Vem bryr sig egentligen?

Svensk politik riktar sig främst till den arbetande medelklassen i storstäderna, har jag förstått. På en god andraplats kvalar den arbetande medelklassen  i övriga landet in .. tätt följd av 40-talistpensionärerna med stabil ekonomi.

Det gör det hela lite pyssligt för våra politiker som slåss för sin försörjning. De blir som 8 män som slåss om samma kvinna .. eller 8 kvinnor, i jämställdhetens namn. Eller karl .. för att inte trampa HBT-rörelsen på tårna och bli jämförd med Breivik.

Det är snårigt att ta sig fram i den offentliga debatten .. tycker ni inte det?

Det ekonomiska läget i världen uppmuntrar ju inte direkt till storslagna vallöften och ingen vill gå till val på skattehöjningar, fastighetsskatt, höjda bensin- och energiskatter eller något annat skrämmande.

Det är förmodligen därför som Hitler går en ny vår till mötes i vårt land .. som klistermärke på meningsmotståndare, oavsett vad frågan gäller. Breivik är också populär som skrämselargument har jag sett .. vilket kan tyda på att de som skriker högst inte har mycket att komma med?

Peter Högberg (S) och ett antal andra vänsterbloggare skriver om att "Reinfeldt är trött - politiken är tröttare." Men  finns det någon som tycker att Stefan Löfven verkar mycket piggare? Eller Jonas Sjöstedt?? Och Gustav Fridolin och Åsa Romson .. upplevs de som energiknippen .. eller någon annan??

Johan Westerholm (S) skriver om "Förakt". Föraktet för politikerna som beviljar sig själva goda levnadsvillkor medan de misstänksamt ser på befolkningen som kriminella och brottslingar som försöker sko sig på de skattemedel som de själva är satta att förvalta.

Det är också något som Therese Larsson skriver om i SvD .. "När folket drunknar, badar makten i pengar." Och visst är det så .. när de stora elefanterna dansar så får den lilla människan vara nöjd om hon överlever.

Erik Laakso (fd S) har tappat sugen och tycker inte att det är någon idé med någonting därför att .. "Alla redan har bestämt sig". Men innan han tappade sugen hade han en idé om en tankesmedja på nätet där särskilt utvalda tillsammans kunde föra en politisk debatt.

Det är en tanke som tydligen också slagit Kent Persson (m), som bjuder in ovan nämnda Johan Westerholm (S) som gästbloggare för att få fart på samma politiska debatt. Dessutom skriver han själv om svenska folkets behov av trygghet utan att närmare gå in på vad det egentligen innebär ur folkets synvinkel.

Alla vill alltså debattera .. men bara med varandra. För under alla år som jag bloggat har de politiskt engagerade bloggare jag mött i kommentarsfälten hos "vanliga" väljarbloggar begränsat sig till en handfull ... väldigt sällan förekommande.

Jag skriver själv om hur jag uppfattar politiken ur mitt väljarperspektiv. Förmodligen har jag fel ibland, kanske till och med ofta? Fullständigt bergsäkert använder jag fel språk och fel ord för att bli tagen på allvar av dem som kämpar med sin politiska karriär, men ändå?

Tankesmedja på nätet, gästbloggare för att få fart på debatten, debattartiklar och bloggposter .. allt rör sig inom samma lilla begränsade krets? År efter år efter år efter år?

Varför?

För att få fart på den politiska debatten?? Är det bara jag som ser det skrattretande i den meningen?

Om det nu ska skrivas om trygghet .. varför inte ta upp den största trygghetsfrågan av dem alla? Vad ska vi leva av om livet tar en oväntad vändning eller om vi faller omkull av en eller annan anledning?

En ÄRLIG fundering om vad som är möjligt eller inte möjligt .. utan att blanda in varken Hitler, McDonalds, Breivik eller bananindustrin?? Är DET möjligt .. finns det någon politiskt aktiv som ÄRLIGT skulle våga skriva om det??

Att få ersättning för förlorad arbetsinkomst vid sjukdom är inte möjligt om du lyckats klara dig utan arbete en längre tid innan du blev sjuk. Är det rimligt eller orimligt?

Att få ersättning vid arbetslöshet är inte heller möjligt om du fram till arbetslöshetens början inte har arbetat .. eller bara har arbetat sporadiskt. Är det rimligt eller orimligt?

Får dessa försäkringssystem anta att om du lyckats överleva under lång tid utan arbete så kan du göra det också när du är sjuk eller anser dig vara arbetslös. Är det rätt eller fel?

Försörjningsstöd ska alla, som inte kan klara livet själva, ha rätt till. Men först måste vi sälja allt som går att omsätta i pengar, dvs allt som är själva förutsättningen för att vi ska kunna komma på fötter igen när problemen är lösta. Är det rätt eller fel?

Kommunerna har också helt fria händer att avgöra hur mycket som försörjningsstödet täcker och behandla den sökande med största misstänksamhet.

För att tala i klartext, människor blir behandlade som något som katten släpat in .. mindervärdiga, dumma, bedragare och lögnare, vilket gör att handläggningstiden blir så lång att den som inte har ett ordentligt skyddsnät råkar väldigt illa ut. Förtjänar vi inte ett respektfullt bemötande av dem som är valda till att se till våra behov? Ja eller nej?

Politik är något som handlar om folket .. men inte angår folket? Är det så?

Är det därför som den "politiska debatten" måste föras av särskilt utvalda som hellre skulle falla döda ner än att bli påkomna med att kommunicera med de vanliga människorna som skriver på samma bloggportal? 


Peter Strobl skriver om Socialdemokraterna i dag .. "Vart tog alla modiga, kritiska, ärliga och engagerade socialdemokrater vägen?".

 

 Ett blogginlägg om partiet som gör anspråk på att ha svenskt mästerskap i empati och förståelse men som darrar i sina grundvalar när det ställs krav på demokrati, åsikts- och yttrandefrihet inom den egna organisationen.

LÄS det, för det är synd om det förblir ouppmärksammat på grund av att det inte är länkat till mediarapporteringen.

Jag förvånas över att ingen ser riskerna med det tomrum som finns i svensk politik?

Feministiskt Initiativ försökte fylla det och möttes av entusiasm ända tills de presenterade sin politiska vision. Sverigedemokraterna har tagit en stor inteckning i det och det är fullständigt möjligt att de kan växa sig större när de blivit mer slipade och format sig efter sina kollegor i riksdagshuset.

Men än så länge ligger fältet vidöppet för ett nytt parti, med nygammalt budskap om välfärd, demokrati och solidaritet och för en karismatisk ledare som kan förmedla hopp och entusiasm i stället för klagosånger som ska smula sönder motståndarens variant av det egna budskapet.

Är det då fel parti med fel ledare som kliver fram .. det har hänt i många länder tidigare .. då ligger vi verkligt risigt till.

För massorna bara längtar efter att bli sedda, uppeldade, aktiva och hatet som vi upplever på sociala medier väntar bara på att bli kanaliserat.

Expr., Expr., Expr., AB, AB, AB, AB, SvD, SvD, SvD, SvD, DN, DN,