Ord ..

.. har, precis som pengar, olika värde beroende på vem som hanterar dem.

För den som tjänar 100 000 kr i månaden, eller mer, är en tusenlapp rätt försumbar .. medan samma tusenlapp kan knäcka hela hushållsekonomin om den saknas för en långavlönad familj.

Det är likadant med ord har jag märkt.

För mig, som är uppfostrad av en mamma som inte lät ens det mildaste kraftord komma över sina läppar, är till exempel alla kraftuttryck som är byggda på könsord fruktansvärt värdeladdade .. medan andra lätt slänger dem omkring sig som om de inte innehåller den allra lilla minsta betydelse.

För de äldre generationerna finns det många ord som beskriver andra människors utseende, som för dem inte betyder något mer än en hänvisning till nationalitet eller ursprung .. medan vi i dag inte ens törs tänka dem, ännu mindre skriva dem, eftersom värdeladdningen blivit så hög att människor skulle reagera negativt/aggressivt.

I mitt talspråk använder jag mig gärna av förstärkningsord som, enormt, fantastiskt, otroligt, jättenågonting och målar gärna mina meningar i stooora penseldrag. Det kan ge upphov till direkta missförstånd om människan jag vänder mig till tror att det enorma jag beskriver verkligen är ENORMT eller att det på riktigt ska bli FANTASTISKT, hysteriskt roligt att åka och shoppa med mig.

Min pappa var en man av stora ord och kraftfulla eder. Efter att ha fått hela familjen att darra och reagera med upprördhet, brukade han se förvånad ut och säga .. men, jag sa ju bara helt lugnt att ..

Jo, tjena .. hans "helt lugnt" var ju nästan rena misshandeln för min lilla väluppfostrade mamma och hennes "väluppfostrade" barn.

Han förstod aldrig riktigt det. Kanske berodde de på att mina föräldrar kom från helt skilda sammanhang och uppväxtförhållanden?

Men, äpplet faller inte långt från trädet .. vid de få tillfällen jag fastnat på film kan jag lätt känna igen min pappas kraftuttryck när jag blir upprörd och våldsamt engagerad.

Ord, det är knepigt det. Jag kan läsa en blogg som beskriver ett skeende med stooora ord och kraftfullt ställningstagande och sedan se hur de upprörda kommentarerna strömmar in. Ofta är upprördheten begränsad till laddningen i orden .. som tydligen inte besvärat skribenten alls .. medan själva innehållet i texten helt saknar betydelse?

Någon säger "hora" och menar en prostituerad, någon annan menar det som ett kränkande påhopp på en kvinna och ytterligare någon har med sig ordet från uppväxten och använder det som ett allmänt kraftuttryck.

En djupt frireligiös människa kan reagera väldigt starkt på att bli kallad för "en riktig djävul!", medan någon annan stolt sträcker stolt på sig och en tredje returnerar med ett innerligt menat "skitstövel".

Medge att ord har olika värde beroende på vem som hanterar dem och vem som hör dem.

Kanske vi borde vara lite mer försiktiga med vad vi säger .. om det går? Förr kallades det för respekt, men nu för tiden är respekt något vi kräver av människor som vi anser vara mindre värda och inte något som vi frivilligt ger ifrån oss. Ord kan alltså byta betydelse över tid?

Några som borde tänka lite bättre på vilka ord de använder är politikerna .. (och journalister) .. för ofta använder de sig av värdeord som inte är värda någonting alls? Ibland är de inte ens ord utan "riktningsgivare"? Inte undra på att budskapet ofta skjuter över målet då.

Aftonbladet använder ordet fiasko för att dölja en anmärkningsvärd opinionsökning hos Sverigedemokraterna .. vilket får till följd att partiet får möjlighet att föra fram  att det behövs fler väljare för att uppnå önskat resultat? Jag vet inte om det budskapet var huvudsyftet med kaosrubriken?

Socialdemokraterna har ett remissförslag på nytt partiprogram och jag har verkligen försökt läsa det. Det är märkligt att det behövs så många ord för att beskriva rätt enkla målsättningar .. eller för att dölja bristen på ett realistiskt mål? 50 sidor som lätt kunde ha blivit hälften om man vågat använda samma språk som till exempel Moderaterna har i sitt idéprogram på 24 sidor. Är det verkligen så farligt om vanliga människor förstår vad som står i ett politiskt budskap?

Till exempel .. "demokratin står över alla andra maktanspråk. Därför anser vi också att demokratin har företräde före marknaden."  .. exakt VAD innebär det i vanligt vardagsspråk?

Eller .. "Socialdemokratin vill avlägsna de ekonomiska, sociala och kulturella hindren för människornas frigörelse. Vårt mål är ett samhälle utan över- och underordning, utan klasskillnader, könssegregation eller etniska klyftor, ett samhälle utan fördomar och

diskriminering." ... är jag för obildad och lågbegåvad för att förstå innebörden i de här meningarna? Hur skulle det här drömsamhället se ut hade de tänkt sig?

Men det kanske är ett konstnärligt samarbete med någon för mig okänd kulturarbetare?

I SvD finns återgivet ett yrkande från Malmö arbetarekommun till de högre partiorganen(?), som lyder;

"... initierar ett långsiktigt arbete för att identifiera sektorer som på grund av deras centrala funktioner för vår gemensamma välfärd bör undantas marknadsekonomin och underställas demokratisk kontroll, samt utarbeta strategier för hur denna demokratiska kontroll ska utövas
och hur dessa sektorer ska organiseras för att bidra till största möjliga samhällsnytta".

??????????????????????????????????????

Är detta vägen till målet "demokratin har företräde före marknaden?" och vad är det för skillnad på kontroll och "demokratisk kontroll" och varför ordet "underställas" om målet är ett samhälle utan "över- och underordning"??

Ord kan vara fullständigt obegripliga ibland? Och ibland undrar jag om de används som en slags kamouflagekondom för att inte behöva stå till svars för ett förpliktigande ställningstagande.

De som uttrycker sig så här .. våra folkvalda, politiker i riksdag och regering, kommuner och landsting och i toppen på myndigheter som ska tillvarata våra rättigheter .. VEM vänder de sig till? Varandra?

Och vad vill jag nu säga med det här svamliga inlägget? Ja, jag har ingen aning .. men medge att jag har använt många ord för att säga det!

Expr., Expr., AB,
Den sjätte mannen, På uppstuds

Nu begriper jag ingenting??

I sitt 1:a majtal lovade Tommy Waidelich att sossarna skulle satsa på sommarjobb till ungdomar .. och det låter ju bra. Det behövs mer sommarjobb .. det har han alldeles rätt i.

Han talade om 30.000 jobb .. och om att alla som pluggar till vårdyrken ska garanteras sommarjobb. Om de som pluggar till vårdyrken inräknas i de 30.000 sommarjobben eller inte framgick inte, men det får man väl förmoda?? Det blir i alla fall en väldig massa ungdomar som ska garanteras sommarjobb i vården.

Nyligen har vi läst om hur svårt det är med personal i vården under semestertider och då faller det sig ju naturligt att undra .. vilka är det som ska kunna ta sig tid att handleda alla dessa sommarjobbande ungdomar, samtidigt som de är underbemannade och jobbar för två??

För det är väl ändå inte tänkt att ungdomarna ska forma sina egna arbetsuppgifter?? Lite här och där bland patienterna??

Och sommarjobb inom offentlig sektor?? Är inte det kommunernas och landstingens bord?? Och hur går det med det kommunala självstyret och vart ska alla 30.000 ungdomarna ta vägen .. vilka ska ta hand om och vägleda dem??

"Vi vill sätta in åtgärder redan i sommar" .. säger Tommy Waidelich.

HUR tänker "Vi" göra det??? HUR ska "Vi" få fram 100-tals miljoner kronor i en hast?? Kan man ta ett beslut i riksdagen om att kommunerna ska skaka fram tiotusentals sommarjobb om en dryg månad??

Eller vad menar han?

Ärligt .. nu begriper jag ingenting?? Förklara gärna ... ni som vet.

Expr., AB, SvD, DN, DN