En lattjo liten Corona-Pryl eller en Makalös Manick för ”utfaddade”?

När hela livet plötsligt blir begränsat till den egna bostaden med omgivande växtlighet är det lätt hänt att du blir helt handlingsförlamad av tristess och frustration.

Jag insåg det häromdagen när jag skulle svara på ett mail som jag borde ha svarat på för nästan en vecka sedan och inte kom på något vettigare att skriva än alla synonymer på ”tråkigt” som jag kunde hitta.

Det fanns 25 stycken, om nu någon är intresserad. 26 om man lägger till sökordet ”tråkig” - trist, sorglig, beklaglig, ledsam, bedrövlig, enformig, ointressant, torr, prosaisk, träaktig, händelsefattig, träig, fadd, monoton, tröttsam, omständlig, långtråkig, långdragen, trög, glädjelös, fantasilös, enahanda, besvärlig, obehaglig, oangenäm. Lägg gärna till det som saknas.

Det mest anmärkningsvärda med detta är inte graden av tråkighet, utan att jag verkligen tyckte att det var ROLIGT! Uppiggande, rent av?

Särskilt kul tyckte jag att ordet ”fadd” var. Befinner jag mig alltså i en ”fadd” tid i mitt liv? Hur böjer man ordet fadd i bemärkelsen tråkig? Faddigt? En fadd statsminister, flera fadda statsepidemiologer och en fadd tjänsteman från den urfadda myndigheten som serverar urvattnade faddheter utan innehåll?

Herregud vad du är fadd. Jag blir totalt utfaddad .. provar jag på maken när han föredrar Blockets bilannonser i stället för att leka med mig.

Han kontrar med att visa en annons där priset landar på 2,4 miljoner.

Men när jag letar synonymer på fadd, upptäcker jag att fadd är det perfekta ordet för den som vill beskriva samtiden, nutiden och förmodligen också, framtiden.

Smaklös, jolmig, blaskig, avslagen, däven, unken; intetsägande, andefattig, ointressant, tom, färglös, tråkig, banal, menlös .. rätta mig gärna om jag har fel.

I väntan på drevet som naturligtvis kommer att drabba mig när jag skriver om statsepidemiologer i flertal i stället för att bara nämna STATSEPIDEMIOLOGEN, hjälten alla kategorier – Anders Tegnell, den ende, den störste och den ofelbare - så kan jag tipsa om en liten lattjo pryl som jag passade på att bunkra när jag ändå laddade upp med handsprit, servetter, ansiktsmasker och livsmedel .. en OXIMETER!

Det är en Makalös Manick. Helt oumbärlig i corona-tider. Med den på mitt finger kan jag dagligen kontrollera min syreupptagning och puls, något som är nästan lika roligt och uppiggande som att leka med synonymer.

Jag har 98 i syreupptagning!! Det känns rätt storslaget. Pulsen däremot är väldigt skiftande. När jag tog det här fotot höll jag på att tappa telefonen vilket genast gav ett utslag på 112. 

Väldigt spännande i en annars väldigt ospännande tillvaro.

När jag ser på tv kan jag också registrera mitt engagemang genom att samtidigt kontrollera min puls. Syreupptagningen är tack och lov densamma oavsett om det jag ser är romantiskt, erotiskt, spännande, skrämmande eller en nyhetsuppdatering från SVT.

Det tycker jag känns betryggande.

Du är inte riktigt klok .. säger Maken. Tänker du verkligen lägga ut den här smörjan på din blogg?

Och då gör jag naturligtvis det. Vem vill vara ytterligare en fadd-Måns nu när det är så gott om dem?

Karantän-kaos

Jag har alltid trott att jag skulle trivas alldeles utmärkt som eremit. En tillvaro helt befriad från störande krav eller påtvingade sociala kontakter, helt och hållet bara för mig själv, måste ju helt enkelt vara fullständigt underbar. Åtminstone under kortare och självvalda perioder?

Fel, fel, fel!

Redan efter två veckors ”frivillig” karantän, tillsammans med Maken, Hunden och Katten, började jag nästan att klättra på väggarna av ren frustration och tristess. Det finns gränser för hur roligt det är att laga nya maträtter eller baka kakor eller bullar, särskilt när man är två som nästan slåss om nöjet, och vad är det egentligen för mening att göra någonting alls när det ändå inte finns någon att visa upp det för?

I fredags var min frustrationsnivå på topp och jag gick nästan och letade efter något som kunde framkalla ett gräl eller åtminstone ge en anledning till någon form av urladdning.

Maken bestämde sig för att både jag och Hunden behövde en rejäl långpromenad i brist på annan syssselsättning. ”Har vi tur så kanske vi möter någon dum j*vel som du kan slå på k*ften”, sa han förhoppningsfullt.

Katten fick stanna hemma och ute, eftersom han var våldsamt sysselsatt med att mörda något stackars djur i ett större buskage utanför tomten.

Jag önskade, önskade att vi skulle möta NÅGON, precis vem som helst, som vi kunde byta några ord med, men förgäves. ”Varför händer det INGENTING?” .. klagade jag bittert på hemvägen.

NU vet jag att det är farligt att uttrycka sådana önskemål.

Det första vi såg när vi kom hem var Katten som satt under bänken på verandan och såg konstig ut. Det andra var något luddigt, kladdigt, vältuggat och lååångt som han hade kräkts upp på dörrmattan.

Något senare upptäckte vi att hans ena ben var betydligt större än tidigare och insåg att det som vi städat undan var förmodligen en fd huggorm.

Så jag måste erkänna att jag blev bönhörd med råge. Det har tydligen sina nackdelar att bo så nära en kyrka som vi gör?

Att få tag i en lokal veterinär på långfredagen var inte att tänka på, vi har åtta mil till närmaste djursjukhus och när den nätveterinär som beskådade skadan varnade för att ”han kan förlora tassen”, insåg vi att nöden inte hade någon lag .. vi var tvungna att åka till Stockholm.

Pesthärdens centrum!

Det blev så att säga lite mer aktion än vad jag hade tänkt mig.

Väl där lämnade vi katt och katt-transport utanför dörren och fick sitta och bevaka den tills en djurvårdare kom och plockade in honom. Veterinärkontakten fick vi ta i bilen och efter ett drygt dygn upprepade vi det hela, fast i omvänd ordning.

Den Förskräcklige Maurice var chockad, SKADAD och förmodligen biten på flera ställen plus att han i stridens hetta också lyckats få en reva på hornhinnan på vänster öga.

Så där kom aktiviteterna slag i slag. Ögat skulle droppas, smärtstillande medicin skulle sprutas in under tungan fyra gånger om dagen och som vanligt har jag ett rivsår från varje tillfälle på höger hand. Ett är faktiskt riktigt imponerande infekterat och kräver i sin tur lite omsorg.

Den Ömklige Maurice krävde närhet och omsorg som kompensation för den förnedrande behandling han utsatts för. Att bli rakad på flera ställen på kroppen och levererad som ett paket till helt okända människor utan stöd från oss har tydligen satt sina spår.

Han envisades med att ligga eller sitta på mig dygnet runt, till och med när jag stod upp eller gick omkring, men nu anser han själv att han är fullt frisk och helt i stånd att sköta sig själv – UTOMHUS!

Problemet är bara att veterinärrekommendationerna säger att ”det är viktigt att ett huggormsbitet djur får vila i ungefär 2 veckor efter bettet och att djuret inte utsätts för hård ansträngning inom en månad. För katter är det svårare att kontrollera deras aktivitet, men man bör inte uppmuntra lek och hålla dem inomhus”.

EN MÅNAD!

Det har ännu inte gått en vecka och vi har redan problem?

Den Förskräcklige själv anser att han redan nu är fit for fight och står som limmad vid ytterdörren och skriker större delen av sin vakna tid och jag bara längtar efter långtråkighet, tystnad och tristess.

Man ska nog vara försiktig med vad man önskar?

Allt jag önskar i samband med min egen begravning är att den inte verkställs medan jag är i livet.

I en intervju med SvD medger Stefan Löfven att man har misslyckats med att skydda de äldre i samhället.

”Man” har misslyckats?

Det skulle ha varit bättre, helt klart, säger han till tidningen och fortsätter – Men vi vet däremot inte vad det beror på, är det främst anställda i äldreboenden som har bidragit, eller att man inte har upprätthållit besöksförbudet tillräckligt bra? Det kan vara en kombination av båda. Nej, det är naturligtvis inte bra eftersom de äldre är skörare, blir mer svårt sjuka, så det är inte bra.

”Vi” vet inte vad det beror på??

Jag vet inte riktigt vilka ”vi” som varit ovetande om missförhållandena på äldreboenden och inom hemtjänsten eller vilka ”man” som anser sig ha misslyckats, men det verkar inte som att Stefan Löfven tycker att det har något med honom och hans regering att göra.

Har Stefan Löfven redan glömt vad han sa 2014 när han berättade om regeringens ”Framtidsplattform” som skulle lösa allt bara han fick sitta på styråran? Då kan jag friska upp minnet med vad han lovade ..

”Framtidskontraktet” skulle ge oss jobb, utbildning och välfärd.

”Framtidsplattformen” var  trygghetssystemet som skulle fungera så att ingen kastades ut ur sjukförsäkringen till arbetslöshet.

I Framtidsplattformen var äldreomsorgen en av de allra viktigaste frågorna eftersom .. ”Nu har vi en äldreomsorg som inte fungerar. Det innebär att över 100 000 människor minskar sin arbetstid eller slutar att arbeta för att äldreomsorgen inte fungerar. Barnomsorgen fungerar inte heller tillräckligt bra. Vilka är det som blir lidande av det? Jo, kvinnorna. Det är en väldigt tydlig jämställdhetsfråga”.

Ja, hur blev det med Framtidsplattformen?

Vad hände med äldreomsorgen som inte fungerade, mer än att den kunde användas för att få bort människor, som ingen annan vill anställa, från arbetslöshetsstatistiken? Så kallade Enkla Jobb där det inte var så noga med kompetens, kunnande eller språkkunskaper.

Men till samma kostnad för den enskilde brukaren?

Vad som hände med den icke-fungerande äldreomsorgen var tydligt innan valet 2018, men vem tyckte den frågan var värd att lyfta i valrörelsen?

Det finns nog ingen regering någonsin som så målinriktat gått in för att göra besparingar på de äldre. Det finns nog ingen tidigare regering som så ofta pekat ut de äldre som så kostsamma och tärande att de rent av är skadliga för landet. 

”Man” har misslyckats med att skydda de äldre, säger Stefan Löfven. Sett ur hans regerings synvinkel tycker jag nog att det verkar som att de har lyckats över förväntan. I dag är det ju nästan ”bara” äldre som dör i corona-pandemin och finns det några olydiga åldringar som stretar emot så har vården satt en åldersgräns för när det är dags för medborgaren att checka ut.

Arbeta till du är 75 och dö på din 80-årsdag? Är det den nya svenska modellen?

Ett arbetstidsproblem?

Varför ville regeringen ”att riksdagen ska gå med på att regeringen efter den 18 april inte längre skall behöva få riskdagens godkännande av olika åtgärder med anledning av coronakrisen” och varför det är så nödvändigt nu, när det så att säga är smittat och klart över hela landet?

Vad tänker regeringen använda sina nya maktbefogenheter till, så här i elfte timmen, när det största problemet är bristen på vårdplatser, sjukvårdsutrustning, mediciner och personal till alla som kommer att behöva intensivvård de kommande veckorna?

Har Folkhälsoinstitutets epidemiologer, som hittills fått bära allt ansvar för alla beslut, räknat alldeles fel så är det i alla fall försent att stänga in hela svenska folket. Smittan är ju redan omöjlig att isolera eftersom ingen längre vet var den finns, eller inte finns.

Det verkar ju också vara försent för alla äldre och ”äldre-äldre” eftersom de allt tydligare bristerna i äldreomsorgen verkar vara helt omöjliga att åtgärda i nutid.

VARFÖR blev det plötsligt så angeläget att ”runda grundlagen som slår fast att riksdagen stiftar lag”? Vad är det vi inte får veta?

Svaret kommer från Morgan Johansson .. Vi kan behöva fatta ännu snabbare beslut som får direkt effekt de kommande veckorna. Utan bemyndigandelag så måste riksdagen i så fall vara beredd att under hela våren arbeta som vi redan gör i regeringen, dvs dygnet runt, veckans alla dagar, vardag som helg.

Aha, kampen mot coronaviruset har blivit ett arbetsplatsproblem! Det har blivit för jobbigt och krävande att vara folkvald riksdagsledamot?

  

För långa och obekväma arbetsdagar. Ingen tid till annat. Familjen kommer i kläm. De arma riksdagsledamöterna är utslitna, trötta och ett hinder för att regeringen ska kunna fatta hittills okända snabba beslut. Av ren godhet erbjuder sig regeringen att bära den tunga ansvarsbördan så att de 55 mest utsatta ska få minst 3 månaders vila från sitt idoga slit?

Jag förstår det inte och det finns fler som blev förvånade. Magnus Jacobsson KD skriver - Konstig kommentar med tanke på att vi som ledamöter alltid är i tjänst. Om ni bara bjuder in till möten, så kommer vi. Levererar ni propositioner, så levererar vi betänkande och skall det gå fort kan vi jobba med tillkännagivanden, så snälla Morgan skyll inte på riksdagen!

Andra uttrycker sin förvåning över att det är Lena Hallengren som, i stället för statsminister Löfven, lägger fram förslaget om ökade maktbefogenheter.

Eller så tycker regeringen att riksdagen inte längre behövs. Att alla dessa besvärliga ledamöter som Folket av någon anledning tvingat in i riksdagsarbetet, bara är i vägen för dem som Carl Tham, före detta statsråd (S), beskriver som ”regeringen och de arméer av sakkunniga, kommunikatörer och tjänstemän den omger sig med”?

Utan dem kan Morgan Johansson & Co alltså fatta ”ännu snabbare beslut som kan få direkt effekt”?

NU? När det enda partiet som presenterat en framkomlig väg framåt är Moderaterna, behöver regeringen helt plötsligt mer makt för att göra vad den vill - vad det nu är? - för att – göra vaddå?

Men vilka de ännu snabbare besluten som behöver fattas är och vilken den förväntade direkta effekten kommer att bli är hittills okänt.

Just nu förstår jag inte alls vad det är som händer?

Att ”rädda liv”?

Innan du gör något tveksamt fråga dig alltid: för vems skull gör jag det här? Det är ord jag har med mig hemifrån och just nu känns de mer aktuella än när jag först hörde dem.

Den senaste tiden har rapporterna om den dödliga smittspridningen inom hemtjänsten och på landets äldreboenden duggat tätt, samtidigt som det har talats vackert om att ”värna de äldre”. Särskild de "äldre-äldre", föräldrar, far- och morföräldrar eller livskamrater sedan många, många år, vars liv är såå värda att rädda att det inte ens behövs skyddskläder eller utbildning, oavsett i vilken form ”omsorgen” än bedrivs?

I förrgår skrev jag om att rekryteringen av personal inom äldreomsorgen snarare bidrar till det motsatta, eftersom det ofta saknas kompetens, samtidigt som det inte finns några som helst begränsningar på hur lite svenska man kan för att bli anställd som ansvarig för en svag och utsatt persons liv och hälsa.

I går läste jag att Malmö stad anställer ensamkommande män, som fått besked om utvisning, inom vård och omsorg. Bland annat på ett gruppboende för personer som är minst åttio år och dementa, samhällets sköraste och största riskgrupp för covid-19.

Utan lön??

Jag är inte dummare än att jag förstår att det här handlar om den sk ”gymnasieamnestin” där tusentals afghanska man utan asylskäl har fått ett löfte att stanna i landet om de bara får jobb efter avslutade och godkända gymnasiestudier.

Ett fullständigt vansinnigt beslut fattat av verklighetsförnekande, bekräftelsetörstiga politiker som vill helgonförklara sig själva, och nu står de här, de som ”räddades” av gymnasieamnestin. Säkert hur jättegulliga och mysiga som helst – men fortfarande utan asylskäl, utan betyg, utan jobb och förmodligen också utan bostad och nu ska deras liv ”räddas” en gång till?

Det framgår inte av artikeln vem eller vilka som ligger bakom dessa ”anställningar” men jag är ganska säker på att det är medelålders kvinnor på vänsterkanten som verkligen brinner, hett och varmt, för afghanska unga mäns rätt att till varje pris stanna i Sverige.

Vår tids nya Heliga Birgittor eller Mamma Theresor. För dem spelar det ingen roll om varje uppskjutet utvisningsbeslut kostar ett eller annat människoliv i form av misstag eller smittspridning på ett grupp- eller äldreboende.

Förmodligen är det samma tanke som ligger bakom S och Mp:s giriga önskan att få oinskränkt makt att fatta corona-relaterade beslut, utan vidare inblandning de övriga folkvalda i Sveriges Riksdag.

Den som följer dessa personer på sociala medier behöver inte vara kärnfysiker för att inse att det första, största och viktigaste corona-relaterade beslut som i så fall kommer att fattas är .. ta da ! .. permanent uppehållstillstånd till ALLA som i dag har utvisningsbeslut, men inte kan lämna landet på grund av spridningen av covid-19.

Folkmord (eller, som det ibland kallas, etnisk rensning) kallas det för när någon i syfte att helt eller delvis förinta en nationell, etnisk, rasmässigt bestämd eller religiös folkgrupp, dödar en medlem av folkgruppen, eller tillfogar en medlem av folkgruppen allvarlig smärta, skada eller svårt lidande, eller påtvingar medlemmar av folkgruppen levnadsvillkor som är ägnade att medföra att folkgruppen helt eller delvis förintas?

Skrämmande, oförlåtligt, förfärligt, föraktligt, oacceptabelt och verkligen inte ok, men … är det någon som vet vad det kallas för när det handlar om när medlemmar av en hel åldersgrupp påtvingas levnadsvillkor som är ägnade att medföra att folkgruppen helt eller delvis förintas?

Nej, nej, nej … NEJ!!!

”För att skyndsamt och utan fördröjning kunna fatta det beslut som krävs för att begränsa spridningen av coronaviruset i landet vill regeringen nu ha ökade maktbefogenheter”.

”I praktiken kommer det innebära en möjlighet för regeringen att genom förordning besluta om sådant som normalt skulle kräva lagstiftning från riksdagen”, skriver Moderaterna.

Jag trodde i min enfald att coronaviruset var den största, värsta och dödligaste fienden jag skulle möta i mitt liv.

Men bara tanken på att ge Socialdemokraterna och Miljöpartiet oinskränkt makt att bestämma och besluta vad som är bäst för svenska folket .. eller kanske dem själva(?) ger mig ångest och nästan panik.

Nej, nej, nej - bara tanken på att MILJÖPARTIET ska få beslutsrätt över vad som är rätt eller fel när det gäller människors vårdmöjligheter och överlevnadschanser får mig att nästan krypa ihop i fosterställning och ge upp.

Efter en dryg månad där allt ansvar, all planering, strategi och krishantering lagts i händerna på epidemiologerna på Folkhälsomyndigheten vill nu regeringen ha kraftigt utökade maktbefogenheter för att ta beslut utan riksdagens godkännande.

NU?

NU när Stefan Löfven påstår att antalet döda kommer att räknas i 1000-tal innan det ens blir en vändning.

NU, när de som har andra sjukdomar än corona och hela generationer äldre utplånas på några veckor.

NU, när sjukvården i Stockholm är så överbelastad att människor som har förutsättningar att överleva lämnas att dö eftersom resurserna inte räcker till?

NU, när viruset har fått fäste i så gott som hela landet.

NU, vill statsminister Löfven ge sken av att ta det ansvar han så raskt befriade sig från när han tillträdde 2014?

NU, vill regeringen ha oinskränkt makt att fatta de beslut som de ansåg vara onödiga för en dryg månad sedan?

Och oavsett vad de vill göra och vad de vill besluta så tar det minst tre, fyra veckor innan vi kan se någon som helst effekt av nya åtgärder, vilket ungefär är den tid som de som i dag riskerar att hamna på en intensivvårdsavdelning har kvar att leva om de har otur under de närmaste 3-4 veckorna.

Hur gärna jag än skulle vilja tro, så är jag bergfast övertygad om att allt som kan serveras från regeringens bord redan har passerat bäst-före-datum i dagsläget. Finns det överhuvudtaget några beslut som regeringen S+Mp har fattat sedan 2014 som har gynnat den grupp som de flesta tillhör – det försumbara skattebetalande folket?

Så gott som inga, vad jag kan se och om det finns något som kan bli värre så är jag helt övertygad om att det blir det om den här regeringen får för mycket makt.

Nej, nej, nej .. det är redan så illa det kan bli, låt inte regeringen få villkorslös makt att göra det värre.

https://www.expressen.se/nyheter/coronaviruset/regeringen-begar-okad-makt-for-att-stoppa-viruset/

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/regeringen-ber-om-storre-makt

Vård, stöd, hjälp och coronavirus till ett förmånligt pris?

Så fort jag klickar in på någon av tidningarnas hemsidor möts jag av skrämmande siffror om döden i äldreomsorgen. Till och med Anders Tegnell verkar förbryllad över de ökande dödstalen och ingen verkar se ett samband med det ”kompetenslyft inom äldreomsorgen där bland annat förstärkning av extratjänster ingår” som Ylva Johansson på sin tid var så stolt över.

Extratjänster är alltså det som också kallades för Enkla Jobb. Dvs lättare uppgifter på tex äldre-, grupp- eller assistansboenden för dem som har stora svårigheter att få arbete på grund av språksvårigheter och ”kort” utbildning. Främst unga och flyktinginvandrare som saknar utbildning och erfarenhet av arbete inom vården.

Jag har otaliga gånger gett uttryck för min stora förvåning över att omsorgen och vården av de sköraste, svagaste och mest hjälplösa i samhället har klassats som ”enkla jobb”. Hur tänker våra makthavare när de ser ansvaret för en medmänniskas liv och hälsa som ett ”enkelt jobb”?

Som det ser ut nu verkar det fortfarande inte finnas några som helst krav på att anställda inom äldreomsorgen ska kunna förstå eller göra sig förstådda på svenska.  Enligt ett uttalande, hösten 2018, från Elisabeth Antfolk ordförande i Kommunals sektion för privat vård och omsorg, finns det inga som helst begränsningar på hur lite svenska man kan kunna för att anställas inom äldreomsorgen, då kommunen helt själv bestämmer kraven på svenska språkkunskaper i äldreomsorgen, och hur jag än försöker kan jag inte se att det har skett några förändringar.

Tvärtom, både Expressen, Barometern och många andra har uppmärksammat riskerna med anställda som varken kan tillgodogöra sig information eller kommunicera nöjaktigt.

Men eftersom extratjänsterna är sponsrade av staten och dessutom befriar kommunerna från försörjningsstöd för människor som annars skulle vara arbetslösa, så har de blivit så populära i resurssvaga kommuner att så gott som alla uppgifter inom hemtjänsten har klassats som "lättare uppgifter".

Något som förmodligen har gjort att ”kompetenslyftet” inte bara har skapat arbetstillfällen utan nu också bidragit med en ökad spridningsrisk av coronavirus hos den som inte själv kan lämna bostaden och utsätta sig för de risker som vi andra gör allt för att undvika.

Är det inte många som varnat för det här?

Jojomensan!

Men ingen verkar ha informerat Folkhälsoinstitutet, så därför kommer det som en fullständig överraskning att isolerade vårdtagare, sk ”äldreäldre”, riskerar att bli smittade i sina egna hem.

För att inte tala om att de också betalar för den extra förmånen! För hjälp och stöd i hemmet eller en plats på ett äldreboende är inte gratis, om nu någon tror det.

https://ka.se/2018/06/12/stora-sprakproblem-i-aldreomsorgen/