Dagar kvar till riksdagsvalet 2018

onsdag 1 oktober 2014

"Jag har ju ingen annan än er" ..


.. klagar den Unika siamesen Maurice, när jag för hundrafemtielfte gången protesterar mot att han klättrar upp på min rygg när jag sitter vid datorn.

"Jag svääääälter" .. klagar den bottenlöst Hungrige siamesen Maurice varje gång någon av oss går in i skafferiet, varje gång någon av oss går ut ur skafferiet och varje gång han själv passerar skafferiet.

AJ!! .. säger varenda människa som stiftar bekantskap med den Lekfulle siamesen Maurice och vårt lager av plåster håller på att ta slut.

Det är fullt ös här hemma och vi börjar känna oss lite slitna. Att flytta hemifrån verkar inte ha berört den unge Maurice i någon större grad, men att han flyttade in har påmint oss om allt vi glömt när det handlar om att leva med siames i huset.

Det är jobbigt .. det går inte att påstå annat. Men mellan jobbigheterna så är det helt underbart.

Livet är plötsligt väldigt spännande och osäkert, tiden fullständigt rinner mellan fingrarna. När jag borstar tänderna har jag en intresserad siames som vankar omkring på handfatskanten och bara väntar på att få detaljstudera vattnet som rinner så intressant ur kranen, när någon glömmer stänga dörren till toaletten eller inte märker siamesen som smyyyger in innan dörren stängs så får ärendet uträttas med en siames som sitter på vattentanken och kommenterar det som händer .. eller inte händer .. under besöket.

I alla situationer dyker det upp ett brunfläckat ansikte och två klotrunda blå ögon och ett långt undersökande brunt siamesben. Jag provade att måla lite på eftermiddagen när jag trodde att han sov middag .. men det dröjde inte länge förrän jag fick jaga den Blåbente Maurice medan han glatt spred sina blå fotspår över hela golvet.

Annars vet jag precis var han är under dygnets vakna timmar. Han är väldigt noga med att tala om det med hög röst och i likhet med mig är han kolossalt intresserad av att följa med i vad media rapporterar gällande politik och samhällsfrågor. Han bokstavligen äter tidningar och nu för tiden är det en kamp om vem som får ta del av nyheterna först .. innan de förvandlas till konfetti på köksgolvet.

Jag inser att jag kräver ett visst mått av kaos för att må bra och att jag inte är komplett utan siames och Maken, som var väldigt tveksam inför hela idén, liknar mer och mer gubben Pettson med vidhängande Findus. Ni kan inte ana hur rörande det ser ut när de traskar omkring tillsammans .. en stor och en väldigt, väldigt liten .. sökande efter borttappade eller nya oupptäckta saker.

Rackarkotten har varit ett under av tålamod. Vi är otroligt imponerade. På något konstigt sätt ser hon Maurice som en väldigt liten hund som hon måste tvätta och vakta .. samtidigt som hon inte kan vänta på att han ska bli tillräckligt stor för att kunna leka med.

 Men, plötsligt fick den Mäktige Maurice ett anfall av hybris av Sjöstedtproportioner. Under en akrobatuppvisning i soffan gav han sig på publiken i form av Rackarkotten .. en slagserie på nosen, en helomvändning där han hasade in under hennes nos och kopplade ett grepp om nacken och så en avslutningsserie med bakbenen på nosens undersida fick åtminstone mig att dra efter andan.

Och DÅ sa Rackarkotten ifrån .. och DÅ blev den Stackars Maurice väldigt trött och slocknade in för kvällen .. mitt i soffan.

I dag började vi motionera honom ute, vilket gav oss lite lugn och ro medan vi slängde i oss middagen .. men nu är det full fart igen.

4 kommentarer:

  1. Den översta bilden på honom där han ligger i soffan och attackerar Rackarkotten är helt fantastisk. :)))

    SvaraRadera
  2. Härligt att höra om Maurice!
    Tänk vad han (försöker ialf)ser oskyldig ut på nedersta bilden i busken. Riktigt lyckas det inte :-D

    SvaraRadera
  3. Jag tycker han ser lurig ut där i busken ,som han funderar vad han ska finna på för hyss nu.

    SvaraRadera
  4. SÅÅÅ lycklig för din skull, att du fått denna vitamininjektion! Och, ja, du vet vad jag tycker du ska göra med dina underbara djurnoveller!

    SvaraRadera