måndag 3 februari 2014

.. och vad skulle du säga till den lille pojken i dag?


Jag har verkligen försökt titta på SVT:s "nyskapande" politikerporträtt i programmet "Nyfiken på", men har inte lyckats orka igenom varken Jonas Sjöstedt eller Fredrik Reinfeldt. I går var det Stefan Löfvens tur och då mådde jag illa redan innan det började och satsade därför på något helt annat. Jag misstänkte att det skulle bli lite väl mycket känslomässig sockervadd, med tanke på partiledarens bakgrund.

Poul Perris sitter i sin stol och tittar på våra partiledare med ögon som svämmar över av känslighet och värme. Hela han illustrerar bilden av den "gode, medkännande terapeuten" och jag upptäcker att jag sitter och retar upp mig. Jag ser faktiskt bara honom?

Och blir arg?

Hur var du som barn? .. säger han (miiiilt) .. och så får vi höra en väl tillrättalagd berättelse om mobbing eller en uppväxt i ett mångkulturellt område.

Och vad skulle du säga till den lille pojken i dag? .. frågar terapeuten (med känslosamt, mjuuukt, intresserat tonfall) .. och då är det tur att det inte ligger någon coffee-table-book på soffbordet, för risken blir överhängande att jag slänger den rakt i tv-rutan.

Aldrig i livet skulle jag öppna mig för Poul Perris känner jag .. och det verkar vara en känsla som jag delar med landets partiledare. Möjligen är han mer trovärdig i sin dagliga gärning än framför tv-kameran .. jag vill gärna tro det .. men när han lägger huvudet på sned, låter medmänskligheten drypa ur ögonen som varm choklad och frågar "vad tror du den lille pojken tänkte då?" .. vill jag helst bara använda kraftuttryck som jag absolut inte använder.

Annat än i enskildhet .. i soffan .. framför tv:n .. tillsammans med den luttrade Maken och katterna och hundarna som ändå inte bryr sig.

Det är så smörigt, jolmigt och meningslöst att alla de som står ut hela programmet borde få rabatt på tv-avgiften!

Jag vet inte vad jag hade förväntat mig? Förmodligen inte mycket, men en viss skärpa och åtminstone några frågor som berörde det politiska budskapet.

Till exempel frågan ... när du nu har de erfarenheter du har, hur gör du för att förstå dem som lever i en helt annan verklighet? .. eller .. när du nu har egna erfarenheter av mobbing, kan du då förstå att en politiker i många fall både agerar och upplevs som en mobbare av dem som får betala för det ideologiska överhetstänket? 

Kan det inte vara så att väljarna upplever dig som just det som du själv skrämdes av som barn?

Eller .. vad hade den lille pojken/flickan tänkt då, om h*n fått veta vad du säger dig stå för i dag?

För ärligt talat .. jag är inte ett smack intresserad av vad våra partiledare vill säga till det lilla barnet de än gång var. Jag har varit barn själv och det jag eventuellt skulle vilja säga till det lilla barnet är precis lika ointressant och meningslöst som det alla andra människor vill säga till sina egna inre barndomsbilder.

Till exempel .. sköt dig .. åtminstone på ytan! Lär dig tala i klyschor, floskler och meningar som inte säger någonting. Måla en mänsklig bild av dig själv och lev som en kameleont, slingra som en orm, anpassa dig tidigt efter strömningarna på toppen och använd bakdörrarna. Om skolarbetet inte går så bra eller känns ointressant .. satsa på politiken.. tidigt!! Och går inte det .. bli någon slags terapeut/handledare/programledare/kulturarbetare eller författarpersonlighet som älskas av twittermaffian.

Men något sån´t skulle väl aldrig våra fina partiledare säga till sina inre barn från förr? I stället blir det någon tv-mässig klyscha som ska få väljarna att reagera .. ÅÅÅH?? Hör så fiiint! H*n är ju en RIKTIG människa ... som jag???

Men om Poul Perris skulle fråga mig om vad jag skulle säga till "min lilla flicka" så blir svaret .. kör på bara! Det blir ingen storhet av dig och du kommer att få ett rent helvete många gånger .. men det kommer garanterat att vara värt det!


SvD, SvD, SvD, Expr.,

7 kommentarer:

  1. Peter Nicklasson3/2/14 14:22

    Ha, ha, ha pricksäkert beskrivet!
    Sitter ju själv där och ömsom upprörs åt de supermjäkiga frågorna och ömsom hånflinar åt de självgoda, tillrättalagda svaren.

    Fast jag tänker tvinga mig se även den återstående avsnitten för det finns ju ändå ett visst värde i att inse man själv känns mer levande och ärlig mot sin egen omgivning än alla dessa partiledare tillsammans.
    De verkar en verklig patos för ideologin bakom deras politik. Det är tillrättalagda värderingar, ungefär lika givande och livsavgörande som att lära sig hångla genom att googla sig fram hur andra upplever det.

    Nå, jag är speciellt nyfiken på hur Jimmie Åkesson kommer att behandlas i detta program. Kommer verkligen Poul Perris gulla även med honom? Och den där programledaren Anders Holmberg, som annars brukar utmärka sig som en MP-hipster som hatar SD:are, kommer han verkligen klara av att slå knut på sig själv i "efteranalysen"? För inte kan väl en "rasistledare" få sitta och gosa med miljoner på bästa sändningstid?
    Kommer att bli underhållande hur de än tacklar det....

    SvaraRadera
  2. Any skriver:

    Det är så smörigt, jolmigt och meningslöst att alla de som står ut hela programmet borde få rabatt på tv-avgiften!

    Instämmer helt!!

    Programmet verkar bl.a. syfta till att avpolitisera politiken... samtidigt som partierna ges carte blanche att (via partiledaren) leverera sina omsorgsfullt tillrättalagda reklambudskap.

    -----

    PS Man undrar dock, precis som Peter Nicklasson skriver, hur kommer Åkessons att bli behandlad?

    SvaraRadera
  3. När Stefan var 11 år såg han Robert Kennedy som en viktig politisk figur, en person med stor potential.



    Say no more =)

    SvaraRadera
  4. Peter Nicklasson och Johan .. Jag håller helt med er, Åkesson kommer att bli en hård nöt för Poul Perris.

    Å ena sida så måste han vara varmhjärtad och god .. alla är lika mycket värda och alla har vi ju varit små barn bla bla bla och ..

    .. å andra sidan så vet han vilken sida av mackan smöret är på, dvs han måste hålla sig väl med eliten och twittermaffian.

    DET avsnittet kommer jag garanterat att titta på! För då får vi nog se en balansakt på vääääldigt slak lina. :-)

    SvaraRadera
  5. Nej jag tror inte han kommer att vara varmhjärtad och god mot Åkesson.Självklart måste han visa att han står på de``godas `` sida.Annars är nog karriären slut för hans del.

    SvaraRadera
  6. Läser på twitter:

    "Klockan 12.00 kan ni chatta med Stefan Löfven på @abdebatt. Vad vill ni ha svar på?"

    Det är mycket det....

    SvaraRadera
  7. Håller med PN om att det finns värde i programmen även om de är dåliga. Och de hade dessutom inte behövt bli dåliga.
    Förmodligen är det någon svt-person som sett den israeliska tv-serien som har ungefär samma form. Och bara fått igenom projektet på den tanken. Man har inte tänkt längre. Inte frågat sig vilka krav som behöver ställas för att programmet skall bli bättre än normalt och tillföra något nytt.

    Och det är en reflektion som serien ger mig. Ytligheten. Hur ofattbart grunt allting verkar. Speciellt gäller det Sjöstedt och Löfven. När man ställer frågor i den här miljön så är det viktigt att den som får frågan också kan ta emot den. Förvandla den. Tolka in vida perspektiv i välvilligheten och det imaginära intresset. Konflikten är här inte intressant. Utan vad som finns under ytan då konflikten är frånvarande.

    Sjöstedt men ännu mer Löfven förvandlade programmet till ett veckotidningsreportage av kaffe och bullar karaktär. Och det menar jag bara till en liten den är Perris fel. Man kan ju försöka sig på en personligare vinkel. Lägga in ett uns av filosofik eller psykologisk reflektion i svaren. Eller inte ens se dem som svar utan just funderingar. Att erbjuda tittarna en obekant dimension, ett djup. En form av ledtrådar kring det tankemönster som man cirklar kring.

    Reinfeldt snubblade åtminstone vid detta. Löfven kom inte i närheten. Jag uppfattade honom som nervös för att få obekväma frågor. Vilket gjorde svaren långrandiga och banala. Någon mobbing fanns ju inte. Det var rakt igenom en solskenhistoria. Det som skulle symbolisera mobbing och solidaritet kan likna gärna varit en enskild slump, då vaktmästaren grep tag i första bästa unge. (Vilket råkade vara gängets oskyldigaste och spädaste grabb). Av den händelsen kan man ju se flera möjligheter. Vaktmästaren är inskränkt. Vaktmästaren är korkad, halvblind och bara halvt närvarande i verkligheten. Någon annan unge knuffade ut den kortväxte mot vaktis för att få denne gripen på flit. Vaktmästaren var lätt psykologiskt kunnig och bevandrad, valde blixtsnabbt ut den klenaste grabben som offer för att på det viset ge de andra, skyldiga grabbarna dåligt samvete. "Så här går det om ni bara tänker på er själva och vill komma först i kön".

    Denna händelse är en mikroskopisk bagatell av orättvisor, mobbing och förtryck som jag upplevt i min närhet. Och inte tar jag det som ursäkt för att propagera för totalitära ideologier.

    Intressant också att se kommentarer från röda bloggar på Löfvens insats. De liknar nästan kungaläsande veckotidnings damer. Där syftet tycks vara att bekräfta den egna bilden av godhet eller storhet. Och få förebilden bekräftad. Lite otäckt. Först. Sedan förklarar det ju också väldigt mycket. Vill man se de man uppskattar genom ett tunt och smalt perspektiv, endimensionellt, så vill man nog se de man ogillar på samma oförstående vis.

    Det banala programmet säger nog en hel del om både Löfven och hans rörelse. Samt inte minst om public service.

    AV

    SvaraRadera