Maken arbetade en gång i tiden på en
arbetsplats där arbetet var psykiskt påfrestande, ställde höga krav på närvaro
och fullständigt sög energi ur de anställda. Det var ett roligt och givande
arbete, alla trivdes och var engagerade .. men, som sagt, det hade ett högt pris.
För att inte all frustration och
irritation som oundvikligen uppstod skulle ta knäcken på de anställda så
införde de begreppet "Spykvart" .. en positiv grej som Maken minns med glädje och saknad.
Det innebar att de samlades på kafferasten
på eftermiddagen när behovet uppstod. Var och en fick sin egen tid att
oemotsagd spy ur sig allt som samlat sig under dagen/dagarna och ingen fick
säga emot eller kommentera .. så gick ordet vidare till nästa, och nästa och nästa
.. och först när alla sagt sitt så var ordet fritt.
Vid det laget var samtliga så trötta
på sina egna och varandras negativa problem och hade lugnat ner sig efter
personlig kritik, att det gick att föra ett roligt och lösningsinriktat samtal
.. och så reste sig samtliga och gick lättade var och en till sitt.
När som helst kunde vem som helst
påtala behovet av en "spykvart".
Just nu saknar jag arbetskamrater att
ha en "spykvart" tillsammans med!
Livet är inte kul. Katten är förkyld.
Jag är trött, trött, trött. Jag börjar längta efter att gå och lägga mig i
samma sekund som jag svänger benen över sängkanten på morgonen och jag ids inte
ens bädda eftersom jag ändå ska sova snart igen.
Min säng är den enda obäddade i hela
familjen .. det ser inte klokt ut! Särskilt inte tillsammans med alla böcker
och tidningar med Sudoku som ligger och skräpar bredvid.
Det blir inte bra det jag håller på
med och jag måste göra saker jag inte vill. Att jag inte vill har jag dessutom
dåligt samvete för eftersom den jag ska göra det åt är så oändligt tacksam. Det
gör mig till en dålig människa .. och så mår jag dåligt av det också.
Jag borde vattna min krukväxter som
ser döende ut och det är väl inte svårt? Men ändå så omöjligt att få gjort?
Tvätten ska vikas in, diskmaskinen tömmas, saker som samlats på hög måste lagas
.. det är en skam att det inte redan är gjort.
Det är för mycket snö också, har ni
märkt det?? Tung snö .. som ska skottas och gås i .. det känns onödigt när det
var så trevligt snöfritt förut.
Jag har inget roligt att läsa heller
och nu har jag läst om så många gamla böcker att jag inte står ut med en till
... och det existerar inte längre en veckotidning som är värd priset.
Jag läser bloggar i stället .. sådana
som jag aldrig läst förr .. som handlar om hur man ska se ut och vad man ska ha
på sig och hur hemmet ska inredas för att imponera tillräckligt på den som ser
bilderna .. och så tänker jag lite otrevliga, elaka tankar i största allmänhet
och sänker mig själv ytterligare. Egentligen borde jag rycka upp mig, ta mig i
kragen, tänka positivt .. men bara av skriva det blir jag negativ och trotsar
mig själv genom att sitta här och skriva något som inte en människa har någon
glädje av .. och krukväxterna suckar och vissnar lika mycket som jag.
Sa jag att Border Collien har gått upp
för mycket i vikt med sitt nya foder som hon fick efter sin operation??
Det är ett problem!
Hon får ont i lederna av att vara för
tung och då blir det svårt att motionera och då blir det en ond cirkel och då
känner jag mig som att jag är en dålig hundägare.
Nu har vi köpt nytt foder ..
specialfoder som är lika dyrt som att äta på restaurang med sänkt moms! Jag
tror hon hade föredragit det senaste alternativet, faktiskt.
Det är minsann ingen sänkt moms på
hundmat .. det är faktiskt skandal om jag tänker efter!
Rutiga Katten blir elektrisk och tovig
när det är så här kallt så jag borde kamma henne och klippa klorna på Rackarkotten, det är också ett problem och min vänsterfot vägrar
fortfarande att ha klackar på skon .. så det kan jag också deppa lite över,
samtidigt som jag kan gnälla över en självspricka i tummen.
Ingenting är roligt eller bra och jag
vill inte ens umgås med mig själv.
Si så där ja .. nu känns det faktiskt
lite lättare?
Nu kan jag kosta på mig att vara lite
glad över att det är Syfestival OCH Antikmässa i Älvsjö nu på fredag!
Gissa vem som ska dit?
Visst behöver man en spykvart...själv har jag gnällt hela februari, över kylan,snön mm mm Men det straffade sig,förförra veckan blev sonens katt sjuk på tisdagen.Sonen är ungkarl o älskar sin katt.På söndagen fick katten somna in, vi satt hela kvällen med kissen i en vit papplåda o försökte begripa vad som hänt. I måndags, en vecka senare var vi på katthemmet, livet måste ju gå vidare, det var så ensamt...jag gick till jobbet sen, sov över där, ute i ett ärende igår vid 10. Halkade sen på väg tillbaka till jobbet, svullet o ömt högerknä, bruten högerarm, en ful fraktur, 2 reponeringar, 2 gipsningar, 3 röntgen, men det blir ändå operation....10 timmar på akuten, nog kan man hålla sej för skratt. Så nu inväntar jag våren inomhus!
SvaraRaderaTina .. plötslig blir mina egna problem små och futtiga. Jisses en sån otur du har haft och jag tycker så synd om dig att jag saknar ord.
SvaraRaderaOch så en operation på det .. ja, du kan hålla dig för skratt misstänker jag.
Februari är den hemskaste månaden på hela året!!
Visst är feb. ruggig. All världens ont ramlar över en. Inte ens en "virre" piggar upp, ger på sin höjd dåligt samvete. Det är bara att slänga i sig sitt elektroniskt utspottade "lyckopiller" som den förstående doktorn ordinerat och hoppas på bättre dagar gärna med mer fräs i politiken som på Juholts tid då gasen låg i botten i månader. Inte konstigt att man kände sig vingklippt när det hela var över. Och nu Löfvén, zzzzzz!
SvaraRaderaNåt år ska jag iväg på syfestivalen igen. Just nu får den inte rum i budgeten. Titta och känn på lite tyger från mig också. Du kan pilla på lite antikviteter också om du känner för det. Från mig alltså.....:-)
SvaraRaderaHoppas det får dig att må lite bättre. Kram
Om du inte har några böcker att läsa och känner dig hängig, var glad att du inte har tandvärk :)
SvaraRaderaLäste precis ut "Tooth and Nail" av Jennifer Safrey. Du kan läsa (helt lagligt) de första 5 kapitlen http://www.baenebooks.com/chapters/9781597803939/9781597803939.htm?blurb Här. En fantastisk bra bok, och inte alltför svår engelska.
Martin
"Spykvart" låter som en betydligt bättre idé än de "strulmöten" en tidigare chef till mig ordnade. De som hade något problem son han/hon inte klarat av att lösa, skulle lägga fram det på mötet och eventuellt kunna få hjälp av de andra. Jo tack, man lade fram problemet och sedan pekade chefen med hela handen på den som hade problem och sade:"Nu ger jag dig i uppgift att lösa problemet till det och det datumet!" Man fick alltså tillbaka det problem man inte kunde lösa med press på att lösa det till ett bestämt datum! Är det någon som blir förvånad över att strulmötena upphörde på grund av att ingen längre lade fram några problem?
SvaraRadera