Respekt?

När Håkan Juholt höll i taktpinnen hos Socialdemokraterna drunknade all vettig samhällsdebatt i rubrikerna om alla hans klavertramp och märkliga uttalanden och alla verklighetsförankrade sossar försvann i krigsropen från Håkanianerna inne på s-bloggar som försvarade sin dyrkade ledare genom att kasta sig över och jaga bort varje "oriktig" partikollega som de fick inom synhåll.

Så kom då Stefan Löfven, grå och tyst som en staty av Hjalmar Branting eller Per Albin Hansson. Hans tystnad är uppenbarligen lika inspirerande för s-bloggarna, media och debattklimatet som Juholts aldrig sinande svada.

Det enda som händer både då och nu är en ström av hånfulla påhopp, löjeframkallande påståenden och pekande fingrar bort från det egna, så gott som obefintliga, politiska budskapet.

Och media hänger på.

Det enda alla skriverier om välfärden handlar om är hur stor vinst tidningen eller det egna partiet kan få av avslöjade, påstådda eller hårt vinklade "felaktigheter" .. hur det sedan drabbar de berörda är ingen speciellt intresserad av.

Jag blir så trött och besviken på hela systemet. Det råder en påtaglig brist på respekt för dem som det hela handlar om. 

Väljarna!

För mig och alla andra som vill ha klara besked om vad vi kan förvänta oss och anpassa våra liv efter.

Det klagas och kastas anklagelser när det gäller välfärdssystemet .. men ingen talar egentligen om det som är verkligt viktigt .. människorna som är beroende av det.

Det skrivs om assistansfusket, men ingen vill tala om hur det kommer sig att det har varit så lätt att fuska och bedra. Det är inte de handikappade själva som gjort det .. om nu något tror att funktionshindrade människor tillhör en särskilt kriminell befolkningsgrupp .. men det är de som jagas med blåslampa just nu.

För så fort det finns lättåtkomliga pengar .. så finns det alltid någon som är villig att stoppa dem på sig. Vi behöver inte titta längre än till vår egen riksdag och alla som lever behagliga liv på förmåner som en vanlig svensk medborgare aldrig kommer i närheten av.

Och vi vet ju alla vilka det är som skapat dessa grovmaskiga system utan kontroller och utan tillsyn, eller hur?

Men ingen vill tala eller skriva om vad som skapat situationen som gör att handikappade och sjuka får sina liv upprivna och söndertrasade av jakten på fuskare som myndigheterna själva öppnat dörren för.

För skulle vi börja diskutera det .. så skulle det handla om ansvar, och det är något som ingen är särskilt intresserad av att tala om i det här sammanhanget.

Något som faktiskt är intressant i sammanhanget, är att det för det mesta inte ens finns ett konto för återbetalningar för felaktigt utbetalda ersättningar. Jag har själv arbetat på en arbetsplats där det fanns över 300.000 kr som felaktigt utbetalats från en kommun .. som inte visste hur de skulle hantera detta faktum. Det fanns inget konto! Ingen ville skriva en faktura eller annat underlag så att företaget kunde betala tillbaka pengarna .. och efter tre år så slutade företaget att försöka komma till en lösning utan bokförde beloppet som felaktig inbetalning.

Samma problem fick en bekant med ett betydligt högre belopp som utbetalts till det privata företaget i välfärdssektorn .. det saknades både konto och någon som ville ta ansvar. Men där sades det rent ut .. behåll pengarna, det blir minst krångel så.

Man häpnar! Inte minst med tanke på hur nedlåtande en del ser på grekerna.

Det är alltid de minsta och mest försvarslösa som ska betala när de stora elefanterna misslyckas med sina uppdrag.

Det samma gäller sjukförsäkringen. Det är inte de sjuka som fuskat och överbelastat systemet, utan de som är friska .. men det är de sjuka som får betala räkningen när "de som bestämmer" plötsligt inser att de inte har någon kontroll på det system som de själva skapat.

Men det pratar vi inte om. I stället ska det skyllas på någon .. helst så långt från de egna synderna som möjligt.

När det talas om äldrevården så ska ingen tro att intresset ligger på de äldres utsatta situation. Nej, det är mycket viktigare att tala om den "vinst" som vårdgivaren kan få än att tala om kvalitet, livsinnehåll, meningsfulla avtal, uppföljande kontroller och en god personalbemanning.

Det kostar inte ett öre att håna Kent Persson för att han missade att kontroller och kvalitetssäkring ingår i det förslag om en ny myndighet som ska ersätta Socialstyrelsen och ett antal andra myndigheter och spara in på onödiga kostnader för onödig administration. Ett lysande förslag om det fungerar.

Inspektionen för hälsa, vård och omsorg kommer att bli den största myndigheten av fyra och Kent Perssons misstag var att han vill peka specifikt på de äldres behov av kvalitetssäkrad vård.

I och för sig tycker jag att det är ett misstag som är mer lovvärt än att inte ha några genomförbara idéer alls. Men s-twittrarna gick igång som en man och fokuserar nu på Kent Persson, Moderaterna och Alliansen .. i stället för att rikta fokus mot dem som verkligen behöver det .. de äldre.

Arbetslösheten blir varken högre eller lägre om det twittras eller bloggas om vem som använde ordet massarbetslöshet först eller när eller hur ofta .. men det tar bort fokus från själva frågan, frånvaron av idéer och lösningar och skapar finfina rubriker.

Jag är så trött på att bli förminskad och bli behandlad som en idiot av våra politiska företrädare och media.

Vi väljare förtjänar mer respekt av dem vi utser och avlönar.

Inte hånfulla påhopp och ren mobbing som enbart är avsedda för att dölja det faktum att ingen vill tala om människor som inte producerar utan bara går omkring och kostar och är till besvär .. vårdbehövande handikappade, sjuka och äldre och ekonomiskt utsatta som arbetslösa, hemlösa och missbrukare.

Om man skalar bort alla hånfulla twitter och anklagande påhopp från vänstersidan så ekar det så tomt att det nästan är plågsamt och då tycker jag att ett misstag som ändå syftade till något som gynnar människor är att föredra framför den tystnaden.

DN, DN, DN, SvD, Expr., AB,

Lyckan är röd och grön och finns ...

.. på Södermalm i Stockholm. 

Där trängs kultureliten, mediafolket, miljö- och vänsterpartisterna i gemensam övertygelse om att de lever på Sveriges Framsida .. den enda plats i landet där det är möjligt att vara lycklig.

Denna lilla solidariska, jämlika och kapitalhatande grupp traskar till Södermalmshallen och betalar dyrt för vilt som skjutits i skogarna på landets baksida, kräftor som fiskats i vatten på samma plats, köper ekologiskt dinkelmjöl som odlats, malts och förpackats av olyckliga baksidesmänniskor och gör surdegsbröd med surdeg på pulver, som säljs av samma kreativa .. men naturligtvis olyckliga .. icke-stockholmare. Det nybakade brödet sköljs lämpligen ner med mjölk från samma producenter .. förmodligen med en medlidsam tanke riktad mot de stackare som inte kan finna lyckan i en hyresrätt i innerstaden och utan att ägna en tanke åt att det som de ser som lyx har vi nästan gratis.

I alla fall viltet och kräftorna!

Det enda som odlas på Södermalm är klasshatet och protester. Protester mot oliktänkande, ombyggnationer, förbifarter och män som står och kissar. Det enda som produceras är samma protester i debattartiklar och ordrika krönikor.

Då skulle man ju också kunna tro att fattigdom och elände driver dessa människor men så är inte riktigt fallet. 

MEDLIDANDE med de som lever sina liv utanför Södermalm är drivkraften och livsinnehållet och roligt nog så är Södermalm det enda stället där jag gått in i en secondhand-butik och hittat en ställning märkt med en skylt .. "KULTURTANT" .. där klädesplaggen genomgående betingade ett högre pris.

Det är uppenbarligen dyrt att se enkel och anspråkslös ut?

En kulturjournalist som förlorade sitt jobb, Dan Jönsson, blev så deprimerad av det, att han gav sig ut på en resa in i mörkret på "Sveriges baksida". Han klev av i Flen och depressionen fördjupades ytterligare och inte förrän han återvände till storstaden, "ljuset på Söders höjder" och platsen där "allt" finns, inser han att invånarna i Flen är offer för Marknaden.

Eftersom jag själv är en baksidesmänniska i Dan Jönssons ögon så känns det inte riktigt bekvämt att läsa att jag ses som en fånge på landets baksida där det enda berättigande jag har är att vara förutsättningen för Stockholms rikedom och att det som jag .. uppenbarligen indoktrinerad av kapitalet och näringslivet .. upplever som lycka ses som en livslögn?

På Dramatens och Sveriges Radios klasskampsafton (?????????) .. bekostad av skattemedel från både framsides- och baksidesmedborgare .. läste poeten Johan Jönsson en dikt som handlade om hur hans enkla stensättar-diktjag besöker en mer välbeställd och därmed motbjudande familj i Äppelviken. Som "protest" eller "klassmarkering" gör diktjaget något motbjudande med familjens badrumshanddukar och drömmer om att skada familjens barn rent fysiskt ..  något som möttes med jubel, falsettskrik .. "wuu-hu!!" .. applåder och allmän omfamning av poeten?

Det känns helt overkligt att läsa hur människor i samma sociala klass och med samma bekväma liv som de som skildrats i dikten, hyllar handlingar som de själva kraftfullt och upprört skulle fördöma om de riktades mot dem själva??

Klasshat .. vad är det för fint och bra med det? Förakt .. eller ännu värre, medlidande .. riktat mot alla som är själva förutsättningen för storstadens ytliga, tomma verklighet .. vad bottnar det i??

Och hur gör de .. alla klasshatarna .. med dem som startat på noll och arbetat sig upp till "Äppelviken"? Är det helt ok att älska en klassresenär när h*n startar sin resa och lika ok att hata samma person när h*n når målet??

Ungefär när sker förvandlingen från vanlig, hårt arbetande människa till motbjudande kapitalist? Finns det någon faktisk inkomstklass som vi bör akta oss för?

Vad är då syftet med klassresor? Att betala för en bussresa så att de som ännu inte anträtt färden kan hata dem som redan är framme? Eller ska vi inte göra den resan alls, utan bara samlas som en rödgrön röra på Södermalm och beklaga oss över bristen på livsmedel när det inte längre finns några som vill smutsa ner fingrarna med verklig mylla?

Eller är det Någon Annan som ska lösa det problemet?

Jag förstår att de vill väl .. alla i den grupp som består av upprörda kulturpersonligheter, kulturjournalister, miljö- och vänsterpartister. De har målat en bild av en dum, obildad och hjälplös befolkning som kapitalet och näringslivet kedjat fast i tomheten och ödsligheten i Flen. 

De vill göra motbjudande saker med de rikas badhanddukar och väcka deras barn med våld för att visa på orättvisorna i klassamhället bara för vår skull. 

De vill ta på sig den tunga bördan att  kontrollera och fördela hela landets ekonomi rättvist, så att alla kan leva lyckligt belysta av ljuset i innerstaden där ALLT finns och de vill göra landets "baksida" till en transportsträcka för höghastighetståg mellan stad och stad.

Helt omedvetna om att det faktiskt finns tänkande människor som inte kan överleva i en miljö där det aldrig blir mörkt och tyst, skapad av asfalt och betong, som inte kan tänka sig ett liv utan natur, djurliv och fågelsång och som faktiskt är lyckliga och fullständigt nöjda med att bo .. till exempel .. i Flen.

.. och hur skulle det gå med surdegsbakandet och mjölken till latten om inte vi fanns? Har de någonsin tänkt på det?

DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, AB

Innehållet i en vattenmelon?

Jag läste ett inlägg av Maria Hagbom som avslutades med att hon beskrev den samlade oppositionen som en vattenmelon .."Grön med ett hårt skal på utsidan men röd och slabbig på insidan!"

Det var en rolig, bra och inspirerande liknelse av ett alternativ som inte existerar men ändå "leder" i kampen om makten och härligheten, enligt den samlade journalistkåren när de tolkar beställd statistik. Annan statistik säger att samma journalistkår är stora konsumenter av samma vattenmelon vilket möjligen kan påverka omdömet en aning.

Men Maria Hagboms inlägg fick mig att fundera över hur jag själv skulle illustrera våra partiledare om jag hade kunnat teckna lika bra karikatyrer som EWK (Ewert Karlsson) på sin tid.

Göran Persson som groda

Sveriges statsminister, Göran Persson, tog stor plats redan när han satt i finansen. Många kallade honom mall-groda redan före EWK:s teckning. Sen blev det fler.

Göran Hägglund är ju lätt .. en skönsjungande, trevlig kanariefågel i en bur skapad av hemmafruar och gammaldags moral. Han låter så vackert och bra men det begränsade utrymmet gör att han aldrig får chansen att visa att han också kan flyga och hur han egentligen vill att livet ska se ut.

Fredrik Reinfeldt känns som den konservative, korrekte Mannen som sitter vid det väldukade bordet med rätt kniv och gaffel i händerna och en sopptallrik framför sig på linneduken .. fel verktyg och förutsättningar inför en omöjlig uppgift.

Medan Stefan Löfven mer känns som en burk tonfisk som man bör vara lite försiktig med .. sluten, begränsat innehåll och en viss förgiftningsrisk om du överkonsumerar.

Jan Björklund är givetvis ledaren för Knattepatrullen som står vid det stora köptemplet med en karta som säger att det är brukad åkermark eller svensk urskog .. riktningen är rätt men tiden fel.

Så har vi Annie Lööf och Gustav Fridolin .. de duktiga eleverna i klassen. Sin tids sanningssägare som inte har den minsta erfarenhet varken av den sanning de förespråkar eller den som vi vanliga dödliga lever i. Prydliga, välkammade och väluppfostrade .. nästan som Tommy och Annika med uppräckta händer i skolbänken, men då blir det svårt att hitta någon annan Pippi Långstrump än Gudrun Schyman och vilka skulle då vara Herr Nilsson och Hästen?

Jimmie Åkesson och Åsa Romson??

.. men någon annan bild än den "röda och slabbiga insidan på en vattenmelon" kan jag inte åstadkomma när jag tänker på Vänsterpartiet som känns ruggigt aggresivt. Så jag misstänker att jag skulle bli en urusel karikatyrtecknare. 

DN, DN, DN, Expr., AB, SvD, SvD,

Det är Sveriges nationaldag och jag har inte ändrat mig ..

.. det allra lilla minsta på ett år. Så jag rebloggar förra årets inlägg och kanske gör jag det nästa år också, för det är precis så här jag känner den här dagen.

Jag får hoppas att inte Peter Högberg läser den här texten, eftersom han och hans Annika förmodligen tycker att den är lika sötsliskigt som Per Schlingmanns tankar i SvD, men risken är förmodligen minimal. Däremot så har Anders Nilsson skildrat "Vårt Land" på ett sätt som fick mig att längta efter en liten svensk flagga att vifta med och komma ihåg att den sönderblåsta vimpeln måste bytas mot en rejäl flagga i dag.

Men det här är mitt land i dag, förra året och alla år framöver, oavsett datum:

Jag älskar mitt land ..

.. den fantastiska naturen som ser olika ut från norr till söder, de växlande årstiderna och vår historia.

Hela mitt liv finns i den svenska naturen. Doften från soltorkade barr och sandig mark får mig att minnas vägen från mormor till mina kusiner och väcker också minnet av smultron som träddes på strån.

Igelkotten som dyker upp på våren, små vingliga kid i det höga gräset, svalorna som bygger bon under takåsen, allt är delar av mitt Sverige.

En skog med knotiga tallar och låga berg gör att jag längtar efter att få klättra och återuppleva barndomens äventyr. En solig dag med en mild havsbris får mig att tänka på hur jag lärde mig simma, alla iskalla bad som blev en ren njutning i sammetslent vatten och otaliga roddturer efter strandkanten med medförd matsäckskorg.

Midsommar är jordgubbar och grädde ute i trädgården, augusti är kräftor oavsett om jag kan äta dem när som helst numera och hösten är hög klar luft, träd i hur många färger som helst och nyplockade, smörstekta kantareller på en macka.

Kylan som biter i kinderna under en snöig vinter, påminner om pulkabackar, skidturer, kladdig apelsinsaft på iskalla fingrar, stickade vantar och åtskilliga misslyckanden på skridskoisen och gör att jag längtar till den ombonade värmen i hemmet med tända ljus och alla jular som vi firat med snön yrande utanför.

Vår historia finns i naturen. En syrenhäck och resterna efter en husgrund som vi överraskade hittar mitt i skogen gör att vi förstår att andra har levt här före oss. Stretat och arbetat med sitt eget torp, upplevt naturens växlingar på samma sätt som oss. Stenhögarna vid åkerkanten vittnar om människors arbete, det lilla vattenfallet och den förfallna smedjan vid det gamla godset minner om en försvunnen storhetstid. Där finns också den igenvuxna parken, den gamla skolbyggnaden, torpen och statarlängorna som nästan kan få mig att se myllret av människor som arbetade där en gång.

Jag är ursvensk. Jag står med fötterna som rötter i den svenska myllan och jag har aldrig känt längtan efter att bo någon annanstans.

En vän talar om sitt land. H*n berättar om lukten och ljudet från havet, glittret i vågorna eller hotfulla stormar, blommande träd, värmen som reflekterar från husväggarna och ljuden som ekar, människor som skrattar och samlas när kvällssvalkan kommer.

Vi blir lyriska och patriotiska tillsammans och talar om rötter, minnen och hur barndomens minnen formar oss.

"Du är ovanlig" .. säger h*n plötsligt. "De flesta svenskar tycker att de lever i ett dåligt land".

"Det är inte sant" .. säger jag. "Vi törs bara inte säga att vi älskar vårt land. Vi är rädda för att du ska bli ledsen då och för att vi ska framstå som främlingsfientliga."

H*n skrattade och jag vet inte om h*n trodde mig eller bara trodde att jag skämtade. Och eftersom jag ÄR svensk .. så vågade jag inte fördjupa mig mer i ämnet.

AB, SvD, SvD (.. och varför Försäkringskassan känner sig manad att fira den här dagen med särskilt framtagen statistik övergår mitt förstånd?)

Vem är du???

Om 5 år kommer 85% av världens befolkning ha tillgång till 3G-internet och runt hälften kommer att kunna surfa via 4G, förutspår Eriksson .. läser jag i SvD.

Jag har ingen aning om vad 3G och 4G står för och Maken är inte inne så jag kan inte fråga, men en sak vet jag, det är en in i helsike massa människor som sitter och skriver om sina liv och tankar rakt ut i ingenting.

Jag själv till exempel.

Det är hur lätt som helst att få ta del av någon annans inköp, problem, graviditeter och måltider .. om du känner ett starkt behov av det. Många lämnar ut varje liten detalj i sitt sjukdomstillstånd på ett sätt som gör att jag förvånad över att de fortfarande lever .. bara för att i nästa inlägg berätta om strapatsrika resor till någon annan nödlidande person eller arenakonsert av en dyrkad idol.

Det är egentligen väldigt märkligt hur mycket av privatlivet .. både i bild och text .. som många lägger ut utan att tveka ett ögonblick?

Jag kan inte heller låta bli att förundras över med vilken tillit vi umgås på nätet? Vi vill så gärna tro att alla är den de utger sig för att vara att vi fullständigt förtränger att vi själva inte riktigt presenterar den hela och ocensurerade bilden av oss själva. 

Bortsett från de omskrivna fallen där människor generöst lämnat ut sina koder och lösenord till fullständiga främlingar som påstår sig vara deras vänner på facebook, så verkar vi vara mer tillitsfulla och öppnare mot varandra på nätet än i verkliga livet?

Och mer aggressiva och generösa med kritik än vad vi vågar vara i vardagen där vi faktiskt måste se den vi kritiserar i ögonen.

Det är mycket, mycket sällsynt att någon främling tilltalar mig när jag rör mig ute i vår lilla stad, även om så gott som alla jag tilltalar blir glada och beredda att prata bort en stund. Men på nätet kan en känd bloggare fråga och få ett ärligt(?) .. nåja .. svar på nästan vilken fråga som helst.

I dag frågar till exempel Amanda Schulman sina läsare  .. "Kan ni inte skriva ålder, kön, var ni bor, yrke/student och civilstånd?

Det vore så roligt!!!!!!!!"

Cirka 750 personer vill glädja Amanda och berättar glatt vilka de är och när jag försöker se om inte någon enda frågar samma fråga som jag skulle ha ställt .. hittar jag bara en.

VARFÖR vill hon veta det?

Så in i helsike kul kan det väl inte vara att sitta och läsa 750 kommentarer som innehåller ålder, kön, bostadsort, sysselsättning och civilstånd? 

Förmodligen handlar det hela om reklam och produktplacering till rätt målgrupp, jag kan inte tro något annat. Men drygt 750 personer ställer sig villigt och gratis till förfogande för att skapa en marknad för reklam som ska locka dem själva att köpa produkter de inte ens har en aning om att de behöver?

Bara för att göra Amanda glad!

Det är ju inte direkt osmart och med tanke på vem som skrev den första kommentaren så har hon nog fått lite hjälp med att räkna ut det.

Men jag kan inte låta bli att fundera på hur långt hon hade kunnat gå? Födelsenummer? Kontonummer? Bostadsadress? Plustjänst-svar på kommentarerna?

Var övergår vår tjänstvillighet till ren dumhet?


(.. och av ren nyfikenhet, hur många av de 750 skulle sätta en skylt på dörren med texten: GÄRNA REKLAM, TACK!)

SvD, Expr.,

Vin(s)t och (S)katt??

Våra två största partier är nu så angelägna om att locka samma väljare att det nästan börjar bli patetiskt. Båda försöker framställa sin politik som generös och välfärdsvänlig utan att det kommer att kosta ett enda öre mer i skatt och båda kastar ordet massarbetslöshet mellan sig utan att ha en susning om hur de ska kunna ska kunna skapa nya jobb.

För varken politikerna eller journalisterna kan hosta fram friska arbetstillfällen hur gärna de än vill det och massarbetslösheten i de länder som nu vacklar i Eurons gränsland ger signaler som inte är så hoppingivande för svensk export att näringslivet direkt flämtar av längtan efter att expandera.

Då diskuterar man själva ordet "massarbetslöshet" i stället. Vem sa det och vem sa det först, vad står statistiken egentligen för och ska den innehålla sommarjobbande grundskoleelever och pensionärer som söker extraknäck eller inte? Vem kan komma med mest skruvade åtgärder för att utbilda motvilliga människor till jobb som vi inte ens vet om de kommer att finnas eller till meningslösa åtgärder som döljer den totala idélösheten och på så sätt ge ett sken av handlingskraft?

Vad går väljarna igång på? Säg det och ni får det .. med förbehållet att det blir "när ekonomin tillåter".

Men ibland glimmar sanningen till. Jag läser en ordväxling på Twitter gällande Socialstyrelsens nya satsning på tillstånd och kontroller av kvaliteten på äldreomsorgen inne hos Thomas Böhlmark och förundrar mig? 

Morgan Johansson‏@johanssonmorgan

Efter Caremaskandalerna så vill Socialstyrelsen skärpa kraven på - kommunal äldreomsorg… Det är en ding ding värld.http://m.sverigesradio.se/artikel/513559 …

9:24 F.M. - 3 juni 12 via Twitter for iPhone · 

juni 3Markus Uvell ‏@markus_uvell

@johanssonmorgan Vad är det som är konstigt med det?

juni 3Morgan Johansson ‏@johanssonmorgan

@markus_uvell När privata äldreboenden gör bort sig, så skickar regeringen ut socialstyrelsen för att jaga kommunala äldreboenden. Desperat.

juni 3Thomas Böhlmark ‏@ThomasBohlmark

@johanssonmorgan @markus_uvell Varför är det inte viktigt med höga kvalitetskrav på alla äldreboenden?

juni 3Morgan Johansson ‏@johanssonmorgan

@ThomasBohlmark @markus_uvell Det är viktigt. Men då får man vara beredd att betala skatt för det.

juni 3

Thomas Böhlmark ‏@ThomasBohlmark

.@johanssonmorgan @markus_uvell Nåväl, men vad fel då med Socialstyrelsens förslag?

  

Vad menar Morgan Johansson?

Ska enbart de privata vårdgivarna inom äldreomsorgen kontrolleras och leverera vård under skärpta krav .. medan de kommunala alternativen får fixa till äldrevården lite på en höft och helt utan insyn?

Vi vet ju att det finns minst lika många larm om vanvård och dålig kvalitet inom kommunernas äldrevård som hos de privata .. om inte mer. Varför ska då kommunerna undantas från kraven på höga kvalitetskrav?

Jag fattar ingenting??

Och så kommer Morgan Johanssons svar på Thomas Böhlmarks fråga, ".. då får man vara beredd att betala skatt för det."

Morgan Johansson, som uttalar sig för Socialdemokraterna, menar alltså att den privata äldrevården ska arbeta under höga kvalitetskrav och leverera god vård och omsorg för våra äldre inom ramarna för de skatteintäkter som redan finns .. men om vi kräver samma kvalitet, vård och omsorg inom kommunen så kommer det att kosta oss mer i skatt??

Frågan är då om detsamma gäller för privata och kommunala alternativ inom övriga välfärdsområden?? Högre krav på de privata och inga krav på de kommunala??

Naturligtvis tackar jag för att Morgan Johansson informerar oss om det här redan innan valet 2014, men resonemanget känns lika orimligt som oppositionens förhållande till ordet vinst.

Ordet vinst har på vänsterkanten blivit synonymt med Stöld eller Bedrägeri? Men det finns faktiskt inget företag någonstans som skulle fungera utan vinst .. vinst är liksom själva förutsättningen för att det ska fungera.

Utan vinst kan ingen ersätta det som är utslitet eller omodernt. Utan vinst kan man inte ta fram nya produkter, sjösätta nya idéer eller utvidga och höja kvaliteten på verksamheten. Utan vinst finns inget utrymme för oförutsedda svängningar i ekonomin eller tillfälligt stiltje i orderingången. Utan vinst går företaget tveklöst i konkurs efter att ha skuldsatt sig till smärtgränsen.

Ju mer jag ser och hör från desperata politiker som försöker nå eller behålla makten desto mer håller jag med Morgan Johansson ... Det är en ding, ding värld! 

DN, DN, SvD, SvD, Expr., Expr., AB, AB,

Thomas Böhlmark

Jag har tänkt ..

.. på döden och livet den här helgen. På tillit, förtroende, ärlighet, vänskap, bekräftelse .. sånt som vi värderar så högt och är så livsviktigt att få, men som är betydligt svårare att komma ihåg att ge.

Det finns självgodhet och självförakt och ingendera är något att ha .. men vad finns det däremellan? Oegennytta?? Finns det verkligen, eller är det bara ett ord som beskriver en egenskap som man vill hitta hos någon annan?

Jag har tänkt på förljugenhet, lögn, falskhet, bedrägeri och svikna löften eller krossade förhoppningar .. allt det som slår sönder drömmarna vi bygger våra liv på. För även om vi kanske har lite väl optimistiska förväntningar och lite för höga tankar om vårt eget värde ibland, så är det förödande att få dem krossade av ett svek eller en lögn.

Om jag tänker för mycket på det här blir i alla fall jag antingen djupt deprimerad, totalt förvirrad eller i bästa fall .. rätt nedstämd.

Så då tänkte jag att .. det måste vara himmelskt att vara religiös? Att tro så totalt på Gud att man lägger sina problem och existentiella funderingar .. (om man ens har några då?).. i Hans händer och sedan trallar vidare i absolut förvissning om att allt sker till det bästa efter någon annans vilja.

Eller om man nu är mer världsligt lagd .. så önskar jag att jag åtminstone var sosse och kunde tro på att Margot Wallström eller Stefan Löfven är frälsarna som löser alla problem och skingrar alla orosmoln som kan segla upp på min himmel.

Men kanske räcker det bara med att tro på vad som helst? Bara man slipper tänka, ta beslut eller hantera verkligheten själv?

SVT, DN, SvD, SvD, Expr., AB, AB,