2012

Mansfientlighet?

Maken prenumererar på en del motortidningar som jag för det mesta städar undan och bara undantagsvis bläddrar i. Men i dag orkade jag bara inte med nyhetsrapporteringen i dagstidningarna så jag lade beslag på den av hans tidningar som verkade innehålla mest text.

Döm om min förvåning när en halv sida helt och hållet ägnade sig åt mansförnedrande påståenden??

Det är ju lite känsligt att döma människor efter kön, men det som redan är tryckt och utgivet om män i en tidning som .. till största delen .. vänder sig till män(?), det borde väl gå att citera?

Jag känner mig liiiite nervös, men provar med fyra påståenden av totalt tjugotre och hukar mig inför reaktionerna. Det går ju alltid att radera om det blir en "twitterstorm".

Så håll i hatten .. här blir det könsdiskriminering;

1. Mannen kan liknas vid en snöstorm! 
    Du vet inte när den kommer, hur många centimeter du får och hur länge den stannar.

2. Varför jagar män kvinnor som de inte har för avsikt att gifta sig med? -
    Av samma skäl som en hund jagar bilar som han inte har för avsikt att köra!

3. En mans liv kan delas in i tre stadier. - 
    Han tror på tomten. Han tror inte på tomten. Han är tomten.

4. Hur vet man att en man ljuger? -
    Hans läppar rör sig!

Det här är de mest rumsrena exemplen och jag skulle aldrig drömma om att vara så fördomsfull att jag återberättade det väldigt mansfientliga exemplet  .. "Hur man väljer ut de tre dummaste av 100 män?" Där svaret blev .. "På måfå!"

Tänk så folk ÄR .. och i en papperstidning till på köpet!!

Jular jag minns .. del 1.


På något sätt så känns det som jag har ledsnat lite grand på det här med julstök och julpyntande. 

Visst .. det blir vackert och stämningsfullt när det är färdigt, men till vilket pris!

Här sitter jag alltså och har ont precis överallt och undrar vem i helsike det var som kom på idén att det ska julstädas inför varje jul? Det vore ju bättre att ta städningen EFTER avklarat julfirande, tycker jag .. just nu.

Men för att slippa ifrån att städa badrummet så slår jag mig ner här och tänker tillbaka på jular jag minns av en eller annan anledning.

Den första julen som Maken och jag firade tillsammans firade vi i vår allra första lilla, lilla lägenhet i ett alldeles nybyggt hus där inte alla hade flyttat in än. Dessutom så fanns denna lilla lägenhet i en stad där vi inte kände en enda kotte och som låg alldeles för långt borta för att vi ens skulle kunna tänka på att resa hem till något föräldrapar .. ens om vi hade haft den önskan.

Det hade vi inte. Vi var alldeles utmattade av flyttning och diverse andra problem och det enda vi ville var att sova, äta gott och dega framför tv:n.

Eftersom jag är som jag är så var jag djupt engagerad i julpyntandet, stämningshöjandet och mångfalden av maträtter redan då. Men sovrummet var exakt lika brett som vår dubbelsäng så där fanns det inte mycket att göra och köket var så litet att den nästan inte kunde kallas kök och bara rymde en person i taget, om vi rörde på oss, så där rymdes inget julpynt alls.

Återstod då bara vardagsrummet som pyntades till oigenkännlighet. Massor av ljus med mossa, silkespapper, svampar och stjärnor, glitter i girlanger i fönstret och elljusstake plus adventsstjärna .. samt juldukar, julservetter och diverse skålar med julgodis.

Plus en väldigt, yvig och välklädd gran!

Efter avnjuten julmåltid så var det dags att rasta hunden. Vi traskade ut i vinternatten och försökte orientera oss bäst vi kunde eftersom det ännu inte installerats någon gatbelysning i området som fortfarande var en livsfarlig byggarbetsplats mitt i mörkret. Det hördes glada ljud och det var så vackert i alla fönster där det bodde någon .. och i vårt eget fönster kunde vi se att vi glömt att släcka adventsljusen som fladdrade vackert i draget från fönstret som stod på glänt.

Men det var inte det enda vi hade glömt!

Väl framme vid ytterdörren tittade dumt på varandra och insåg att vi båda tagit för givet att den andra hade haft en nyckel med sig ut.

Vad gör man?

Genom brevlådan kunde vi se att ljus nummer ett var betänkligt nära mossan och silkespappret och att både gardinen och granen var oroväckande nära hela mysbygget.

På den tiden fanns det inga mobiltelefoner. Vi var tvungna att ringa på hos någon okänd mitt under julfirandet .. och det kändes inte bra. Vi smög omkring och lyssnade utanför dörrarna och ringde på där det lät som minst julaktigt .. vilket visade sig vara helt fel. Men vi fick låna telefonen och ringde till brandkåren, vilket kändes logiskt just då.

De bad oss återkomma när det hade börjat brinna?

Så ringde vi nummerupplysningen för att få nummer till en låssmed och vid tredje försöket började stämningen bli mindre bra i lägenheten vi var i, så det var tur att en våldsamt trevlig man svarade.

Jajamensan, det här det tar jag hand om! .. sa han och lät som Dynamit-Harry skulle låta flera år senare.

Hade vi sett Jönssonligan då, hade vi förmodligen varit mer förberedda på vad som komma skulle. Men det var vi alltså inte.

Efter att ha tackat och ursäktat oss och, till allas lättnad, avlägsnat oss ut i trappuppgången så slog vi oss till ro på golvet utanför dörren och turades om att titta i brevlådan på hur ljuset fladdrade allt närmre och närmre den torra mossan.

Då kom han, Dynamit-Harrys föregångare! Präktigt rund under fötterna och glad i hågen demolerade han vår spritt nya ytterdörr på ett sätt som kunde gjorts varsammare.

Så var det klart och vi var några hundralappar fattigare!

DEN julen minns jag väldigt väl .. för de pengarna hade vi verkligen behövt till något annat just då och räkningen som kom när ytterdörren återställts till sitt ursprungliga utseende var inte direkt välkommen den heller.

tisdag 18 december 2012

Har inte tidningarna något ansvar alls?


Jag hade egentligen tänkt skriva något om jular jag minns av en eller annan anledning, men så läser jag en krönika av Ronnie Sandahl där han våndas över "byfåneriet" som sprider sig över landet.

Han upprörs över att det kommit otrevliga reaktioner från "vanliga hyggliga människor" på hans egen Facebookfeed. Människor som ylar om att julen och gamla svenska traditioner är hotade.

Som exempel drar han upp 10-åringen som inte fick vara pepparkaksgubbe .. vilket visade sig vara ett missförstånd.

Vilka var det som inte kollade upp den saken INNAN den blev en huvudnyhet i kvällspressen??

Så fortsätter han med att ondgöra sig över att Disneys klippning i heliga Kalle Anka upprörde "byfånarna" .. och då undrar jag, vilka var det som gjorde den lilla händelsen till en stor nyhet??

Ingen hade ens märkt det om inte media stått till tjänst och piskat upp känslorna. För den delen kan man ju undra om inte Disney har gjort något julaktigt tecknat sedan 50/60-talet som hade kunde ha ersatt den gamla åldersstigna tomteverkstaden helt och hållet??

Så var det nationalsången på skolavslutningarna .. som vi aldrig brukar sjunga på skolavslutningar och så hoppade han över julfirande och skolavslutning i kyrkan av någon anledning, men allt det där brukar media ha stora rubriker om när det är dags .. annars hör jag inte en kotte nämna något om det?

Ronnie Sandahl ser det som att svensken i största allmänhet och byfånarna i synnerhet tror på en konspirationsteori som går ut på att svenska traditioner är utsatta för attacker från människor som är födda utanför Sveriges gränser.

Alltså .. jag tror ärligt talat att de som kommer hit för att leva och bo har andra problem att brottas med än våra jultraditioner.

Men om det är så illa att människor tror det .. vilka är det som oupphörligen för fram "nyheter" och illa underbyggda påståenden för att skapa en illusion av det "hotet.

Har media .. och särskilt kvällspressen .. inget ansvar alls för de stämningar de fullt avsiktligt piskar upp i sin rubriksättning och sina hårt vinklade reportage??

En stor nyhet i alla dagens tidningar är att Stefan Lundkvist, förbundssekreterare i SDU, hoppar av Sverigedemokraterna därför att .. "Det råder en skriande inkompetens och nepotism .. Man ger dem .. [vänner och bekanta] .. uppdrag, löner och förmåner utan att bedriva en vettig politik för att förändra landet och ta över makten. Alla övriga engagerade ser man som inkräktare och farliga konkurrenter om makten."

"Jag vill emellertid inte skada partiet utan är bara kritisk mot nepotismen, maktfullkomligheten och amatörmässigheten i ledningen."

Jisses vilken "nyhet"! Den här nyheten hade lika gärna kunnat handla om sossarna och SSU eller vilket annat parti som helst. Men när S- och M-politiker på ungdomsförbundsnivå hoppar av på grund av att karriärvägarna är blockerade av dem som fötts in i partiet, så blir det på sin höjd en liten notis.

Det råder inte bättre villkor hos de andra partierna. .. det vet vi som ska välja bland dem och det vet den som skrev artikeln också.

Finns det verkligen ingen som tänker längre än till dagens lösnummerförsäljning på landets nyhetsredaktioner. Finns det INGEN som hajar till och undrar .. kanske vi ska ta och tänka till lite innan vi skriver?

Kanske se det hela från ett annat perspektiv? Till exempel .. vad kan den här rubriken få för konsekvenser?

Men de underförstådda anklagelserna på ledar- och förstasidor säljer och ger i sin tur näring till missförstånd, hat och aggressionshandlingar som i sin tur föder nya braskande rubriker som i sin tur blir som ett självspelande piano som spelar samma melodi i evigheters evighet.

Så om Ronnie Sandahls arbetsgivare skriver att en 10-åring inte får vara pepparkaksgubbe för att inte kränka andra barn, så är det inte läsarens fel om h*n tror att journalisten kollat upp källan och förvissat sig om att nyheten är sann. Om samma tidning gör en stor nyhet av ett bagatellartat klipp i en gammal tecknad Disneyfilm, så räknar de förmodligen med precis de reaktioner som krönikören sedan kan skriva en föraktfull krönika om.

Vi borde kunna anta att tidningarna tar ansvar för vad de publicerar som sanning .. och hur de presenterar det som händelsevis är sant.

SvD, DN, AB, ABExpr., Expr.,