På den gamla goda tiden ..

.. för nästan fem veckor sedan, väcktes jag varje morgon av att Rackarkotten snusade mig i öronen för att få tillåtelse att hoppa upp i sängen för lite morgonmys.

Nu för tiden väcks jag abrupt av att två galningar springer över mig, kastar sig ner på golvet, återvänder .. brottas våldsamt på mig .. kastar sig på golvet .. och sedan är det min tur att kasta mig över golvurnan med den Sorgliga Fikusen för att försöka gräva upp Trädgårdsmästaren Maurice som försöker gräva ner sig.

Suck! Rivningsgänget rusar vidare och jag drar mig mot badrummet.

Om jag sedan glömmer att se till att toalettdörren är ordentligt stängd så får jag finna mig i att ha Kommentatorn Maurice på vattentanken bakom ryggen. Ivrigt och ljudligt berättande för alla inom hörhåll, om vad som händer, och hur löjlig jag ser ut.

Lätt generad klär jag på mig. Nu för tiden med långsamma och avvägda rörelser, eftersom allt annat kan tolkas som inbjudan till en lek som lätt resulterar i trasiga kläder.

Nere i köket går jag in i skafferiet och hämtar min O´boyburk, lyfter upp Livsmedelskontrollanten Maurice, placerar honom utanför skafferidörren, stänger, saknar Maurice, öppnar skafferidörren, hittar Livsmedelskontrollanten i hundmatssäcken, bär ut en protesterande katt, stänger dörren, sätter ner katten, häller upp mjölk och O´boy, lyfter upp katten och ställer in O´boyburken med Livsmedelskontrollanten under armen, stänger, släpper ner katten och sätter mig vid köksbordet.

Reser mig och lyfter ner den Utsvultne Maurice från bordet.

Dricker ur halva glaset och lyfter ner katten från bordet.. dricker ur resten och lyfter ner katten från bordet.

Brer ett rostat bröd inne i kylskåpet utom räckhåll från obehöriga, drar ut katten från den nedersta hyllan, stänger dörren, schasar ner lilla älsklingen från stolen, häller upp kaffe, schasar ner älsklingen, sätter mig .. ställer mig upp och lyfter ner den Utsvultne från bordet osv osv osv.

Det här är ett mönster som upprepas hela dagen på olika platser i hemmet .. utom vid lunch och middag då vi, helt brutalt, stänger in den vilt protesterande objudne middagsgästen i ett annat rum.

Vi äter däremot väldigt fort.

För OM det, under den kommande 4-årsperioden, kommer till våldsamma demonstrationer mot vår märkliga regering så vet jag i alla fall en sak. Jag behöver inte köpa en vuvuzela.

Jag tar med mig Aktivisten Maurice och en skinksmörgås och överröstar ledigt vem som än försöker göra sig hörd.

Dessutom så kommer jag att vara i mitt livs form vid det laget. Numera ägnar jag hela dagarna åt Siames-workout. Två och ett halvt kilo som jag oavbrutet lyfter, bär, förflyttar och jonglerar med.

När han inte sover .. som nu till exempel, när han sover som ett hjälplöst barn, tryggt vilande i Makens armveck. För den Hjälplöse Maurice kan inte sova om han inte får göra det på någon av oss.