Idéer?

"Centerprogrammet skulle ­kunnat vara det roligaste som hänt svensk politik på mycket länge. Det innehåller nämligen något det ofta råder brist på – idéer.

Att den självklara reaktionen blir usch och fy är så förutsägbart att man nästan vissnar."

Så skriver Lena Mellin i AB i dag och på sätt och vis kan jag hålla med henne. Det saknas verkligen idéer i svensk politik och inte är den särskilt rolig och engagerande heller.

Men en idé är inte bra bara för att den är en idé. En bra idé är inte nödvändigtvis en rolig idé, eller hur?

Om de är det så hamnar vi ju på samma nivå som när vi .. min bror och jag .. satt och bollade med idéer som .. tänk om det gick att uppfinna en tidsmaskin/något som förflyttade dig från en plats till en annan med tankekraft eller om man bara kunde få ligga och flyta på ett moln? Eller .. tänk om det fanns ett litet piller som innehåll allt vad man behövde? Vad tid man skulle spara då? Eller .. tänk om man kunde ha ett rör mellan över- och undervåningen som det gick att åka i - och en liten hiss bredvid? Eller .. jag önskar att någon kunde bestämma att glass var nyttigare än spenat! Vad BRA det skulle vara!

Idéer måste leda någonstans för att vara idéer överhuvudtaget. Framåt helst. Eller till en lösning av ett problem eller förhindra kommande svårigheter eller problem. Eller rentav stimulera människor till att utföra saker som berikar deras liv eller bara gör livet lite lättare att leva .. eller överleva?

Centerns idéprogram är inte ens roligt. Det stimulerar i alla fall inte mig på något sätt .. snarare så blir jag uttråkad och nästan lite störd över att det får ta sådan plats.

Det enda som jag skulle vilja veta när jag läser igenom det är .. hur i all världen kom de här frågorna så högt upp på upp på bordet?

Är månggifte något som diskuteras allmänt inom politiken eller är det bara Centerpartiet som av någon anledning anser det vara en idémässigt viktig fråga? Varför?

Tydligen så har frågan varit aktuell i flera år? Varför då? Det är fullt tillåtet att leva tillsammans med hur många som helst under äktenskapsliknande former även om det inte går att gifta sig med allihop. 

Är det ett uttalat problem och önskemål i samhället som jag har missat? Har väljarna hört av sig till Centerpartiet och berättat om sina önskemål eller är det bara inom partiet som det är så rykande aktuellt med månggifte?

Är det inte i så fall enklare att avskaffa äktenskapet helt och hållet i stället?

Varför vill Centern diskutera skolplikten? Vad är det som triggat igång den frågan? Var ligger fördelarna och ser ingen nackdelarna .. och vad var det som förde den frågan så högt på dagordningen? Rutavdrag för hemundervisning? Var och en sin egen skola? .. det är andra roliga idéer som dyker upp i mitt huvud när plikten förflyttas från platsen till själva lärandet.

Som barn hade jag bejakat det med jubelrop. Tänk om man fick ligga i sängen med böckerna och lära sig när man ändå inte hade något annat att göra .. låter som en helt trovärdig mening från den tid då min bror och jag skapade våra egna idéprogram.

Men hur tänkte de, vad var det som utlöste tanken?

Slopad arvsrätt .. vem kom på det och varför? Hör det ihop med idén om månggifte eller är det ett smidigt sätt att dra in pengar till statskassan? För om det dessutom ställs krav på att varje enskild medborgare måste skriva testamente för att inte all kvarlåtenskap ska tillfalla allmänna arvsfonden .. så är det ju nästan en lönande idé? Men den tanken var ju bara en annan idé .. från mig.

Och inte var den särskilt rolig heller.

En annan tanke som slog mig var att det i och med slopad arvsrätt skulle vara fullständigt möjligt att testamentera bort min halva av våra gemensamma ägodelar till någon annan .. i största hemlighet .. om jag ville markera missnöje på dödsbädden. Antingen på grund av begynnande senilitet eller för att straffa Maken för verkliga eller inbillade oförrätter.

Det är en ruggig tanke .. för tänk om han gjorde detsamma mot mig?? Vilken skakande överraskning det skulle bli!!

Usch .. nu blir jag faktiskt ännu mer intresserad av vad det var som tände denna idé som hänger löst och dinglar till ingen nytta i idéprogrammet? En tråkig familjerelation eller något liknande hos de inblandade?

Kan ingen formulera ett idéprogram om hur det ska bli möjligt för äldre att vistas utomhus åtminstone en gång i veckan när de drabbas av samhällets omsorger .. eller hur vanliga människor ska kunna skapa egna småföretag utan att digna under orimliga krav och regelverk från staten? Kan ingen kläcka en idé om att slopa skatten på till exempel torghandel eller stadigvarande garageförsäljning av hemmagjorda alster?

Det är ju i alla fall en idé som triggar igång lite kreativitet .. till skillnad från Centerns nya idéprogram som bara triggar igång andra idélösa politiker och journalister som gärna vill ha något mer meningsfullt att göra än att oavlönat plocka disk och bära ut sopor efter sin överordnade när de har firmafest.

SvD, SvD, DN, DN, AB, AB, Expr., Expr., Expr.,

Missnöjespartiet!

 Som gräsrot och väljare tycker jag att svensk politik är för bedrövligt rörig och otydlig just nu. Men det är väl kanske för att jag inte förstår finesserna i det politiska spelet?

I mina ögon är partierna antingen så mittifierade att de inte går att skilja från varandra .. eller så extrema eller orealistiska i sina ideologier att det nästan känns skrämmande, särskilt nu när det ekonomiska världsläget ser ut som det gör.

Vi pratade om det i går, när vi var ute med hundarna, Maken och jag. Vi sa att det kändes som att famla i ett totalt mörker inför den kommande valrörelsen och att det som erbjöds mest såg ut som det underlag vi för tillfället vadade omkring i. En enda sörja av snö, vatten, lera och hundskit.

Då kläcker Maken Årets Idé .. som vid närmare eftertanke kändes otroligt inspirerande. Men å andra sidan så är året ganska ungt så inspirationen kanske inte räcker så långt?

Men ..

.. varför inte registrera ett ärligt MISSNÖJESPARTI?

Ett parti för alla som vill protestera mot hur dagens politik ser ut och som tycker att det är dags för politikerna att göra skäl för pengarna och presentera faktiska lösningar på faktiska problem?

Mumla ur skägget, så att säga!

Ett parti som går till val på att inte kosta skattebetalarna mer än de faktiska utgifter de har, vilket redovisas öppet i en öppen bokföring på partiets hemsida. 

En hemsida .. eller facebookgrupp där alla styrelsemöten och medlemsmöten sker fullständigt öppet. Där ingen tar ut lön eller har för avsikt att göra anspråk på de platser de till äventyrs kan få i riksdagen eller kommuner och därmed inte heller tänker göra anspråk på varken arvoden eller andra förmåner som medföljer de uppdrag som man avstår från.

Ett parti som låter väljarna aktivt välja genom att fylla i partiets namn på blanka valsedlar och som har för avsikt att fördela ett eventuellt partistöd till ideella organisationer som saknar medel i samhällsviktiga verksamheter.

Ett alltigenom ideellt och demokratiskt parti som inte söker makt eller pengar, utan som enbart skapats för att tvinga övriga partier till samarbete och för att ge dem möjlighet att vinna sina röster på vad de faktiskt uträttar .. under de förutsättningar de har .. i stället för på vad de påstår sig vilja göra om de får absolut 100% makt. (Vilket de aldrig riskerar att få.)

Det skulle bli råddigt i riksdagen om Missnöjespartiet fick många mandat. Men tomma stolar skulle inte göra det råddigare än det är nu, eftersom de etablerade politikerna även i dagsläget agerar som om en del besatta stolar står tomma.

Visst, det måste väljas en styrelse, antas stadgar, skrivas protokoll osv, osv .. men allt det där kan det föras diskussioner om helt öppet på facebook eller hemsidan. Och det finns massor av ideella föreningar med massor av medlemmar ute i landet som fungerar utan att någon livnär sig på höga arvoden för styrelseuppdrag eller liknade, så det kan fungera. Om man vill.

Fördelen med Missnöjespartiet skulle vara att det bara var stort och fick många väljare om väljarna var missnöjda. Och eftersom partiet inte kräver stöd för några frågor, så kan de etablerade politikerna själva göra något aktivt för att få väljarna att låta bli att rösta på det.

Se till att väljarna är nöjda .. så försvinner Missnöjespartiet. Är inte det genialiskt!

Då återstår kraven för att registrera ett parti för val i riksdagen.

Om jag förstår det hela rätt så behövs det underskrifter från 1.500 personer, som undertecknar med sitt personnummer, för att ställa upp i riksdagsval, 100 personer för landstingsfullmäktigeval och 50 för kommunfullmäktigeval.

Det tror jag skulle gå att fixa ganska lätt om man har tillgång till flera stora organisationer som innehåller mängder av missnöjda värvningsbara väljare. Jag tror jag kan påstå att det inte skulle innebära några större problem .. annat än med den tid det skulle ta.

Det stora problemet är bara .. vem/vilka vill stå som behörig företrädare och ansikte utåt för ett parti som Missnöjespartiet? 

Vem vill kommunicera med media och politiker och bli misstolkad, uthängd, misstroendeförklarad, ämne för hånfulla ledarkrönikor eller twitterattacker från kultureliten och leva som en dokusåpadeltagare under en tid .. alldeles oavlönad .. även om man har en snabb omsättning på företrädarna.

Och där föll den idén!

Men medge att det finns något lockande i den? Jag tror till och med att den är genomförbar? I alla fall så låter det både roligt, hyfsat realistiskt och mer engagerande än mycket av det vi får serverat från de partier som både kräver våra röster, makt, pengar och förmåner .. utan att redovisa hela sanningen eller spelet bakom stängda dörrar.

I dagsläget skulle jag tveklöst och absolut rösta på MISSNÖJESPARTIET!!

DN, DN, DN, DN, Expr., Expr., Expr., Expr., AB, AB, AB,

En man som absolut inte ville ha en katt.

Jag fick en liten bok av Nils Uddenberg i julklapp. Den heter Gubbe och Katt - en kärlekshistoria  och handlar om författaren och den hemlösa lilla katt som han absolut inte vill ha.

Nu blev det lyckligtvis som katten ville, och dessutom en bok av en Gubbe som trevande och funderande försöker förstå sitt eget förhållande till och sin besattenhet av sin lilla katt.

Eftersom Nils Uddenberg är docent i både psykiatri och empirisk livsåskådningsforskning så försöker han FÖRSTÅ sin katt .. samtidigt som han boken igenom nästan verkar generad över att han har en så oemotståndlig drift att läsa in avsikter och känslor i sin oavsiktliga livskamrat.

Det är både rörande och roande för en kattmänniska som jag.

"Vi tycker att Kissen tittar förebrående på oss, när vi inte gör som vi tror att hon vill. Men kan en katt förebrå någon någonting?" .. undrar han, och kommer fram till .. "när vi föreställer oss att hon är besviken på oss och får dåligt samvete för det, tillskriver vi henne antagligen känslor som hon inte har."

Den här boken är som ett samtal. Jag vill prata katt med Nils Uddenberg, berätta om mina egna katter, slutsatser och upplevelser .. men det är ju nackdelen med böcker, det går ju inte.

Annars hade jag berättat om Siamesen som livet igenom tyckte att jag var en trist och orörlig typ. 

HAN tyckte verkligen det. För om jag skulle tillskriva honom en uppfattning, så skulle jag beskriva mig själv som kärleksfull, rolig och stimulerande .. om jag var han.

När jag inte var 100% engagerad i honom och inte ville ha honom klättrande över hela mig, utan hellre satt och läste, sydde eller målade, brukade han hoppa upp i fönstret i andra änden av rummet och titta på utsikten eller på mig. Han gäspade, pillade lite i krukväxterna, vankade fram och tillbaka och visade på alla sätt hur tråååkigt han tyckte allt var.

Om jag i alla fall inte lade märke till honom så hade han ett litet knep som garanterat skapade lite action och uppmärksamhet.

Han petade lite försiktigt på blomkrukan .. skraaaaap .. så att den rörde sig liiiite.

Då brukade jag titta upp och säga hans namn! Men STRÄNG röst.

Myysryyyyys!!!

Så gäspade och vankade och ... petade han lite till .. skraaap .. med samma resultat!

Detta upprepades ända tills blomkrukan stod livsfarligt nära kanten på fönsterbrädet. Då kom TRIUMFENS ÖGONBLICK!!

Skraaaap!!

Och jag kastade mig handlöst genom rummet för att fånga upp blomkrukan, ilsket rytande hans namn.

Siamesen försvann som en orm in i ett av sina hemliga siamesgömställen .. bara för att åter befinna sig i fönstret, så fort som jag återgått till det jag tidigare avbrutit.

Skraaaap!!

Jag skulle vilja fråga Nils Uddenberg om finns någon möjlighet att jag inbillade mig att detta beteende var avsiktligt .. eller om det försmädliga uttryck som jag tyckte mig se medan jag galopperade genom rummet, möjligen bara existerade i min fantasi?

Och då kanske han skulle berätta om allt det där som han inte ville avslöja för alla er andra och visa sig vara en lika lättlurad och lättmanipulerad kattägare som jag alltid varit.

Panik i sosselägret?

Det börjar dra ihop sig till sossekongress och efter det att Stefan Löfven enhälligt har blivit vald .. med acklamation!! .. som varande enda kandidat till partiledarposten, så kommer valrörelsen att dra igång.

Och sossarna är inte i konflikt!

Har ingen strid att utkämpa och ingen FRÅGA att vara emot!!

Panik i lägret.

Aftonbladets ledarskribent, Karin Pettersson, har "tänkt på skatteavdraget för läxhjälp hela jullovet" och kommit fram till att det är "lackmustestet" som bevisar att man är en riktig sosse! Stridsropet i den kommande valrörelsen kommer då förmodligen att bli ..

.. Rösta på oss så lovar vi att inte köpa den övre medelklassen i Bromma med illa utformade avdrag, eftersom det är vår uppgift att försvara varje människas rätt till utveckling och frihet?

Stefan Löfven måste välja sina strider och definiera sina politiska motståndare, anser Karin Pettersson och kommer fram till att subventionerad läxhjälp är en angelägen strid att utkämpa där motståndaren är lättdefinierbar .. Alliansen och den övre medelklassen i Bromma(?). Vad den övre medelklassen i just Bromma gjort för ont, har jag ingen aning om?

Det finns i och för sig andra strider att utkämpa .. men de kanske är lite pyssliga att ge sig in i?

Skolan till exempel. Hur angriper man "fienden" utan att besväras av det faktum att de som påbörjat sin skolgång under en borgerlig regering inte kommit längre än till 7:e klass och att de som under de senaste åren gått ut ur grundskolan utan att uppnå målen, faktiskt tillbringat större delen av sin skolgång under ett sossestyre?

Skolan är också en jobbig fråga eftersom det är så många som har problem med språket, inte har gått i svensk skola de första åren och därmed påverkar de statistiska resultaten som ingen politiker kan leva utan och då blir ..

.. integrationspolitiken ytterligare en het potatis som man med varm hand överlämnar till SD med etiketten "RASISM .. Varning för åsikter!!!", så att ingen tror att man själv har några åsikter alls i ämnet. Särskilt inte nu, efter det att Stefan Löfven spikat att det inte behövs någon särskild integrationspolitik utan bara fler jobb och bostäder!

Så var det klart!!

På så sätt undviker man frågan om de 6000 invandrade människorna som bara väntade på en bostad och en chans till ett arbete under 2011 och inte verkar få det under 2013 heller eftersom den gruppen beräknas öka till 9000 under det kommande året. Och under själva valåret kommer samma fråga resultera i 16000 passiva människor som ingen kan ge varken bostad eller arbete.

Fast ett fyrbäddsrum på en camping för 37000 kr i månaden är inte fy skam det heller, eller hur?

Men det är väl ändå tryggare att gå till storms mot subventionerad läxhjälp!! Allra helst i Bromma?

Den av sossarna så omhuldade "pensionärsskatten", är inget kul längre när man såg vad som hände med Juholt. Att det handlade om sååååå mycket pengar hade inte någon en aaaaning om, så nu är den frågan och striden iskall.

Och så är det väljarnas eviga tjat om välfärden. Suck!

För Socialdemokraterna vill för död och pina inte anklagas för att vara ett Bidragsparti! Nej, här kommer nya Jobbarpartiet i all sin glans. I och för sig utan jobb .. men ändå!

Välfärdsproblemen är en strid och fråga som sossarna INTE vill ta annat än som ideologisk riktningsgivare = OM förhållandena tillåter så kommer vi att ge alla precis vad de vill ha. 

Tyvärr så tillåter förhållandena sällan det .. en läxa som väljarna helt osubventionerat lärt sig genom åren

 I min vardag är en av de vanligaste meningarna .. jag får ont i magen när det kommer ett brev från Försäkringskassan .. trots att jag vet att det inte kan vara något annat än bostads/barnbidraget.

Många av dem som säger det är människor som antingen har en svår, ofta livshotande eller kronisk, sjukdom att bekämpa, utslitna, värkande kroppar och en sjuk- eller aktivitetsersättning som överlevnadsförutsättning eller någon form av handikapp där möjligheten till ett anständigt liv ligger i händerna på dem som tolkar lagen efter eget godtycke.

Tätt efter Försäkringskassan som ångestframkallande orosmoln kommer Socialtjänsten, Kommuntjänstemän i största allmänhet,  A-kassan, Facket(?) och Arbetsförmedlingen.

Myndigheter som jag i min enfald trodde vi gemensamt skapat och finansierat för att skapa

ett förtroendeingivande, tryggt socialt skyddsnät .. är alltså det vi är räddast för att komma i kontakt med?

Men den största frågan av dem alla är äldrevården!

Det finns inte en enda människa som jag talat med under det gångna året som inte uttryckt förfäran och oro inför äldrevården.

En del har anhöriga som inte kan ta vara på sig själva, är till fara eller förtret för omgivningen .. medan berörda myndigheter kallsinnigt vänder ryggen till och hävdar att vederbörande minsann är myndig och måste begära hjälp .. hjälp h*n inte inser att h*n behöver .. själv och av egen fri vilja. Andra fruktar för sin egen framtid .. hjälplösa, förnedrade och inlåsta på en vårdavdelning utan möjlighet till meningsfylld sysselsättning eller utomhusvistelse.

Jag hoppas jag dör innan det händer.

Jag hoppas jag inser när det är dags så jag kan ta livet av mig.

Snälla, skjut mig om jag inte fattar det själv.

Det växer upp seniorboenden .. fantastiska servicebostäder med matsal, tillgång till sjukvårdspersonal, hår- och fotvård .. i parkliknande miljöer på vår ort. Lägenheterna är dyra men sålda, handpenningen var betald redan innan grunden var lagd och nu när det hela ska betalas .. då går inte huset att sälja.

Fastighetsmarknaden har stelnat mitt i affären och ingen kommer på visningen trots flera månaders annonsering.

Det är personliga tragedier som utspelas när äldre människor, som betalat hundratusentals kronor i insats på en lägenhet, inte kan få fram det resterande beloppet som krävs för att få den eftertraktade bostaden och tryggheten. Handpenningen fryser inne, någon annan får sitt behov av serviceboende tillgodosett och det äldre paret blir sittande med ett stort lån på bortkastade pengar som måste betalas.

De som inte har något att omsätta till pengar eller en hängiven uppoffrande familj, har en betydligt värre sits .. där hjälper inga böner. I bästa fall blir du sittande i ekande ensamhet utan möjlighet att komma utanför ytterdörren utan hjälp och helt hänvisad till okända människor som cirkulerar som på en Centralstation i din privatbostad .. ofta med en het längtan efter ett annat jobb än detta, som de tvingats ta för att försörja sig.

Jag blir rädd varje gång som någon öppnar min dörr med en egen nyckel, eftersom jag inte vet vem det är.

Jag vill inte att hur många som helst och vem som helst ska peta, rota och hantera det mest privata och känsliga i mitt liv!

Det är så mycket som försvunnit? Och jag törs inte fråga eller tala om det för någon .. för jag är ju alldeles ensam med dem som har nyckel.

Tyvärr vännen, planerar du inte dina sista år när du är mitt i livet så kan du nog betrakta dig som rökt.

De som slog sig för bröstet och påstod sig ha världens bästa av allt, som satte sin tillit till välfärdens skyddsnät .. är rädda för att åldras. Skräms av myndigheterna som fungerar som en stat i staten och fruktar samhällets insatser?

Och ingen vill lyssna på dem eller tala med dem .. annat än för att säga att "det är de andras fel" eller i alla fall Någon Annans fel.

För under ett helt jullov har Karin Pettersson kommit fram till att subventionerad läxhjälp är den politiskt och ideologiskt viktigaste frågan och striden som sossarna ska vinna valet med?

Jag blir alltid lika imponerad när jag läser vad de knivskarpaste hjärnorna på kvällstidningarnas redaktioner lyckats komma fram till!

AB, AB, SvD, SvD, DN,

Om media vill styra lagstiftningen ..

.. så måste journalisterna lära sig att skilja på sak och person, enligt min uppfattning.

Anna Dahlberg på Expressen skriver i dag om att "Varningslamporna blinkar kring assistansersättningen", och hon har rätt när hon skriver att "kriminella nätverk har satt i system att svindla staten på miljonbelopp genom att fejka anställningar med personliga assistenter som aldrig har varit i närheten av en brukare" och att "utländska riskkapitalbolag dammsuger marknaden på lönsamma affärer", men fel när hon anser att politikerna ska göra ändringar i en rättighetslagstiftning för funktionshindrade i kampen mot de kriminella nätverken.

Vårt samhälle har i sanning ett naivt och grovmaskigt kontrollsystem när det gäller skattemedel.

Men vad har det med assistansersättningen att göra? Blir de kriminella snälla och ärliga och riskkapitalisterna mindre intresserade av lönsamma affärer om de handikappade mister rätten till fullvärdiga liv och hamnar på de "goda institutioner" som  Expressens Gunnar Wetterberg så varmt rekommenderade den 5/12-12?

De brukare som de "fejkade anställningarna med personliga assistenter" aldrig varit i närheten av, är lika mycket offer för kriminalitet som Försäkringskassan och den stora "assistanshärvan" som avslöjades i Södertälje, som jag antar att ledarskribenten syftar på, ska lika lite skyllas på de handikappade som på invandrare som grupp .. även om båda grupperna misstänkliggjordes i diskussionen som följde.

Kriminalitet är kriminalitet oavsett vilken samhällsfunktion eller vilka offer den än riktar in sig på. De bristande kontrollsystemen är lika grovmaskiga inom ungdomsvården, äldrevården, skolan .. kort sagt inom alla verksamheter där det är möjligt att på ett lätt sätt plocka ut pengar utan att leverera. Stängs en dörr så kommer de att hitta en annan när ingen försöker se bristerna i sin helhet.

Det fuskas t.o.m med skattemedel inom kommunerna som fått ansvaret att fördela dem till medborgarna men använder dem till andra syften och av någon outgrundlig anledning så är kommunernas hanterade av bland annat assistansersättning och äldrevård utantaget från de bristfälliga kontrollsystem som redan finns?  

Ska media försöka styra lagstiftningen genom att peka medborgargrupper som kostsamma för samhället på grund av att lagen erbjuder öppna dörrar för kriminella så finns fler än de handikappade att skuldbelägga.

Men .. vem vill anklaga de äldre och försämra deras villkor när oseriösa "utländska riskkapitalbolag" utnyttjar kryphålen i avtalen med ansvariga kommuner?

Vem vill sticka ut näsan och peka på ungdomsvården, vårdhemmen för missbrukare och hemmen för ensamstående flyktingbarn, när socialdemokratiska politiker som Jan Emanuel Johansson skapar sig en förmögenhet och säljer lönande bolag till just .. "utländska riskkapitalbolag som dammsuger marknaden på lönsamma affärer"?

Och med Sverigedemokraterna på farligt höga nivåer i opinionsmätningarna .. vem vill skuldbelägga invandrare som grupp för de kostnader som hamnar i fickorna på dem som erbjuder urusla förhållanden på undermåliga .. men dyra .. flyktingförläggningar.

Ska kriminalitet och "lönsamma affärer" mätas i kostnader för de mest utsatta i samhället så bör vi fråga oss ..

.. ska vi skylla på de handikappade?

Ska vi skylla på de utslagna, missbrukarna och de omhändertagna barnen?

Ska vi skylla på de äldre som inte längre kan klara sin vardag och person?

Ska vi skylla de höga pensionskostnaderna på pensionärerna när pensionsavsättningarna förvandlats till luft i händerna på människor som helst borde ha sysslat med något annat?

Och den mest förbjudna frågan av dem alla .. ska vi skylla på invandringen?

Och det är väl den frågan som våra ledarskribenter minst av allt vill handskas med även om den finns lika mycket kriminalitet och riskkapitalbolag inblandade i verksamheter knutna till den. För en  kostnad på 37000 kr i månaden för en "lägenhet" med fyra bäddar på en camping eller 56000 kr i månaden för sex bäddar kan väl knappast anses vara rimlig. 

Att våra politiker inte klarar av att skapa fungerande system är inget som ska skyllas på dem som tvingas leva med följderna.

Alla dessa grupper är de svagaste och mest skyddslösa i samhället och har ingen vinst av eller någon som helst del i varken kriminaliteten eller de lönsamma affärerna som tvivelaktiga riskkapitalbolag gör.

Antingen diskuterar vi den bristande kontrollen på skattemedel, de undermåliga/obefintliga kvalitetskontrollerna och den naiva inställningen till omvärlden ..

.. eller så diskuterar vi vad vi har råd att kosta på de svagaste grupperna i samhället. Det är totalt meningslöst att försöka särskilja en grupp som orsaken till det första.

Vi måste skilja på sak och person/mänskliga behov.

Jag tycker att Anna Dahlbergs debattinlägg är stötande i sin enögdhet och jag vet att många kommer att tycka att jag har fel.

Hon anklagar våra politiker för feghet när de rör sig försiktigt i frågan om personlig assistans. Men är hon själv så mycket modigare när hon kastar sig över den kanske svagaste gruppen i samhället i stället för att granska bristerna i kontrollen över kostnaderna i välfärdssystemen i stort?

Byt ut assistansersättningen i ledaren och ersätt den med kostnaden för invandringen ... så blir det genast ett ramaskri över en djupt rasistiskt frågeställning? Byt ut de assistansberättigade mot vårdtagarna i äldrevården .. och läsarna skulle explodera.

Så jag kan bara upprepa .. kriminalitet och utnyttjande av lagens kryphål har ingenting med människors behov av stöd och hjälp att göra. Oavsett vad det består av.

Men jag välkomnar verkligen en granskning av hur det är möjligt att våra skattemedel är så lättåtkomliga för dem som ägnar sig åt kriminalitet och "lönsamma affärer".

Men det är en helt annan och helt fristående fråga.

Expr., SvD, AB,

Politiken .. angår den väljarna?

Det är många som skriver om den politiska bloggsfären just nu. Statistiken ser uppenbarligen inte så kul ut hos de politiska bloggarna och kommentarerna, som redan innan var rätt sparsmakade, tycks ha sinat ytterligare?

Den politiska bloggsfären dödförklaras, debatten sägs har tystnat, bloggandet anses ha spelat ut sin roll och .. det som mest sysselsätter debattörerna är att det är svårt att bli känd som politisk bloggare och få genomslag för det personliga, politiska bloggengagemanget som kan ge framtida fördelar i karriären.

De har väl både rätt och fel. Det politiska bloggandet har väl aldrig spelat så stor roll .. annat än som debattarena för de närmast sörjande?

Det politiska samtal som de vanliga människorna .. väljarna .. fick möjlighet att föra i och med våra nya kommunikationsvägar, har väl aldrig tidigare varit så levande som det är nu .. även om det i många fall begränsar sig till sakfrågor?

Problemet är väl snarast att de två grupperna sällan möts?

Jag började blogga av en ren tillfällighet våren 2008. Efter ett halvår insåg jag vilken fantastisk möjlighet internet erbjöd mig som väljare .. jag kunde få vara med och göra min röst hörd, berätta hur det såg ut på min gräsrotsnivå och få kontakt med dem som var politiskt engagerade och levde i en helt annan verklighet .. eller overklighet, om man ser det från min synvinkel.

Kanske till och med hitta en tillhörighet inom politiken?

Det var ju en möjlighet som aldrig tidigare funnits för människor som jag .. sådana som upplever att de inte passar in någonstans eller i något politiskt parti. Så otroligt fantastiskt .. HURRA för den nya tiden!

Tänk vilken förmån också för makthavarna .. nu fanns ju möjlighet att se hur besluten påverkade dem det verkligen handlade om. Kanske de till och med kunde ompröva gamla vanföreställningar genom att direktkommunicera med sina väljare!!

Tänkte jag.

Så dumt och naivt!

Nu har det snart gått 5 år. EN, säger EN, politiskt partiansluten, engagerad människa har bemött mig som en tänkande, likvärdig människa?

Och det säger väl en hel del om utrymmet för den vanliga väljaren i den politiska debatten .. att just den personen ledsnade så på den milda grad på taktikspelet, klyschorna och flosklerna att h*n lämnade politiken helt och hållet.

Jag har lärt mig mycket. Blivit rejält desillusionerad. Framför allt har jag förstått att den vanliga människan .. väljaren .. inte betyder särskilt mycket i det politiska hantverket.

Inget alls egentligen .. mer än vart fjärde år, då de tilltalas som om de inte har en aaaaning om vad som händer varken inom eller utanför landets gränser. Information som nu för tiden finns tillgänglig i varje hem och i en majoritet av väljarnas mobiltelefoner?

Om väljarna uppmärksammas alls mellan valrörelserna .. så är det när de visar intresse för att välja "fel" .. och då utpekas de som obildade, lågbegåvade människor från landsbygdsområdet?

De politiskt engagerade, twittrande, bloggande, facebookande och partianslutna "debattörerna" talar uteslutande med varandra och om varandra.

Det var en insikt som sved.

I den valrörelse som kommer att dra igång kommer vi att översköljas med samma lögner som tidigare. Anklagelser, floskler och klyschor som gynnar den som uttalar dem .. jämt fördelade mellan blocken. Det de har gemensamt är en önskan att få oss vanliga människor att springa i en förutbestämd riktning med hjälp av medias braskande rubriker och ledarskribenternas skrämselpropaganda.

De olika blocken kommer att tala om varandras dåliga, ansvarslösa politik i vanlig ordning och kasta det nya partiet som en stinkbomb mellan sig i hopp om att det ska brisera i "rätt" partiblock .. men ingenting av det som sägs och påstås har särskilt mycket med de faktiska problemen och behoven att göra.

Skillnaden är bara att nu kan den vanliga väljaren snabbt kontrollera fakta utan att ta omvägen över ett partipolitiskt program.

Det talas mycket om det vikande intresset för att knyta upp sig i ett politiskt medlemskap .. men det talas aldrig om partimedlemmarnas ointresse av att kommunicera med de väljare som söker svaren i politiken.

Under dessa fem år har jag nästan aldrig sett någon ur den "politiska bloggsfären" besöka "vanliga bloggar" där människor skriver om hur de politiska besluten fungerar i verkliga livet. Det är till och med sällsynt att de svarar på frågor i sina egna kommentarsfält .. om inte frågan ställs på ett korrekt sätt och visar rätt social hemvist.

Undantagen är Sverigedemokraterna som är synnerligen aktiva på nätet .. och ofta förvånansvärt taktiskt vältaliga hos den vanlige bloggaren, utan att ange partitillhörighet .. och Piratpartiet som framgångsrikt besökte samma bloggar i valet till EU-parlamentet.

Det trodde jag skulle ge en liten vink om att tiderna hade förändrats?

Det politiska spelet .. det kan jag förstå. Men politikens företrädare, de folkvalda som i sin självgodhet anser sig stå över den vanliga väljaren både när det gäller tolkningen av verkligheten och när det gäller kunskap, förstånd och intelligens .. en livslögn som bara den som fötts in i eller vuxit upp i politiska partier har råd att hålla sig med .. har jag betydligt svårare att förstå mig på.

Jag vill inte känna förakt för någon grupp medmänniskor .. men ibland är det svårt att låta bli. Som när jag läser om vilka kval våra folkvalda plågas av när de "tvingas" följa ett politiskt program de inte ens själva tror på, men som är enda vägen uppåt i karriären.

De kval som drabbar dem som får leva med konsekvenserna av illa genomtänkta beslut, som beslutsfattarna fattar av taktiska skäl, är det ingen som ägnar en tanke. Huvudsaken är att man under resans gång har lyckats författa en debattartikel som införts i någon av de "fyra stora", som kan fungera som brasklapp* om det hela blir en belastning i nästa val.

Men det förakt som jag till äventyrs kan känna någon enstaka gång är ändå bara en andeviskning jämfört med det illa dolda förakt våra politiker dagligen betraktar sina väljare med.

Så det blev inget av med den öppna kommunikationen som jag trodde skulle uppstå när alla kanaler var öppna. Det blev facebook, bloggar, instagram och twitter .. där alla olika samhällsgrupper är isolerade i samma utsträckning som tidigare.

Man ska inte sänka sig under sitt stånd eller förhäva sig och tro att man är någon, eller hur?

Så hur blir det under nästa valrörelse som förmodligen börjar rulla igång när Melodifestivalen tar slut?

Ja, det är väl samma princip i stort sett. Vi serveras det som någon annan valt ut, förleds av mediarapporteringen, utanverket, kulisserna och strålkastarljuset .. drivs på, förvandlas till lättledda får om någon kan skapa en skandal eller ett drev ..  får välja mellan väl tillrättalagda bidrag .. får rösta .. och så får vi betala räkningen när det hela är över.

Förhoppningsvis kommer "rätt låt" att vinna, om det nu ens finns någon? Men när vi sedan ser och hör den i ett större sammanhang så kommer vi att undra vad vi egentligen tänkte på .. eller med?

*En brasklapp är ett förbehåll avgivet som försiktighetsåtgärd. I uttryckets ursprungliga bemärkelse är förbehållet hemligt, men det används även om öppna reservationer som syftar till att rentvå en beslutsfattare i känsliga beslut.

Ajour, SvD, SvD, DN, AB, Expr.,

Bloggat: Johan Westerholm, Magnihasa, Signerat Kjellberg, Ringborgs blogg,

Är Camilla Läckbergs deckare ..

.. mästerlig, usel eller sådär?

Det kan vi få tycka på Aftonbladets hemsida redan innan eftertexterna rullar färdigt efter senaste avsnittet av "Fjällbackamorden".

Och redan av frågeställningen kan vi ana vilket svar tidningen vill ha. För vem har sett en "mästerlig" deckare på senaste tiden? Och varför finns inga andra alternativ än "uselt" eller "sådär"?

Det är så uppenbart att Aftonbladet vill ståta med samma rubrik i morgon som efter första avsnittet .. "nu rasar Nöjesbladets läsare mot Fjällbackamorden!"

Det finns en mobbingkultur inom kvällspressen. Vissa sk kändisar SKA vi bara hata, tycka illa om eller åtminstone rasa emot .. det är helt okej. När det hela sedan urartar till "hatstorm" på nätet så kan alltid någon förträfflig journalist eller ansvarig utgivare förfasa sig över näthatet och skapa någon form av "Gilla"- eller "Ogilla"-symbol som de kan ha som avlatsbrev.

Den engelska deckarserien "Morden i Midsommer" har inte på något sätt en "mästerlig" intrig men duger ändå att sälja kvällstidningar med som billig DVD-bilaga, trots att nästan vem som helst kan avgöra vart kommissarie Barnaby bör rikta sina misstankar. Camilla Läckbergs manus är inte på något sätt svagare. Ren underhållning, javisst, men vem tittar på deckare för att se ett realitymord? Eller är det någon som sätter sig framför en deckare och förväntar sig en kulturell helafton?

Av 4894 lydiga Aftonbladetläsare har 49,2% förstått vad som förväntas av dem och svarat att JA, det här var USELT!

33,96% av läsarna som känner lite obehag mot att gå så långt, men inte vill sticka ut med sitt dåliga omdöme tycker att det är SÅDÄR? Så finns det 16,84% som nog, i likhet med mig, tyckte det var bra, underhållande och inte sämre än något annat i samma genre .. men inte fick något annat alternativ än MÄSTERLIGT?

Undrar hur många av den skulle ha valt BRA .. om det alternativet hade funnits? 

Men det är klart .. om du har lite ställning i samhället så MÅSTE du dissa Camilla Läckberg, annars blir du hånad på Twitter .. och det sociala raset överlever ingen som vill frottera sig med kultureliten.

Mobbning startar så här. Tycker du verkligen att h*n är bra? Gillar du verkligen den personen? .. med ett förvånat och lite föraktfullt uttryck. Är du verkligen SÅ obildad och har SÅ dålig smak?

Det är obehagligt i sociala sammanhang men ännu värre när det förekommer i de tidningar som så desperat försöker få stöd av våra skattemedel för att trygga sin existens.

SvD, Expr., Expr.,