Jag blir så besviken!

Peter Wolodarski har skrivit om Klasshats-resan till Solsidan i DN i dag, och jag instämmer i det han skriver. Men jag kan inte låta bli att tycka att våra politiker göder den här sortens aktioner genom sitt sätt att bedriva politik.

Jag trodde i min enfald att politik handlade om landet och människorna som bor i det, men har med tiden förstått att politiskt arbete mer handlar om att misstänkliggöra motståndarsidans argument och visioner än att komma med egna fungerande lösningar och förslag som är bra för medborgarna.

Vi och dom-mentaliteten är grundstenen i de politiska partierna .. det gäller att få oss väljare att känna rädsla, oro och gärna hat inför motståndarlaget, så att vi röstar "rätt". 

Den värsta avarten inom det området står Simon Fors i Pajala för .. googla gärna .. och eftersom han fortfarande är aktiv inom partiet så får man väl anta att det är med partikamraternas goda minne.

Ungdomsrörelserna fostrar sina glin till att störa andra ungdomsrörelser så mycket som möjligt i stället för att fostra lösningsinriktade, samhällsintresserade, framtida politiker och inom partierna mobbas och misstänkliggörs alla som har inte håller sig till den snitzlade banan eller som kommer för nära den stol som innehavaren anser sig ha paxat på livstid.

Partier som bygger på obehagliga frågor som många vill ha svar på, mobbas, ignoreras och osynliggörs .. eller används till att kasta över blockgränserna. Att ta debatten, lyssna på frågorna och komma fram till en lösning verkar vara helt ointressant, trots att de kommer från väljarna?

Landet och invånarna?

Lösningar och samhällsintresse?

Det klarar man av i retoriskt skickliga tal som innehåller paraplyer, pingviner, enskilda människor som fallit utanför samhällets skyddsnät, utanför- och innanförskap .. och därmed är frågan om solidaritet och jämlikhet avklarad?

I fredags slog jag på tv:n kl 9 för att ha partiledardebatten gående medan jag sysslade med annat.

Det var Socialdemokraterna som hade begärt en debatt i ämnet "Riskkapitalbolag i välfärden" .. och nog blev det debatterat om vinster och storföretag, men själva välfärden var det tystare om.

Om vinster och riskkapitalbolag tyckte man INTE. Om dålig äldrevård tyckte man INTE heller. Regeringen tyckte INTE om oppositionen och oppositionen tyckte INTE om regeringen.

Om äldrevården i sin helhet, kvalité inom äldrevården eller någon lösning eller förbättring av äldrevården talade man INTE.

Det här betalar vi faktiskt för .. och jag tyckte INTE att den här "debatten" kändes vare sig meningsfull eller prisvärd.

Jag blir så besviken när våra politiker använder frågor och samhällsproblem, som är viktiga för hur vi ska leva våra liv, till att slå varandra i ansiktet med.

Många använde blöjor, enskilda fall och särskilt Carema för att anklaga regeringen för att vara kall, oempatisk och människofientlig .. men av dem jag hörde tala var det bara en enda riksdagsledamot lät som om han verkligen brydde sig om dem det egentligen handlade om .. de äldre som inte kan klara sig själva längre.

Anders W Jonsson från Centerpartiet talade om kvalité i vården, om uppdraget och ansvaret och om att det ser likadant ut i kommunala verksamheter som i privata .. en del är fruktansvärt dåliga, andra fullgör sitt uppdrag med både hjärna och hjärta.

För det handlar inte om vinster .. det handlar om ansvar! Ansvar för våra gamla, ansvar för våra skattemedel.

Det görs vinster i kommuner också .. när de inte lämnar över uppdragen till verksamheter som Carema .. skillnaden är bara att de går till andra saker i stället för till bankkonton utomlands. Hålet där pengarna borde ha hamnat är lika stort oavsett vart pengarna har tagit vägen och det är verkliga människor av kött och blod det handlar om.

Den som är inspärrad på livstid bryr sig nog inte om vem som tog bort nyckeln .. en direktör på Carema eller en kommunchef?

Kvinnan som berövades 11 år av sitt liv på grund av att hon behandlades med fel läkemedel mot en demens hon inte led av, de dementa äldre som ensamma och skyddslösa sitter inlåsta på nätterna, alla rubriköden när det gäller Carema, den gamla kvinnan som hängde utanför fönstret på sitt äldreboende och alla gamla som aldrig kommer ur sängen, som saknar aktiviteter, stimulans, någon att tala med och en möjlighet att gå ut och känna gräs, höra fåglar och känna vinden mot huden .. det är riktiga människor som arbetat och betalat skatt.

Personalen som försöker göra så gott de kan, trots att lönen är låg och arbetsplatsen underbemannad .. det är också verkliga människor som mår dåligt när de går hem efter jobbet och som känner värk och stress på grund av sin arbetssituation.

Nu hänger jag inte längre med i riksdagsledamöternas löner, men sist jag funderade över saken så handlade det om ca 57.000 kr i månaden plus diverse ersättningar, förmåner och en synnerligen frikostig syn på närvaro om man ville tillbringa tid ute i "verkligheten".

Då KAN man ju tycka att det vore klädsamt om de åtminstone ansträngde sig så pass att de försöker låtsas att de funderat över de problem som de så gärna vill debattera eller tala om??

Komma med någon slags förslag?

En liten lösning kanske?

Tänka lite på varför vissa kommuner eller privata aktörer kan uppfylla sitt uppdrag med råge och ändå få en vinst medan andra går med förlust både när det gäller kvalité, säkerhet och ekonomi?

Och om äldreboendena är för komplicerade eller för obehagliga att tänka på för våra folkvalda, så varför inte ta och fundera lite över hemtjänsten och Rut-avdraget?

I stället för att använda Rut-avdraget som ett politiskt slagträ för att försöka skada "motståndaren", så går det faktiskt att ägna en tanke åt varför så många äldre hellre väljer Rut i stället för den kommunala hemtjänsten.

Kan förklaringen ligga i det stora skillnaderna i kostnaderna, beroende på var den enskilde bor eller de dåliga arbetsvillkoren för personalen .. som dessutom förnekas ersättning för de arbetsskador de ådrar sig i jobbet på grund av Försäkringskassans synnerligen fantasifulla tolkningar av lagen, som är till för att ingen ska behöva plikta med sin hälsa i samhällets tjänst?

Jag blir så besviken när chansen att få plocka politiska poäng med hjälp av människor som far illa, är mer prioriterad än möjligheten att skapa en bättre tillvaro för samma människor som man inte för ett ögonblick drar sig för att utnyttja i debatter och valtal.

Kritisera, gnälla och beklaga mig kan jag faktiskt göra själv!

Jag känner mig inte särskilt road av att behöva vara med och betala 349 människor för att göra det åt mig utan att de ens försöka presentera någon form av lösning. 

Jag tror inte heller att problemen går att lösa med klasshatsresor .. i jämlikhetens och solidaritetens namn!? .. till andra människors bostadsområden.

Expr., Expr., Expr., DN, DN, SvD

Marcus Birro .. om vår syn på våra äldre, Den hälsosamme ekonomisten .. om skillnader i hemtjänstavgifter,