I dag är det den sista dagen på år 2021 …

 

 … och ärligt talat har det varit ett år som jag helst glömmer. I stället låtsas jag att världen utanför vårt eget lilla sammanhang inte finns. Varför gå och älta det som är omöjligt att ändra på när jag kan njuta av skogen, Gnurglans upptäckarglädje, den Makalöse Maurice härskartekniker och Makens olika planer och projekt som ofta bidrar till spännande sysselsättning för mig.

Men omvärlden är det svårt att helt bortse från. Maria Montelius uttrycker sin frustration över 2021 och allt det fört med sig och visst kan jag känna igen mig, men ändå inte, eftersom vi lever i helt skilda världar.

För är det någonting jag lärt mig under 2021 är att det är skillnad på vi och dem beroende på vilken värld vi lever i och att i den värld jag lever i är jag mer dem än vi.

Lars Wilderäng, som har bloggen Cornucopia, lever också i en värld som är helt olik min men när han i sin sista söndagsenkät ställer frågan - Är du beredd att ställa upp som krigsfrivillig om Sverige hamnar i krig? – reagerar jag spontant med ett – Jajamensan!

NÅGOT kan väl en sån som jag bidra med, även om det bara handlar om ren handräckning eller ärtsoppsutspisning.

Men så talar min inre röst och säger - Hallå tänk efter! Det kanske inte är så självklart ändå?

Är frågan ens rätt ställd? Borde den inte i stället vara – ställer Sverige upp för mig och de mina om vi hamnar i krig?

Och just där och då kommer jag till insikt om att jag under 2021 har förlorat förtroendet för Sverige, på våra myndigheter och våra folkvalda ledare som förmodligen kommer att lägga benen på ryggen och lämna landet, påbörja en utredning om hur ”vi” ska förhålla ”oss” eller samarbetsvilligt hänvisa till vår berömda neutralitet om någon ens viskar om invasionsstyrka.

För vad såg de komma tidigare, hur har de hanterat tidigare katastrofer eller pågående problem, bortsett från när de visar sig i ständigt återkommande pressträffar?

Kanske borde frågan i stället vara - har våra makthavare beredskap att ställa upp och försvara medborgarna om Sverige hamnar i krig?

De senaste åren har Sverige inte ens kunnat försvara landets invånare mot växande kriminalitet, välfärdsbedrägerier eller våld/skadegörelse.

Barn rånar barn och hur har Sverige reagerat? Genom utredningar för att komma till klarhet om vem som är offer och vem som är indirekt gärningsperson beroende på socioekonomiska skäl?

I händelse av krig räcker det nog inte med en utredning eller att X antal anställda lägger fram X antal propositioner på försvarsministerns bord.

Hur länge klarar Sverige till exempel landets el- och livsmedelsförsörjning i händelse av krig? Vi som inte ens hade ett uns av beredskapslager inför Covid-19 eller tillräckligt med skyddsutrustning på landets sjukhus och äldreboenden?

Och hur snabbt reagerar en svensk regering? Ser vi i backspegeln ligger vi inte ens i närheten av pallplats jämfört med övriga Europa.

Så 2021 slutar för min del precis som det började – i total förvirring.

Men att hoppas på att 2022 mot alla odds kommer att bli bättre kan vi ju alltid. Vi har ju åtminstone lyckats få en Kvinnlig Statsminister och en ny regering, även om det handlar om nästan exakt samma personer som haft och fortfarande har ansvaret för Sverige sedan nästan 8 år tillbaka.

Så vad kan gå fel?

Och då återstår bara att önska alla som kommenterat och läst …

 

Ett Gott Nytt År!!