Man kan inte få allt ..

.. man önskar sig. Och egentligen var det väl både elakt och missunnsamt att önska att Sverige skulle misslyckas med att få en plats i FN:s säkerhetsråd.

Så det är väl bara att bita i det sura äpplet och gratulera Margot och Stefan till det de ser som en "bragdseger".

Själv hämtar jag glädje ur gårdagens match mellan Island och England. DET är vad jag kallar en bragdseger .. OCH .. resultatet av ett bra ledarskap. Där kan vår regeringen lära sig ett och annat om sammanhållning, laganda samt tacksamhet och gemenskap med "fansen".

Men att få ingå i det lag som vann i FN är för mycket begärt, det har jag förstått vid det här laget. Det är ju mycket roligare att sprida de "svenska värderingarna" globalt än nationellt, så klart. 

Sådana som jag får väl visa tacksamhet och solidaritet  genom att stå för notan när den kommer.

Det ska bli spännande att se hur stor den blir och hur mycket dricks som spenderats på dem som levererat resultatet.

Maria Skiddi,

Sökes: En handlingskraftig regering.

Gustav Fridolin försöker framställa sig själv som en kompetent, lösningsinriktad och kompromissvillig politiker i en debattartikel i DN i dag.

Han varnar för en växande populism symboliserad av Donald Trump som framför ett budskap som är underordnat slagord och fakta, underordnat retweet. Den absoluta motsatsen till den gröna ideologin som är ett krav på handling. Den har formulerats för att möta akuta hot. Därför är den inte utopisk utan handlar om att i varje stund göra mesta möjliga.

Något som osökt får mig att tänka på den senaste valrörelsen med kolbiten, 100-dagarslösningen för skolan, avskaffandet av kärnkraften, vidöppna dörrar för världens alla nödlidande, omsorgen om landsbygden och alla små gulliga berättelser om språkrörets vänner, bekanta, barn och inte minst hans fantastiska lärargärning och alla hans gripande kontakter med dem som högerns utanförskap gjort till offer. För att inte tala om alla beslut som Gustav Fridolin fattat som minister trots att han inte ville och tyckte de var skit. Men om någon ska kunna definiera populism så är det väl Gustav Fridolin. (Googla på Gustav Fridolin och populism så har du läsning som räcker hela kvällen.)

Men i hans fall handlar det naturligtvis inte om populism utan om godhet, som enbart stoppades av de onda krafterna inom socialdemokraterna och vänstern? Stefan Löfven låg förresten inte långt efter i löftesligan när han bland annat garanterade en handlingskraftig regering, inga skattehöjningar för den vanlige arbetaren och ett avskaffande av andra sjuklöneveckan om han fick sitta på styråran.

Gustav Fridolins motstrategi mot populism är i alla fall, enligt honom själv ..

1. Tydliga moderna visioner.

2. Globala sammanhang.

3. Breda politiska lösningar.

4. Myndigförklarande av medborgare.

5. Starka demokratiska arenor.

Håhåjaja .. värdeorden står som spön i backen och det är tydligen inte lätt att vara den partiledare som har sämst förtroende i förtroendemätningarna. Då måste man ta i från tårna och hoppas att den sista idioten inte är född än .. eller att man åtminstone får behålla de partimedlemmar som ännu inte bestämt sig för att gå över till Vänsterpartiet.

Men jag tror inte han är ensam om att tro att ett förlorat förtroende kan repareras av ett antal debattartiklar i DN och ett salvelsefyllt tal i Almedalen.

Politik verkar ha blivit för svårt för ungdomsförbundens massproducerade politiker. De kan helt enkelt inte navigera i dagens moderna samhälle där en lögn avslöjas i samma ögonblick som den uttalas. Något som även dagens ledarskribenter borde tänka på innan de sätter fingrarna på tangentbordet.

Det enda rätta vore väl att sätta ut en annons inför nästa val där kompetenta företagsledare, branschspecialister, ekonomer och annat kunniga människor med specialistkompetens kunde söka jobbet som Sveriges nästa regering.

Varför inte börja nu? In med platsansökan och komplett CV, gör ett personporträtt i TV och låt svenska folket rösta fram ett större antal kandidater som vi sedan kan rösta ihop till en regering 2018. Vi är i stort behov av kompetenta ledare som kan styrka att de uträttat något av värde i livet..

Politik ÄR för svårt för politikerna numera. De klarar inte av de moderna visionerna, de globala sammanhangen, de breda politiska lösningarna .. för att inte tala om deras oförmågan att myndigförklara medborgarna när de rör sig på det de tror är starka demokratiska arenorna.

I Otakt,

Dagens stora händelse i den lilla världen ..

.. är nog när Rackarkotten intresserat nosade på stjärten på en jättestor huggorm som låg ungefär en decimeter från min vänstra fot medan vi stod och väntade på att gå över vägen.

Min spontana reaktion var att rycka till mig hunden och kasta mig rakt ut i körbanan framför den kommande bilen och det var bara tack vare Maken, som rådigt ryckte oss båda i säkerhet, som vi undvek ett tragiskt Snakexit.

Vi var alla .. inklusive ormen .. chockade, men oskadda och oormbitna. Minst skakad var Maken som till och med gjorde sig rolig med en kommentar om hur det kan bli när man reagerar med reptilhjärnan .. hahaha.

Men jag ska aldrig, aldrig mer gå över vägen just där .. för det här var andra gången som vi stötte på den här monsterormen.

Det största hotet mot EU är tydligen ..

.. de som röstade för ett medlemskap när det begav sig på 90-talet?

Det skrivs spaltkilometer om Brexit, många VET att resultatet kommer att krossa Storbritannien .. men ingen kan riktigt förklara hur, när eller varför. Men en sak verkar många vara väldigt överens om .. det är de GAMLA och de OBILDADE som röstade bort de ungas framtid.

De GAMLA? Alltså de som var unga på 90-talet och röstade för ett enat Europa för sina barn?

Är de är numera roten till allt ont? Rasistiska högerextremister, obildade, korkade, onödiga åldringar som återigen tar sig friheten att rösta i ett val som påverkar de UNGAS framtid. Vem hade kunnat ana det?

Inte de UNGA i alla fall .. eftersom ytterst få orkade masa sig iväg till vallokalerna och själva ta ansvar för sin framtid.

Vid folkomröstningen om EU-medlemskap 1994 sa 52,3 procent av de röstberättigade svenskarna ja till att Sverige skulle bli medlem. 46,8 procent röstade nej. Det är nästan samma siffror som i Brexit-valet. Då var det en tydlig seger för JA till EU-sidan, idag är det ett resultat som anses vara tveksamt och "bör" leda till omval eftersom resultatet blev fel? Eller på grund av vädret?

Eller nå´t?

Det är lite svårt att hänga med i analyserna av valresultatet, särskilt när en ledarskribent på Aftonbladet går ut på twitter och kallar mer än hälften av de brittiska väljarna för fascister.

Men aldrig tidigare har jag mött ett så tydligt uttalat förakt mot äldre.

Ordet pensionär används som ett skällsord. Äldre skildras som högerextremister, fascister, förvirrade och/eller inkontinenta idioter. Rasistiska, främlingsfientliga och förändringsobenägna. Hur nu någon kan ses som förändringsfientlig när h*n röstar FÖR något så okänt som ett utträde ur EU?

Den empatiska, solidariska, jämlika godhetsfernissan sprack brutalt och visade ett nedlåtande förakt när "de svagaste" utnyttjade sina demokratiska rättigheter och tog sig friheten att se sig själva som jämlika med den självutnämnda elit som vill byta blind lydnad mot nådegåvor, vackra ord och passivitet fram till döden.

Begreppen över- och undermänniskor har tydligen fått nytt liv bland dem som brinner för att kalla andra fascister och nazister?

Äldre  .. vilka de nu är? 60+? 55+? Det är svårt att avgöra när 45-50-åringar gör sig till talespersoner för de Unga som inte orkade rösta.  De Gamla .. är det alla som inte haft vett om att dö än? Pensionärer ... EU:s verkliga fiender och en belastning?

I chockvågorna efter Brexit har vi .. vanliga väljare .. i sanning fått veta hur politiker, journalister, ledarskribenter och debatterande kulturpersonligheter ser på väljarna i största allmänhet och den åldrande befolkningen i synnerhet.

Eller som Johan Hakelius så träffande beskriver det i Expressen under rubriken "Hotet mot EU är den maktelit som inte vill bli störd" ..

.. "När medborgarna nämns i EU-sammanhang är det nästan uteslutande som hot och belastning. Ledande politiker och byråkrater besvärar sig knappt med omskrivningar: de tycker att det vore mycket bättre om de fick ratta EU, utan att störas av viskningar och rop från det demokratiska baksätet.

En nidbild? Inte om man lyssnar på kommentarerna det senaste dygnet. Den främsta lärdomen vi förväntas dra av resultatet, är att man ska undvika att fråga folk vad de tycker. Medborgarnas hemska åsikter bör hållas inlåsta i en liten ask, som aldrig öppnas.

Det har talats en hel del om hur kampanjen på brexitsidan gick över gränsen. Det är sant i vissa delar. Men mer intressant vore att tala om den nedlåtande ton som använts för att beskriva brexitanhängare. Att inte ställa upp bakom EU-medlemskapet har rutinmässigt likställts med att vara dum, fördomsfull, obehaglig och rasistisk. Svensk press har på det stora hela speglat den föreställningen". [....]

"Man kan inte vifta bort sjutton och en halv miljoner väljare som idiotiska rasister, utan att samtidigt vifta bort hela tanken på demokrati"

Vi har sett och hört reaktionerna från EU:s vapendragare på social medier de senaste dygnen och förmodligen har de skadat förtroendet för EU mer än Storbritanniens hånade och föraktade pensionärer.

Jag måste erkänna att jag skäms på mitt lands vägnar.

Marcus Birro-det glömda folket, DHE-England måste få ett kännbart straff, I Otakt-Fascisternas seger, Dick Erixon, Ledarsidorna, Fnordspotting, Motpol,

En trevlig midsommar ..

.. önskar jag alla som händelsevis tittar förbi. Det som gör just den här midsommaren extra trevlig för oss är att Rackarkotten inte längre behöver förfölja oss med med en stora undrande ögon inifrån en stor plasttratt  .. ska jag ha det så här i resten av mitt liv?

Något som gjort att ingen har kunnat uträtta något av värde eller ens kunnat vara i ett annat rum utan att känna skam och skuld.

Det har varit låååånga dagar de senaste två veckorna. Ingenting blev som förväntat och inget fungerade som det borde. Om det överhuvudtaget hände något positivt så var det under de första 4 dagarna när den nyopererade Rackarkotten traskade omkring med ett rejält morfinplåster på sidan.

Vi har aldrig någonsin tidigare haft en så väluppfostrad och tillbakalutad hund.

Men nu är allt som vanligt i vår lilla värld. Det enda som påminner om den senaste tidens vedermödor är en stor rakad fyrkant på Rackarkottens högersida och spåren av ett intressant broderi över buken på den plats där det egentligen bara skulle ha varit "ett par stygn".

Som vanligt står det en jordgubbstårta i kylskåpet och i ugnen puttrar det som ska förtäras som pulled pork på vildsvinskarre. Det blev inte sju sorters blommor, trots att vi ansträngde oss, men en bukett av prästkragar och blåklockor pryder matbordet och utanför fönstren har rosbuskarna fullkomligt exploderat i väldoftanden blommor. Och senare kommer den traditionella kampen i Kalle Anka-yatzy att dra igång.

Jag noterar också att en av mina tre önskningar har gått i uppfyllelse .. engelsmännen röstade för ett Brexit. Efter att ha läst de mest häpnadsväckande uttalanden om hur makthavare bör undvika folkomröstningar för att kunna regera efter folkets vilja, väntar jag bara på besked om att Sverige har missat platsen i FN:s säkerhetsråd och sedan kan Löfven få utlysa nyval när som helst. För en folkomröstning om ett Swexit är väl inte att tänka på förrän vi och Tyskland står ensamma kvar med notan när den stora EU-festen är över?

Men om jag får tro tidningarnas rubriker är det sådana som jag som bäddar för jordens undergång. Det vill säga den del av världen som inte gått under i och med Brexit som fullständigt kommer att utplåna Storbritannien .. eller EU .. enlig dem som verkligen VET hur det kommer att bli om vanligt folk får för sig att de begriper det de absolut saknar förmåga att begripa.

Personligen så tror jag att det kommer att bli som när det faller en stor sten i en damm. Först ett stort plask med dramatiska vattenkaskader, höga vågor som sprider sig, stillnande rörelser som följs av en spegelblank stilla vattenyta som omgivningen sedan förhåller sig till, analyserar, diskuterar samt jämför med upplevelsen av plaskets, vågornas och stenens storlek och följder .. för att sedan anpassa sig till händelsen, tolka och förminska den och fortsätta utifrån de nya förutsättningarna som förmodligen blir helt annorlunda än det de inblandade förväntade sig.

Det lilla livets höjdpunkter är ..

.. att hänga tvätten ute för att senare få njuta av lyxen av att sova på soltorkade lakan som luktar sommar. Att ha tid att stanna upp och följa skatmammans årliga kamp för att föda sina krävande ungar som ständigt pockar på mer mat .. mer MAT och MER mat NU!! .. trots att de nu är lika stora som sina föräldrar.

Det lilla livet är ljuvligt pålitligt och förutsägbart. Det växer upp blommor i rabatten på exakt samma ställen som förra året och åren före det, igelkottsungarna kommer att dyka upp om några veckor precis som de alltid gör, svalorna och sparvarna har bon under takpannorna som vanligt och syrenerna har blommat ut .. för att återkomma nästa år, som de alltid har gjort.

I det lilla livet är dramatiken stor för den enskilde men inte för omgivningen. För den Makalöse Maurice är det en fullständig katastrof när hans sorkbyte plötsligt byter ägare när han blir grundlurad av samarbetande skatföräldrar och för mig är dramatiken minst lika stor när en stor och livsfarlig örn cirklar över området .. samtidigt som den Makalöse helt obekymmrat är ute på småviltjakt mitt på den avverkade vallen.

Stor dramatik i det lilla livet blir det också när jag och Rackarkotten plötsligt står öga mot öga med en grävling på mindre än en meters håll. I en frusen bråkdel av en sekund står tiden stilla .. vi stirrar förfärade varandra i ögonen, ingen rör sig .. och så lika plötsligt som situationen uppstod så är den över.

Maken grämer sig kolossalt över att han var så långsam att han bara hann se bakdelen av den flyende grävlingen, men Rackarkotten och jag blev som förlamade av överraskningen .. SÅG du?? Såg du hur NÄRA den var??

Nu tror vi hela tiden att det ska dyka upp en grävling just där, trots att vi gått samma väg dagligen i nästan 20 år. Men man vet ju aldrig .. det är ju det som är så spännande med det lilla livet.

En av njutningarna med att ostört få vistas i det lilla livet är att slippa värderande ögon. Att få måla bara för att tillfredsställa mig själv. Slösa med grundfärger och skapa blommor och katter som inte har den minsta likhet med de blommor och katter som verkligheten bjuder på. Att få sy, klippa och klistra eller plocka i hop värdelösa ting till något som bara jag vill ha .. helt utan krav på att det ska BLI NÅGOT .. eller ens bli färdigt. Bara för att slösa med tid för att det är roligt och bryta av när som helst för att läsa en bok som bara erbjuder förströelse och avkoppling.

En annan lyx som det lilla livet bjuder på den här årstiden är alla marknader, små loppisar eller hantverksförsäljningar som dyker upp bland buskarna här ute i spenaten.

Jag shoppar loss bland vintagekläder till samma pris som när det begav sig och har nu en helt ny uppsättning kläder som gör att jag kan inbilla mig själv att jag fortfarande lever i skarven 60-70-tal då allt var möjligt, framtiden var det som låg framför mig och Någon Annan tog ansvar för att den förväntade ordningen inte rubbades.

Det lilla livet innehåller alltså ett visst mått av livslögn, vilket jag är helt medveten om när jag sätter tänderna i en nybakad kardemummabulle, dricker mitt kaffe och löser ett Sudoku på farstutrappan medan de Stora Elefanterna i det Stora Livet drabbar samman i en riksdagsdebatt före sommarlovet. Eller debatt och debatt? Vad jag hört var det samma skuldbeläggande, samma lögner och halvlögner och samma floskelsamling som vanligt vid de här tillställningarna.

Det lilla livet är igelkottar, svalor under hustaket, smultronblom som börjar förvandlas till smultron, doften av rosor vid grinden, ogräset som sprider sig över grusgångarna och ljudet av humlor och bin.

I det lilla livet finns fortfarande känslan av att livet erbjuder fler möjligheter än svårigheter. Stänger jag bort det Stora Livet, håller mig från informationsflödet och begränsar antalet besök i vår lilla stad .. så mår jag faktiskt alldeles utmärkt bra.

Men naturligtvis inte lika bra som de verkligt Betydelsefulla i det Stora Livet .. där bland annat Gustav Fridolin anser sig vara "förföljd av en ständigt stigande formkurva". Men den uppfattningen är han kanske relativt ensam om eller så har han bara en annan livslögn för undvika verkligheten, vad vet jag?

Eller så beror det på att han är folkskolelärare??

"Den svenska modellen" är ..

.. en till inget förpliktigande floskel som Stefan Löfvens regering försöker få oss att tro är likvärdig med det vi tidigare kallade "den svenska välfärden"

Men vad menar Stefan Löfven & Co när de oupphörligen höjer "den svenska modellen" till skyarna.

Som jag ser det försöker de äta kakan och ha den kvar. När det gäller friskolor innebär "den svenska modellen" att privata investerare får tillåtelse att skjuta till de investeringar som kommunerna inte har råd med .. samtidigt som de klandras för att de lyckas hålla en kvalitetsmässigt god nivå och dessutom får företaget att gå med vinst. Något som de kommunala skolorna har betydande svårigheter att klara av. En annan ingrediens i "den svenska modellen" är också att arbetsgivarna ska betala för en stor del av kostnaderna för det ökade antalet sjukskrivningar som följde när den tidigare regeringens "bortre gräns" avskaffades .. vilket kommer att ställa till problem för dem med en sjukdomshistorik eller funktionshinder när de söker arbete.

Det finns också tydliga tecken på att valfriheten inte står högt i kurs inom något område, när det gäller "den svenska modellen". Gärna privata pengar men låt staten besluta om vem/vilka som ska få ta del av dem.

I augusti kommer regeringen att smyga in en ändring i socialförsäkringsbalkens 51 kap. 11§ som handlar om assistansersättningen.

Timersättningen för personlig assistans .. schablonbeloppet .. har hittills bestämts årligen vilket tydligen ställt till betydande problem för Magdalena Andersson när hon försökt få regeringens budget att gå ihop.

Regeringens nya förslag, som beräknas börja gälla januari 2017, kommer inte att bli föremål för en riksdagsdebatt utan kommer att läggas in i höstbudgeten. En del i regeringens höstbudget som oppositionen redan på förhand godkänt genom att välja att låta utsatta grupper missgynnas för att inte riskera att  "fel" riksdagsparti gynnas, som innebär att ..

"Om regeringen skulle finna skäl för att föreslå mer än ett schablonbelopp måste lagen ändras. Lagen bör även ändras om schablonbeloppet behöver ses över med en annan periodisering än ett år".

Och om regeringen hamnar i en verklig "krissituation" eller behöver extra pengar "under andra omständigheter" så kommer alltså det nya lagförslaget att tillåta att de tar dem från de mest utsatta och försvarslösa i samhället .. när helst de behagar ..

"Enligt nuvarande lydelse av 51 kap. 11 § SFB bestäms för varje år med vilket belopp per timme som assistansersättning ska lämnas. Det är inte helt klart vad som ska avses med detta. En tidsbestämning kan medföra problem i de fall regeringen skulle behöva vidta åtgärder i en krissituation eller om den under andra omständigheter skulle bedöma det nödvändigt att genomföra förändringar. Det bör därför inte anges i lag att schablonbelopp bestäms för en viss bestämd tidsperiod". (understrykningen är min egen)

Det är uppenbart att regeringen vill ha möjlighet att förändra levnadsvillkoren för funktionshindrade där assistansersättningen är förutsättningen för hela tillvaron. Redan i dag är den årliga höjningen av schablonbeloppet mindre än löneökningen för de anställda assistenterna, som enligt regeringens enmansutredare dessutom har för mycket betalt och bör ha samma utbildning och samma lönenivå som sjukvårdsbiträden.

Problemet blir då att det inte längre finns några sjukvårdsbiträden .. eller någon utbildning till sjukvårdsbiträden .. eller något kollektivavtal för de icke existerande sjukvårdsbiträdena? Men så verkar "den svenska modellen" .. det nya välfärdssystemet .. vara tänkt att fungera?. Finns det inte så är det fritt att hitta på det och besluta om det så att beslutet passar det för dagen mest akuta målet och den för tillfället rådande åsikten?

De flesta som lever med personlig assistans, betalar för och lever i eget boende, något som enligt "den svenska modellen" skulle kunna förändras från en dag till en annan eftersom det saknas boendealternativ. För personlig assistans är INTE en form av hemtjänst utan ett mänskligt stöd/hjälpmedel, som på samma sätt som kryckor, rullstol eller blindhund, ger en funktionshindrad samma valfrihet, samma tillgång till samhället och samma jämlika och värdiga liv som du och jag tar för givet.

"Den svenska modellen" kommer då att i praktiken handla om samma anhörigvård som Amelia Adamo skriver om när hon beskriver situationen för de äldre som inte heller erbjuds några fungerande alternativ. En situation och en kvinnofälla som den feministiska regeringen glatt bakar in i "den svenska modellen"?

Möjligen kan den nedmonterade valfriheten i "den svenska modellen" resultera i att  "de enkla jobben", som regeringen så desperat letar efter, kan skapas på de svagastes bekostnad? Alla långtidsarbetslösa som saknar grundskole- eller gymnasieutbildning .. dvs de som kallas "nysvenskar" .. till skillnad från "gammelsvenskarna" som så gott som alla har grundskoleutbildning .. och som inte är villiga att utbilda sig till läkare och/eller kärnfysiker med tredubbelt studiebidrag, kan skyfflas in i hemmen hos äldre och funktionshindrade och bli lågavlönade vårdbiträden med hjälp av en liten behändig lagändring som inte blir sämre av att den dessutom ger en trevlig besparing på funktionshindrades bekostnad, som kan användas för ändamålet.

Goda levnadsvillkor förvandlas från ett kvalitetsmått till ett bedömningsmått när regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, kan besluta efter "en norm" som ska passa alla .. oavsett behov.

One size, fits all!

 Du som tycker att assistansersättningen är "orättvis", "för dyr" eller "en lyxersättning", "ointressant det finns viktigare saker", utan att ha en aning om vad alternativen kostar eller hur livet ser ut för den som är beroende av andra i livets alla skeden, bör ändå läsa om den här meningen ..

En tidsbestämning kan medföra problem i de fall regeringen skulle behöva vidta åtgärder i en krissituation eller om den under andra omständigheter skulle bedöma det nödvändigt att genomföra förändringar

Det finns andra områden inom välfärden där den kan användas i framtida förändringar i lagen. Förändringar som enkelt kan bakas in i en budget som garanterat släpps igenom av en opposition som lika garanterat inte kommer att göra dem ogjorda om eller när de kommer till makten.

De skenande kostnaderna i sjukförsäkringssystemet är också en nagel i ögat på regeringen. Tänk så smidigt det blir om regeringen fritt kan vidta åtgärder .. ändra ersättningsnivåerna .. i en krissituation eller "under andra omständigheter".

Den som har hel sjukersättning .. det som tidigare kallades förtidspension .. skulle då också hamna i samma osäkra gränsland som de assistansberättigade och äldre.

För att inte tala om vad en ändrad formulering i lagen skulle kunna göra med pensionerna .. om en "krissituation" eller "andra omständigheter" skulle plåga regeringen?

Den svenska modellen som ersätter den svenska välfärden verkar alltså handla om att de svagaste, sköraste och mest behövande kommer att få stanna på undre däck och gå till botten tillsammans med moder Svea, medan regeringen lägger beslag på livbåtarna, delar ut flytvästar till särskilt utvalda och kultur- och medieeliten spelar Mikael Wiehes "Titanic", samtidigt som de delar ut fuktskadade debattartiklar om solidaritet, lika värde och medmänsklighet.

Jesper Odelberg, Anna-Karin Hatte, Artur Ringart,

Dagens Samhälle, Svensk Handel, Expr.,