fredag 28 oktober 2011

Håkan Juholt fortsätter att ..

.. trampa fram som en elefant i en porslinsaffär och jag måste erkänna att jag känner ett visst medlidande med hans parti som måsta sopa upp skärvorna.

På något sätt känner jag igen Håkan Juholts människotyp .. människor som hela livet klarat sig bra på sin förmåga att hantera ordet och språket. Om man kan det, är det lätt att entusiasmera omgivningen och ge ett sken av tillförlitlighet och förmåga .. något som är väldigt gångbart i frikyrkokretsar och på låg politisk nivå där man sällan är personligt ansvarig för någonting.

Som försäljare är denna förmåga värd guld .. tänk så många hus och bilar som skulle ha förblivit osålda om det inte fanns gott om Juholtare i branschen.

Nu när Håkan Juholt krälat färdigt i stoftet under sin säck- och aska turné genom landet, så var det tydligen dags att ställa landets statsminister mot väggen och visa var skåpet ska stå. Nu skulle det politiska arbetet börja!

Ett genidrag från sosseledaren var att försöka tvätta av sig stämpeln som ett bidragsparti och kleta över den på regeringen, genom att gå till generalangrepp under riksdagens frågestund med statsministern och påstå att antalet socialbidragstagare ökat sedan regeringsskiftet 2006.

Var Juholt fick sina siffror från är lite luddigt. Möjligen googlade han fram dem själv någon gång på småtimmarna när han försökte avhålla sig från spontana inlägg på sin facebooksida?

Siffrorna returnerade dock med en bumerangs säkerhet rakt på den uppbragte socialdemokratiske ledare och fick hans medarbetare att göra en djupdykning ner i Statistiska Centralbyråns register för att på något sätt tillrättalägga det hela, samtidigt som det söktes med ljus och lykta efter ”någon annan” som var ansvarig för detta ”missförstånd”.

Alltid dessa ”missförstånd” i samband med Håkan Juholt och alltid denne ”någon annan” så fort vi inte vill ta ansvar för våra egna handlingar? Och det gäller inte bara i den här situationen .. ”någon annan” är synnerligen aktiv överallt, var som helst och i sällskap med vem som helst i vårt land. Är det någon som jag verkligen skulle vilja tala med så är det denne ”någon annan”!

Men inte nog med att socialbidragssiffrorna inte går Håkan Juholts väg, kvinnorna sviker också .. trots mustaschen, folkligheten och de flödande ordmassorna.

Möjligen kan det vara en ”kulboeffekt”. Hela historien med valet på internet, de 800 trånande kvinnorna som det valdes mellan, granskningen med kvartsfinaler, semifinaler, sluttester och final där segrarinnan korades .. kvinnosynen känns väl inte så där värst nutidsanpassad och jämlik.

Och när resultatet av hela kvinnogallringen blev ett icke-särboförhållande och ett icke-samboförhållande utan ett till intet förpliktigande kulboförhållande .. då fanns det nog inte många kvinnor som såg vinsten i jakten på Håkan som en vinst.

Om man nu inte ser det krasst ekonomiskt, förstås.

Men något bra har han i alla fall gjort, den gode Juholt.

För nu ser vi något vi aldrig tidigare sett .. det uppvaknande och den insikt som vi väljare haft under de senaste 10-15 åren har spridit sig till rötterna hos Socialdemokraterna. De rötter som är friska och fortfarande befinner sig i politiken för att förändra och göra skillnad, de börjar nu äntligen ifrågasätta den förstenade och åldrade organisation som kräver rättning i leden och total lydnad för att behålla de gamla invanda strukturerna.

Det är spännande att följa.

Och om Håkan Juholts ledarskap kan medföra att det socialdemokratiska trädet beskärs så att det kan växa sig starkt igen så är väl inte hans ledarskapstid helt bortkastad .. oavsett hur lång den blir?

En riktig nagelbitare är det i vilket fall som helst!

DN, DN, DN, SvD, Expr., AB,
Bloggat: Mitt i Steget, Den hälsosamme ekonomisten, Högbergs Tankar, Mina Moderata Karameller, Tokmoderaten,

7 kommentarer:

  1. Definitivt en nagelbitare, som tar tid dessutom. För lång tid. Bloggat just om det.

    http://peterstrobl.blogspot.com/2011/10/uriah-heep-umble-very-umble-indeed.html

    mvh
    Peter

    SvaraRadera
  2. Peter .. tyvärr så kan jag av någon anledning inte kommentera på din blogg? Jag hade samma problem här förut och fick byta till popup-fönster för att få det att fungera .. men du får ju andra kommentarer så det kanske bara är mig det är fel på?? :-(

    Sååå låg jag blev av att läsa den fullständigt sanna tolkningen av situationen. Du är inte ensam om att se det så märker jag i andra bloggar.

    Det är alldeles för mycket "umble, umble" och för lite hujedamej och tjolahoppsan .. det måste in framtidshopp, kreativitet, glädje och lust om det ska hända något positivt.

    Det GÅR!! Ni KAN!! Något MÅSTE göras .. och det är fullt möjligt om man har tålamod och låter det ta den tid det tar.

    Ibland är inte målet det viktigaste utan vägen dit .. :-)

    Och var det inte någon som sa något om en sträng som brast och en båge??

    SvaraRadera
  3. Min vän, bli inte låg!
    Det är nog bara du som har tekniska problem. Kommentarerna är inte viktigast. Det är det du skriver ovan:)Det tar jag med mig. Tro inte något annat:)!

    SvaraRadera
  4. Men det var inte bara du som hade tekniska problem. Numera pop-up fönster:)

    /Peter

    SvaraRadera
  5. Ytterst uppfriskande att läsa din och anybody´s blogginlägg. Ni förefaller ha så rätt så. Har under väldigt lång tid känt att det är medlemmarna som är viktigast, ju högre upp desto viktigare. Nya tankar/idéer har under för lång tid förkastats av nomenklaturan. Resultatet är att sex år med Alliansen, ej givit några resultat framåt utan snarare ständiga klaver övertramp. (S) skulle verkligen behöva en storstädning. Så länge detta ej görs med en självklar anpassning till den 2000-talets samhällsekonomiska mål inkl de urbaniserade medborgarnas behov och önskemål. Så blir resultaten endast dumma förslag a la Butler i T-banan föreslagna av partimedlemmar som uppenbarligen lider av kronisk idé torka. Synd för (S). De som jublar mest är inte medlemmarna utan motståndarsidan. / Jack

    SvaraRadera
  6. Det var inte jag i alla fall.

    Mvh
    Någon Annan

    Henrico

    SvaraRadera
  7. Kan väl säga så här.

    Min mamma dog 1996, född 1934 i barnrikehusen i Landskrona. Hon var socialdemokrat in i själen, liksom hennes far (min morfar) Johan, som av ngn anledning ogillade Palme. Han brukade kalla honom för den där "örnnäste djävulen". Morfar var förman på lantmäteriverken (eller vad det nu hette) och har varit med om att bygga de flesta broar runt om i Sverige (jag vet eftersom jag sett alla diabilder - gäsp - från hans arbete).

    Min mamma fick svår tinnitus efter två trafikolyckor. Hon orkade inte längre utan tog sitt liv 1996, endast 62 år gammal. Jag som enda barn sörjde henne mer än ngn kan ana.

    När jag hör att alla nuvarande problem är den borgerliga regeringens fel blir jag kräkfärdig. Jag vet hur herrarna Persson och Dahlqvist samt Danielsson betedde sig efter katstrofen i Thailand 2004.

    Ynkligt!

    Jag har stor förståelse att man röstar "rött" eftersom man tror att det är det "solidariska" alternativet. Det låter ju fint att påstå sig vara solidarisk (till skillnad från de borgerliga som av vänstern kallas för oempatiska och hjärtlösa). I min erfarenhet av mitt 52-åriga liv anser jag att detta är inget annat än BS.

    Jag gillar inte Reinfeldt. Jag anser att han är en hycklare. Men jag väljer hellre honom än Juholt 24 timmar om dygnet.

    V

    SvaraRadera