Nana-hunden

Vår Rackarkott har förvandlats till en Nana-hund? 

Ni vet, den som tog hand om barnen i familjen Darling, innan Peter Pan kom och släpade med sig dem till Landet Ingenstans.

I vårt fall är "barnet", den Makalöse Maurice som Rackarkotten tror att hon fått i present som sin alldeles egna lilla valp. Och hit vågar sig ingen Peter Pan eftersom vår Nana-hund försvarar "sitt" barn med sitt liv.

När Hittekatten slutligen fick nog och bankade till den Irriterande Maurice höll det nästan på att sluta illa när Nana kom rusande för att rädda hans liv .. så vi passar odågan lite extra i hennes närhet.

I början så tyckte jag att det nästan var lite kusligt att se hur Rackarkotten försökte  plocka upp den "sköre" siamesen, genom att fatta tag runt nacken för att bära iväg med honom till ett lämpligt ställe .. försökte är ordet, för den som blir orolig. Misslyckat var resultatet! .... men nu inser jag att han .. som valp .. fått frikort att bete sig nästan hur som helst och därmed också klarar sig ostraffat från vad som helst.

Han klättrar på, över och under sin ständiga följeslagare. Han sover tryggt i hennes svans och tar sig vilka friheter som helst medan hon ömsint och trollbunden tittar på. I gengäld blir han tvättad och kliad över hela kroppen när Nana-hunden tycker att det är nödvändigt .. vilket inte alltid är så uppskattat. Men i likhet med andra mammor, så lämnas inget halvgjort när det gäller hygien .. hon lägger bara en tung tass ovanpå det slingrande barnet som inte slipper undan förrän BÅDA öronen är tvättade.

Jag försöker verkligen fånga det på bild eller film, men allt går så fort och jag är antingen på helt fel ställe eller alldeles för långsam så det mesta är redan avslutat och klart när jag lyckats fumla fram kameran .. så ni får tro mig på mitt ord.

En sak som vi verkligen har problem med är Maurice absoluta övertygelse om att våra möbler är till för att vässa klorna på. Särskilt sängarna känns värda att beskydda eftersom de är nästan nya och de svindyraste sängarna vi någonsin investerat i. Så fort som jag hörde ljudet av klor mot tyg så släppte jag allt jag hade för händer och kastade mig högljutt skrikande mot källan .... MAURICCCCE!!! Neeeeej!!!!

Nu behöver jag bara ropa .. Maurice!! .. med sträng röst, så tar Nana-hunden hand om resten. Som belöning blir hon biten i bakbenet av sin lilla älskling.

De är fullständigt oskiljaktiga Maurice och hans Nana. När jag kastar boll så är det två som springer men bara en som apporterar .. i alla fall utomhus. Inne är Maurice´s boll mer siamesanpassad och där förvandlas han till Zlatans överman, även om han då och då förlorar en passning till Nana-hunden.

Det mest förvånande är att hon spottar ut den till honom igen, så att han får fortsätta med leken medan hon intresserat följer honom i hasorna?

Alltså .. jag är inte den som sitter och suckar över gulligheter, men de här två kvalar nästan in för en kvällstidningsrubrik under ämnet "SÖTCHOCK" eller "GULLIGHETSÖVERDOS".

I dag fick jag ett oväntat paket från Granntanten. Det var mycket uppskattat både av mig och den Makalöse Maurice och hans Nana-hund.

 

Båda hälsar och tackar.