Den senaste veckan ..

.. har jag försökt lyfta mig själv i håret genom att ..

1. Städa. Det misslyckades totalt, dels på grund av att det är så obeskrivligt tråkigt och dels på grund av att det kändes så meningslöst med tanke på den korta tid som skulle gå innan det var ogjort arbete igen. Egentligen är städning lika meningslöst som livet självt .. upplevde jag det som! Tankarna på det meningslösa med att ens försöka åstadkomma en förändring växte till enorma proportioner samma takt som jag upptäckte oupptäckta dammgömmor och osorterade högar av helt onödiga prylar.

2. Satsa på något kreativt. Vilket var lättare sagt än gjort. Idén med att sy något snyggt som skulle matcha den kommande vårsolen föll direkt eftersom förra årets klänning aldrig kom till användning. Det kanske inte ens blir någon sommar! Kanske bara ännu en blåsig, regnig period med blad på träden och en trevligare utsikt genom fönstren?

Och kallt .. och meningslöst.

Jag försökte måla färdigt någonting som jag inte hunnit med .. men det enda som hände var att jag började undra varför jag överhuvudtaget börjat med det som nu skulle färdigställas.

Suck! Men skam den som ger sig.

3. Motion. Det rekommenderas alltid och har man hund .. och det har jag .. så finns det all anledning att halka runt på isen och snömodden medan överläppen och näsan kyls ner till samma minusgrader som omgivningen bjuder på. Skönt är det inte .. men man sover bra.

Så .. 4. Jag har sovit. Som en klubbad oxe i 8-9-10 timmar per natt och några timmar på eftermiddagen och däremellan har jag försökt orientera mig i meningslösheten och drabbats av ymnigt näsblod så fort som jag böjt mig framåt.

4. Flärd, lyx och överflöd! Det borde ju vara uppiggande eftersom meningslösheten växte som ett berg bara av att hämta tidningarna i brevlådan. Onödigheter och onyttighet kan ju aldrig skada och dessutom så måste det bara finnas något inspirerande i alla bloggar i den nischen, eftersom många av dem lockar 100 000-tals läsare i veckan?

Och då inser jag att det är något fel på mig. Aldrig i livet skulle jag orka pyssla med mig själv, min hud, min klädsel och make up i timmar varje dag .. aldrig någonsin skulle jag köpa en meningslös vas för 3000 kronor bara för nöjet att klämma ner en bukett tulpaner som skulle se lika läcker ut i en rendiskad gurkburk. En hudkräm för 2000 kronor vore fullständigt bortkastad på mig och även om jag älskar skor så köper jag heller 10 par för mellan 200-500 kronor än ett enda par för 10 laxar bara för att bevisa att jag har råd. Om jag nu hade det, vill säga.

Jag menar .. varje gång jag såg dem skulle jag tänka på vad jag kunde ha gjort i stället. Medan den gedigna skosamling jag lyckats åstadkomma genom åren ger helt andra signaler .. vilka FYND det finns bland dem!!

Ett par kostade bara 30 kronor och är hur läckra som helst, ett annat par utklassar vilka lyxskor som helst .. bortsett från att jag inte kan gå i dem mer än i ca en kvart. Mina italienska skor som jag hade på mitt första jobb och alla skor som jag dansat, snubblat och vinglat runt i nöjeslivet med är plötsligt retro eller vintage, och förmodligen dyrare nu än de var när det begav sig?

Och ett par jättevulgära pumps i rött och svart köpte jag bara för att inte en annan intresserad köpare skulle få glädje av detta enorma reafynd!! Varje gång jag ser dem fylls jag av en, inte allt för otrevlig, skadeglädje .. trots att jag förmodligen aldrig kommer att använda dem.

Och .. minsann!! .. det piggade faktiskt upp.

Av någon anledning?

Jag sprang rakt in i väggen och ...

.. återkommer så fort som jag lyckats ta mig loss från tapeten.

"Spykvart".

Maken arbetade en gång i tiden på en arbetsplats där arbetet var psykiskt påfrestande, ställde höga krav på närvaro och fullständigt sög energi ur de anställda. Det var ett roligt och givande arbete, alla trivdes och var engagerade .. men, som sagt, det hade ett högt pris.

För att inte all frustration och irritation som oundvikligen uppstod skulle ta knäcken på de anställda så införde de begreppet "Spykvart" .. en positiv grej som Maken minns med glädje och saknad.

Det innebar att de samlades på kafferasten på eftermiddagen när behovet uppstod. Var och en fick sin egen tid att oemotsagd spy ur sig allt som samlat sig under dagen/dagarna och ingen fick säga emot eller kommentera .. så gick ordet vidare till nästa, och nästa och nästa .. och först när alla sagt sitt så var ordet fritt.

Vid det laget var samtliga så trötta på sina egna och varandras negativa problem och hade lugnat ner sig efter personlig kritik, att det gick att föra ett roligt och lösningsinriktat samtal .. och så reste sig samtliga och gick lättade var och en till sitt.

När som helst kunde vem som helst påtala behovet av en "spykvart".

Just nu saknar jag arbetskamrater att ha en "spykvart" tillsammans med!

Livet är inte kul. Katten är förkyld. Jag är trött, trött, trött. Jag börjar längta efter att gå och lägga mig i samma sekund som jag svänger benen över sängkanten på morgonen och jag ids inte ens bädda eftersom jag ändå ska sova snart igen.

Min säng är den enda obäddade i hela familjen .. det ser inte klokt ut! Särskilt inte tillsammans med alla böcker och tidningar med Sudoku som ligger och skräpar bredvid.

Det blir inte bra det jag håller på med och jag måste göra saker jag inte vill. Att jag inte vill har jag dessutom dåligt samvete för eftersom den jag ska göra det åt är så oändligt tacksam. Det gör mig till en dålig människa .. och så mår jag dåligt av det också.

Jag borde vattna min krukväxter som ser döende ut och det är väl inte svårt? Men ändå så omöjligt att få gjort? Tvätten ska vikas in, diskmaskinen tömmas, saker som samlats på hög måste lagas .. det är en skam att det inte redan är gjort.

Det är för mycket snö också, har ni märkt det?? Tung snö .. som ska skottas och gås i .. det känns onödigt när det var så trevligt snöfritt förut.

Jag har inget roligt att läsa heller och nu har jag läst om så många gamla böcker att jag inte står ut med en till ... och det existerar inte längre en veckotidning som är värd priset.

Jag läser bloggar i stället .. sådana som jag aldrig läst förr .. som handlar om hur man ska se ut och vad man ska ha på sig och hur hemmet ska inredas för att imponera tillräckligt på den som ser bilderna .. och så tänker jag lite otrevliga, elaka tankar i största allmänhet och sänker mig själv ytterligare. Egentligen borde jag rycka upp mig, ta mig i kragen, tänka positivt .. men bara av skriva det blir jag negativ och trotsar mig själv genom att sitta här och skriva något som inte en människa har någon glädje av .. och krukväxterna suckar och vissnar lika mycket som jag.

Sa jag att Border Collien har gått upp för mycket i vikt med sitt nya foder som hon fick efter sin operation??

Det är ett problem!

Hon får ont i lederna av att vara för tung och då blir det svårt att motionera och då blir det en ond cirkel och då känner jag mig som att jag är en dålig hundägare.

Nu har vi köpt nytt foder .. specialfoder som är lika dyrt som att äta på restaurang med sänkt moms! Jag tror hon hade föredragit det senaste alternativet, faktiskt.

Det är minsann ingen sänkt moms på hundmat .. det är faktiskt skandal om jag tänker efter!

Rutiga Katten blir elektrisk och tovig när det är så här kallt så jag borde kamma henne och klippa klorna på Rackarkotten, det är också ett problem och min vänsterfot vägrar fortfarande att ha klackar på skon .. så det kan jag också deppa lite över, samtidigt som jag kan gnälla över en självspricka i tummen.

Ingenting är roligt eller bra och jag vill inte ens umgås med mig själv.

Si så där ja .. nu känns det faktiskt lite lättare?

Nu kan jag kosta på mig att vara lite glad över att det är Syfestival OCH Antikmässa i Älvsjö nu på fredag!

Gissa vem som ska dit?

Konsten att undvika att ge upp!!

Det är grått, kallt, trist, mörkt och inte alls roligt just nu. Det känns som om jag tvingas upp ur sängen dubbelt så många gånger som jag får gå och lägga mig??
.

Helst skulle jag vilja säga upp mig från mig själv fram till mitten av mars .. men eftersom det inte är möjligt så får jag ta till överlevnadstricket nummer ett!!

.

Engagemang och sysselsättning!!

.

Jag sysselsätter och engagerar mig så till den milda grad att hela hemmet är upp och nervänt. Jag städar, möblerar om, rotar runt i och på hyllor och skåp och försöker slutföra projekt som påbörjades vid den här tiden förra året .. samtidigt som jag påbörjar nya saker som förmodligen kommer väl till pass nästa år vid den här tiden.

.

Puh!!!

.

Jag är en samlare, så det finns grejor att botanisera i vid sådana här tillfällen. Jag samlar ALLT och har hela mitt liv i kartonger, påsar, på galgar eller undanstoppat i skåp och lådor.

.

Vasen på bilden köpte jag för massor av evigheter sedan, på den tiden jag gick barfota på huvudstadens gator och Stureplan bara var ett trist ställe där spårvagnen stannade. En hel sommar släpade jag runt på den och påstod att den var en magisk spåkula och jag spådde både kända och okända .. vare sig de ville eller inte.

.

En gång lyckades jag till och med få betalt! Till och med så mycket att jag och min ständiga följeslagare kunde köpa en frukttårta, som vi åt upp med händerna, sittande på en gräsmatta i Humlegården.

.

Det var tider det!

.

Jag tror till och med att jag har kläderna kvar??

.

Är det inte fantastiskt vilken kvalitet det var på grejorna förr?? Den här vasen har burits, rullat runt på fester, forslats i diverse bilar till diverse platser, flyttat med mig hit och dit och står nu här full med strutsfjädrar. Utan en repa??

.

Och nu har den till och med hamnat i min blogg, bara för att jag inte kan komma på någonting annat att skriva om ..

.

..men ändå måste sitta här för att jag inte orkar städa upp efter mig på den plats där jag nyss löpte amok för att undvika passivitet och nedstämdhet!

.

Åh, vad jag önskar att den här tiden var över snart, så att det blir lite ordning här hemma och dammet åter får lägga sig över samlingarna.

Syrenångest ...

Syrenerna har slagit ut och det här enorma buskaget är precis där jag går för att hänga tvätt. Det luktar vidunderligt och jag stannar, tar ett steg in bland grenarna, blundar och bara njuter av doften. I skogen har de första liljekonvaljerna öppnat sig och det är fullt, fullt med smultronblom på vårt favoritställe ... naturen överträffar sig själv den här årstiden.

Då är det ju jättekonstigt att jag varje år blir lika sorgsen och låg. Ingenting känns som det är någon idé med och jag är bara trött, trött, trött.

Trött på människor som bara ljuger och bråkar. Trött på att alltid göra samma saker dag ut och dag in och trött på mig själv som inte tar mig i kragen och sätter igång med något.

Varje år när syrenerna slår ut blir jag lika uppgiven ... jag undrar varför???