Smekmånaden är över ..

 .. och den mjuka, gulliga siamesen Maurice har förvandlats till en fullfjädrad Säpoagent som smyger runt som en panter. Vår alldeles egen Makalöse poliskommissarie Clouseau.

Jag försöker att ta bilder men vår agent är alldeles för snabb. I bästa fall fastnar en suddig svans på bilden men den säger ingenting om dramatiken sekunden innan. Det är oerhört frustrerande så ni får försöka använda er egen fantasi. 

På bilden ser ni den Makalöse Agenten själv liggande på min datorstol alldeles intill vårt matbord. På stolen intill har en slarvig typ .. jag .. hängt en fleecejacka som hänger nästan ända ner till golvet och framför den Oskyldige Maurice står en rätt så upprörd Rackarkott.

Alldeles nyss befann sig Agenten bakom den prickiga jackan och av Rackarkotten syntes bara den bakre halvan med svans. Sekunden efter hade  kommissarie Clouseau omärkligt lyckats förflytta sig till ett guldläge bakom Rackarkotten samt utdelat ett antal kränkande påhopp från ett oväntat bakhåll .. samt .. lika omärkligt .. satt sig i säkerhet på den stol ni nu ser honom sitta på.

Några sekunder senare försvinner båda två ut i hallen där en rätt ojämn brottningsmatch äger rum. Den Makalöse med sina blygsamma dryga 2 kg utmanar den nästan 20 kg tyngre Rackarkotten som tappar bort motståndaren mellan benen och förvånat får se honom försvinna upp på skrivbordet där han i rask takt lyckas peta ner en tavla och en ask med gem på golvet.

Jakten går vidare och jag inser att mitt enda värde är att jag städar upp det som går att rädda. Tack och lov så gick inget sönder även om min tid kunde ha använts till något bättre än gemplockning.

Vår SÄPO agent har också upprättat ett eget kontor under trappan där vi förvarar kattlådan. I dörren till utrymmet har vi sedan tidigare ett litet uppsågat, halvmånformat hål för att hålla hundarna utanför katternas mest privata stunder.

Där hittar jag numera också de skatter som Maurice samlar på. I går fann jag till exempel en nybakad bulle som "någon" uppenbarligen lyckats stjäla från plåten som var täckt med en siamessäker handduk?

Jag önskar att jag sett hur det gick till och framför allt HUR denna lilla agent transporterade en ganska rejäl bulle till sitt gömställe. Men det är rätt praktiskt med en speciell plats för dyrgripar eftersom vi vet var vi ska leta när vi saknar något eller kan hitta det vi skulle ha saknat om vi hade behövt det.

Jag slänger ut de såta vännerna .. från början vågade jag inte lämna dem ensamma eftersom jag var rädd för att den hjälplöse, lille kattpojken skulle komma till skada.

Nu tänker jag att Rackarkotten får skylla sig själv.

Men efter ett tag vill de in båda två. Fullständigt utslagna ligger de här .. kommissarie Clouseau i mitt knä och Rackarkotten framför mina fötter.

Ett visst lugn infinner sig.

För ögonblicket.